emigration

Motvilligt öppnar bloggen sina ögon. Det vore skönt att fortsätta sova, tycker den, men nu måste den aktivera sig en smula, om än bara för att sätta upp eftersändningslapparna...

Så här ligger det nämligen till:
Prästflickan har fått komministertjänsten i Svenska kyrkan i Bryssel och flyttar dit med sin familj i januari! Därmed somnar också den här bloggen in för gott (men kommer att ligga kvar om det nu skulle vara någon som är intresserad). De fortsatta utrikiska äventyren kommer istället att berättas om på nya bloggen la pasteure. Predikningar och dylikt kommer fortsätta publiceras på prästflickealster.

Au revoir!

det är påsk på jorden

Halleluja. Han är uppstånden!

Här kommer en lång uppdatering på vad som händer i prästflickans liv. Jag beklagar att det skrivs så lite just nu. Men detta kanske kan ge en liten fingervisning om varför...

Kyrkigt:
Igår natt ledde jag påsknattsmässan för första gången här i församlingen. Den har varit min numera pensionerade kollegas domän i hur många år som helst. Det säger sig själv att det inte var utan bävan som jag började peta i ordningen. Men efter många turer och riva-sig-i-håret-av-funderingar-stunder blev ordningen klar, och det fungerade! Gudstjänsten blev hur bra som helst. *pust*

Lekkyrkan är på gång. På tisdag börjar den uppföras, vilket innebär att den bör vara klar om drygt två veckor, inshallah. Invigning är planerad till söndag 6 juni, välkomna! Vi har redan fem studiebesök inbokade eller i väntan på bokning :) Facebook-sidan för den lanseras så snart kyrkan är klar. Är det för övrigt någon som har ett bra namnförslag? Önskemål: helgonnamn (det är ju en "riktig" kyrka!), någon som har med barn att göra, gärna kvinna, och ihågkombart (så att den inte blir "den där barnkyrkan", utan kommer bli omnämnd i enlighet med namnet). Alla bra förslag är varmt välkomna!

Familjigt: Barnet, som var bra litet när den här bloggen inleddes, kan nu läsa och cykla och begick kyrkokörspremiär idag. Jisses. Är det för övrigt någon mer än jag som tycker att det blir lite olustigt när barnkörer sjunger "Steg för steg vi rör oss framåt. Intar landet bit för bit. Vapnet i vår hand är bönen. Fästen bryts allt mera ned och ned och ned." eller är jag överkänslig?

Internationellt: Jag åker till Tyskland om tre dagar. Om en månad och tre dagar åker jag till New York, Boston och Nashville (sistnämnda på stipendium från stiftet. Jag ska gå på predikofestival! Hur spännande som helst), och om två månader och 22 dagar åker jag till Atlanta och Florida. Japp, det är ett sådant år och en sådan vår.

Internet-igt: Nya favoritbloggar: The Sassy Curmudgeon och Dirty Sexy Ministry. Rekommenderas varmt!

Inköp: Idag beställde jag för övrigt en i-pad.

the vacay story #3: the other England

We left London behind. Getting out of the city proved to be somewhat of a challenge with the different rail stations and train companies (and subsequent panicky teary break-down by wife/mother), but finally, an hour later than we thought, we were on a train heading north. Destination: Heath Hayes, in the middle of (sorry to those who disagree) nowhere.

In Stafford (relatively close to Birmingham) we were picked up by fellow ycw (young clergy woman) Leah, and went with her home to her lovely family. There we spent a couple of days doing not very much. Relaxing, eating, playing, talking. We went to church on Sunday, which was interesting, and...interesting. And we became friends.

It is wonderful and funny and cool that people can meet and connect like this over the boundaries of language, nationality and church traditions. This was of course an easy one, we are after all western Europeans in protestant churches, but still.

On Monday morning we returned to London, leaving sad kids behind. It will not be the last time we meet, but who knows when the next time will be?

And early, early on Tuesday morning we flew home to Sweden. It was a relief, and very sweet to be home. And already I miss traveling.

the vacay story #2: London

We arrived in England. Already in Victoria station, kiddo showed signs of enjoying the wet and cold more than the balmy air of the Mediterranean. She even moped a bit about it not raining as much as she wanted.

We stayed in a guest apartment in one of the huge neo-brutalist estates in the Barbican area. The room was basically a queen size bed, a chair and a chest of drawers. To this was attached a pretty roomy bathroom. This was to become the adult hang-out when kiddo had fallen asleep. In that bathroom we played cards, talked, read books...even had pizza one night! The weather was never nice enough for us to sit outside.

