Som vanligt talas det om ekumenik.
Inte för att någon verkligen är reellt intresserad av dialog. Jag har blivit cynisk. Det har hörts så ofta under mina snart tio år som präst, och långt mycket tidigare än så. Anledningen är som så ofta förr att påverka den inomkyrkliga debatten.
"Nej, så kan vi inte göra för då kommer de andra kyrkorna..."
Jag förstår längtan att hålla ihop med hela Guds folk, det gör jag verkligen. Naturligtvis borde vi vara en Ande och en själ, men inte ens lärjungarna lyckades med det någon längre tid.
Jag tycker inte att ekumenikargumentet håller i någon större utsträckning, och det gör jag av ett par olika anledningar:
1. Det är bara ekumenik med vissa kyrkor som gäller i debatten, framförallt den romersk-katolska, de ortodoxa samt Church of England. Det finns fler kyrkor, bland annat flera som faktiskt också, t.ex. godkänner kvinnliga präster och biskopar och viger homosexuella. ELCA tog beslutet bara för någon månad sedan.
2. Dessa kyrkor som "gälls", framförallt romersk-katolska kyrkan och de ortodoxa kyrkorna, har generellt sett inte samma syn på frälsningsvägen, kyrklig organisation, ämbete och nattvard som vi har. Även om många av dess skillnader är möjliga att komma runt eller samtala om tycker jag att det är rätt märkligt att vi som en evangelisk-luthersk kyrka ska anpassa vår ordning och teologi efter dem.
3. Om vi alla alltid skulle vänta in varandra skulle Guds folk stå och stampa på samma fläck. Var går gränsen? Eller ska vi backa? Kanske upphäva 1958 års beslut, eftersom det finns syskonkyrkor i t.ex. de baltiska länderna som inte accepterar kvinnliga präster? Så länge vi har olika kyrkor får vi snällt ta och acceptera att vi kommer tycka och tro många olika saker.
4. Och en sista invändning (för den här gången?): Det är alltid vi som ska anpassa oss till dem, i retoriken. Inte förhör sig påven ängsligt om vad vi tycker om något han planerar? Nej, företrädarna för "de klassiska kyrkorna" (uppenbarligen gick tidsfristen för att få kalla sig klassisk ut någon gång före 1517) hör av sig och har åsikter om våra förändringar. Eventuellt. Men om vi ska vara helt ärliga är oron för deras upprördhet rätt obefogad. Vi är ju ändå inte en "riktig" kyrka, vad vi hittar på är rätt så oväsentligt.
Jag hårddrar detta lite. Men om vi är övertygade om ett besluts riktighet (och det är ju där skon verkligen klämmer, inte sant?) bör vi utan problem kunna leva med att det alltid kommer finnas folk som inte köper vår bedömning. Det kan ju inte hindra oss från att göra vad vi tror är rätt.
Visar inlägg med etikett homosexualitet. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett homosexualitet. Visa alla inlägg
2009-11-03
2009-10-22
äntligen
Efter många år av prat och utredningar, böner och hårda ord, är det nu klart: Svenska kyrkan har sagt ja till att låta homosexuella par vigas i kyrkan!
Nu kommer det krävas många böner, många samtal och mycken förståelse och ödmjukhet på alla håll. Det är sorgligt att det som är en så stor glädje och befrielse för vissa är en så stor sorg och besvikelse för andra. Men så är det. Jag har hoppats på den här dagen, men jag har bekanta som fruktat den. Jag bara önskar att vi allihop minns
att det är Jesus som är kyrkans herre,
att gemenskap runt sakramenten inte är beroende av åsiktgemenskap,
och att all dom tillfaller Gud, inte oss.
Be för oss i denna stund av glädje och sorg.
Be för oss när splittringen hotar.
Be för oss i vår längtan efter befrielse och sanning.
Nu ska jag gå och hämta mig en ny kopp kaffe för att fira, och sedan vidtar livet som det alltid ser ut, med agendaskrivande, förberedelser för föredrag, mässfirande, telefonsamtal osv. En stor dag, en alldeles vanlig dag.
Nu kommer det krävas många böner, många samtal och mycken förståelse och ödmjukhet på alla håll. Det är sorgligt att det som är en så stor glädje och befrielse för vissa är en så stor sorg och besvikelse för andra. Men så är det. Jag har hoppats på den här dagen, men jag har bekanta som fruktat den. Jag bara önskar att vi allihop minns
att det är Jesus som är kyrkans herre,
att gemenskap runt sakramenten inte är beroende av åsiktgemenskap,
och att all dom tillfaller Gud, inte oss.
Be för oss i denna stund av glädje och sorg.
Be för oss när splittringen hotar.
Be för oss i vår längtan efter befrielse och sanning.
Nu ska jag gå och hämta mig en ny kopp kaffe för att fira, och sedan vidtar livet som det alltid ser ut, med agendaskrivande, förberedelser för föredrag, mässfirande, telefonsamtal osv. En stor dag, en alldeles vanlig dag.
2009-08-20
det går framåt
Våra vänner i ELCA (Evangelical Lutheran Church in America) antog i natt ett "social statement" som heter Human Sexuality: Gift and Trust. Två tredjedelars majoritet behövdes, och röstsiffrorna var 676-338. Minsta möjliga marginal, alltså. Läs mer om detta här.
