... ha snoront i ryggen också! Morr. Jag behöver däremot vara i topptrim, utvilad och pigg, inför den här veckans maratonlopp till flyttförberedelser.
Blä. Vill inte vara med. Aj.
2007-05-21
stör
Äh, Rotaryträffen inställd. Typiskt. Nåja, en annan gång.
Och för övrigt är jag något så fruktansvärt trött idag, och funderar på hur människor som är lediga på söndagar kan vara aptrötta på måndagar. Vi som jobbar söndagar är ju zombies på måndagarna.
Nåja. Nu ska jag förhoppninsvis kunna slappa mig igenom expeditionstiden. Eller kanske inte.
Och för övrigt är jag något så fruktansvärt trött idag, och funderar på hur människor som är lediga på söndagar kan vara aptrötta på måndagar. Vi som jobbar söndagar är ju zombies på måndagarna.
Nåja. Nu ska jag förhoppninsvis kunna slappa mig igenom expeditionstiden. Eller kanske inte.
2007-05-20
självförtroendet tillbaka
Det gick ju faktiskt!
Mässan alltså.
Musiken var riktigt fin, melodiös och vacker, och jag sjabblade inte särskilt mycket. Nöjd, efter omständigheterna.
Nu sitter jag i soffan med ett glas rött (Azabache, ekologisk Rioja, rekommenderas varmt) och de ömma fötterna i ett fotbad, medan jag slötittar oengagerat på diverse tv-program. Rätt skönt, faktiskt.
I morgon ska jag på lunch hos Rotary tillsammans med min "mentor". Jag har jättemycket fördomar om dylika "herrklubbar" så det ska bli riktigt intressant att förhoppningsvis få dem krossade (och rätt kul om de infrias... ;o). Rapport följer.
Mässan alltså.
Musiken var riktigt fin, melodiös och vacker, och jag sjabblade inte särskilt mycket. Nöjd, efter omständigheterna.
Nu sitter jag i soffan med ett glas rött (Azabache, ekologisk Rioja, rekommenderas varmt) och de ömma fötterna i ett fotbad, medan jag slötittar oengagerat på diverse tv-program. Rätt skönt, faktiskt.
I morgon ska jag på lunch hos Rotary tillsammans med min "mentor". Jag har jättemycket fördomar om dylika "herrklubbar" så det ska bli riktigt intressant att förhoppningsvis få dem krossade (och rätt kul om de infrias... ;o). Rapport följer.
2007-05-19
lite si och så med självförtroendet
I morgon är det uruppförande av en mässa med nyskriven liturgisk musik i "min" kyrka. En av våra begåvade vikarierande kantorer har skrivit den som ett arbete på musikhögskolan, tillsammans med en kurskompis.
Och präst vid denna tillställning är då alltså jag.
Vanligtvis har jag rätt gott självförtroende vad gäller musik och sång, men just nu känns det en aning darrigt, inte minst för att de två slynglarna till musiker naturligtvis har fått med mässan i programmet för Malmö musikhögskolas jubileumsvecka. Alltså potentiellt en massa musiker i församlingen. Och jag har bara sjungit igenom partierna en gång.
Men ok, vi kommer hinna öva en hel del i morgon, och så himla svåra var de inte.
Men ändå (sade hon med darrande stämma)...
Och präst vid denna tillställning är då alltså jag.
Vanligtvis har jag rätt gott självförtroende vad gäller musik och sång, men just nu känns det en aning darrigt, inte minst för att de två slynglarna till musiker naturligtvis har fått med mässan i programmet för Malmö musikhögskolas jubileumsvecka. Alltså potentiellt en massa musiker i församlingen. Och jag har bara sjungit igenom partierna en gång.
Men ok, vi kommer hinna öva en hel del i morgon, och så himla svåra var de inte.
Men ändå (sade hon med darrande stämma)...
slitigt men kul
Idag och igår har vi gjort mycket nytta!
Barnets rum är nu en vacker ljusrosa (lite lingon-med-mjölk) färg, och jag fick till och med beröm från målarkillen för att jag var duktig på att måla!
Köket närmar sig fullbordan. Väggarna är fixade, alla rör och el dragen, golvet lagt och snart är köksmodulerna på plats. Naturligtvis har det inte varit helt utan bekymmer, bla insåg hantverkarkillarna idag att det inte fanns tillräckligt med plats bakom diskmaskinen för avloppsrören. Lösningen blev (och jag är löjligt stolt över att det var jag som kom på den) att bygga liksom en låda av gipsskivor och reglar, fem centimeter ut från väggen (från golvet till ca trettio centimeter ovanför bänkskivan). I den kan alla rör och dylikt dras, och på köpet får vi en tjusig inbyggd hylla en bit under överskåpen.
Maken har slipat, spacklat och slipat igen i sovrummet. Snart kan det målas, och sedan ska garderoberna på plats. Sedan sätter vi upp panelgardinstången och draperierna framför garderoberna. Blir garanterat snyggt.
Och sedan ska vardagsrum och hall målas. Easy peasy. De är redan tejpade, så det är bara att gå på med stora rollern.
Tidsplanen håller i stort sett, tack vare våra hantverkare.
Men hur 17 vi ska hinna packa, städa och måla i vårt gamla hem, det vete Gud.
Barnets rum är nu en vacker ljusrosa (lite lingon-med-mjölk) färg, och jag fick till och med beröm från målarkillen för att jag var duktig på att måla!
Köket närmar sig fullbordan. Väggarna är fixade, alla rör och el dragen, golvet lagt och snart är köksmodulerna på plats. Naturligtvis har det inte varit helt utan bekymmer, bla insåg hantverkarkillarna idag att det inte fanns tillräckligt med plats bakom diskmaskinen för avloppsrören. Lösningen blev (och jag är löjligt stolt över att det var jag som kom på den) att bygga liksom en låda av gipsskivor och reglar, fem centimeter ut från väggen (från golvet till ca trettio centimeter ovanför bänkskivan). I den kan alla rör och dylikt dras, och på köpet får vi en tjusig inbyggd hylla en bit under överskåpen.
Maken har slipat, spacklat och slipat igen i sovrummet. Snart kan det målas, och sedan ska garderoberna på plats. Sedan sätter vi upp panelgardinstången och draperierna framför garderoberna. Blir garanterat snyggt.
Och sedan ska vardagsrum och hall målas. Easy peasy. De är redan tejpade, så det är bara att gå på med stora rollern.
Tidsplanen håller i stort sett, tack vare våra hantverkare.
Men hur 17 vi ska hinna packa, städa och måla i vårt gamla hem, det vete Gud.
2007-05-16
lite tur!
Med löjligt kort varsel har vi fått tag i hantverkare. Känns som att vi behövde lite tur, och detta blev resultatet. Så himla skönt! Det är ju rätt mycket med flytt, målning och allt annat som ska fixas, men nu blir rören och elen och köket fixat på bra sätt. Puh!
Och för övrigt är jag nog nästan lite kär i min chef, som ringde idag och ville kolla om jag kunde hoppa in för honom och assistera i en gudstjänst, och sedan döpa några barn. Han erbjöd sig ringa dem och förklara, och i gengäld tog han också två begravningar som jag var rätt så stressad över (har väldigt ont med tid för att träffa de anhöriga). Byta begravning mot dop? Sure, det gör jag gärna!
Och för övrigt är jag nog nästan lite kär i min chef, som ringde idag och ville kolla om jag kunde hoppa in för honom och assistera i en gudstjänst, och sedan döpa några barn. Han erbjöd sig ringa dem och förklara, och i gengäld tog han också två begravningar som jag var rätt så stressad över (har väldigt ont med tid för att träffa de anhöriga). Byta begravning mot dop? Sure, det gör jag gärna!
2007-05-15
uff! pust och suck...!
Men det går rätt bra ändå.
Vigseln blev fantastisk, och festen efteråt var riktigt kul! Kom i säng kvart i tre.
Vännen Js födelsedag var lugn och skön, saknar hela den familjen mycket. Men förhoppningsvis lyckas vi göra verklighet av planerna på att ta ungar och vuxna till Astrid Lindgrens värld någon gång på sensommaren.
Utflyktsveckan rusar på, massor med barn, många vuxna. Är rätt matt när jag kommer hem på kvällarna. Men det är givande och roligt. "Min" station handlar om vatten i alla dess former, från hur mycket vatten det finns i en gurka, till pärlor som ska påminna om dopet och frigolitbåtar. Lite akvarellkritor och vattenspararprat lyckas vi också trycka in.
Och flytten...ja, flytten, den tar väl större delen av våra vakna timmar. Om inte rent byggande/rivande/fixande/köpande, är det diskussioner och samtal. Vad ska vi prata om när det är över?
Och när det finns lite dötid jag inte kan använda till jobb eller hem, läser jag Sören Wibecks bok om Jesus (Jesus - Jude, Rebell, Gud?), och än så länge är den intressant och välskriven.
Vigseln blev fantastisk, och festen efteråt var riktigt kul! Kom i säng kvart i tre.
Vännen Js födelsedag var lugn och skön, saknar hela den familjen mycket. Men förhoppningsvis lyckas vi göra verklighet av planerna på att ta ungar och vuxna till Astrid Lindgrens värld någon gång på sensommaren.
Utflyktsveckan rusar på, massor med barn, många vuxna. Är rätt matt när jag kommer hem på kvällarna. Men det är givande och roligt. "Min" station handlar om vatten i alla dess former, från hur mycket vatten det finns i en gurka, till pärlor som ska påminna om dopet och frigolitbåtar. Lite akvarellkritor och vattenspararprat lyckas vi också trycka in.
Och flytten...ja, flytten, den tar väl större delen av våra vakna timmar. Om inte rent byggande/rivande/fixande/köpande, är det diskussioner och samtal. Vad ska vi prata om när det är över?
Och när det finns lite dötid jag inte kan använda till jobb eller hem, läser jag Sören Wibecks bok om Jesus (Jesus - Jude, Rebell, Gud?), och än så länge är den intressant och välskriven.
2007-05-09
det är mycke nu
I morgon åker församlingens anställda iväg på två dagars planeringskonferens.
Sedan, på fredag, åker jag till Stockholm och viger och firar.
Kommer hem söndag kväll.
Måndag till onsdag är det utflyktsvecka på Åkersberg, Lunds stiftsgård. Jag kommer vara där i stort sett hela tiden.
Torsdag-lördag (Kristi Himm och framåt) bygger vi kök i lägenheten.