The days were filled with adventure. We shopped of course, we went to London Zoo, to Princess Diana's Memorial Playground in Kensington Gardens (fabulous playground with Peter Pan theme), we wandered around Camden, visited British Museum to see mummies (too scary, but the North American Indian things were cool, thought little one) and the Natural History Museum to see dinosaurs. We had Sunday dinner with friends. We went by boat on the canals, by double decker bus and of course by tube. We had lots of coffee and smoothies. Starbucks sure benefited from our travels...

After almost a week of this, we took the train to Windsor and Legoland. Kiddo was overjoyed! She skipped and skipped, talked and talked. We rode rides that made us wet and rides that made us dizzy. We shot bad guys with laser guns, and watched Johnny Thunder defeat an Aztec queen. We had boring food (always at amusement parks) and lots of water and soft drinks. And we saw really, really cool things built of Lego. On our way home, daughter asked when we were going back.

We spent another day in London. Then we went north, to fellow ycw L and her family. Great adventure!

the vacay story #1: La Bella Italia

A long post...and in English. Bear with me.

The day of vacation finally arrived. At times during the months before I could not believe that there would be a time this year when I would not be working all the time. Yes, it has been a rough Spring and start of Summer. Absolutely wonderful in many parts, but insanely busy. But that wasn't what this post is about.

The family went on vacation abroad. Daughter has not been abroad since she was one, so this was a big, BIG thing for her. Due to very cheap airline tickets we chose to fly, in spite of actually preferring to go by train. It's insane that it costs three times as much to take the environmentally friendly option. But that, of course, is not what this post is about either.

(This promises to be a very chatty post.)

Anyway, we went. Kiddo was excited. She basically skipped the whole way to the airport, on to the plane, off the plane and on to the airport train that took us to the centre of Milan. She didn't skip as much when we had arrived, it was very late. We stayed at a small hotel in the old city centre, which, we realized, meant that it was superquiet at night, when all the bankers had gone home to their villas somewhere in the outskirts of the city.
Day two we walked and walked, and saw all the sights except The Last Supper. Kiddo was not too pleased with the temperature (it was hot!), but very pleased with the suddenly very liberal rules regarding how much ice cream she was allowed every day.

Anyway, the Duomo was insane. Very beautiful and very impressive. Daughter liked the relics and the treasury most. Mommy agreed in secret.
We went to a park and saw butterflies (husband has apparently developed something of an obsession since he has insisted on visiting every single butterfly exhibit during this journey). Funny dogs and rides and carabinieri lounging in the shade. Daughter pulled us into the archeology museum, which was mildly interesting.

We had pizza and pasta and kiddo disliked everything.

The day after, we rented a tiny car-ini and went south to the mountains of Piemonte. Wow. The scenery was amazing! We drove and drove until we arrived in the tiny village of Montecapraro, 800 m above sea level. There we stayed in an apartment and enjoyed the silence (and had water fights, destroying the peace for everyone else).

The day after, day four of the vacay, we left la Bella Italia to go to England. But that post will come little later.

Minor Luthersites...

Going to Lutherland, it is easy to just see the big ones - Wittenberg with the Lutherhaus, Erfurt and the Mariendom, Eisenach and Wartburg castle (and of course Eisleben), but there are plenty of other cool, funny and somewhat strange Luthersites.
This time around I had the immense pleasure to visit two of these sorely ignored and undervisited sites.

The first one is right outside Erfurt, in Stotternheim. There a stone marks the place where Luther supposedly was not struck by lightning and as a result became a monk. The stone has some interesting statements on it, the best of which being "Wendepunkt der Reformation", turning point of the reformation. Like there was a reformation already, but it was headed somewhere else...

The second amazing sight was the place, close to Eisleben, where Luther caught the cold that subsequently killed him. Yes, that spot is known. It is possible to have a picnic there. The view is very nice, and the draft on the exact spot (well...) actually is colder than the surrounding air.

Other than those two un-missable sites, I visited Erfurt and the beautiful cathedral and the Augustinian convent, and of course spent a lot of time with my friends in Eisleben. I miss them already.

den gode herden följer mig söderut

...han som ju följer mig, enligt Twitter, predikade jag om idag, och predikan finns här.