Vad som verkligen imponerade på mig, kyrknörd som jag är, när jag satt uppe sent i natt och följde samtalen, var den anda av ödmjukhet och respekt som präglade proceduren. 1000 delegater kan ge mycket kaos, men biskop Hanson höll i det hela med varm och fast hand (och glimten i ögat). Inläggen spann från rena grammatikrättelser till tårfyllda vittnesbörd, från bibelutläggningar till stöd för såväl ja-sidan som nej-sidan, till lågmäld oro, även den från båda sidor. Det var en glädje att se den här speciella grenen av Guds folk tillsammans försöka utröna vägen framåt, och att erkänna sin egen oförmåga till att se hela sanningen och därför också kunna leva i någorlunda samexistens med andra som har en annan övertygelse.
Hela texten hittar du här (som pdf, läs gärna, det är luthersk teologi i dess prydno), men här kommer några utdrag:
"Sexual relationships may be among our most profoundly intimate, crucial, and self-giving expressions of trust. Here our human lives are vulnerable to joy and delight and to hurt and exploitation. From spiritual intimacy with God to the closest physical intimacy with another, relationships flourish according to the depth and trustworthiness of commitments. In the arena of human sexuality, no human relationships can thrive in the absence of trust."
"While Lutherans hold various convictions regarding lifelong, monogamous, same-gender
relationships, this church is united on many critical issues. It opposes all forms of verbal or physical harassment and assault based on sexual orientation. It supports legislation and policies to protect civil rights and to prohibit discrimination in housing, employment, and public services. It has called upon congregations and members to welcome, care for, and support same-gender couples and their families, and to advocate for their legal protection."
"Although at this time this church lacks consensus on this matter [same-gender relationships, min förklaring], it encourages all people to live out their faith in the local and global community of the baptized with profound respect for the conscience-bound belief of the neighbor. This church calls for mutual respect in relationships and for guidance that seeks the good of each individual and of the community. Regarding our life together as we live with disagreement, the people in this church will continue to accompany one another in study, prayer, discernment, pastoral care, and mutual respect."
"In this country and in our congregations, families are formed in many ways. There are natural and adoptive families, foster families, blended families, families with a missing generation, and families where the parents are the same gender. Millions of households in the U.S., and many in our church, are headed by single parents—mostly women—whether widowed, divorced, or never married. The critical issue with respect to the family is not whether it has a conventional form,but how it performs indispensable individual and social tasks. All families have responsibility for the tasks of providing safety, shielding intimacy, and developing trustworthy relationships."
Vad som verkligen imponerade på mig, kyrknörd som jag är, när jag satt uppe sent i natt och följde samtalen, var den anda av ödmjukhet och respekt som präglade proceduren. 1000 delegater kan ge mycket kaos, men biskop Hanson höll i det hela med varm och fast hand (och glimten i ögat). Inläggen spann från rena grammatikrättelser till tårfyllda vittnesbörd, från bibelutläggningar till stöd för såväl ja-sidan som nej-sidan, till lågmäld oro, även den från båda sidor. Det var en glädje att se den här speciella grenen av Guds folk tillsammans försöka utröna vägen framåt, och att erkänna sin egen oförmåga till att se hela sanningen och därför också kunna leva i någorlunda samexistens med andra som har en annan övertygelse.
Hela texten hittar du här (som pdf, läs gärna, det är luthersk teologi i dess prydno), men här kommer några utdrag:
"Sexual relationships may be among our most profoundly intimate, crucial, and self-giving expressions of trust. Here our human lives are vulnerable to joy and delight and to hurt and exploitation. From spiritual intimacy with God to the closest physical intimacy with another, relationships flourish according to the depth and trustworthiness of commitments. In the arena of human sexuality, no human relationships can thrive in the absence of trust."
"While Lutherans hold various convictions regarding lifelong, monogamous, same-gender
relationships, this church is united on many critical issues. It opposes all forms of verbal or physical harassment and assault based on sexual orientation. It supports legislation and policies to protect civil rights and to prohibit discrimination in housing, employment, and public services. It has called upon congregations and members to welcome, care for, and support same-gender couples and their families, and to advocate for their legal protection."
"Although at this time this church lacks consensus on this matter [same-gender relationships, min förklaring], it encourages all people to live out their faith in the local and global community of the baptized with profound respect for the conscience-bound belief of the neighbor. This church calls for mutual respect in relationships and for guidance that seeks the good of each individual and of the community. Regarding our life together as we live with disagreement, the people in this church will continue to accompany one another in study, prayer, discernment, pastoral care, and mutual respect."
"In this country and in our congregations, families are formed in many ways. There are natural and adoptive families, foster families, blended families, families with a missing generation, and families where the parents are the same gender. Millions of households in the U.S., and many in our church, are headed by single parents—mostly women—whether widowed, divorced, or never married. The critical issue with respect to the family is not whether it has a conventional form,but how it performs indispensable individual and social tasks. All families have responsibility for the tasks of providing safety, shielding intimacy, and developing trustworthy relationships."
2009-05-28
change is a-coming
On Monday the Diocese of Stockholm voted for a new bishop. The person who won is called Eva Brunne, and she will be the fifth female bishop in the Church of Sweden.
I know her a little. My experience of her is that she is wise, kind, pious, structured, humble and funny. She is also known to be loyal and a very good leader who takes care of her flock, both employees and other sheep *smiles*
All in all, she seems to be a perfect choice for bishop, right?
But are those qualities listed above what people discuss? Are they what makes blogs and comments splutter with indignant rage? Of course not. Some people don't care about Eva's suitability. The only thing that makes all of these bloggers go absolutely bananas is the fact that Eva happens to be married to a woman.
Funny. And tragic. Mostly tragic.