Söndag: gudstjänst 11, dop 12.30, vigsel+ dop 13.30, nyskriven mässa 18.
Och ja just det, under tiden ska vi packa ihop hela vårt hem, eftersom flytten går den 27:e.
Jag kommer inte blogga så mycket ett tag framöver...
Sedan, på fredag, åker jag till Stockholm och viger och firar.
Kommer hem söndag kväll.
Måndag till onsdag är det utflyktsvecka på Åkersberg, Lunds stiftsgård. Jag kommer vara där i stort sett hela tiden.
Torsdag-lördag (Kristi Himm och framåt) bygger vi kök i lägenheten.
Söndag: gudstjänst 11, dop 12.30, vigsel+ dop 13.30, nyskriven mässa 18.
Och ja just det, under tiden ska vi packa ihop hela vårt hem, eftersom flytten går den 27:e.
Jag kommer inte blogga så mycket ett tag framöver...
2007-05-07
tre försonande saker...
... med den här i övrigt genomvidriga morgonen är:
* jag kom i tid till morgonbönen
* dottern hade slutat gråta när vi kom till dagis
* maken gjorde gröt till mig (bränd, men ändå)
Resten pratar vi inte om. Återkommer om några timmar, då förmiddagen kastar sitt milda ljus över hemskheterna, och de smälter bort som februarisnö (majsnö för er i Norrbotten ;o).
* jag kom i tid till morgonbönen
* dottern hade slutat gråta när vi kom till dagis
* maken gjorde gröt till mig (bränd, men ändå)
Resten pratar vi inte om. Återkommer om några timmar, då förmiddagen kastar sitt milda ljus över hemskheterna, och de smälter bort som februarisnö (majsnö för er i Norrbotten ;o).
2007-05-05
ännu en bunt...
...ungdomar konfirmerade. Skönt.
Gudstjänsten gick bra, alla tog sig i kragen och gjorde riktigt bra ifrån sig. Kyrkan absolut fullsmockad (och det är ingen liten kyrka vi pratar om här), runt 200 kom fram och tog emot nattvarden. Trevligt. Men varmt var det.
Och nu kommer jag vara lite matt ett tag, och i september lagom taggad för att börja om igen ;o)
Gudstjänsten gick bra, alla tog sig i kragen och gjorde riktigt bra ifrån sig. Kyrkan absolut fullsmockad (och det är ingen liten kyrka vi pratar om här), runt 200 kom fram och tog emot nattvarden. Trevligt. Men varmt var det.
Och nu kommer jag vara lite matt ett tag, och i september lagom taggad för att börja om igen ;o)
2007-05-04
gift med barn är slutet - eller?
Satt på Espresso house och läste, samtidigt som jag drack min "det är förmiddag och jag är ledig-latte". Hörde då och då brottstycken av ett samtal som pågick vid ett annat bord, och irriterade mig en smula.
Tjejen som pratade förklarade mycket självsäkert att det var viktigt att ha "levt" innan man gifte sig. Att kunna säga "det här jag jag gjort" innan man liksom blev fast.
Jag har hört många liknande diskussioner förr, och säkert i min ungdom kläckt ur mig liknande dumheter. Oftast gäller de här uttalandena barn, men emellanåt, precis som i det här fallet, att gifta sig.
Vad är det som säger att man inte kan/får göra roliga saker sedan man gift sig? Hey, det enda som inte är ok som gift är att ha en massa sexuella förbindelser med andra än den du är gift med, är det det som menas med att "leva"? Du kan plugga utomlands som gift, du kan resa. Du kan festa med kompisar eller åka hem till mamma och slappa en helg. Och om det är hela den där "vara fast-grejen" du är rädd för, så är det kärleken som binder dig, inte ceremonin. Vigseln bara bekräftar det du känner.
Och det här med barn då. Ett visst mått av ansvarsfullhet krävs när man har barn, det är klart, men det är också så himla mycket som blir roligare med barn. Resa med barn - absolut underbart, man får en helt annan inblick i det andra landet, mer kontakt med lokalborna osv. Dessutom kan man inte vara så attans ambitiös, vilket gör att det verkligen blir semester.
Även hemma blir mycket enklare med barn. Vi svenskar har emellanåt lite svårt för att börja prata med främlingar, men om man har barn i någorlunda samma ålder är det problemet bortblåst.
Nä, strunta i de inbillade nojorna. Gift dig och skaffa barn om du kan. Livet blir inte bättre än så!
Tjejen som pratade förklarade mycket självsäkert att det var viktigt att ha "levt" innan man gifte sig. Att kunna säga "det här jag jag gjort" innan man liksom blev fast.
Jag har hört många liknande diskussioner förr, och säkert i min ungdom kläckt ur mig liknande dumheter. Oftast gäller de här uttalandena barn, men emellanåt, precis som i det här fallet, att gifta sig.
Vad är det som säger att man inte kan/får göra roliga saker sedan man gift sig? Hey, det enda som inte är ok som gift är att ha en massa sexuella förbindelser med andra än den du är gift med, är det det som menas med att "leva"? Du kan plugga utomlands som gift, du kan resa. Du kan festa med kompisar eller åka hem till mamma och slappa en helg. Och om det är hela den där "vara fast-grejen" du är rädd för, så är det kärleken som binder dig, inte ceremonin. Vigseln bara bekräftar det du känner.
Och det här med barn då. Ett visst mått av ansvarsfullhet krävs när man har barn, det är klart, men det är också så himla mycket som blir roligare med barn. Resa med barn - absolut underbart, man får en helt annan inblick i det andra landet, mer kontakt med lokalborna osv. Dessutom kan man inte vara så attans ambitiös, vilket gör att det verkligen blir semester.
Även hemma blir mycket enklare med barn. Vi svenskar har emellanåt lite svårt för att börja prata med främlingar, men om man har barn i någorlunda samma ålder är det problemet bortblåst.
Nä, strunta i de inbillade nojorna. Gift dig och skaffa barn om du kan. Livet blir inte bättre än så!
lägenheten
Besökte igår lägenheten som från och med sista maj ska bli vårt hem för rätt så många år framöver. Så här ser den ut:
Man kommer in i en ganska stor hall. Väggarna är klädda med (fasa) strukturtapet, och sedan övermålade med en ganska trevlig olivgrön färg. I taket stuckatur, och på golvet ekparkett. Det är lite slitet, men inget som inte kan fixas med några liter vit färg. Vi måste också ordna med någon form av hallförvaring, det finns en liten, och rätt svårdisponerad, klädkammare, men hattar och mössor måste ju också förvaras.
Direkt in till höger, genom en fin djup dörröppning, finns det som ska bli barnets rum. Även där grönt, i en lite annan nyans. Där finns också en riktigt sliten inbyggd garderob, som så småningom ska slängas ut. Det kommer dröja lite, eftersom den förändringen också kommer innebära byte av golv. I rummet finns också ett fönster ut mot den blommande gården, djup fönstersmyg som det är möjligt att sitta i.
Nästa dörr till höger från hallen leder till köket. Här kommer den seriösa renoveringsinsatsen göras. Inredningen är väldigt sliten och ful, vita laminatluckor från någon gång på åttiotalet, mönstrade kakelplattor och en förfärlig kornblå tapet från den perioden på nittiotalet när alla tapeter skulle se ut som om de var svampmålade. Men det finns ett riktigt stort fint fönster, även här med möjlighet att sitta och filosofera över livet (alternativt odla tomatplantor om jag hade haft ens antydan till gröna fingrar). Väggfärgen blir vit, eventuellt med någon fin fondtapet.
Ut i hallen igen. Rakt fram från ingången ligger dörren till badrummet. Vitkaklat med våtrumsmatta. Inte upphetsande någonstans, men ok. Kommer byta ut möblerna så småningom, men det dröjer lite.
Från hallen går det ett valv (snarare en stor dörröppning) till vardagsrummet till vänster. Väggfärg (surpsise, surprise) olivgrön. På en vägg finns en rätt söt väggdekoration av silkespapper och bladguld. Den kanske får vara kvar, annars ska det även här målas vitt. Parkettgolvet är lite slitet, men det får vara så än så länge, barn och katter uppmuntrar inte direkt till renovering av dylika ting. Stort fint fönster ut mot gatan, men eftersom lägenheten ligger en halvtrappa upp är insynen ändå begränsad.
Och slutligen, föräldrasovrummet som ligger innanför vardagsrummet. Väggarna är ljust gröna. Här finns en rad med fula inbyggda garderober som, trots att det innebär att golvet inte kommer täcka hela rummet, bara måste bort. De står i en nisch, och för att utnyttja hela nischen måste vi ta bort garderoberna och öppna upp lite mer. Sedan hänger vi panelgardiner för, och voilá, garderobsvägg med massor av förvaring. Väggarna målas, även här, vita.
Han som bodde där innan gillade grönt. Jag gillar vitt. Hjälp, jag håller på att förvandlas till min mamma! En gång i tiden ville jag ha mycket färger på mina väggar, men numera är det nästan alltid vitt som gäller. Det är liksom lättare att förändra saker då.
Nåja, återkommer med rapporter om renoveringscirkusen. Barnet är i alla fall nöjt, och har redan hittat kompisar i huset. Skönt.
Man kommer in i en ganska stor hall. Väggarna är klädda med (fasa) strukturtapet, och sedan övermålade med en ganska trevlig olivgrön färg. I taket stuckatur, och på golvet ekparkett. Det är lite slitet, men inget som inte kan fixas med några liter vit färg. Vi måste också ordna med någon form av hallförvaring, det finns en liten, och rätt svårdisponerad, klädkammare, men hattar och mössor måste ju också förvaras.
Direkt in till höger, genom en fin djup dörröppning, finns det som ska bli barnets rum. Även där grönt, i en lite annan nyans. Där finns också en riktigt sliten inbyggd garderob, som så småningom ska slängas ut. Det kommer dröja lite, eftersom den förändringen också kommer innebära byte av golv. I rummet finns också ett fönster ut mot den blommande gården, djup fönstersmyg som det är möjligt att sitta i.
Nästa dörr till höger från hallen leder till köket. Här kommer den seriösa renoveringsinsatsen göras. Inredningen är väldigt sliten och ful, vita laminatluckor från någon gång på åttiotalet, mönstrade kakelplattor och en förfärlig kornblå tapet från den perioden på nittiotalet när alla tapeter skulle se ut som om de var svampmålade. Men det finns ett riktigt stort fint fönster, även här med möjlighet att sitta och filosofera över livet (alternativt odla tomatplantor om jag hade haft ens antydan till gröna fingrar). Väggfärgen blir vit, eventuellt med någon fin fondtapet.