I kväll hoppar jag och mina kollegor på nattåget till Berlin! Jippie! Det ska bli kul, jag har bara bytt tåg där förut, och verkligen velat spendera lite mer tid i stan. Inte för att en planeringskonferens kommer ge så värst mycket "se stan"-tid, men i alla fall...
På torsdag, när arbetslaget åker tillbaka, åker jag istället söderut och hälsar på vännerna i Lutherstadt Eisleben igen. Även det ska, naturligtvis, bli superkul! Rapport följer, bland annat, tror jag, från Erfurt, dit jag ju aldrig kom sist.

stockholmare

Vi hade ett familjeråd. Maken och jag pratade om ekonomin, ur synvinkeln "Hur mycket semester akn vi unna oss?", dottern stod på huvudet i soffan. Sedan försökte vi bestämma oss för var vi skulle åka. Nordtyskland? Danmark? Kortskidsemester i Halland? Eller, som vanligt, Stockholm?
Dottern skanderade, fortfarande huvudståendes: "Stockholm, Stockholm, Stockholm!" Hon är ju trots allt en tvättäkta 08-a.
Efter mycket dividerande blev det Stockholm och vännerna här. Som vanligt under sportlovet. Och väl här är det så skönt!

Detta måste vara världens vackraste stad.
Och dessa vänner är så nära familj det går (och när barnen gifter sig blir vi släkt på riktigt, moahahaha!).

Idag: Skansen, och födelsedagsfirande av maken. Hurra, hurra, hurra!

globetrotter

Idag kommer lilla lillasyster hem från sin fyramånadersresa runt världen. Hon har besökt Thailand, Indonesien, Mexiko och USA och lärt känna precis hur mycket folk som helst.
Hon åkte själv - hur modigt är inte det! Men jag tror inte att hon har varit ensam särskilt många timmar under resans gång. Hennes facebooksida är full med nya vänskaper, och än talas det om dykning på Koh Tao, än om sufande på Giliöarna.

Min lilla lillasyster. Hon som en gång tyckte att charter till Cypern var höjden av resa, är nu en riktig backpacker, en globetrotter. Härligt! Nu ska jag bara nästla mig med nästa gång hon åker...*ler*

en bra november

Den här bloggen börjar nå en relativt respektabel ålder. Den tänker dock inte pensionera sig än på ett bra tag. Det är roligt att gå tillbaka och läsa gammalt, inse vad jag blev upprörd över då, eller gladdes över. På relativt kort tid kan livet förändras mycket.
Men det finns teman som kommer tillbaka, och jag är säker på att min avsky för november är ett av dessa. Det finns få saker som gör november uthärdligt, och de har generellt att göra med vad som kommer efter, dvs advent och jul, snarare än den grå och regniga månaden i sig.

För några år sedan, när dottern just hade fyllt ett, tog vi henne och hennes oerhört portabla resesäng under armen och åkte till Thailand och Hongkong i en månad, 8/11-8/12. Vi luffade runt: en vecka i Hua Hin/Pranburi, en i Bangkok, en i Hongkong/Macau och en på Ko Lanta. Det var fantastiskt. Thailändare älskar bebisar, kineser likaså. Och vi kunde tillbringa massor av tid tillsammans på såväl kalligrafimuseer, som i kyrkor, som på stranden. November har aldrig, varken förr eller efter, varit mer behaglig. Jag önskar att jag alltid kunde hoppa över den på liknande sätt.

Men nu gäller det att sova ordentligt, att bita ihop, för nu kör vi snart. Allhelgona, skolbesök, höstmarknad, mörker och massor med planeringsmöten inför advent, jul och nästa år. Och regn förstås. Urk.

pilgrimage to friendship (and some Luther sites)

I'm back. Back in rainy, grey Malmö, back in insanely busy work days, back in the warmth of family.
Yeah, I've only been gone for five days, but still.

The trip to Lutherstadt Eisleben was fantastic. I have confirmed friendship, and made new friends. That kind of friends that will last, the ones you feel an immediate connection to. Life timers.
So we've talked, and talked, and talked, and... And in between the talking we've climbed bell towers (I LIKE bell towers :), looked at 16th century books, had a lot of good food (and a lot of good, and not so good, wine), touched relics, enjoyed standing in Luther's last pulpit, discussed sacramental theology (oh, wait, that must count as talking), played silly games, taken long walks with and without baby, zipped through Lutherstadt Wittenberg, laughed a lot, worshipped, cracked walnuts, and generally gotten to know each other very well. And now I miss them.

Oh well. It's not that far. Here are some pics.


Lutherstadt Eisleben, seen from the tower of Petri Pauli kirche.


