ja, just det, det är ju lördag

Semester = dagar som går ihop med varandra. Men inte för dottern: "lördag, lördag, lördag!" För henne räknas veckan utifrån dagen då hon får äta godis. Lustigt, med tanke på att hon aldrig äter upp den ändå rätt så begränsade mängd sötsaker hon får.

Men idag ska vi till merkado, och sen får vi se vad resten av dagen för med sig. Kanske ett besök av lilla lillasyster. Kanske mer spel (igår spelade vi WildLife och Samurai, varav jag verkligen gillade WildLife, och nog skulle gillat Samurai mer om jag inte varit så trött). Köpte Taluva igår, och är rätt sugen på att spela det.

För övrigt är BoardGameGeek en alldeles utmärkt hemsida om man vill få tips på bra spel.

sagogarderoben

John Bauer-utställningen på Kulturen i Lund var en dunderhit! Inte för att vi såg så himla mycket av själva utställningen, men den delen som riktar sig mot barn 3-6 år, med en specialuppsydd garderob av sagokläder man får prova, roade hela familjen i säkert en timme.

Dottern var: prinsessa (i flera varianter), skogsrå, luffare, kung (jajamen, inga begränsningar här!), älva, troll... och maken var inte långt efter. Det fanns nämligen även kläder för vuxna, om än med lite mindre urval. Tror dock han gärna skulle smugglat med sig kungajackan hem... Själv nöjde jag mig med skogsrå och drottning *ler*

Men vilka trista andra vuxna där var! Medan barnen glatt bytte kläder, satt en pappa på en stol och tittade på och kom emellanåt med någon kommentar, och mammorna som var där hjälpte förvisso ungarna att klä på sig, men testade ingenting själva. Det är som om en del vuxna är för rädda att göra bort sig, så rädda att de glömmer att ha kul. Tråkigt.

P.s. Här hittar du vackra bilder målade av John Bauer. Han må ha varit en underlig kuf, men det där med att väcka fantasin, det kunde han! d.s.

semesterfredag

Vaknade något förvirrad kl. tio.
"Men, maken skulle ju vara hos tandläkaren halv nio, och här ligger jag och sover! Var är barnet?"
Hör både barnet och maken ute i vardagsrummet.
"Men, hur...? Tog han med sig dottern till tandläkaren? Vilken hjälte! Bara för att hans fru behöver sova!"
Går upp. Det visar sig att han förvisso varit iväg till tandis, men dottern varit hemma. Hon satt tyst och stilla ute i vardagsrummet och tittade på barn-tv, nogsamt instruerad av maken att inte störa mamma. Jisses, vad stor hon håller på att bli.

Nåja, idag åker vi nog hit.

äta karamell, åka karusell

Eftersom det garanterat var Gud som uppfann karuseller (för så roliga är de), förstår jag inte varför H*n inte såg till att samköra med regndepartementet, för Tivoli i monsunregn är helt enkelt inte så... skoj.
Nåja, nu fyllde yngsta syster år, och födelsedagen firades traditionsenligt på just Tivoli. Vi var där två timmar tidigare, så att barnet skulle få åka lite karuseller. Och äta karameller, eftersom den attans visan stipulerar att det är så det ska gå till. Förvisso i Mora, men uppenbarligen är den tillämplig även på danska nöjesfält.

I vilket fall som helst var det faktiskt kul ända tills sista halvtimmen. Sedan stod vi bara under skydd och bligade dystert på det tropiska skyfallet.

Till slut blev det middag med familjen, vilket var trevligt.

Fast betydligt mindre trevlig var den femton minuter långa cykelfärden genom monsunen när vi kom tillbaka till Malmö med superdupertrött treåring. Nåja, nu är hon i säng, återstår te och trevligt msn-ande med vän. God natt.

ensamdag

Maken sände iväg mig på en Maria-för-sig-själv-dag. Välbehövligt. Dock fungerar jag bäst bland folk, så jag drog till Field's, där jag vandrade runt i affärer, handlade lite, lunchade och bara njöt av att inte behöva vara till för någon.
Jag köpte en tröja, lite födelsedagspresenter och de här rödvinsglasen.

Nu hemma med barnet medan maken är ute och handlar tomater till middagen: tonfisksallad. Lika skönt det, faktiskt.

det är fel

Min vän dog igår.
Han hade varit sjuk ett tag, men det är ändå ett slag. Det är fel, helt enkelt.