Ut i hallen igen. Rakt fram från ingången ligger dörren till badrummet. Vitkaklat med våtrumsmatta. Inte upphetsande någonstans, men ok. Kommer byta ut möblerna så småningom, men det dröjer lite.
Från hallen går det ett valv (snarare en stor dörröppning) till vardagsrummet till vänster. Väggfärg (surpsise, surprise) olivgrön. På en vägg finns en rätt söt väggdekoration av silkespapper och bladguld. Den kanske får vara kvar, annars ska det även här målas vitt. Parkettgolvet är lite slitet, men det får vara så än så länge, barn och katter uppmuntrar inte direkt till renovering av dylika ting. Stort fint fönster ut mot gatan, men eftersom lägenheten ligger en halvtrappa upp är insynen ändå begränsad.
Och slutligen, föräldrasovrummet som ligger innanför vardagsrummet. Väggarna är ljust gröna. Här finns en rad med fula inbyggda garderober som, trots att det innebär att golvet inte kommer täcka hela rummet, bara måste bort. De står i en nisch, och för att utnyttja hela nischen måste vi ta bort garderoberna och öppna upp lite mer. Sedan hänger vi panelgardiner för, och voilá, garderobsvägg med massor av förvaring. Väggarna målas, även här, vita.
Han som bodde där innan gillade grönt. Jag gillar vitt. Hjälp, jag håller på att förvandlas till min mamma! En gång i tiden ville jag ha mycket färger på mina väggar, men numera är det nästan alltid vitt som gäller. Det är liksom lättare att förändra saker då.
Nåja, återkommer med rapporter om renoveringscirkusen. Barnet är i alla fall nöjt, och har redan hittat kompisar i huset. Skönt.
2007-05-03
småsjuk och väldigt trött
Var här på jobbet till 22 igår. Förr i tiden, på det andra jobbet, var det rätt vanligt, nu är jag helt slut. Kunde ju inte släppa konfirmanderna innan deras drama var på plats, och sedan skulle jag göra klart agendan så att vaktisarna skulle kunna trycka den idag. Men ack, när jag var klar, dog kopiatorn. Ibland tror jag att apparater kan bli besatta av onda andar, och igår kväll var definitivt en sådan gång. Usch.
Men förutom det, och att jag som sagt är lite sjuk och väldigt trött, är det rätt bra just nu. Fick nycklarna till lägenheten igår, nu är den vår! Ska dit idag och titta lite, men eftersom jag har kvällsmässan i kväll blir det inget rivande idag, utan det sätter igång i morgon.
Men nu måste det väl ändå vara kaffedags snart?!
Men förutom det, och att jag som sagt är lite sjuk och väldigt trött, är det rätt bra just nu. Fick nycklarna till lägenheten igår, nu är den vår! Ska dit idag och titta lite, men eftersom jag har kvällsmässan i kväll blir det inget rivande idag, utan det sätter igång i morgon.
Men nu måste det väl ändå vara kaffedags snart?!
2007-05-01
första maj-utmaning
Att jag har hjärtat till vänster torde inte komma som någon större överraskning för någon. För övrigt har alla hjärtat till vänster...*ler*
PromeMorian har första maj-utmanat vänsterbloggare att blogga under någon av socialdemokratins första maj-paroller, och även om jag inte håller med sossarna (eller snarare den förra regeringen) om en hel del saker, kan jag hålla med flera av parollerna.
Mest gillar jag "Internationell solidaritet - alla behövs". Vår värld är en väv med varpar och trådar som håller oss alla samman, och oavsett färg eller vad det nu än kan vara som skiljer oss åt, sitter vi ihop. Mest tydligt blir det i samband med bekämpandet av allahanda internationella bekymmer, såväl fattigdomsbekämpning, vattenförsörjning som miljöfrågor. Alla behövs. Ingen man är en ö, ingen kvinna eller barn heller. Det som påverkar någon annan, påverkar mig. Kanske inte på samma sätt, men i slutändan är de stora problemen som vår värld har allas problem.
Det är också därför jag ofta har så svårt för högerpolitik, från liberalism till konservatism. Det handlar om riktningen. En av grundförutsättningarna för en ekonomisk politik av högersnitt är att individen ska göras rikare, vilket i slutändan antas bidra till det allmänna välståndet. Jag tror att vi måste se till det allmänna först, det kommer alla individer också vinna på. Att överhuvudtaget ha en stat är meningslöst om den inte hjälper de svagaste, hur många fria val de än har.
PromeMorian har första maj-utmanat vänsterbloggare att blogga under någon av socialdemokratins första maj-paroller, och även om jag inte håller med sossarna (eller snarare den förra regeringen) om en hel del saker, kan jag hålla med flera av parollerna.
Mest gillar jag "Internationell solidaritet - alla behövs". Vår värld är en väv med varpar och trådar som håller oss alla samman, och oavsett färg eller vad det nu än kan vara som skiljer oss åt, sitter vi ihop. Mest tydligt blir det i samband med bekämpandet av allahanda internationella bekymmer, såväl fattigdomsbekämpning, vattenförsörjning som miljöfrågor. Alla behövs. Ingen man är en ö, ingen kvinna eller barn heller. Det som påverkar någon annan, påverkar mig. Kanske inte på samma sätt, men i slutändan är de stora problemen som vår värld har allas problem.
Det är också därför jag ofta har så svårt för högerpolitik, från liberalism till konservatism. Det handlar om riktningen. En av grundförutsättningarna för en ekonomisk politik av högersnitt är att individen ska göras rikare, vilket i slutändan antas bidra till det allmänna välståndet. Jag tror att vi måste se till det allmänna först, det kommer alla individer också vinna på. Att överhuvudtaget ha en stat är meningslöst om den inte hjälper de svagaste, hur många fria val de än har.
2007-04-30
en obekväm sanning
I kväll såg jag större delen av "En obekväm sanning", Al Gores missionsinsats för att öka medvetenheten om den globala uppvärmningen.
Filmen har, naturligtvis, blivit kritiserad.
Förenklat, säger en del. Ja, det är klart. Folk måste ju fatta.
Partiskt, säger andra. Tja, partiskt för jorden i så fall.
Ja, sanningen är obekväm. Det är fullständigt uppenbart för alla som överhuvudtaget har en hjärna att tänka med att vi lever liv som inte är bra för vår miljö. Det krävs bra mycket bekvämlighet för att ignorera det, men dessvärre är just bekvämligheten en av de absolut starkaste krafter som styr våra liv.
Men vi håller på att förändras. Al Gore talar om att vi inte får förtvivla, vi kan förändra situationen, och jag tror att det håller på att hända. Det känns naturligt att hålla utkik efter ekologiska alternativ, etanolbränsle har blivit ett försäljningsargument. H&M har eko-bomull i kläder, och när jag var på Systemet tidigare idag var åtminstone en av de ekologiska lådvinerna slut. Tänket har ändrats, från skogsmulle till något fullt naturligt (no pun intended).
Det kanske var bra att han inte blev president, Al Gore. Han gör nog större nytta så här. Nu ska jag smutta vidare på mitt goda ekologiska vin (Casa de la Ermita) och fundera på hur många lågenergiglödlampor vi måste köpa i veckan.
Och just det, har du inte sett filmen - gör det! Den är till och med lite kul här och där.
Filmen har, naturligtvis, blivit kritiserad.
Förenklat, säger en del. Ja, det är klart. Folk måste ju fatta.
Partiskt, säger andra. Tja, partiskt för jorden i så fall.
Ja, sanningen är obekväm. Det är fullständigt uppenbart för alla som överhuvudtaget har en hjärna att tänka med att vi lever liv som inte är bra för vår miljö. Det krävs bra mycket bekvämlighet för att ignorera det, men dessvärre är just bekvämligheten en av de absolut starkaste krafter som styr våra liv.
Men vi håller på att förändras. Al Gore talar om att vi inte får förtvivla, vi kan förändra situationen, och jag tror att det håller på att hända. Det känns naturligt att hålla utkik efter ekologiska alternativ, etanolbränsle har blivit ett försäljningsargument. H&M har eko-bomull i kläder, och när jag var på Systemet tidigare idag var åtminstone en av de ekologiska lådvinerna slut. Tänket har ändrats, från skogsmulle till något fullt naturligt (no pun intended).
Det kanske var bra att han inte blev president, Al Gore. Han gör nog större nytta så här. Nu ska jag smutta vidare på mitt goda ekologiska vin (Casa de la Ermita) och fundera på hur många lågenergiglödlampor vi måste köpa i veckan.
Och just det, har du inte sett filmen - gör det! Den är till och med lite kul här och där.
helt och fullt okristet
Är Valborg den enda helgen som vi inte har lyckats fästa en religiös etikett vid? Vårblotet är fortfarande uppseendeväckande hedniskt, med stora eldar och sånger, dryckesblot (typ, en massa drickande i alla fall), och naturligtvis en massa osedligheter ;o) Många äter dessutom gammal klassisk blotföda i kväll, när de slänger flintasteken på grillen.
Nåja, lite religiöst är det ju i alla fall, Valborg var ett tyskt helgon (läs mer hos Högtidsbloggen, Mattias utmärkta folkbildningsinsats).
Men midsommar firar vi Johannes eller skapelsen, första maj St Josef Arbetaren (ja, det är sant, men inte speciellt ofta i Sverige, det ska medges), höstblotet blev allhelgona och vinterfesten, ja det vet väl de flesta, blev Lucia och jul. Det finns naturligtvis ännu fler exempel.
Men det är ändå viktigt att komma ihåg att även om placeringen av helgdagarna ofta har varit av praktiska eller traditionmässiga skäl, gör det inte firningsämnena mindre viktiga. Visst, Jesus föddes troligen inte mitt i vintern, och helgen hamnade där den hamnade på året för att romarna redan festade då, men det betyder inte att vi inte ska fira inkarnationen (alltså att Gud blev människa).
Jaja. Ikväll dricker jag ett glas vin för att fira Sankta Walburga. Och våren.
Nåja, lite religiöst är det ju i alla fall, Valborg var ett tyskt helgon (läs mer hos Högtidsbloggen, Mattias utmärkta folkbildningsinsats).