Please pray for Eva and the Diocese of Stockholm. They have made a good choice, and a brave choice, and your prayers will be needed.
I know her a little. My experience of her is that she is wise, kind, pious, structured, humble and funny. She is also known to be loyal and a very good leader who takes care of her flock, both employees and other sheep *smiles*
All in all, she seems to be a perfect choice for bishop, right?
But are those qualities listed above what people discuss? Are they what makes blogs and comments splutter with indignant rage? Of course not. Some people don't care about Eva's suitability. The only thing that makes all of these bloggers go absolutely bananas is the fact that Eva happens to be married to a woman.
Funny. And tragic. Mostly tragic.
Please pray for Eva and the Diocese of Stockholm. They have made a good choice, and a brave choice, and your prayers will be needed.
2008-08-31
tystnaden
Alldeles nyss slutade dokumentären Jenny, Gud och tystnaden.
I den relativa tystnaden här hemma funderar jag.
Det är inte fördomarna som sårar. Det är tystnaden.
När Jennys klasskompisar på Johannelund konfronteras med hennes homosexualitet, tystnar de. Tittar bort lite grann. Ingen av dem kan tänka sig att välsigna partnerskap.
Vi är nog många som, precis som en konfirmand i filmen, tänker oss att ovilligheten på något sätt hör till forntiden, eller i alla fall är på väg dit, men här talar vi 25-åringar som tycker att celibat är det vettiga livsvalet för homosexuella. Precis som en av dem säger vet vi ju faktiskt inte vem av oss som har rätt i Guds ögon, men då undrar jag varför fördömandet är den osäkra lösningen man väljer framför accepterandet. Jesus verkade ju själv föredra ett kärleksfullt bemötande framför alternativet, och om Sonen påminner det minsta om föräldern sin, gäller detta även Skaparen. Anden, hon blåser vart hon vill, men behöver öppenhet och kärlek.
Och ändå, Jenny själv är storsint. Hon konstaterar att vi ryms allihop, trots att det sårar henne varje gång hon hör att hon är skadad eller kommer komma till helvetet. Jag är faktiskt inte lika säker. Ja, vi ryms i kyrkan. Som kristna och medlemmar, visst. Men som präster? Vi skulle inte acceptera en präst som skulle vägra viga svarta, eller anse att glasögon är ett tecken på syndafallet. Eller? Var går våra gränser, och hur mycket måste vi vara överens? Därför, bland annat, saknade jag Johannelundlärarnas röster i dokumentären.
I alla fall. Det var en bra dokumentär som skildrade även "motståndare" med en viss ömsinthet. Och det är jag glad över. Ingen vinner på hårda ord. Men ingen vinner heller på tystnad.
I den relativa tystnaden här hemma funderar jag.
Det är inte fördomarna som sårar. Det är tystnaden.
När Jennys klasskompisar på Johannelund konfronteras med hennes homosexualitet, tystnar de. Tittar bort lite grann. Ingen av dem kan tänka sig att välsigna partnerskap.
Vi är nog många som, precis som en konfirmand i filmen, tänker oss att ovilligheten på något sätt hör till forntiden, eller i alla fall är på väg dit, men här talar vi 25-åringar som tycker att celibat är det vettiga livsvalet för homosexuella. Precis som en av dem säger vet vi ju faktiskt inte vem av oss som har rätt i Guds ögon, men då undrar jag varför fördömandet är den osäkra lösningen man väljer framför accepterandet. Jesus verkade ju själv föredra ett kärleksfullt bemötande framför alternativet, och om Sonen påminner det minsta om föräldern sin, gäller detta även Skaparen. Anden, hon blåser vart hon vill, men behöver öppenhet och kärlek.
Och ändå, Jenny själv är storsint. Hon konstaterar att vi ryms allihop, trots att det sårar henne varje gång hon hör att hon är skadad eller kommer komma till helvetet. Jag är faktiskt inte lika säker. Ja, vi ryms i kyrkan. Som kristna och medlemmar, visst. Men som präster? Vi skulle inte acceptera en präst som skulle vägra viga svarta, eller anse att glasögon är ett tecken på syndafallet. Eller? Var går våra gränser, och hur mycket måste vi vara överens? Därför, bland annat, saknade jag Johannelundlärarnas röster i dokumentären.
I alla fall. Det var en bra dokumentär som skildrade även "motståndare" med en viss ömsinthet. Och det är jag glad över. Ingen vinner på hårda ord. Men ingen vinner heller på tystnad.
2008-08-02
I am proud
I am proud to live in a country where police officers walk in the Pride parade and not just guard it.
I am proud to live in a country where military can tell.
I am proud to live in a country where senior ministers of government think it is natural to join the parade.
I am proud to live in a country where "Proud parents of gay children" get the biggest cheers.
I am also very proud to serve a church that does not ban gay clergy, does not request that they should be celibate, and where clergy, gay and not, even joins the Pride parade under the banner "the greatest is love".
Today is a day of pride.
I am proud to live in a country where military can tell.
I am proud to live in a country where senior ministers of government think it is natural to join the parade.
I am proud to live in a country where "Proud parents of gay children" get the biggest cheers.
I am also very proud to serve a church that does not ban gay clergy, does not request that they should be celibate, and where clergy, gay and not, even joins the Pride parade under the banner "the greatest is love".
Today is a day of pride.
2007-12-13
partäktennerskap
Karin resonerar klokt om Kyrkostyrelsens remisssvar till utredningen om samkönade äktenskap.