Min vän betydde så mycket för mig. Han var en förebild och en sådan person som alltid höjer stämningen i ett rum. Alltid ett leende i ögonen, alltid någon lätt sarkastisk kommentar på lut. Han var en charmör, en av de där få människorna som är lika uppskattade av män och kvinnor. Men han kunde också vara djupt allvarlig, en god teolog och fantastisk lyssnare.

Tillsammans med honom har jag skrattat så jag gråtit, och för honom har jag gråtit, inte bara nu utan också förra gången han var sjuk. Han har gett mig glädjetårar när han vigde mig och min man, och när jag vigdes till präst stod han vid min sida.
Jag har så många roliga minnen med min vän. Det är en liten tröst att de alltid kommer finnas där, och en enorm förlust att de aldrig kommer bli fler. Det är grått och tomt nu.

Tack, kära vän, för allt du har gett mig. Jag kommer sakna dig så. Jag ber Gud att ta hand om dig, och om alla de som du älskar som du lämnar efter dig.

jag vill ha!

Clergy girl Faith från Old Lutheran. Jag vill ha! Och snart kommer ett set kläder med bla stola. Dräggla...

bara några timmar kvar

Nu är det "bara" gudstjänsten kvar, sedan är det semester. Märker att jag är lite extra taggad på semester i år, det har varit ett jättekul men slitsamt år. Tänk vad jobbigt det är att lära sig nya saker, nya miljöer och människor.

Men semestern är än så länge oerhört oorganiserad. Det ska hända lite saker då och då, men inga stora händelser. Jag har i stort sett fått med maken på tanken på en liten weekend-tripp till London, nu ska vi bara höra med vännerna där om vi kan bo hos dem (= mer pengar att lägga på snordyr shopping).

Och så ska jag bygga säng till lilltjejen. Det ska bli ett slott. Ett rosa. Konstruktionen kommer vila på två låga vita Billy-kopior och en regel som är fastskruvad i väggen. Sedan fäster jag mdf-board eller liknande runtomkring alltihop, med valv utsågade för hyllorna och naturligtvis en dörr in till kojan som skapas under sängen. Mdf-en sågas så klart med kreneleringar högst upp, så dottern kan sitta däruppe och se ut från slottsmurarna. Tack och lov är hon väldigt intresserad av stegar och klättrande just nu, så slottet kommer helt rätt i tiden.

Men först gudstjänst. Det ska bli riktigt trevligt.

två midsommarpredikningar

Nyfiken? Kolla på prästflickealster.

det blev rätt trevligt

Det blev kul. Nog åts det sill, dracks det sprit och dansades runt granen, men allt i måttliga mängder. Och så spelade vi krocket och fotboll, pratade en massa, lekte med ungarna, drack kaffe och åt bullar...

Och nu på sena kvällskvisten har jag knåpat ihop en predikan som jag inte är helt säker på, men den ska få ligga till sig över natten, så får vi se i morgon. Gudstjänsten är inte förrän fyra, så jag har lite tid på mig.

Och så har jag beställt en slug skoförvaring (även om kundomdömet var lite oroande) till vår besvärliga hall. Hoppas den hjälper upp kaoset lite.

materialist - javisst!

Barnet: Den som får mest godis vinner! Och jag har godis här i. (visar sin Nalle Puh-väska)
Pappan: Är det godis där i!?
Barnet: Eh, ja, det är chokladpengar! (skramlar med väskan full med riktiga mynt)

midsommar...hm...

I morgon blir det lilla familjens allra första "riktiga" midsommarfirande. Har blivit inbjudna av vänner till deras sommarstuga, och där vankas det garanterat såväl Janssons som små grodor.

Fast, ärligt talat. Jag gillar ju inte Janssons. Eller sill. Eller nubbe och öl. Och jag äter inte köttbullar eller korv. Potatis, även färsk sådan, är bara precis på rätt sida om ok. Fast jordgubbar är ju mums, förstås. Men annars blir det ju en rätt trist tillställning matmässigt.

Och så det där med dansandet. Man gör det ju bara för att barnen gillar det, och hur länge gör de det?

Ja, just det, jag gillar ju inte att umgås med fulla människor heller.

Men i alla fall ska det bli kul. Det ska bli skönt att vara ganska opretentiöst social, efter ett par månaders flyttisolering. Kanske ska smuggla med en sushilåda?

nedtrappning - pah!