The Luther statue in Wittenberg (or one of them). Actually payed for, and commissioned, by the people of Eisleben. To make a long story short, they're still upset, but got a nicer statue in the bargain.


The door with the theses. Not the original, if anyone should be in doubt.


S:t Nicolaus jawbone (parts of it). Or at least so it is said. I've touched Santa's chin!



Children's worship service at S:t Anne, the neighboring parish in Eisleben. Look at the palmtrees in the pulpit. And people claim I'm kitschy...?

(and..um...yeah...we went to Wittenberg instead of Eisenach....I kind of overslept, and thus opted for the shorter trip...)

resa

Hit ska jag. På torsdag åker jag till Lutherstadt Eisleben, staden där Luther föddes för snart 525 år sedan, där han döptes på Martinsdagen 11 november (det kommer firas mycket!), dagen efter han föddes, och där han predikade sina sista predikningar.
Men mest åker jag ju för att hälsa på vänner :)

Därför blir det inte heller något bloggat på nästan en vecka, om jag inte skulle komma åt en dator och ha några minuter över.

beslut

Det blir Eisenach.

Wittenberg kommer jag till förr eller senare ändå, och, framförallt...
...en borg! En riktig borg!

berg och dalar

Prästflickan har haft två ordentligt jobbiga dagar med, troligtvis, ischiasnerven i kläm. Ont är bara förnamnet. Men det är ok så länge jag är uppe och rör på mig, nattsömnen är besvärligare. Jag har fått massor med hjälpsamma tips, så nu ska en del av dem praktiseras.

I alla fall finns det roligare saker på horisonten. Nästa vecka ska jag åka och hälsa på en god vän i Tyskland, närmare bestämt i Luthers födelsestad Eisleben. Det är bara en minisemester, men det ska verkligen bli hur roligt som helst!

Den gode vännen frågade mig vilken av de andra Lutherstäderna jag skulle vilja besöka (han kan komma loss en dag för att visa mig, jag kan ju åka på egen hand till en till, men det blir nog inte så mycket vilsam semester då, så jag nöjer mig med Eisleben plus en): Wittenberg, Eisenach eller Erfurt. Eftersom jag inte har varit i någon av dem vet jag verkligen inte. Spontant kanske jag skulle säga Wittenberg, bara för att man "ska" det, men vad säger ni? Tips eller åsikter?

blängde

Det är inte alltid så lätt att sova på tåg. Jag gled in och ur sömnen hela vägen, vaknade till då och då, vände mig, kom inte överens med lakanet (vem kom på att sy ihop dem vid fotändan? Jag HATAR att inte kunna sticka ut mina fötter!)... Men jag måste i alla fall ha sovit någon gång, för jag vaknade av ett underligt ljud. Vi stod på perrongen i Malmö, men eftersom man får ligga kvar och gona sig till åtta, hade jag beslutat mig att sova lite till. Ljudet, och en underlig tyngd över mina ben, fick mig att öppna ögonen och då såg jag en man stå i kupén. Detta var riktigt underligt eftersom det var en damkupé.

I vilket fall som helst. Jag stirrade på mannen. Han stirrade tillbaka. Han tittade bort, sedan tittade han igen. Jag glodde fortfarande på honom. Då slängde han något på den nedersta britsen (jag låg på mellanbädden) och gick ut. Jag blundade, tänkte att han var en städare eller så som kommit för att bädda.
Men lite senare var han tillbaka. Jag tittade igen. Då släppte han någonting på golvet, och gick ut och stängde kupédörren efter sig.

Någonting fick mig att besluta att ge upp hela sovprojektet, och jag hoppade ner från sängen. På golvet låg en av mina väskor. Bredvid den mitt skärp, som legat ovanpå väskan på den lilla hyllan vid fotändan av min brits. Tyngden jag hade känt över mina ben där på morgonen var koftan, som också hade legat ovanpå väskan, men som ramlat av när väskan lyfts bort. Jag insåg helt plötsligt att mannen inte alls varit en städare, utan en tjuv, och jag hade hindrat honom från att stjäla mina saker genom att blänga på honom. Jag blev klarvaken på en gång, klädde på mig och tog mig hem i rask takt. Ingenstans såg jag mannen, och jag vet inte vad jag hade gjort om jag sprungit på honom.

Nu i efterhand är det rätt läskigt, men tänk om det alltid hade varit så enkelt.