Alldeles oavsett vad vi tycker om frågan (och om någon skulle undra tycker jag att ordet äktenskap bör gälla oavsett kön) blir det ett avsteg från principen om de dubbla regementena och luthersk äktenskapssyn om vi skulle använda oss av olika namn i kyrka och samhälle. Det är inte det viktigaste argumentet, i en kyrka bestående av en massa människor och därmed ställd i konstant förändring, ska man inte hålla fast vid principerna för dessas egen skull, men det är ett intressant argument, och framförallt i samband med övriga traditionsargument. Jag tror inte att doktor Martin på något sätt kunde ens tänka sig en dylik utveckling, och inte heller är jag säker på att han skulle vara positivt inställd, men konsekvensen av hans resonerande runt vad som kan anses vara världsligt och vad som hör kyrkan till blir idag att detta bör vara en fråga för riksdagen och inte, egentligen, särskilt mycket för kyrkostyrelsen.
Men, som sagt, det finns många andra argument att ta hänsyn till, och jag är glad över att remissen inte är enögd, men i alla fall positiv. Även om det är dumt och rätt fjantigt att hålla fast vid ett begrepp (partnerskap) som snart kommer försvinna.
Alldeles oavsett vad vi tycker om frågan (och om någon skulle undra tycker jag att ordet äktenskap bör gälla oavsett kön) blir det ett avsteg från principen om de dubbla regementena och luthersk äktenskapssyn om vi skulle använda oss av olika namn i kyrka och samhälle. Det är inte det viktigaste argumentet, i en kyrka bestående av en massa människor och därmed ställd i konstant förändring, ska man inte hålla fast vid principerna för dessas egen skull, men det är ett intressant argument, och framförallt i samband med övriga traditionsargument. Jag tror inte att doktor Martin på något sätt kunde ens tänka sig en dylik utveckling, och inte heller är jag säker på att han skulle vara positivt inställd, men konsekvensen av hans resonerande runt vad som kan anses vara världsligt och vad som hör kyrkan till blir idag att detta bör vara en fråga för riksdagen och inte, egentligen, särskilt mycket för kyrkostyrelsen.
Men, som sagt, det finns många andra argument att ta hänsyn till, och jag är glad över att remissen inte är enögd, men i alla fall positiv. Även om det är dumt och rätt fjantigt att hålla fast vid ett begrepp (partnerskap) som snart kommer försvinna.
2007-11-25
happy days
Jag har haft en riktigt härlig helg, precis som jag hoppades.
Fredag: kom till Växjö, där syster yster väntade på stationen. Vi åkte hem till henne, åt pizza och såg den enda riktiga stjärnan åka ur IDOL.
Lördag: Upp sent. Framåt ettiden var vi nere på stan, och så fick jag en härlig massage. Efteråt fikade vi, sedan gick vi till Smålands museum och såg Elisabeth Ohlson Wallins "In Hate We Trust". Enormt vackra foton, med en otäck, otäck verklighet bakom.
Efter detta, och lite gluttande på glasutställningen de också hade där, åkte vi hem och lagade god middag. Sedan valdes det kläder och fixades, och så tog vi bussen till stan och Kafé Deluxe, vilket var ett trevligt uteställe med mycket blandad publik. Jag var inte äldst, men så himla många över 30 var vi inte. Vi dansade och hade jättekul ända till klockan två, då vi hoppade på nattbussen hem.
Söndag: Vaknade lite tidigare än jag önskade, men syster yster gjorde scones och allt var förlåtet. Jag duschade och packade väskan, och 12.12 satt jag på tåget hem.
Väl hemma slappade jag i några timmar, läste min bok (Sophia McDougall's Rome Burning), och så småningom gjorde jag i ordning mig och traskade iväg hem till kyrkoherden för mysig middag där tillsammans med större delen av arbetslaget.
Och nu, några timmar senare, dricker jag te med maken. Jag har pussat på den sovande dottern och bara längtar efter att gosa med henne i morgon.
Bra helg. Kanske inte så mycket domssöndag förvisso, men bra helg.
Fredag: kom till Växjö, där syster yster väntade på stationen. Vi åkte hem till henne, åt pizza och såg den enda riktiga stjärnan åka ur IDOL.
Lördag: Upp sent. Framåt ettiden var vi nere på stan, och så fick jag en härlig massage. Efteråt fikade vi, sedan gick vi till Smålands museum och såg Elisabeth Ohlson Wallins "In Hate We Trust". Enormt vackra foton, med en otäck, otäck verklighet bakom.
Efter detta, och lite gluttande på glasutställningen de också hade där, åkte vi hem och lagade god middag. Sedan valdes det kläder och fixades, och så tog vi bussen till stan och Kafé Deluxe, vilket var ett trevligt uteställe med mycket blandad publik. Jag var inte äldst, men så himla många över 30 var vi inte. Vi dansade och hade jättekul ända till klockan två, då vi hoppade på nattbussen hem.
Söndag: Vaknade lite tidigare än jag önskade, men syster yster gjorde scones och allt var förlåtet. Jag duschade och packade väskan, och 12.12 satt jag på tåget hem.
Väl hemma slappade jag i några timmar, läste min bok (Sophia McDougall's Rome Burning), och så småningom gjorde jag i ordning mig och traskade iväg hem till kyrkoherden för mysig middag där tillsammans med större delen av arbetslaget.
Och nu, några timmar senare, dricker jag te med maken. Jag har pussat på den sovande dottern och bara längtar efter att gosa med henne i morgon.
