men oj då

I Stockholm. Nattning. Pratar om att eventuellt besöka Slottet i morgon, eftersom barnet är mycket, mycket intresserat av prinsessor. Pratar om prinsessorna, och så småningom prinsen. Barnet (med ett allvetande småleende):

"Men den svenske prinsen vill bara gifta sig med pojkar!"

Mamman störtar storgarvande ut ur rummet. Ridå.

nio dagar

En dryg vecka av pur ledighet. Jag är inte tillbaka i tjänst förrän nästa söndag. Det är riktigt skönt. Det har känts om morgnarna att kroppen inte riktigt vill, och varje gång språklig och teologisk kreativitet har krävs den senaste veckan, har det tagit lång tid att komma i gång. Tröttheten har ännu inte satt sig på den rent hantverksmässiga kreativiteten, men det brukar å andra sidan dröja väldigt länge innan jag inte längre tycker att det är kul att pyssla.

Men, i alla fall, veckan som ligger framför är full av skoj. På lördag åker vi till Estocolmo (Stockholm för er mindre bevandrade i spanskans mysterier) och stannar i åtminstone fyra dagar. Vi ska gå på Js dotters dop och i övrigt bara ta det lugnt i goda vänners sällskap.

Mm, det blir bra det här.

tabun

Jonatan vill att vi ska lista tre tabun som vi vill bryta. Här kommer mina, ja, åtminstone de tre jag kommer på just nu:

1. Visa vördnad för äldre-tabut
Kritisera en åldring, och du bryter ett uråldrigt tabu, och möts genast av en storm av "Men de har ju byggt det här landet..." Trots detta. Jag visar alla människor respekt, oavsett ålder. På bussen reser jag mig för den människa som verkar behöva sitta mest, må det sedan vara en gammal skröplig människa, ett barn, en gravid kvinna eller någon som bara verkar ha en jobbig dag.
Bara för att man har uppnått en viss ålder är man inte ett helgon, och får verkligen inte uppföra sig hur som helst. I själva verket förväntar jag mig att man uppför sig bättre om man är gammal, eftersom man då har ett helt livs erfarenhet att vila på. Tyvärr är detta ibland inte alls fallet, och folk fortsätter ändå tassa på tå för de elaka damerna och herrarna. Det är inte ok. Respekt förtjänas genom gott uppförande.

2. Idiotiska åsikter-tabut
Bla, bla. Det finns någon slags välmenande tanke om att alla åsikter skulle vara lika mycket värda, och att hävda något annat är att bryta ett tabu som tutats i oss sedan dagis.
Men: Åsikter som innebär att en sorts människa är underlägsen en annan är inte lika mycket värda som åsikter som utgår från alla människors lika värde. Så är det bara.
Dessutom är åsikter som vilar på fördomar eller falska fakta inte lika mycket värda som de som är vetenskapligt underbyggda. Och det har inget som helst med Gud att göra, de flesta åsikter om Gud är väl helt ok, så länge de vilar på någon slags tankeverksamhet och inte bara är infantilt smutskastande eller blåögd vägran att ens diskutera Guds egenskaper och existens.

3. Hur är läget?-tabut
Ibland är det rent ut sagt för dj**ligt. Och det är jag faktiskt väldigt sällan beredd att säga till en bekant, men när mina vänner eller kollegor frågar, vill jag vara ärlig och berätta att läget faktiskt inte är så bra. Jag jobbar på det. På min blogg kan jag vara ganska öppen, men till och med där märker jag hur jag drar mig för att avslöja för mycket. Som om det inte skulle märkas på mig ändå.
Men balansen mellan personligt och privat kanske ligger just i svaret på frågan "Hur är det?". Personligt: Jotack, rätt ok. Privat: Ärligt talat, riktigt jobbigt.
Nåja, jag vill i alla fall bryta tabut att inte slentrianmässigt fråga och inte lyssna på svaret. Och tabut mot att låta bli att hålla uppe den tappra fasaden.