Uppsala

Jaha, så har Kyrkledarhögskolan dragit igång.
Och just nu är känslan lite jaha, faktiskt. Precis som prästflickans syster i anden, Jeez, konstaterar på deras gemensamma blog Clergy Chicks a traveling, är folk som ska utbilda pedagoger sällan särskilt pedagogiska, dessvärre. Men det blir säkert bättre och mer inspirerande efter hand.

Det var kul att träffa en massa gamla bekanta, och lära känna nya skojiga människor. Det blir nog roliga år det här.

ALV

Prästflickan tog dotter sin under armen och begav sig till Vimmerby för att besöka Astrid Lindgrens Värld igår. Där möttes vi av Jeez med son, checkade in på vandrarhemmet och gick sedan en lång omväg (skyltning för gående, anyone?) för att till slut komma fram till parken.

Intryck:
Inte jättestort.
Inte massor med folk (slutet av säsongen, lite ostadigt väder och vardag).
Duktiga skådespelare i alla hörn, som dessutom verkade tycka om barn.
Fina små uppbyggda miljöer, men jag tycker nog att det kunde finnas mer man kunde leka med. De enda riktigt lekinspirerande platserna, för våra barn iaf, var Nils Karlsson Pysslings hus, Mattisborgen och Karlssons tak med rutschbanorna. Lilla Bråkmakargatan, Kajsa Kavats gata, Lilla lilla staden (mm) blev helt enkelt några minihus för mycket.
Lite för mycket geschäft. Jag förstår att man vill ta chansen att kränga alla Astrid-prylarna, men att de är så mycket dyrare än på tex Åhléns känns inte schysst.

Men, trots en del invändningar hade vi det riktigt mysigt, barnen var glada i stort sett hela tiden (och med tanke på att lillkillen gick upp före gryningen är det en bedrift), maten var helt ok och vandrarhemmet förvisso alldeles för tunnväggat, men centralt med vänlig personal.

För vidare tankar och intryck från denna lilla resa: clergychicks a traveling!

(Och detta skrivs på laptopinin, som varit med hela resan och skött sig föredömligt, trots att dottern lyckades välta ner den på marken. Bra köp!)

små prylar

Jag har en svaghet för små elektroniska prylar. Mobiler, mp3-spelare, DVD-spelare...och förstås datorer.
När nu min jobb-laptop inte vll släppa in mig så fort jag är borta från nätverket, och makens laptop dels inte går att köra utan nätanslutning, och dessutom blir så varm att den stänger av sig, och jag ska resa en hel del under tiden framöver, fanns till slut tillräckligt många skäl att köpa en ny dator.

I förmiddags åkte jag iväg till Mobilia och velade en stund mellan den tjusiga och lite dyrare Acer Aspire One och den ännu mindre och billigare Asus Eee PC. Den förstnämnda har Windows och 120 gb hårddisk, vilket ju är coolt, men då det visade sig att den inte kommer in igen, eventuellt, förrän nästa vecka (och ja, jag vill ha en ny dator NU, eftersom jag och lilla trollet ska ut och åka tåg i morgon) blev det lilla Eee PC.
Dessutom behöver jag inte massor med lagringsutrymme (och det kan man ju alltid använda en extern hårddisk till, om det ska till), lilldatorn ska mest användas till ordbehandling, surfande, Skype och mail.

Nu står den och lyser vackert pärlemorvitt på vardagsrumsbordet, och jag bloggar om den på makens laptop bredvid. Förhoppningsvis kommer nästa blogginlägg göras på den lilla!

washington national cathedral

Lite bilder från nya älsklingskyrkan:

Framifrån

Elefantgargoyle

Tipikapitäl

Interiör


Barnkapellet.
Allt är i barnstorlek!

a sort of homecoming

Äntligen hemma. Jag stapplade in genom dörren, rakt i armarna på dottern. Det var ljuvligt.

Snapshots fråm resan:

* Tjugo nya vänner, underbart. Och tjugo nya platser att besöka *ler*
* NYC är härligt.
* Washington DC förtjänar mer tid.
* Jag är lite förälskad i National Cathedral i Washington.
* Att predika har aldrig varit svårare, eller roligare.
* Nobu Next Door gör grym sushi.
* Dollarn är billig, alltså är det mesta billigt där borta. Aj, säger plånboken.
* Wifi är super!
* Jag vill ha ett Whole Foods här.
* Utan datorn hade tågresan varit helt outhärdlig.
* The NY Subway behöver något slags luftkonditioneringssystem.
* Nästa gång jag åker till NYC ska jag bo på Seafarers igen.