Bra helg. Kanske inte så mycket domssöndag förvisso, men bra helg.
2007-08-19
de walesiska männen i svart
Maken och jag har fastnat lite grann för Torchwood, utmärkt engelsk science-fictionserie som går (gick?) på TV4+ på söndagskvällarna. Den handlar om en grupp specialagenter, placerade i Cardiff, vars jobb är att hantera alla de underligheter som dyker upp just där, såväl utomjordingar som människor från andra tider. Rätt så välspelat, skojiga oneliners då och då, emellanåt riktigt spännande. Och en rolig sak är att i praktiken alla som jobbar för Torchwood är mer eller mindre bisexuella.
Vilket ju får en att fnissa lite då man drar parallellen till just Men in Black. Någon som kan tänka sig Tommy Lee Jones och Will Smith i en ömsint dans- och kysscen?
Vilket ju får en att fnissa lite då man drar parallellen till just Men in Black. Någon som kan tänka sig Tommy Lee Jones och Will Smith i en ömsint dans- och kysscen?
2007-03-16
ska ni partna er i kyrkan?
Eller vad ska man säga?
Ja'et till ingående av partnerskap i kyrkan är glädjande, men precis som väntat är RFSL småsura eftersom biskoparna tycker att ordet äktenskap ska vara reserverat för heterosar. Men deras invändningar kommer vara milda fläktar i jämförelse med alla "nu är det kört för ekumeniken" och "Svenska kyrkan är politiskt styrd" och så vidare, som kommer komma. Nu blåser det upp till storm, men jag är övertygad om att biskoparna vet detta, och att de är beredda.
Och jag tycker att de har rätt. Någon måste vara först, och vi har ju onekligen debatterat och diskuterat frågan om homosexuellas plats i kyrkan i över trettio år. Tiden är inne, heck, den är mer än inne, den är på väg ut genom köksingången igen efter att ha valsat runt i samtliga rum.
Jag ska med glädje förrätta partnerskap om jag får. Men innerst inne kommer jag tänka att jag, trots alla disclaimers och undanflykter biskopsmötet kommer med, viger människor som älskar varandra. Inte "partnar", viger.
Ja'et till ingående av partnerskap i kyrkan är glädjande, men precis som väntat är RFSL småsura eftersom biskoparna tycker att ordet äktenskap ska vara reserverat för heterosar. Men deras invändningar kommer vara milda fläktar i jämförelse med alla "nu är det kört för ekumeniken" och "Svenska kyrkan är politiskt styrd" och så vidare, som kommer komma. Nu blåser det upp till storm, men jag är övertygad om att biskoparna vet detta, och att de är beredda.
Och jag tycker att de har rätt. Någon måste vara först, och vi har ju onekligen debatterat och diskuterat frågan om homosexuellas plats i kyrkan i över trettio år. Tiden är inne, heck, den är mer än inne, den är på väg ut genom köksingången igen efter att ha valsat runt i samtliga rum.
Jag ska med glädje förrätta partnerskap om jag får. Men innerst inne kommer jag tänka att jag, trots alla disclaimers och undanflykter biskopsmötet kommer med, viger människor som älskar varandra. Inte "partnar", viger.
2006-08-12
ord är inte eviga
Det finns ett argument mot att samkönade par ska få ingå äktenskap som är särskilt intressant, nämligen "de får gärna vara ihop, men kalla det inte vigsel eller äktenskap, för det handlar om man och kvinna". I domkapitlens remissvar på förslagen till välsignelseakt var den vanligast förekommande kritiken att akterna var för lika en "vanlig" vigsel.
Men frågan är varför det är så farligt. Förminskar förekomsten av samkönade vigslar betydelsen av heterosarnas vigslar? Är det så att den minimala risken att någon i hemlighet ska fråga sig om man har gift sig med en man eller kvinna är så obehaglig?
Kristna argumenterar ofta utifrån att äktenskapet är INSTIFTAT för man och kvinna, därmed antydande att Jesus eller Gud skulle ha något med införandet av en vigselakt att göra, vilket skulle innebära att själva vigseln är helig, ett sakrament. Bortsett från att den inte är sakramental i lutherska kyrkor, är det bara att läsa Bibeln ordentligt för att se att så inte är fallet. Var Adam och Eva vigda? Var finns en vigsel beskriven?
I själva verket är det ju dessutom så att ord inte är eviga, de skiftar betydelse över tiden, och än mer så när det handlar om översatta ord, som Bibeln. Inga ord betyder exakt detsamma på två olika språk, och inga ord betyder exakt detsamma för två olika människor. Inte "jag", inte "kärlek" och inte "äktenskap".
Face it, äktenskapet och vigseln är samhälleliga institutioner, skapade för samhällets stabilitet. I många länder är inte detta något konstigt, där gifter man sig i rådhuset och välsignas i kyrkan, men här blir det ramaskri så fort något dylikt föreslås, och lustigt nog mest så i de kretsar där statskyrkan var mest avskydd, där det anses att politikerna ska ut ur kyrkan. Hur kommer det sig att man är så himla mån om att behålla denna statskyrkorest som trots allt gör präster till statliga tjänstemän, istället för att frivilligt lämna den och låta oss göra det vi är satta att göra - förmedla Guds kärlek och välsignelse till alla människor.
Jag skriver under på äktenskap.nu. Gör det du också! (Tack Karin för länken!)
Men frågan är varför det är så farligt. Förminskar förekomsten av samkönade vigslar betydelsen av heterosarnas vigslar? Är det så att den minimala risken att någon i hemlighet ska fråga sig om man har gift sig med en man eller kvinna är så obehaglig?