(och nu känner jag ett ganska löjligt behov att säga att jag minsann allra oftast mår toppen, vilket ju också är sant, men jag envisas - ibland är det jobbigt, och jag har bestämt mig för att vara rak)

Nå, det var mina tabun. Vilka är dina?

klagovisa

Herre, det är inte roligt idag. Det vet du, antar jag. Igår var det riktigt jobbigt, snuvan ville bara inte släppa, och tröttbrytet kom också mycket riktigt vid niotiden, efter 12 timmars arbetsdag med kontinuerlig snuva och kliande ögon.
Du såg nog hur jag grät.
Det blev en tidig kväll, men i morse, när jag vaknade, var demonen fortfarande bredvid. Storflinande petade den till näsan min, och snuvan återvände. Gud, jag blir så trött. Kan du inte befria mig från det här? 20, nej 23, år av snuva flera gånger i veckan, jag vill inte mer! Jag är inte stark, jag orkar inte. Inte utan din hjälp i alla fall.

Ja, det känns lite bättre just nu. Inget kliande. Just nu. Huvudet är tungt som ett bowlingklot, och dagen framför lång och full med uppgifter. Herre, hjälp mig genom.

lärdomar

Denna helg har jag lärt mig många saker. Bland annat:

- Att bara för att människor vill ha en speciell verksamhet betyder det inte nödvändigtvis att de tänker besöka densamma.

- Vilka SKTHM (Skånes Tokio Hotel Maffia) är, och följaktligen vilka Tokio Hotel är.

- Att det är viktigare att köpa konst/gå på konserter/teater eller vad det nu kan vara, än att byta ut slitna möbler.

- Att en predikan inte nödvändigtvis är bra bara för att många personer jag gillar citeras i den.

- Att den riktigt stora nackdelen med att ha tidig sommarsemester är att man är sliten långt före adventshysterin.

- Att det är riktigt kul att utnyttja internposten.

- Att bjälken i ögat verkligen är mycket större än grandet i grannens...

usch, blä och urk...

... för omoraliska realpolitiker. Jas till Thailand? För att de ju "ändå är på väg mot demokrati" på grund av ett utlyst valdatum? Jamen då så, vilka länder kan vi inte sälja vapen och vapensystem till då? De flesta länder i världen har ju faktiskt val, om än på många håll skenval. Några exempel: Zimbabwe, Kina, Iran... Några kanoner till Ahmedinajad kanske?

Och även om utrikesministern kanske rent formellt sett har rätt i att det inte finns något förbud att sälja till icke-demokratiska länder, så har det varit den uttalade praxisen. Och vad som finns är ett förbud mot att sälja till länder i konflikt, såväl extern som intern, och i Thailand har över 2000 människor dött de senaste tre åren i väpnade konflikter mellan regeringsstyrkor och separatister (de senare kommer nu snart få stifta närmare bekantskap med svenska plan, enligt den thailändske överbefälhavaren).

Och herr Bildt förlorar ännu mer trovärdighet. När han står i tv och hävdar att det inte är hans roll att hålla koll på hur försäljningen går till, eftersom det är FMV (Försvarets MaterialVerk) som säljer. FMV som är statligt och företräder regeringen...

Nä, usch och fy. Skam.

bonhoeffer inspirerar funderingar

Var på prästkonvent idag och hörde biskop Martin Lind tala om Dietrich Bonhoeffer. Det var intressant och engagerande. Vissa saker fastnade extra mycket, som när Martin talade om det religiösa rummet. Om vi har ett "religiöst rum", dvs att vi ägnar oss åt religiösa ting på söndagar tex, då stänger vi ju ute Gud från resten av våra liv, vilket är nästintill heretiskt. Och då tänker jag att detta ju blir extra intressant i debatten om trons varande eller inte i det officiella rummet. Hur kan jag leva mitt liv helt och fullt med Kristus, om jag inte tillåts göra detta även i offentligheten?

glad

Jag blir på så härligt bra humör av att plugga kinesiska. Varje tisdagskväll kommer jag hem med ett stort leende. Det riktigt känns att hjärnan får något att bita i. Tecknen är roliga, tonerna luriga och uttalet emellanåt tungvrickande knepigt, men det är kul! Jättekul faktiskt. Jag är rätt svag för så främmande språk som möjligt, och med kinesiskan har jag ju kommit en bra bit på vägen mot totalt annorlunda.

Andra saker jag blir på riktigt bra humör av:
* spontana kramar och pussar från dotter och make
* att pyssla
* klar höstluft
* mäktig körmusik
* snärtig dialog i bra tv-serie
* spännande samtal om tro och liv
* oväntade besök av vänner
* att cykla
* att inte ha bråttom, utan kunna ströva
* småspydiga Jesuskommentarer i mötet med fariseer och andra självrättfärdiga personer

Och massor med andra saker så klart!

hysteriska dagar, men bra dagar

Det är fullt upp dessa dagar. Är det inte det ena så är det det andra: skolbesök, konfirmander, möten, gudstjänster, dop, öppet hus...