Men midsommar firar vi Johannes eller skapelsen, första maj St Josef Arbetaren (ja, det är sant, men inte speciellt ofta i Sverige, det ska medges), höstblotet blev allhelgona och vinterfesten, ja det vet väl de flesta, blev Lucia och jul. Det finns naturligtvis ännu fler exempel.
Men det är ändå viktigt att komma ihåg att även om placeringen av helgdagarna ofta har varit av praktiska eller traditionmässiga skäl, gör det inte firningsämnena mindre viktiga. Visst, Jesus föddes troligen inte mitt i vintern, och helgen hamnade där den hamnade på året för att romarna redan festade då, men det betyder inte att vi inte ska fira inkarnationen (alltså att Gud blev människa).
Jaja. Ikväll dricker jag ett glas vin för att fira Sankta Walburga. Och våren.
2007-04-29
lite lätt bipolär så där
Alltså, jag vet att det verkligen inte är något man ska ta lätt på, men emellanåt är jag lite väl bipolär. Manodepressiv alltså. Nej, inte det minsta diagnosticerad, kommer heller inte bli det (hoppas jag innerligen), men det är bara så att känslorna svallar ganska lätt hos denna Maria. Ena dagen upp, andra ner. Utan speciell orsak ibland, bara vaknar och är blå.
Min man försökte muntra upp mig de första åren av vårt förhållande. Varje gång hans flickvän, och senare fru, blev dyster, var han oerhört käck och förstående, tills jag till slut berättade att jag var tvungen att kravla mig ur svackan på egen hand, och att det verkligen inte var något att oroa sig för, och att det skulle gå över snabbare om han bara lät mig vara en stund.
Nuförtiden sker det faktiskt mer sällan. Oftast är humöret väldigt jämnt, till och med soligt. Fast dagar som igår... blä!
I alla fall. Idag hittade jag kavajen. Den är min nu. Och billigare än den var i förrgår. Skam den som ger sig. Solen skiner (bildligt alltså, det är mörkt nu, och egentligen tittar jag på Justice, men...). Leende.
Min man försökte muntra upp mig de första åren av vårt förhållande. Varje gång hans flickvän, och senare fru, blev dyster, var han oerhört käck och förstående, tills jag till slut berättade att jag var tvungen att kravla mig ur svackan på egen hand, och att det verkligen inte var något att oroa sig för, och att det skulle gå över snabbare om han bara lät mig vara en stund.
Nuförtiden sker det faktiskt mer sällan. Oftast är humöret väldigt jämnt, till och med soligt. Fast dagar som igår... blä!
I alla fall. Idag hittade jag kavajen. Den är min nu. Och billigare än den var i förrgår. Skam den som ger sig. Solen skiner (bildligt alltså, det är mörkt nu, och egentligen tittar jag på Justice, men...). Leende.
2007-04-28
arg och ledsen
Igår vabbade jag. Nåja, var ledig, men barnet var sjukt, så det kändes som vab i alla fall. Detta orsakade att alla de saker jag tänkt titta på, prova och lite allmänt fingra på blev uppskjutna till idag.
Dagen idag började i och för sig mycket trevligt. Jag och den nu mycket piggare dottern åkte till Folkets park i Malmö där det reds på ponny, plaskades i dammen, åktes karuseller, fikades osv, tills barnets far dök upp och avlöste mig. Äntligen lite egentid!
Promenerade iväg till Triangeln. Hann knappt in förrän någon oerhört osympatisk skitstövel plockade min mobiltelefon från väskan. Tjyven fick dock inte tag i min plånbok eller tågkort. Jag gick omedelbart iväg till Telenorbutiken och spärrade sim-kortet, fast besluten om att den lede långfingrade svinpälsen inte skulle få förstöra min dag. På rätt bra humör, trots allt.
Köpte ett par skor. Sedan fortsatte dagen vara förfärlig.
Kavajen jag hade bespetsat mig på var naturligtvis slut. I hela Malmö. Och kjolen jag ville ha tillverkades bara upp till storlek 42! Och alla expediter jag träffade var snorkiga, och det blev kallare hela tiden. Till slut förde min jakt på kavajen mig till Burlöv (utan napp, med snorkigaste expediten hittills - hallå? Det är inte direkt Saville Row vi talar om här), och där gav jag upp och ville ringa maken så att han kunde hämta sin ledsna fru, men icke.
Inga telefonautomater.
Inget öppet ledningskontor.
Coop Forums kundservice hjälpte den snyftande Maria, men då svarade inte maken (som hade försökt ringa många gånger, visade det sig senare, och blivit allt mer övertygad om att jag hade råkat illa ut).
Ledsen Maria åker hem.
Och mest arg är jag på... Lindex. Orimligt - jag vet. Men nu är det så.
Dagen idag började i och för sig mycket trevligt. Jag och den nu mycket piggare dottern åkte till Folkets park i Malmö där det reds på ponny, plaskades i dammen, åktes karuseller, fikades osv, tills barnets far dök upp och avlöste mig. Äntligen lite egentid!
Promenerade iväg till Triangeln. Hann knappt in förrän någon oerhört osympatisk skitstövel plockade min mobiltelefon från väskan. Tjyven fick dock inte tag i min plånbok eller tågkort. Jag gick omedelbart iväg till Telenorbutiken och spärrade sim-kortet, fast besluten om att den lede långfingrade svinpälsen inte skulle få förstöra min dag. På rätt bra humör, trots allt.
Köpte ett par skor. Sedan fortsatte dagen vara förfärlig.
Kavajen jag hade bespetsat mig på var naturligtvis slut. I hela Malmö. Och kjolen jag ville ha tillverkades bara upp till storlek 42! Och alla expediter jag träffade var snorkiga, och det blev kallare hela tiden. Till slut förde min jakt på kavajen mig till Burlöv (utan napp, med snorkigaste expediten hittills - hallå? Det är inte direkt Saville Row vi talar om här), och där gav jag upp och ville ringa maken så att han kunde hämta sin ledsna fru, men icke.
Inga telefonautomater.
Inget öppet ledningskontor.
Coop Forums kundservice hjälpte den snyftande Maria, men då svarade inte maken (som hade försökt ringa många gånger, visade det sig senare, och blivit allt mer övertygad om att jag hade råkat illa ut).
Ledsen Maria åker hem.
Och mest arg är jag på... Lindex. Orimligt - jag vet. Men nu är det så.
2007-04-27
stjärnor och hostningar
Dottern drabbades igår natt återigen av falsk krupp. Skönt, på sätt och vis, att det har hänt tidigare, det var mindre fasansfullt den här gången. Vi packade in henne i täcken och lade henne i vagnen. På fötterna fick hon tjocka mammavantar. Sedan tog vi en midnattspromenad.
Stjärnorna glimmade över hela himlen. Här och där finns det starka strålkastare runt vårt område, irriterande när man vill se stjärnbilderna. Men Cassiopeia och Karlavagnen lyste klara. Däremot hittade jag inte Orion, men den kanske inte hade hunnit upp. Det är fantastiskt, i alla fall, att stå med ansiktet vänt mot oändligheten, och där blir vår innersta längtan om sällskap så tydlig. Vi människor är så rädda för ensamheten att det inte räcker med att vara sex miljarder, vi längtar efter mer sällskap.
Jag vet inte om det finns någon eller några där ute, andra än en liten bunt astronauter. Men vi sex miljarder är aldrig ensamma. Gud är oss närmare än vårt eget hjärta.
Och när vi kom in somnade dottern, och sov hela natten.
Stjärnorna glimmade över hela himlen. Här och där finns det starka strålkastare runt vårt område, irriterande när man vill se stjärnbilderna. Men Cassiopeia och Karlavagnen lyste klara. Däremot hittade jag inte Orion, men den kanske inte hade hunnit upp. Det är fantastiskt, i alla fall, att stå med ansiktet vänt mot oändligheten, och där blir vår innersta längtan om sällskap så tydlig. Vi människor är så rädda för ensamheten att det inte räcker med att vara sex miljarder, vi längtar efter mer sällskap.
Jag vet inte om det finns någon eller några där ute, andra än en liten bunt astronauter. Men vi sex miljarder är aldrig ensamma. Gud är oss närmare än vårt eget hjärta.
Och när vi kom in somnade dottern, och sov hela natten.
2007-04-26
dela sorg?
Församlingen har sorg.
Det påverkar många. Röda ögon överallt, dämpade röster. Ljus i kyrkan.
På sätt och vis påverkar det oss alla, även oss som inte kände personen. Tankar och rädslor väcks, vi hänger alla ändå ihop.
Men samtidigt.
Det är ju svårt att inte känna.
Svårt eftersom så många gör det, och eftersom det på sätt och vis förväntas av alla att de ska sörja.
Men det är skillnad på sorgligt och sorg.
Det är fasansfullt sorgligt att den här människan dog. Men det är inte allas sorg.
Men tillsammans kan vi dela, bära, hjälpa, lyssna.
Det påverkar många. Röda ögon överallt, dämpade röster. Ljus i kyrkan.
På sätt och vis påverkar det oss alla, även oss som inte kände personen. Tankar och rädslor väcks, vi hänger alla ändå ihop.
Men samtidigt.
Det är ju svårt att inte känna.
Svårt eftersom så många gör det, och eftersom det på sätt och vis förväntas av alla att de ska sörja.
Men det är skillnad på sorgligt och sorg.
Det är fasansfullt sorgligt att den här människan dog. Men det är inte allas sorg.
Men tillsammans kan vi dela, bära, hjälpa, lyssna.
2007-04-24
brudens far...
På förekommen anledning - tre anledningar till att jag INTE gillar när pappan ska föra in bruden:
1. Varför bara pappan? Ska vi lyfta fram föräldrar bör vi väl, i de fall där det är möjligt, lyfta fram båda? Och brudgummens föräldrar likaså.
2. Fokuset blir endast på bruden, det är hennes grandiosa entré vi väntar på, och inte ett par som snart ska lova varandra kärlek.
3. Och sist, men absolut inte minst viktigt, ska vi verkligen importera förlegade traditioner som är rester av en superpatriarkal människosyn? Oavsett vad man själv tycker om det hela ("men så tänker inte vi, det betyder faktiskt inte det för oss"), är seden med att pappan ska ge bort flickan en rest av en kultur och tradition där pappan svarade för bruden, hon fick alltså inte ens svara själv, en tradition som dessutom inte ens är svensk, utan kommit hit genom engelska och amerikanska filmer! Och i en tid då många rätteligen reagerar mot olika uttryck för hederskultur är det väl ytterst tveksamt om vi ska släppa in denna mycket tydliga kvarleva av hederstänkandet. Eller som en av mina lärare på Pastis (alltså Pastoralinstitutet i Lund) en gång, något drastiskt, uttryckte det:
"Varsågod, det är din tur att slå henne nu!"