Kristna argumenterar ofta utifrån att äktenskapet är INSTIFTAT för man och kvinna, därmed antydande att Jesus eller Gud skulle ha något med införandet av en vigselakt att göra, vilket skulle innebära att själva vigseln är helig, ett sakrament. Bortsett från att den inte är sakramental i lutherska kyrkor, är det bara att läsa Bibeln ordentligt för att se att så inte är fallet. Var Adam och Eva vigda? Var finns en vigsel beskriven?
I själva verket är det ju dessutom så att ord inte är eviga, de skiftar betydelse över tiden, och än mer så när det handlar om översatta ord, som Bibeln. Inga ord betyder exakt detsamma på två olika språk, och inga ord betyder exakt detsamma för två olika människor. Inte "jag", inte "kärlek" och inte "äktenskap".
Face it, äktenskapet och vigseln är samhälleliga institutioner, skapade för samhällets stabilitet. I många länder är inte detta något konstigt, där gifter man sig i rådhuset och välsignas i kyrkan, men här blir det ramaskri så fort något dylikt föreslås, och lustigt nog mest så i de kretsar där statskyrkan var mest avskydd, där det anses att politikerna ska ut ur kyrkan. Hur kommer det sig att man är så himla mån om att behålla denna statskyrkorest som trots allt gör präster till statliga tjänstemän, istället för att frivilligt lämna den och låta oss göra det vi är satta att göra - förmedla Guds kärlek och välsignelse till alla människor.
Jag skriver under på äktenskap.nu. Gör det du också! (Tack Karin för länken!)
2006-03-28
morr!
Mitt i hälsandet på begravningsgästerna, står i kaftan och småpratar med folk som vill tacka, kommer en liten tant fram. Hon hör inte till begravningsföljet, utan tar chansen när hon får se en präst.
"Ursäkta, jag skulle vilja sätta upp den här, för det här med vigsel och så, det är ju ett sakrament, instiftat av Gud, och de får kalla det vad de vill, men inte vigsel..." och viftar med en lista, utskriven från bevaraaktenskapet.nu.
Fel präst, tanten.
Men det var ju inte riktigt läge för att börja diskutera med henne, så jag avbröt bara lite stillsamt och påpekade för henne att jag faktiskt höll på att avsluta en begravning och att hon fick ta det med kyrkoherden. Tanten drog.
Men, en gång för alla: Äktenskapet är inget sakrament i Svenska kyrkan! Tyck vad ni vill om hur heligt det är, jag gillar också äktenskapet (så mycket att jag tycker att homosar också borde få tillgång till det...), men det är inget sakrament. I vår evangelisk-lutherska kyrka är endast dopet och nattvarden sakrament. Endast de. Punkt slut.
"Ursäkta, jag skulle vilja sätta upp den här, för det här med vigsel och så, det är ju ett sakrament, instiftat av Gud, och de får kalla det vad de vill, men inte vigsel..." och viftar med en lista, utskriven från bevaraaktenskapet.nu.
Fel präst, tanten.
Men det var ju inte riktigt läge för att börja diskutera med henne, så jag avbröt bara lite stillsamt och påpekade för henne att jag faktiskt höll på att avsluta en begravning och att hon fick ta det med kyrkoherden. Tanten drog.
Men, en gång för alla: Äktenskapet är inget sakrament i Svenska kyrkan! Tyck vad ni vill om hur heligt det är, jag gillar också äktenskapet (så mycket att jag tycker att homosar också borde få tillgång till det...), men det är inget sakrament. I vår evangelisk-lutherska kyrka är endast dopet och nattvarden sakrament. Endast de. Punkt slut.
2006-03-11
2006-02-23
jaså, ni är för äktenskapet?
Upprop för äktenskapet minsann... De förnekar sig inte. Varenda gång en förändring av "privatlivets reglering" är på gång, lyckas motståndarna få det att låta som att alla andra är mot de etablerade formerna. Som om alla vi som tycker att homosexuella bör få gifta sig tycker att heterosexuella inte ska få det.
Men uppenbarligen är kvaliteten i äktenskapet beroende av vilka som tillåts ingå det. Personligen kan jag inte låta bli att tycka att det i så fall urholkades ganska rejält redan med biblisk bigami och medeltida barnbrudar, för att inte tala om hur många rent elaka människor som har solkat ner äktenskapet. Jag menar, såväl Hitler som Franco, Stalin och Mao var ju gifta, hu vale.
Dessutom, om vi ska vara lite bibliska, såg ju Paulus äktenskapet som en nödlösning, om man inte kunde hålla på sig, och det är väl bra om även homosexuella som har bekymmer med avhållsamheten ska kunna leva ett någorlunda bra liv...
Och ännu bisarrare: helt plötsligt är välsignelsen av partnerskap, och partnerskap i sig, något bra i deras ögon! Det är liksom alltid det näst senaste som är det bästa.
Och som alltid argumentarar de dels utifrån "skruven och muttern", dels utifrån vad som i deras ögon är bäst för barnen, uppenbarligen endast att växa upp i en familj med gifta hetero-föräldrar.
Men kära Anders Arborelius, Sten-Gunnar Hedin och Paolo Roberto, varför inte passa på att ge de frånskilda en släng av sleven också? Eller de förfärliga samboförhållandena? Och änkor och änklingar, att de bara understår sig att inte gifta om sig omedelbums!
Snurre Sprätt...kom tillbaka! Här kommer snart finnas ännu ett upprop att skriva på!