Sista veckan innan semestern.
Det sägs att man ska trappa ner då, att de första dagarna innan på semestern inte ska försvinna i en lugna-ner-sig-efter-stressig-vår-dimma. De som säger så har inte ett prästerligt schema. Den här veckan har jag fyra begravningar, middagsbön på midsommarfirandet, morgonbön i morgon, öppet hus med barnen, ett dop, gudstjänst på äldreboende och midsommardagsgudstjänst.
Men sedan - fyra veckor av stillsamt pysslande med hemmet, av umgänge med familjen, av jordgubbar och sallad, av glass, av små resor hit och dit... Det ska bli så skönt!

storfrämmande

Hade storfrämmande i gudstjänsten idag: ärkebiskop emeritus KG Hammar. Han hade ett dop i vår kyrka efter gudstjänsten, och passade på att gå i gudstjänst före.
Vi har vetat att han skulle komma i ett par veckor, men inte förrän för några dagar sedan slog det mig att jag skulle predika för en av mina största idoler och förebilder. Uff. Jag var precis hur nervös som helst, vilket ju egentligen är löjligt, med tanke på vilken snäll man det handlar om. Men i alla fall.

Nåja, det gick i alla fall bra, och han sade snälla saker efteråt. Och jag passade på att tacka honom för hans tid som äb, för allt han betytt för mig och många andra. Då blev han lite tårögd.

predikan om kallelse

En sådan ligger på prästflickealster.

make some noise!

Stöd Amnesty! Skriv på deras petitioner, för många regeringar runt omkring i världen spelar det stor roll om deras brott mot de mänskliga rättigheterna uppmärksammas eller inte. Ditt namn på en lista kan vara det som tippar vågskålen.

vilken liturgi-typ är du?

Fader Jonatan har ett rätt kul (och emellanåt tragiskt sant) inlägg om olika liturgiska prästtyper.
Jag är nånstans på den positiva skalan, mellan minimalisten och maximalisten (sådär svenskt lagom, helt enkelt).
Jag gillar processioner, gärna fler. Jag gillar tydliga liturgiska gester, eleverar bröd och kalk och korstecknar ordentligt. Knäfaller emellanåt. Liturgisk dans kan vara bra, fridshälsning är trevligt. Snygga liturgiska kläder är alltid fint, och mässhaken har jag helst på hela gudstjänsten. Och dessutom tycker jag egentligen att en gudstjänst utan nattvardsfirande knappt är en gudstjänst, utan en väldigt uppblåst andakt. För övrigt tycker jag att det ska vara två präster vid varje gudstjänst, och gärna en hel uppsjö andra, från liturgiska diakoner till körer, förebedjare och diverse kyrk- och gudstjänstvärdar. Ensamlek är ju trist!
Och präster som varken sjunger eller kan instiftelseorden och välsignelsen utantill gör mig alltid irriterad.

Men däremot tål jag inte rökelse (börjar ofelbart nysa), har svårt för prostration (alltså kasta sig på golvet) och konsekrationsklocka anser jag vara direkt olutherskt. Konsekrata-askar är rätt onödiga, eftersom brödet är heligt endast i bruket, däremot skulle jag aldig få för mig att hälla ut det överblivna vinet i vasken, utan det hälls antingen i en piscina eller i naturen. Av respekt för vad det har varit, inte för att det fortfarande är Jesu blod.

Förvirrat och oerhört "prästigt", jag vet. Sån är jag. Fråga om du inte förstår några ord, blir lätt mycket facktermer i de här sammanhangen.

skolavslutningar

Har just haft två skolavslutningar. Det är härligt, åtminstone när jag vet att det är beslutat på skolorna att det ska vara i kyrkan, och att välsignelsen får vara med. De röstade till och med, och en överväldigande majoritet av föräldrarna var för.
Så vi har skolavslutningsgudstjänster. Förvisso utan regelrätt bön, men med betraktelse av präst i liturgiska kläder, och med välsignelsen på slutet. Trevligt.

Idag baserades min betrektelse på ABBAs gamla Thank You for the Music (sjöng till och med första versen), och hur vi alla har fått talanger av Gud att ta vara på, men att vi behöver vila och skoj för att kunna utvecka dem. Uppskattades.

Och för övrigt verkar det som om sjukdomarna till slut håller på att släppa greppet runt familjen (ja, detta är ett klart fall av att ropa hej innan, men ändå), det ser helt enkelt lite ljusare ut.

jag vill ju inte tala illa om folk, men...

Jag var på ett möte med ungdoms- och barnjobbande kyrkfolk i förra veckan. Och emellanåt blir jag lite nedstämd i dylika sammanhang.
Några av de människor i kyrkan som jag har mest professionell respekt för är församlingspedagoger. De är alltsomoftast enormt duktiga och kunniga. Men ibland undrar jag över en del saker.
(Usch, nu kommer jag bli så jädra impopulär!)