Men jag är uppenbarligen konservativ.
1. Varför bara pappan? Ska vi lyfta fram föräldrar bör vi väl, i de fall där det är möjligt, lyfta fram båda? Och brudgummens föräldrar likaså.
2. Fokuset blir endast på bruden, det är hennes grandiosa entré vi väntar på, och inte ett par som snart ska lova varandra kärlek.
3. Och sist, men absolut inte minst viktigt, ska vi verkligen importera förlegade traditioner som är rester av en superpatriarkal människosyn? Oavsett vad man själv tycker om det hela ("men så tänker inte vi, det betyder faktiskt inte det för oss"), är seden med att pappan ska ge bort flickan en rest av en kultur och tradition där pappan svarade för bruden, hon fick alltså inte ens svara själv, en tradition som dessutom inte ens är svensk, utan kommit hit genom engelska och amerikanska filmer! Och i en tid då många rätteligen reagerar mot olika uttryck för hederskultur är det väl ytterst tveksamt om vi ska släppa in denna mycket tydliga kvarleva av hederstänkandet. Eller som en av mina lärare på Pastis (alltså Pastoralinstitutet i Lund) en gång, något drastiskt, uttryckte det:
"Varsågod, det är din tur att slå henne nu!"
Men jag är uppenbarligen konservativ.
2007-04-23
har nog bestämt mig
Det blir nog kristallmosaiken, i svart-grått-vitt. Bild finns på golvpoolen.se, inne i butiken, under avdelningen inspiration. Det är miljö nr nio (försökte förgäves hitta en bild att lägga här, men det var helt kört).
Lite liv i det rätt strikta köket, samtidigt som vi inte binder oss för ett färgschema. Mm, så blir det nog.
Lite liv i det rätt strikta köket, samtidigt som vi inte binder oss för ett färgschema. Mm, så blir det nog.
2007-04-19
svåra och banala val
Kristallmosaik eller granitmosaik?
Svart-vitt eller färgglatt?
Lite lätt metallicskimrande sten gick bort, liksom alla bruna varianter. Den ursnygga randiga plattan konkurrerade för mycket med virrvarrbänkskivan, så den försvann också ur tävlingen.
Egentligen kanske det är snyggast med högglansigt vitt, men det känns lite minimatrist (minimalist + trist, ibland är jag ju så rolig... ;o).
Äh. Kakel är svårt! Får sova på det några dagar till.
Svart-vitt eller färgglatt?
Lite lätt metallicskimrande sten gick bort, liksom alla bruna varianter. Den ursnygga randiga plattan konkurrerade för mycket med virrvarrbänkskivan, så den försvann också ur tävlingen.
Egentligen kanske det är snyggast med högglansigt vitt, men det känns lite minimatrist (minimalist + trist, ibland är jag ju så rolig... ;o).
Äh. Kakel är svårt! Får sova på det några dagar till.
2007-04-18
stress
En vacker dag som den här borde jag förstås ha cyklat.
Då hade det ju i alla fall varit mitt fel att jag nästan, men bara nästan, kom försent till begravningen.
Och så är det precis lite för nära barnbidrag och lön för att taxi ens ska vara tänkbart.
Nu blev det så här:
Bussen kommer inte. Väntaaaaaar. Till slut kommer en ny.
Blänger lite på busschauffören, men egentligen är det väl inte hans fel.
Bussbyte. Nästa buss sen.
Bussen kör oändligt lååååångsamt. Och människor ska av på varenda hållplats.
Till slut framme vid kyrkogården. OK.
Hm. Inga skyltar. Aldrig varit här förr, undrar vilken väg jag ska ta?
Tar fel väg.
Hittar kyrkogårdsarbetare. Får instruktioner, börjar jogga innan han pratat klart.
Hittar kapellen. De var väl dolda. *Muttrar*
Hur tar man sig in?
Aha. Här finns i alla fall skyltar!
Rundar hörn.
Hoppla, här står begravningsföljet minsann.
"Hej, Maria heter jag."
Insinuant leende begravningsentreprenör.
Men begravningen blev bra.
Tur man har lite kondis i alla fall. Med tanke på att jag var ensam om att sjunga alla tre psalmerna, och begravningsbön utan komp. Höll tonen, flämtade inte en enda gång. Ha!
Men det är nog dags för ett lätt bekymrat mail till Skånetrafiken. Inte nog med att bussarna inte kom som de skulle, eller höll tiderna, de rekommenderade dessutom sämre förbindelser än nödvändigt. *Hrumpf!*
Då hade det ju i alla fall varit mitt fel att jag nästan, men bara nästan, kom försent till begravningen.
Och så är det precis lite för nära barnbidrag och lön för att taxi ens ska vara tänkbart.
Nu blev det så här:
Bussen kommer inte. Väntaaaaaar. Till slut kommer en ny.
Blänger lite på busschauffören, men egentligen är det väl inte hans fel.
Bussbyte. Nästa buss sen.
Bussen kör oändligt lååååångsamt. Och människor ska av på varenda hållplats.
Till slut framme vid kyrkogården. OK.
Hm. Inga skyltar. Aldrig varit här förr, undrar vilken väg jag ska ta?
Tar fel väg.
Hittar kyrkogårdsarbetare. Får instruktioner, börjar jogga innan han pratat klart.
Hittar kapellen. De var väl dolda. *Muttrar*
Hur tar man sig in?
Aha. Här finns i alla fall skyltar!
Rundar hörn.
Hoppla, här står begravningsföljet minsann.
"Hej, Maria heter jag."
Insinuant leende begravningsentreprenör.
Men begravningen blev bra.
Tur man har lite kondis i alla fall. Med tanke på att jag var ensam om att sjunga alla tre psalmerna, och begravningsbön utan komp. Höll tonen, flämtade inte en enda gång. Ha!
Men det är nog dags för ett lätt bekymrat mail till Skånetrafiken. Inte nog med att bussarna inte kom som de skulle, eller höll tiderna, de rekommenderade dessutom sämre förbindelser än nödvändigt. *Hrumpf!*
2007-04-17
alldeles för mycket vapen
Det är en sån fasa, det här nya överfallet på skolan i Virginia. Och det finns säkert en massa skäl, och en hel del av dem är djupt personliga, och killen som gjorde det skulle kanske inte må bättre i ett annat land, men ändå...
Man kan inte låta bli att fundera över varför det händer i USA, gång på gång på gång. Kanske är det media som får mig att tro att det oftast är där, men ändå...
Och i slutändan måste det ju väl vara så att förekomsten av vapen gör det värre? Visst, det är människor som dödar, men ju större tillgången, desto större blir riskerna också.
I vilket fall som helst. Fasa.
En massa framtider som aldrig kommer bli.
En massa drömmar som inte längre finns.
Någons barn dog, en annans barn dödade.
Fasa.
Man kan inte låta bli att fundera över varför det händer i USA, gång på gång på gång. Kanske är det media som får mig att tro att det oftast är där, men ändå...
Och i slutändan måste det ju väl vara så att förekomsten av vapen gör det värre? Visst, det är människor som dödar, men ju större tillgången, desto större blir riskerna också.
I vilket fall som helst. Fasa.
En massa framtider som aldrig kommer bli.
En massa drömmar som inte längre finns.
Någons barn dog, en annans barn dödade.
Fasa.
2007-04-16
skribent
Helgen har ägnats åt skrivande. Mer skrivande. Även på fritiden. Det blir så när man är gift med en kreativ person, och själv är rätt mycket inne på samma spår. Så kvällarna har till stor del tillbringats vid varsin dator, knåpandes på samma projekt. Vad det blir av det? Vi får väl se. Men roligt är det.
Och i dagarna har jag också just avslutat ett annat skrivjobb, den här gången åt goda vänner. Det är pest att skriva med deadline, men å andra sidan är det ju svårt att få ändan ur annars. Jag var tillräckligt trött på det efter jag var klar för att svära att det skulle ta bra många månader innan något dylikt skulle hända igen, men det krävdes bara ett telefonsamtal, och inte ens särskilt mycket fjäskande, från deras sida för att det ska vara ett nytt skrivprojekt på gång. Jaja. Det är roligare att säga ja, helt enkelt.
Och i dagarna har jag också just avslutat ett annat skrivjobb, den här gången åt goda vänner. Det är pest att skriva med deadline, men å andra sidan är det ju svårt att få ändan ur annars. Jag var tillräckligt trött på det efter jag var klar för att svära att det skulle ta bra många månader innan något dylikt skulle hända igen, men det krävdes bara ett telefonsamtal, och inte ens särskilt mycket fjäskande, från deras sida för att det ska vara ett nytt skrivprojekt på gång. Jaja. Det är roligare att säga ja, helt enkelt.
2007-04-14
duktig
Prästflickan är duktig idag. Istället för att skamlöst utnyttja det faktum att hon inte har några konkreta uppgifter idag, trots att hon är i tjänst, och ligga ute i solen, sitter hon inne på jobbet och förbereder gudstjänst efter gudstjänst.
Jag (japp, slut på tredje person, är ju trots allt inte kunglig, vad jag vet) bestämde mig för att detta var det smartaste sättet att hantera den uppsjö av gudstjänster och andakter som ligger framför mig, men motivationen är väl inte på topp hela tiden. Men jag kämpar på, och snart har jag åtminstone satt nån psalm till var och en, och tänkt runt tema till allihop. Mm, jag är duktig.
Och under tiden ligger min trevliga lilla telefon bredvid och underhåller mig. Högtalarna är riktigt bra, trots formatet, och jag har fått plats med 132 låtar! Nu - ABBA med Fernando. Snart Aretha.
Jag (japp, slut på tredje person, är ju trots allt inte kunglig, vad jag vet) bestämde mig för att detta var det smartaste sättet att hantera den uppsjö av gudstjänster och andakter som ligger framför mig, men motivationen är väl inte på topp hela tiden. Men jag kämpar på, och snart har jag åtminstone satt nån psalm till var och en, och tänkt runt tema till allihop. Mm, jag är duktig.
Och under tiden ligger min trevliga lilla telefon bredvid och underhåller mig. Högtalarna är riktigt bra, trots formatet, och jag har fått plats med 132 låtar! Nu - ABBA med Fernando. Snart Aretha.