Igår hade jag PU-samtal med el jefe, vilket var mycket trevligt. Jag är en "superrekrytering", "drivande och kompetent". Dessutom är jag den som el jefe tänker på först när det gäller nya satsningar eller vem han vill ha i olika grupper o dyl. Aah. Det går att leva på ett tag.
Men visst, om man trivs, märks det också på hur väl man utför sitt jobb, och jag trivs verkligen!

barnkörerna predikar med mig

I morgon blir det en riktig kort predikan (för att vara jag iaf, finns som vanligt på prästflickealster), eftersom barnkörerna sjunger tre sånger under predikan. Då blir det plötsligt inte särskilt kort, och med ytterligare fyra körer i gudstjänsten kommer det kanske (nog) ta sin lilla tid. Men det är roligt med festgudstjänster!

idoler

Tja, idolerna känns väl hyfsat begåvade i år, men jag är beredd att säga att tv4 gjorde ett nerköp när de bytte ut Gynning mot Jidhe (och det trodde jag aldrig jag skulle skriva, men men). Om det finns någon rättvisa i världen vinner Daniel, men eftersom världen ser ut som den gör, så...

Dubbelbetydelsen i engelskans "idol" är ju förlorad på svenska, men med tanke på uppmärksamheten kanske den finns där ändå, utan att vara markerad i språket. Tur då att Kishti utbrister halleluja då och då...

Annars händer det inte mycket just precis nu. Men på söndag har församlingen stor festgudstjänst där your's truly predikar. Formen är bestämd sedan länge, och i veckan fick jag veta att det är tradition att predikan varvas med små söta sånger från barnkörerna. Då blev det plötsligt lite nervöst, men det går säkert. Efteråt visar församlingens verksamheter upp sig, och soppa serveras. Det blir nog kul.

faran med färg

En sak har jag undrat över en hel del de senaste månaderna...

När jag var liten fanns det en mycket begränsad mängd färger på bilar. Vitt, silver, rött, ljusblått och svart. Så kom mörkblått och guld, och sedan brast dammen och turkosa, champagnefärgade, senapsgula och hallonröda bilar fyller nu våra gator.

Då undrar jag: om man nu lägger ut en kvarts miljon på en splitter ny Volvo med fina fälgar och läderklädsel, hur kommer det sig att man väljer en färg som ser ut som om någon har kräkts på bilen? Verkligen. Och detta syndrom har, åtminstone i min erfarenhet, drabbat nästan uteslutande Volvoägare. Stora fina bilar med färger som gör att man bara vill titta bort, alternativt uppsöka närmaste terapeut.
Är det någon lackerare på Volvo som är färgblind? Jag kan inte hitta något annat skäl till att man kan vilja blanda de tre vackra färgerna champagne, limegrönt och morotsorange, och lacka en, nej, jag misstar mig, hundratals bilar i den blasfemiskt fula färg som blir resultatet. Jag antar att det inte riktigt var tanken att det skulle bli en knasig färg, men den nämnda äckligheten är inte den enda. Härom dan såg jag en bil som var...eh...inälvsfärgad. Någon slags mörk aprikos, hur obehaglig som helst, som direkt hämtad ur CSI...


(det är inte den här jag pratar om, den här färgen är snygg i jämförelse med många andra!)

Silver och rött, kom tillbaka! Valfrihet är bra, men just vad gäller det här, bara i praktiken.

prästatöser - förenen eder!

Jag fortsätter mitt tipsande om roliga amerikanska tjejprästsidor: http://www.youngclergywomen.org. Ett projekt för att samla erfarenheter från yngre prästvigda (eller på annat sätt i församlingstjänst) kvinnor i hela världen. Jepp, de vill gärna ha med oss svenskor också! Deras tidning (ett e-zine, dvs nätbaserad) är full av roliga och tankeväckande berättelser. Rekommenderas varmt!