För det första - inte i någon annan yrkesgrupp som jag träffar regelbundet läggs det lika mycket mötestid på att klaga på andra yrkeskategorier, ofta präster. Visst, det finns säkert skäl att gnälla på oss emellanåt, men för 17! När jag är i rummet! Gnäll på, om ni måste, men var snälla att visa lite hänsyn. Ibland känns det som om jag (och andra yngre präster som jobbar med unga) blir Stojan i pizzerian: "invandrare är dumma, men inte Stojan i pizzerian, han är schysst". "Präster är idioter, utom Maria, hon har prioriteringarna på rätt ställe."

För det andra - (och detta hänger rätt mycket ihop med ettan) offermentaliteten är också ganska utbredd. När man tittar på de flesta församlingars budgetar, och på hur många anställda som jobbar med barn och unga, och hur stor del av lokalbokningarna som görs av dessa, är det inte alls självklart att barn- och ungdomsarbetet är mest förfördelat. Faktiskt. Sedan tycker jag också att det är superviktigt, och att vi bör bli ännu bättre, men att se sig själv som offer för en antibarn- och ungakonspiration är väl kanske inte mest konstruktivt, eller?

För det tredje - en av de saker som jag lägger mest vikt vid i såväl privatliv som arbetsliv är lojalitet. Och i en församling bör den ligga hos just församlingen. Inte hos andra pedagoger i andra församlingar, faktiskt. Och det är inte ok att på sammankomster med andra ägna massor med tid till att baktala sin församling. Om chefen är så hemsk, om arbetskamraterna är så dumma, om arbetsförhållandena i allmänhet är så gräsliga som det ibland verkar, byt jobb!
Och en sak till, massor med pedagoger jag träffar sätter aldrig någonsin sin fot på församlingens gudstjänster, förutsatt att det inte är specialtemagudstjänst med ungdomar eller konfirmation. Annars gnälls det över hur dåliga gudstjänsterna är, ofta inför ungdomar och konfirmander som sedan tvingas dit. Det är inte bara korkat, det är dessutom illojalt. Är de så dåliga, gör något åt det! Engagera er! Och vill inte resten av församlingen lyssna, byt taktik, tänk nytt, eller byt jobb.

Ok, slut på litanian. Återigen vill jag betona att jag verkligen gillar de allra flesta församlingspedagoger, och att väldigt många av dem är oerhört proffsiga. Men ovanstående reflektioner slår mig lite för ofta vid tillfällen då flera församlingspedagoger träffas. Och jag tycker att det är tråkigt, och okonstruktivt, och det stjäl energi.
Vi behöver duktiga pedagoger i all kyrklig verksamhet, inte negativa sådana som häckar i barnlokalen och vägrar ta del av församlingens liv.

o så svenskt

Firade nationaldagen igår med att gå på IKEA. Vi var inte ensamma, men det var å andra sidan inte alls lika mycket folk som en vanlig helg, så jag var nöjd.

Och sedan var det farvälknytkalas i Hjärup. Goda grannar är verkligen guld värda, vi kommer säkert hålla kontakten med åtminstone den ena familjen. Matmässigt blev det: ceasarsallad, melonsallad, grillat (allt från hakkeböf till korv, tigerräkor [hoppas de var ekologiska!] och quorn), och så desserterna tiramisu och jordgubbstårta. Inte illa alls!

Och så var det ju en glädje att se repriserna på 5-0-målet när vi kom hem. Fnissar fortfarande.

stadsbo

Long time no hear, jag vet. Vi har inte fått inkopplat bredbandet i nya lägenheten, så det blir bloggat när jag har tid på jobbet. Som nu alltså.
Nu är jag alltså stadsbo. Än så länge skönt, väldigt skönt! Alla restauranger som ligger direkt utanför tröskeln, att jag bara kan gå till bion om jag har lust (vilket jag hade i lördags, såg Pirates 3, vilket var ren och ganska okomplicerad underhållning). Förvisso är det lite högljutt på lördagskvällarna, men det är ok om man bara inte har fönstret öppet.

Tempot i famljen drogs också ner avsevärt när vi väl hade lämnat nycklarna till gamla lägenheten, inga deadlines kvar, nu packas lådorna upp i den takt vi orkar. Snart semester, då ska väl orken komma förhoppningsvis.