Men uppenbarligen är kvaliteten i äktenskapet beroende av vilka som tillåts ingå det. Personligen kan jag inte låta bli att tycka att det i så fall urholkades ganska rejält redan med biblisk bigami och medeltida barnbrudar, för att inte tala om hur många rent elaka människor som har solkat ner äktenskapet. Jag menar, såväl Hitler som Franco, Stalin och Mao var ju gifta, hu vale.
Dessutom, om vi ska vara lite bibliska, såg ju Paulus äktenskapet som en nödlösning, om man inte kunde hålla på sig, och det är väl bra om även homosexuella som har bekymmer med avhållsamheten ska kunna leva ett någorlunda bra liv...
Och ännu bisarrare: helt plötsligt är välsignelsen av partnerskap, och partnerskap i sig, något bra i deras ögon! Det är liksom alltid det näst senaste som är det bästa.
Och som alltid argumentarar de dels utifrån "skruven och muttern", dels utifrån vad som i deras ögon är bäst för barnen, uppenbarligen endast att växa upp i en familj med gifta hetero-föräldrar.
Men kära Anders Arborelius, Sten-Gunnar Hedin och Paolo Roberto, varför inte passa på att ge de frånskilda en släng av sleven också? Eller de förfärliga samboförhållandena? Och änkor och änklingar, att de bara understår sig att inte gifta om sig omedelbums!
Snurre Sprätt...kom tillbaka! Här kommer snart finnas ännu ett upprop att skriva på!
2006-01-26
la famiglia
Dagen börjar med ett stort leende. HB Hammar kandiderar till ÄB. Via SvD! Men ganska snabbt blev detta leende till en smått rynkad panna och lite suckande och pustande. Nästa familjemiddag kan ju bli en lätt ansträngd historia...
Ur HBs programförklaring:
"Äktenskapet är en unik relation mellan man och kvinna. Avgörande är den i skapelsen givna komplementariteten, det vill säga mannens och kvinnans olika, mot varandra svarande, utrustning."
och
"Prästämbetets utformning är en ordningsfråga. Kyrkan har en given huvudordning, men generositet bör visas och prästvigning vara möjlig också för den som är emot kvinnliga präster."
eller varför inte den härliga backstabbing-formuleringen
"Jag menar att tiden inte är mogen för en kvinna som ärkebiskop. Chanserna för min syster Anna Karin torde vara begränsade"
Men allra bäst är tonen i just det här stycket
"Under tiden i Rom blev min bror KG ärkebiskop. Jag erkänner gärna att situationen för mig inte har känts helt enkel. Jag upplevde att jag stod i ärkebiskopens skugga. Människors attityd mot mig kunde vara dubbel.Antingen tog man för givet att jag tyckte som KG, vilket jag långt ifrån alltid gjorde. Eller så struntade man i vad jag tyckte. Att frigöra sig och markera en egen profil var inte lätt.Under den gångna hösten har jag slitit med frågan: ska jag ta chansen och visa var jag egentligen står?"
Oavsett HBs åsikter, som i flera fall går rakt emot vad kyrkomötet anser, och oavsett det faktum att han verkligen inte har en chans, dels på grund av just åsikterna, och dels på grund av hans ålder (64) - vill vi ha en ärkebiskop som kandiderar för att visa att han är det vita fåret i familjen?
Ur HBs programförklaring:
"Äktenskapet är en unik relation mellan man och kvinna. Avgörande är den i skapelsen givna komplementariteten, det vill säga mannens och kvinnans olika, mot varandra svarande, utrustning."
och
"Prästämbetets utformning är en ordningsfråga. Kyrkan har en given huvudordning, men generositet bör visas och prästvigning vara möjlig också för den som är emot kvinnliga präster."
eller varför inte den härliga backstabbing-formuleringen
"Jag menar att tiden inte är mogen för en kvinna som ärkebiskop. Chanserna för min syster Anna Karin torde vara begränsade"
Men allra bäst är tonen i just det här stycket
"Under tiden i Rom blev min bror KG ärkebiskop. Jag erkänner gärna att situationen för mig inte har känts helt enkel. Jag upplevde att jag stod i ärkebiskopens skugga. Människors attityd mot mig kunde vara dubbel.Antingen tog man för givet att jag tyckte som KG, vilket jag långt ifrån alltid gjorde. Eller så struntade man i vad jag tyckte. Att frigöra sig och markera en egen profil var inte lätt.Under den gångna hösten har jag slitit med frågan: ska jag ta chansen och visa var jag egentligen står?"
Oavsett HBs åsikter, som i flera fall går rakt emot vad kyrkomötet anser, och oavsett det faktum att han verkligen inte har en chans, dels på grund av just åsikterna, och dels på grund av hans ålder (64) - vill vi ha en ärkebiskop som kandiderar för att visa att han är det vita fåret i familjen?
2005-11-29
green är grön
Han blev friad. Jag är besviken. Men i Småland dansas det i bönehusen.
Det vore intressant med en diskussion om vad det är som gäller, svensk lag eller europeisk? För enligt domen skulle Åke Grön helt klart ha dömts efter svensk lag, men domstolen fegar och konstaterar att Europadomstolen skulle ge dem på tafsen. Spännande, de svenska domarna vet exakt hur Europadomstolen tänker.