2007-04-12
det går lite trögt idag
Det blev ruskigt sent igår, var i säng halv två! Men trevligt hade vi, eller hur V?
Nåja. Idag är det allmänt pysslande som gäller, i lagom takt. Bra början på en dag med mycket kontemplation och predikofunderande är ju den här recensionen av Jesper Svartviks nya bok. Jag lockas att läsa boken, framförallt eftersom den tar upp just det ämne jag skrev mitt examensarbete på teologen om (för evigheters evighet sen).
Vad mer? Jo, jag har idag fått en ny mobiltelefon! Jag gillar små elektroniska prylar, oavsett om det är mp3-spelare, telefoner eller kameror, och den här är alltihop. Hihi. Nu väntar jag otåligt på att den ska ladda klart.
Nåja. Idag är det allmänt pysslande som gäller, i lagom takt. Bra början på en dag med mycket kontemplation och predikofunderande är ju den här recensionen av Jesper Svartviks nya bok. Jag lockas att läsa boken, framförallt eftersom den tar upp just det ämne jag skrev mitt examensarbete på teologen om (för evigheters evighet sen).
Vad mer? Jo, jag har idag fått en ny mobiltelefon! Jag gillar små elektroniska prylar, oavsett om det är mp3-spelare, telefoner eller kameror, och den här är alltihop. Hihi. Nu väntar jag otåligt på att den ska ladda klart.
2007-04-09
heliga veckan-gudstjänst
På väg in till stan igen. Gårdagens gudstjänst var underbar, nu är det dags för Mässa med små och stora. Temat - påsk. Ja, tidigare gudstjänster under stilla veckan har väl inte riktigt varit så barnvänliga, så nu är det dags för barnens påskgudstjänst. Vi sveper över hela berättelsen, från intåget till Emmaus. Det kommer bli riktigt bra.
Och jag har bakat glutenfri matzoh (alltså osyrat bröd) att ha till nattvarden. Glutenfritt mjöl är inte lätt att baka med, och det i vanliga fall rätt trista osyrade brödet blev än smaklösare. Men, å andra sidan är oblat ju inte supermumsigt heller, och det är väl inte direkt poängen heller.
Och jag har bakat glutenfri matzoh (alltså osyrat bröd) att ha till nattvarden. Glutenfritt mjöl är inte lätt att baka med, och det i vanliga fall rätt trista osyrade brödet blev än smaklösare. Men, å andra sidan är oblat ju inte supermumsigt heller, och det är väl inte direkt poängen heller.
2007-04-08
kristus är uppstånden
Han är sannerligen uppstånden!
Och här hemma är jag på väg in till stan för gudstjänst, uppklädd i kaftan.
Maken och barnet sitter framför tv-n. Dottern är kanske sjuk igen, blir nog ingen gympa idag för henne (om det överhuvud taget är någon idag dvs).
Och i kväll bjuder vi på libanesisk påskmiddag. Fast föda - äntligen!
GLAD PÅSK allihop!
Och här hemma är jag på väg in till stan för gudstjänst, uppklädd i kaftan.
Maken och barnet sitter framför tv-n. Dottern är kanske sjuk igen, blir nog ingen gympa idag för henne (om det överhuvud taget är någon idag dvs).
Och i kväll bjuder vi på libanesisk påskmiddag. Fast föda - äntligen!
GLAD PÅSK allihop!
2007-04-07
religionsallergi, igen
Nu har religionsallergin tagit sig in på Expressens debattsida, författaren Ulla Johansson förfasar sig över troende socialdemokrater och vad dessas religiositet kan ställa till med.
Det är nämligen "en helt annan ideologi" och "vidskeplighet". Kristendomen har en någon slags dold agenda, ute efter att förtrycka människor. Och exemplen är Helle Kleins "propagerande" i Aftonbladet och Wanja Lundby Wedins åsikt att alla hem borde ha en Bibel.
Om jag hade haft samma bild av kristendomen som denna Ulla hade jag naturligtvis varit förfärad över hur denna repressiva och intoleranta religion överhuvudtaget tillåts existera. Och något försvar för kristendomen, och framför allt Svenska Kyrkan av idag, har Ulla redan avfärdat som endast en slug taktik för att dölja den sanna ambitionen att just förtrycka människor.
Håhåjaja. Och din vilja att inte tillåta människor religionsfrihet då? Är inte det förtryckande säg? Och den utslagne mannen som du direkt förklarar har blivit förödmjukad genom den kyrkliga lunchen, har du pratat med honom? Det kan faktiskt vara så att han är kristen, eller tycker om att få ett gratis mål mat, eller endast där kan hitta en gemenskap som inte rynkar på näsan åt honom (i Jesu anda...).
Äh, jag vet att jag inte borde reagera. Hela debattinlägget är infantilt, och min reaktion följaktligen likadan. Men ibland kan jag bara inte låta bli. Fjanterier.
Det är nämligen "en helt annan ideologi" och "vidskeplighet". Kristendomen har en någon slags dold agenda, ute efter att förtrycka människor. Och exemplen är Helle Kleins "propagerande" i Aftonbladet och Wanja Lundby Wedins åsikt att alla hem borde ha en Bibel.
Om jag hade haft samma bild av kristendomen som denna Ulla hade jag naturligtvis varit förfärad över hur denna repressiva och intoleranta religion överhuvudtaget tillåts existera. Och något försvar för kristendomen, och framför allt Svenska Kyrkan av idag, har Ulla redan avfärdat som endast en slug taktik för att dölja den sanna ambitionen att just förtrycka människor.
Håhåjaja. Och din vilja att inte tillåta människor religionsfrihet då? Är inte det förtryckande säg? Och den utslagne mannen som du direkt förklarar har blivit förödmjukad genom den kyrkliga lunchen, har du pratat med honom? Det kan faktiskt vara så att han är kristen, eller tycker om att få ett gratis mål mat, eller endast där kan hitta en gemenskap som inte rynkar på näsan åt honom (i Jesu anda...).
Äh, jag vet att jag inte borde reagera. Hela debattinlägget är infantilt, och min reaktion följaktligen likadan. Men ibland kan jag bara inte låta bli. Fjanterier.
2007-04-06
en långfredagsberättelse
Jag grät.
Så skört, fasansfullt och fullt av kärlek är det.
Tack Isobel.
Läs inte om du inte vill gråta idag.
Så skört, fasansfullt och fullt av kärlek är det.
Tack Isobel.
Läs inte om du inte vill gråta idag.
psalm 717
Så kom du då till sist, du var en främling,
en mytgestalt som jag hört talas om.
Så många hade målat dina bilder,
men det var bortom bilderna du kom.
Vi trodde du var användbar, till salu,
vi skrev ditt namn på våra stridsbanér.
Vi byggde katedraler högt mot himlen,
men du gick hela tiden längre ner.
Du är ett barn som ligger på ett jordgolv,
du fryser om vi inte griper in.
Du rör vid kroppar, hatar orättvisor,
du bjuder älskande på moget vin.
Du stiger ut ur alla tomma gravar,
du är en vind som säger: det blir vår.
Du kommer som en flykting över bergen.
Du följer oss dit ingen annan når.
Du är den sång om livet som jag glömde,
den sanning jag förrådde dag för dag.
Jag svek mig själv, den spegel som jag gömde,
bär dina bråddjup, dina anletsdrag.
Kom närmare, bli kvar hos mig. Det mörknar,
och kanske ljusnar det på nytt igen.
Ditt liv ska bära mig, jag hör en koltrast
som sjunger timmen innan gryningen.
en mytgestalt som jag hört talas om.
Så många hade målat dina bilder,
men det var bortom bilderna du kom.
Vi trodde du var användbar, till salu,
vi skrev ditt namn på våra stridsbanér.
Vi byggde katedraler högt mot himlen,
men du gick hela tiden längre ner.
Du är ett barn som ligger på ett jordgolv,
du fryser om vi inte griper in.
Du rör vid kroppar, hatar orättvisor,
du bjuder älskande på moget vin.
Du stiger ut ur alla tomma gravar,
du är en vind som säger: det blir vår.
Du kommer som en flykting över bergen.
Du följer oss dit ingen annan når.
Du är den sång om livet som jag glömde,
den sanning jag förrådde dag för dag.
Jag svek mig själv, den spegel som jag gömde,
bär dina bråddjup, dina anletsdrag.
Kom närmare, bli kvar hos mig. Det mörknar,
och kanske ljusnar det på nytt igen.
Ditt liv ska bära mig, jag hör en koltrast
som sjunger timmen innan gryningen.
2007-04-05
nya kyrkor vs. gamla
Nyss hemkommen från skärtorsdagsmässa i en kyrka i närheten av där jag bor, funderar jag på det här med nya och gamla kyrkor.
De gamla är oerhört populära för förrättningar (alltså dop, vigslar och begravningar). Ofta vackra, med mycket utsmyckningar inuti. Men ibland är det för mycket, tycker iaf jag. Och inte hänger det ihop riktigt heller, människor har skänkt saker till kyrkorna under många år, ibland sekel, och det liksom skär sig.
Medan de nyare kyrkorna stöter bort en del människor med sina ofta strama exteriörer och avskalade interiörer. De är inte romantiska, helt enkelt. Men de "hänger ihop". Arkitekturen förkunnar, och den förkunnar med samma språk som utsmyckningarna, eftersom de är gjorda för varandra.
Det blev så tydligt idag i avklädandet av altaret i den här lite mer romantiska kyrkan. Det märktes inte, helt enkelt. Även om allt silver, ljusen och linnet plockades bort, var det fortfarande så mycket kvar att titta på, så att effekten uteblev.
Då saknar jag min förra kyrka. Aldrig var den så vacker, så rörande och dramatisk, som efter skärtorsdagens gudstjänst. Det enorma mörka tegelaltaret förkunnade i all sin tomhet smärtan i Jesu ensamhet, hans överlämnande till tortyr och död. Dunklet i den mörklagda strama tegelkyrkan talade om Guds sorg på ett sätt som aldrig de vitkalkade valven med sina lampetter kan göra.
Men ok, jag är väl en aning partisk.
De gamla är oerhört populära för förrättningar (alltså dop, vigslar och begravningar). Ofta vackra, med mycket utsmyckningar inuti. Men ibland är det för mycket, tycker iaf jag. Och inte hänger det ihop riktigt heller, människor har skänkt saker till kyrkorna under många år, ibland sekel, och det liksom skär sig.