En annan rolig sida är Beauty Tips for Ministers, en sida/blogg med taglinen "Because you're in the public eye, and God knows you need to look good". Skämtsam, men med en allvarlig underton. Kvinnors utseende är alltid under granskning, och särskilt prästvigda kvinnors. Extra besvärligt är detta när alla prästkläder har varit anpassade för män och mäns kroppar. Vi har generellt sett inte lika långa armar eller breda axlar som män, men ändå görs albor och dylikt efter deras mått. Den här sidan är till för att tipsa och stödja, inte för att göra kvinnliga präster och pastorer till modelldockor (jag kan inte tro att det är sant att jag verkligen känner mig tvungen att skriva en dylik disclaimer, men efter att ha hört vad en del tycker sig kunna säga om kvinnliga präster och deras utseende, måste jag).

att inte tycka någonting alls

Ha lite tålamod nu, för detta kanske blir lite flummigt...

Cyklandes till kyrkan i förmiddags funderade jag mycket över det här med "att välja själv" och tro vs. icke-tro. Det är bra att cykla, man tänker så mycket då.
När man pratar om olika religiösa, framförallt kristna, riter, oftast dopet, kommer ofta argumentet "barnet ska få välja själv" fram som ett argument. Och så tänker man sig att det beslut som fattats av föräldrarna inte är ett riktigt beslut, utan ett sätt att förhålla sig neutral till kristendom och kyrka. Men i själva verket är ju det lika mycket ett beslut, i förhållande till riterna finns det liksom inte ett nja eller kanske, utan bara ja eller nej.

Och då funderade jag vidare på den svenska attityden mot religion, och det slog mig att det nog upplevs som ett problem att det inte riktigt finns en lagom väg att välja. Antingen så tror man eller ej. Men i undersökning efter undersökning säger svenskar att de "tror, men...", och så följer en lång disclaimer om vad man INTE tror på.

Och frågan är om det är bristen på lagom alternativ som gör att religiösa människor, och ateistiska humanister för all del, upplevs som så underliga och lite skrämmande. Övertygelse blir i mångas ögon samma sak som fanatism, och svensken, med sin djupt rotade övertygelse om att så mycket som möjligt ska passa så många som möjligt, drar öronen åt sig.

Och då blir det också hotande med präster som envisas med att hävda att vigselceremonin faktiskt är en gudstjänst, för om man vill ha en sådan har man också tagit ställning i frågan tro eller inte, och om man avstår från att gå på ett dop för att man inte är troende ses man som underlig och fanatisk, bara för att man erkänner att dopet faktiskt är en religiös handling.

Så vad gör man då om man inte riktigt vet, eller inte vill ta ställning? Om man är agnostiker? Jag har ingen riktig lösning. Jag antar att det måste bli nya beslut från gång till gång, men jag önskar att beslutet togs med allvar, vad det än är. Gud begär ja eller nej. Och Gud hoppas alltid, alltid på ett ja.

frestelse

Det är smått irriterande att hitta sitt drömjobb (bläddra ner lite, det är teologjobbet i Hongkong jag drömmer om) om fem år ute nu. Dessutom är det andra gången tjänsten är ute på några månader, vilket rimligtvis innebär att de faktiskt inte fick någon tillräckligt intressant sökande första vändan. Tjänsten dinglar framför ögonen på mig som en mumsig morot framför en häst. Åh, jag vill, jag vill, men inte nu, om några år!

Men å andra sidan är det ju en utlandstjänst, och de brukar komma ut med en sådär tre-fem års mellanrum. Dags att börja jobba på pedagogikpoängen då, eller kanske doktorsgraden (hahaha, as if). Mandarinet är ju redan igång.

Och om du, kära läsare, skulle ta en sväng till Hongkong rekommenderar jag varmt en sväng ut till LTS och Tao Fung Shan, i närheten av Shatin i Nya Territorierna.

i efterdyningarna

Så här veckan efter festerna är allt rätt trögt. Men barnets riktiga födelsedag igår firades naturligtvis ordentligt, med massor av presenter och pannkakor.

Annars är allt lite halvkul just nu, och går lite halvsnabbt. Två helt ok begravningar har jag haft idag, och i morgon är det fullt av möten. Sedan är det till slut vila.

Men den stora energitjuven just nu är vårt kök. När vi nu till slut lyckats få igång diskmaskinen, upptäcker vi att det läcker vatten, dock ej från den. Och att det har hållit på ett tag. Där får man för att man anlitar fel hantverkare, antar jag. Nu är en "riktig" rörmokare kontaktad, och han kommer hit i morgon.