Jag kanske är odemokratisk. Jag är nämligen inte för total yttrandefrihet. Faktiskt. Det är lite fult att säga, men jag tycker faktiskt inte att det är ok att kalla folk vad som helst, så må det vara hora eller blatte eller cancersvulst eller neger... Och då kan det invändas att "nej, det är inte ok, men vi ska inte lagstifta om allt". Nej, men vi ska lagstifta för att skydda folk från skada, och den psykiska skadan är svårmätt. Alltså - låg tolerans. Och då har HD sjabblat bort en unik chans att markera att det inte är ok att säga vad som helst.
”Enligt 16 kapitlet 8 § brottsbalken döms för brottet hets mot folkgrupp den som i uttalande eller i annat meddelande som sprids, hotar eller uttrycker missaktning (min kursivering) för folkgrupp eller annan sådan grupp av personer med anspelning på ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse eller sexuell läggning.”
Där räcker det. Det är ju hets mot folkgrupp han anklagades för, och HD konstaterar att han mycket väl kan dömas för det. Då så. Lämna de europeiska domsluten till de europeiska domarna.
Det vore intressant med en diskussion om vad det är som gäller, svensk lag eller europeisk? För enligt domen skulle Åke Grön helt klart ha dömts efter svensk lag, men domstolen fegar och konstaterar att Europadomstolen skulle ge dem på tafsen. Spännande, de svenska domarna vet exakt hur Europadomstolen tänker.
Jag kanske är odemokratisk. Jag är nämligen inte för total yttrandefrihet. Faktiskt. Det är lite fult att säga, men jag tycker faktiskt inte att det är ok att kalla folk vad som helst, så må det vara hora eller blatte eller cancersvulst eller neger... Och då kan det invändas att "nej, det är inte ok, men vi ska inte lagstifta om allt". Nej, men vi ska lagstifta för att skydda folk från skada, och den psykiska skadan är svårmätt. Alltså - låg tolerans. Och då har HD sjabblat bort en unik chans att markera att det inte är ok att säga vad som helst.
”Enligt 16 kapitlet 8 § brottsbalken döms för brottet hets mot folkgrupp den som i uttalande eller i annat meddelande som sprids, hotar eller uttrycker missaktning (min kursivering) för folkgrupp eller annan sådan grupp av personer med anspelning på ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse eller sexuell läggning.”
Där räcker det. Det är ju hets mot folkgrupp han anklagades för, och HD konstaterar att han mycket väl kan dömas för det. Då så. Lämna de europeiska domsluten till de europeiska domarna.
2005-11-15
2005-11-09
fag hag
En aktivistdag blev detta. Hamnade helt plötsligt i tidningen och åkte senare in för att blänga på Åke Green-demonstrationen. Tårarna var inte långt borta. Allt tal om kärlek och Jesus i kombination med Greens hatiska ord. De svärtar ner min religion! Men som min kloke make sade, de håller på att förlora, då gäller det att skrika desto högre.
mörker
Det börjar kännas obehagligt att ha prästkragen på sig ute på stan. Inte så himla underligt, förvisso, när präster just nu förknippas med intolerans och dömande.
Den häringa prästdeklarationen då...mycket har redan skrivits, mer kommer att skrivas. Det rör ju på sig, skulle man kunna säga. Jag blir mest beklämd. Jag menar, det är väl en sak att ha en åsikt, det får alla ha oavsett om man skulle tycka att människor med annan hudfärg än en själv är dumma i huvudet, att homosexuella inte borde få ha sex eller att krukväxter är jordens mest intressanta hobby.
Det är en helt annan att uttrycka den. Då bör man passa sig attans noga för att inte kränka folk, tex sådana som inte har gröna fingrar... De prällar som nu har skrivit på deklarationen känner sig förföljda och har skrivit ett brev till domkapitlet i Gbg om att de som inte tycker som dem inte följer stiftets Codex Ethicus, dvs hur man ska uppföra sig som präst. Det är våldsamt svårt att inte uttala sig nedlåtande om något sådant, snart sitter vi alla i det berömda glashuset (undrar för övrigt hur det ser ut?). Nej, jag avstår från att uttala mig om just det, och säger bara till alla prällar som inte håller med Yngve Kalin och hans kompisar att skriva på IKT-uppropet eller den här namninsamlingen och alla andra att skriva på antingen här eller här. Vi är många, vänner, och om Jesus är med oss, vem kan då vara mot oss?
Den häringa prästdeklarationen då...mycket har redan skrivits, mer kommer att skrivas. Det rör ju på sig, skulle man kunna säga. Jag blir mest beklämd. Jag menar, det är väl en sak att ha en åsikt, det får alla ha oavsett om man skulle tycka att människor med annan hudfärg än en själv är dumma i huvudet, att homosexuella inte borde få ha sex eller att krukväxter är jordens mest intressanta hobby.
Det är en helt annan att uttrycka den. Då bör man passa sig attans noga för att inte kränka folk, tex sådana som inte har gröna fingrar... De prällar som nu har skrivit på deklarationen känner sig förföljda och har skrivit ett brev till domkapitlet i Gbg om att de som inte tycker som dem inte följer stiftets Codex Ethicus, dvs hur man ska uppföra sig som präst. Det är våldsamt svårt att inte uttala sig nedlåtande om något sådant, snart sitter vi alla i det berömda glashuset (undrar för övrigt hur det ser ut?). Nej, jag avstår från att uttala mig om just det, och säger bara till alla prällar som inte håller med Yngve Kalin och hans kompisar att skriva på IKT-uppropet eller den här namninsamlingen och alla andra att skriva på antingen här eller här. Vi är många, vänner, och om Jesus är med oss, vem kan då vara mot oss?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)