Medan de nyare kyrkorna stöter bort en del människor med sina ofta strama exteriörer och avskalade interiörer. De är inte romantiska, helt enkelt. Men de "hänger ihop". Arkitekturen förkunnar, och den förkunnar med samma språk som utsmyckningarna, eftersom de är gjorda för varandra.
Det blev så tydligt idag i avklädandet av altaret i den här lite mer romantiska kyrkan. Det märktes inte, helt enkelt. Även om allt silver, ljusen och linnet plockades bort, var det fortfarande så mycket kvar att titta på, så att effekten uteblev.
Då saknar jag min förra kyrka. Aldrig var den så vacker, så rörande och dramatisk, som efter skärtorsdagens gudstjänst. Det enorma mörka tegelaltaret förkunnade i all sin tomhet smärtan i Jesu ensamhet, hans överlämnande till tortyr och död. Dunklet i den mörklagda strama tegelkyrkan talade om Guds sorg på ett sätt som aldrig de vitkalkade valven med sina lampetter kan göra.
Men ok, jag är väl en aning partisk.
2007-04-04
att välja sitt liv
Att välja sitt liv... Detta är temat som gavs mig inför passionsandakten i kväll. jag har vridit och vänt på det, jämfört med texten, inte riktigt hittat det där, eller kanske har jag det.
Det är besvärligt att få ett tema så här, men samtidigt rätt så stimulerande. Någon annan har haft tankar om vad som borde komma fram, någon som har hittat något som åtminstone vid en första, andra och tredje genomläsning undflyr mig. Men geniknölarna (ja, Jonatan, just de) gnuggas, och något växer fram. Anden är med så tydligt ibland, och ibland behöver hon verkligen dras fram. Jaja.
Det är besvärligt att få ett tema så här, men samtidigt rätt så stimulerande. Någon annan har haft tankar om vad som borde komma fram, någon som har hittat något som åtminstone vid en första, andra och tredje genomläsning undflyr mig. Men geniknölarna (ja, Jonatan, just de) gnuggas, och något växer fram. Anden är med så tydligt ibland, och ibland behöver hon verkligen dras fram. Jaja.
2007-04-03
helande?
Vad ska man tro? Aftonbladet leder väl inte direkt ligan vad gäller objektiv journalistik, men ändå. Detta bara känns fel.
Jag tvivlar inte på att Gud kan bota sjuka, och även då hiv/aids-drabbade. Om de etiopiska prästerna har möjlighet att förmedla detta - bra. Jag vill gärna se siffror, bevis, men nog skulle det vara möjligt. Egentligen. Men varför förbjuda medicinerna? Jag förstår inte.
Men den gambianske presidenten? Hm. Jag är skeptisk till helare, och framförallt sådana som vägrar låta vetenskapligt undersöka deras metoder. Blir lätt alldeles för mycket mumbo-jumbo.
Jag tvivlar inte på att Gud kan bota sjuka, och även då hiv/aids-drabbade. Om de etiopiska prästerna har möjlighet att förmedla detta - bra. Jag vill gärna se siffror, bevis, men nog skulle det vara möjligt. Egentligen. Men varför förbjuda medicinerna? Jag förstår inte.
Men den gambianske presidenten? Hm. Jag är skeptisk till helare, och framförallt sådana som vägrar låta vetenskapligt undersöka deras metoder. Blir lätt alldeles för mycket mumbo-jumbo.
anonymitet
Ibland är det så himla skönt att vara inkognito! På min kvällskurs är det inte (eller har det iaf inte tills idag) varit känt vad jag jobbar med. Vi pluggar kinesiska ihop, och har rätt roligt under tiden. Jag vet att några av mina kursare jobbar med mobiltelefoner, och nån går i skolan. Andras jobb är helt okänt, men jag vet hur många barn de har.
I vilket fall som helst tror jag att de flesta av mina ämbetssystrar och -bröder kan känna igen sig i att det då och då är skönt att få bli en person för andra innan man blir en krage. Att få lov att göra ett första intryck som är baserat mer på personlighet än yrke. Att sedan mitt yrke är intimt förknippat med min personlighet är en annan sak.
Jag skäms absolut inte över vad jag är. Jag är i själva verket mycket stolt över min kyrka och mitt jobb, och över att jag är präst. Det är bara det att jag ibland väljer att inte berätta det först. Konsekvenserna blir nämligen omedelbara: "Vadå? Tror du på Gud?", "Är det inte rätt lite folk i kyrkan?", "Vad gör en präst när det inte är söndag?" osv. Det finns stor nyfikenhet, och det är roligt att prata om det. Bara inte alltid.
I vilket fall som helst tror jag att de flesta av mina ämbetssystrar och -bröder kan känna igen sig i att det då och då är skönt att få bli en person för andra innan man blir en krage. Att få lov att göra ett första intryck som är baserat mer på personlighet än yrke. Att sedan mitt yrke är intimt förknippat med min personlighet är en annan sak.
Jag skäms absolut inte över vad jag är. Jag är i själva verket mycket stolt över min kyrka och mitt jobb, och över att jag är präst. Det är bara det att jag ibland väljer att inte berätta det först. Konsekvenserna blir nämligen omedelbara: "Vadå? Tror du på Gud?", "Är det inte rätt lite folk i kyrkan?", "Vad gör en präst när det inte är söndag?" osv. Det finns stor nyfikenhet, och det är roligt att prata om det. Bara inte alltid.
2007-04-01
palmsöndag
Vägen till korset. Glädjens dag, med de mörka skuggorna. Ny predikan på prästflickealster.
Gudstjänsten blev härlig. Jag och musikern hade jobbat en del med gudstjänstens känsla, och tänkte oss en rörelse från ljus till mörker, från jubel till Via Dolorosa. Och det blev riktigt bra!
Gudstjänsten blev härlig. Jag och musikern hade jobbat en del med gudstjänstens känsla, och tänkte oss en rörelse från ljus till mörker, från jubel till Via Dolorosa. Och det blev riktigt bra!
2007-03-31
prästerlig lördag
Långsam förmiddag.
Sedan iväg till jobbet. Först göra psalmblad, sedan kyrkcykeln till äldreboendet för gudstjänst. praktikanten skötte alltihop med den äran.
Tillbaka till kyrkan. Köpte glass och skrev vigselbevis. Sedan dryga timmen på konsert: Haydns Stabat Mater. Mycket sorgligt och vackert.
Och efter det vigsel. Jag sjöng vigselbönen riktigt illa, annars var även den gudstjänsten trevlig och lyckad.
Och i kväll blir det predikoskrivande. Jag har en bra tråd, får se hur långt jag kan dra den.
Dagens fundering: Om vi i kyrkan blir av med/avsäger oss vigselrätten och istället ägnar oss åt att välsigna civilt ingångna äktenskap, kommer säkert de stora bröllopen fortfarande vilja ha den kyrkliga ceremonin, men kommer de små bry sig om att komma till oss, om det innebär att de måste ha två ceremonier? Jag tror att vi kommer förlora en del av dem, dessvärre. Är det värt det? Kanske.
Sedan iväg till jobbet. Först göra psalmblad, sedan kyrkcykeln till äldreboendet för gudstjänst. praktikanten skötte alltihop med den äran.
Tillbaka till kyrkan. Köpte glass och skrev vigselbevis. Sedan dryga timmen på konsert: Haydns Stabat Mater. Mycket sorgligt och vackert.
Och efter det vigsel. Jag sjöng vigselbönen riktigt illa, annars var även den gudstjänsten trevlig och lyckad.
Och i kväll blir det predikoskrivande. Jag har en bra tråd, får se hur långt jag kan dra den.
Dagens fundering: Om vi i kyrkan blir av med/avsäger oss vigselrätten och istället ägnar oss åt att välsigna civilt ingångna äktenskap, kommer säkert de stora bröllopen fortfarande vilja ha den kyrkliga ceremonin, men kommer de små bry sig om att komma till oss, om det innebär att de måste ha två ceremonier? Jag tror att vi kommer förlora en del av dem, dessvärre. Är det värt det? Kanske.
2007-03-29
hm, fotboll
Somnade igår under matchen. Jag var nog inte ensam. Maken till trist match får man ju leta efter.
Och idag var Metros löpsedelsrubrik "Zatan!".
För det första: Zlatan är inte den onde. Tro't eller ej. I själva verket tyckte jag nog att han gjorde ok ifrån sig. Det borde vara lysande, och det var det sannerligen inte, men det var ok. Däremot är mediernas fixering vid honom tröttsam.
För det andra (varning för pryd kristen reaktion här): Måste de verkligen göra den kopplingen? Sur kan man väl vara över förlusten, men djävulen?
Oh well. Annars är vädret fint, och prästflickan trött.
Och idag var Metros löpsedelsrubrik "Zatan!".
För det första: Zlatan är inte den onde. Tro't eller ej. I själva verket tyckte jag nog att han gjorde ok ifrån sig. Det borde vara lysande, och det var det sannerligen inte, men det var ok. Däremot är mediernas fixering vid honom tröttsam.
För det andra (varning för pryd kristen reaktion här): Måste de verkligen göra den kopplingen? Sur kan man väl vara över förlusten, men djävulen?
Oh well. Annars är vädret fint, och prästflickan trött.
2007-03-27
anti anti-girlie?
Gjorde en snabb svep genom Aftonbladets blogglänkar angående Girlie, ja, ni vet, tjejglassen. Och om det är något som blir pinsamt uppenbart då är det inte hur upprörda konsumenterna är över det idiotiska påfundet "tjejglass", utan hur upprörda de är över att några är upprörda. Det är pk att vara anti-pk, helt enkelt, och det fulaste du kan vara är feminist.
Prata inte om könsmaktordning och stereotyper, då kommer hela den hånfulla, cyniska bloggosfären jaga dig med blåslampa, eftersom du, fy bubblan, vågat ta något på allvar.
Jag tänker inte äta den korkade glassen. Lustigt nog gillar jag nämligen varken rosa eller glitter, trots att jag är av det kvinnliga könet. Frågan är om jag ens tänker köpa en till dottern, trots att hon är i prinsessåldern. För att jag tror att de bilder vi förmedlar till våra barn är viktiga. För att jag vill att hon ska kunna känna sig lika mycket som kvinna i grått eller grönt. För att jag vill att hon ska ha alla möjligheter.
Och vad har det med en enda liten fjuttig glass att göra? Jo, på samma sätt som stringtrosor till femåringar är dåligt, på grund av de associationer de ger, är detta dåligt, för det bekräftar de könsroller och stereotyper som alltför länge har utmålat kvinnor som lägre stående varelser, enbart kapabla att bry sig om barn, shopping och smink. Sådana som inte behöver få chefsposter, eller ens lika mycket betalt som män. För vi är ju "bara" kvinnor. Men nu har vi ju i alla fall fått en egen glass. Så... fint. Tack.
Ja, jag är politiskt korrekt, och stolt över det! Ja, jag är feminist, och kommer alltid vara det.
Prata inte om könsmaktordning och stereotyper, då kommer hela den hånfulla, cyniska bloggosfären jaga dig med blåslampa, eftersom du, fy bubblan, vågat ta något på allvar.
Jag tänker inte äta den korkade glassen. Lustigt nog gillar jag nämligen varken rosa eller glitter, trots att jag är av det kvinnliga könet. Frågan är om jag ens tänker köpa en till dottern, trots att hon är i prinsessåldern. För att jag tror att de bilder vi förmedlar till våra barn är viktiga. För att jag vill att hon ska kunna känna sig lika mycket som kvinna i grått eller grönt. För att jag vill att hon ska ha alla möjligheter.
Och vad har det med en enda liten fjuttig glass att göra? Jo, på samma sätt som stringtrosor till femåringar är dåligt, på grund av de associationer de ger, är detta dåligt, för det bekräftar de könsroller och stereotyper som alltför länge har utmålat kvinnor som lägre stående varelser, enbart kapabla att bry sig om barn, shopping och smink. Sådana som inte behöver få chefsposter, eller ens lika mycket betalt som män. För vi är ju "bara" kvinnor. Men nu har vi ju i alla fall fått en egen glass. Så... fint. Tack.
Ja, jag är politiskt korrekt, och stolt över det! Ja, jag är feminist, och kommer alltid vara det.
2007-03-26
kaboom, ett kök!
I helgen köptes en kyl/frys. Siemens, rostfri. Fin, och rätt billig.
Och idag köpte vi ett kök...!
Det blev den här varianten: Mano från Kvik. Men vårt kök är ju längs en vägg, och vi har beställt den underbara bänkskivan Virrvarr (fast antracit och inte ljusgrå), med kant av valnöt. Det kommer stå sig fint till golvet, som jag också tänker ska vara valnöt. Mm.
Jag var lite sugen på ett högglansigt kök, men hejdade mig. Hur länge kommer det kännas kul, liksom? Har ju ingen lust att byta om fem år för att det känns alldeles för...2007.
Men det är läskigt hur pengarna bara springer iväg.
Och idag köpte vi ett kök...!
Det blev den här varianten: Mano från Kvik. Men vårt kök är ju längs en vägg, och vi har beställt den underbara bänkskivan Virrvarr (fast antracit och inte ljusgrå), med kant av valnöt. Det kommer stå sig fint till golvet, som jag också tänker ska vara valnöt. Mm.
Jag var lite sugen på ett högglansigt kök, men hejdade mig. Hur länge kommer det kännas kul, liksom? Har ju ingen lust att byta om fem år för att det känns alldeles för...2007.
Men det är läskigt hur pengarna bara springer iväg.
fastar vidare
Det är fruktansvärt trist, men nu spurtar vi. I år har fastan inneburit att det endast intas flytande föda på kvällen/efter man kommit hem. Soppor, smoothies, juicer, och i något enstaka lyxigt tillfälle, milkshake. Jag är ruskigt trött på det, och gissa om det blir något mumsigt på påskdagen!
Men å andra sidan är det rätt trevligt att bara äta något lätt på kvällen, man blir inte lika däst, och så är det ju bra för vikten. Nåja, pastagratängernas tid är nog förbi, men inte 17 tänker jag äta soppa varje kväll efter påsk ändå. Fasta är fasta, fest är fest.
Men å andra sidan är det rätt trevligt att bara äta något lätt på kvällen, man blir inte lika däst, och så är det ju bra för vikten. Nåja, pastagratängernas tid är nog förbi, men inte 17 tänker jag äta soppa varje kväll efter påsk ändå. Fasta är fasta, fest är fest.
sömnigt
Det är ju så konstigt. Hur kommer det sig att en enda liten fjuttig timme kan spela så stor roll? Det var svårt att somna igår, och det var svårt att vakna i morse. Uff.
2007-03-25
vår
Det är skönt med värme.
Små tusenskönor är fina.
Sol bländar på ett rätt trevligt sätt.
Mm, inte alls illa. Inte alls.
Små tusenskönor är fina.
Sol bländar på ett rätt trevligt sätt.
Mm, inte alls illa. Inte alls.
2007-03-22
korttidsdagis
Jag skulle vilja ha ett korttidsdagis. Ett där man kunde lämna in sitt barn för nån timme eller två, ungefär som på IKEA. Tänk så många saker som skulle underlättas då: klippa sig, handla skor, prata med köksfirmor (ja, måste ställa in ett sådant besök i morgon eftersom barnet är sjukt), läkarbesök osv. Eller så kunde det vara en liten, liten ventil för trötta pappor och mammor utan massor av släkt som omedelbart ställer upp och passar guldklimpen.
Rent praktiskt skulle det förstås vara lite krångligt. Man skulle väl vara tvungen att ha en åldersgräns (såväl nedre som övre), och ett maxantal, och så skulle det nog vara smart att göra det i någon slags medlemsform, dvs man blev medlem och så registrerades alla uppgifter, och man betalade en summa per timme eller nåt. För säkerhetens skull. Dyrt skulle det säkert vara, men det är det å andra sidan med barnvakter också (åtminstone om man betalar dem vad de är värda).
Nåja. Är det någon som hoppar på idén är jag din första kund, bara så du vet! Jag älskar min dotter mer än något annat i världen, men emellanåt kunde det vara praktiskt att inte ha en energisk, non-stop-pratande treåring med sig. Och att då veta att det finns ett ställe jag kunde lämna henne en timme, och att jag kunde känna mig trygg med det, skulle vara guld värt.
(Jag vet att det redan finns någon slags variant, med dessa lekland som dyker upp överallt och där man emellanåt kan lämna sitt barn för en extra avgift, men de är liksom lite för röjiga och galna för det mesta, jag skulle inte vilja lämna dotra där, även om jag gladeligen går dit med henne nån gång.)
Rent praktiskt skulle det förstås vara lite krångligt. Man skulle väl vara tvungen att ha en åldersgräns (såväl nedre som övre), och ett maxantal, och så skulle det nog vara smart att göra det i någon slags medlemsform, dvs man blev medlem och så registrerades alla uppgifter, och man betalade en summa per timme eller nåt. För säkerhetens skull. Dyrt skulle det säkert vara, men det är det å andra sidan med barnvakter också (åtminstone om man betalar dem vad de är värda).
Nåja. Är det någon som hoppar på idén är jag din första kund, bara så du vet! Jag älskar min dotter mer än något annat i världen, men emellanåt kunde det vara praktiskt att inte ha en energisk, non-stop-pratande treåring med sig. Och att då veta att det finns ett ställe jag kunde lämna henne en timme, och att jag kunde känna mig trygg med det, skulle vara guld värt.
(Jag vet att det redan finns någon slags variant, med dessa lekland som dyker upp överallt och där man emellanåt kan lämna sitt barn för en extra avgift, men de är liksom lite för röjiga och galna för det mesta, jag skulle inte vilja lämna dotra där, även om jag gladeligen går dit med henne nån gång.)
weekend
Ännu en galet intensiv arbetsvecka närmar sig sitt slut. Det ska bli skönt att vara ledig fredag och lördag. Söndag jobbar jag (förstås), men det är mest bara roligt, jämfört med en del skrivbordsarbete, ringande av samtal, springande på möten mm, som fyller en prästs vardag. Jag gillar det också, men det finns sällan någon vila i det, som det gör med gudstjänsten.
Och på lördag får vi besök hemma, av en god vän som jag inte haft kontakt med på många år. Jättekul att ha återupptagit den!
Och på lördag får vi besök hemma, av en god vän som jag inte haft kontakt med på många år. Jättekul att ha återupptagit den!
2007-03-21
buxtehude
Jag börjar bli gammal. Jag har just deklarerat för kyrkomusikern att jag föredrar ett stycke av Buxtehude som postludium framför ett livligare, gladare. Hrumpf. Jag som avskyr Buxtehude. Eller gör jag det?
2007-03-18
lätt triumf
Den här helgen blev en arbetsseger. Jag har varit så fruktansvärt trött, och motvillig. Men allt har gått riktigt, riktigt bra!
Igår - gudstjänst på äldreboende (där jag var med som sällskap, vår praktikant skötte alltihop med den äran), och sedan dop. Det blev en härlig gudstjänst med ovanligt mycket folk och mycket känsla, till och med glädjetårar.
Idag - högmässa. I församlingen fanns en trio herdar (nuvarande, förre, och förrförre), och alla var mycket uppskattande och sade snälla saker om predikan. Härligt. Vi är lite dåliga på feedback i kyrkan, framförallt präst till präst, och det var roligt att få så mycket positiv kritik. Församlingen i övrigt var också mycket nöjda, liksom övriga medverkande. Skönt när det klickar.
Och så gudstjänst med små och stora. Predikan var en bejublad sketchsamling ur Bibel för barn, eftersom vi hade bibelutdelning. Vi hade lagt mycket jobb på att förbereda, bla hade vi tillverkat en jättelik fisk av en lektunnel, och så spelade vi upp Jona, David och Goljat, Jesus i templet som 12-åring, och brödundret. Vi hade jätteroligt, församlingen hade jätteroligt, kören var duktig och våfflorna efteråt smakade mums.
Bra dag. Bra helg. Trött. I morgon - nya tag!
Igår - gudstjänst på äldreboende (där jag var med som sällskap, vår praktikant skötte alltihop med den äran), och sedan dop. Det blev en härlig gudstjänst med ovanligt mycket folk och mycket känsla, till och med glädjetårar.
Idag - högmässa. I församlingen fanns en trio herdar (nuvarande, förre, och förrförre), och alla var mycket uppskattande och sade snälla saker om predikan. Härligt. Vi är lite dåliga på feedback i kyrkan, framförallt präst till präst, och det var roligt att få så mycket positiv kritik. Församlingen i övrigt var också mycket nöjda, liksom övriga medverkande. Skönt när det klickar.
Och så gudstjänst med små och stora. Predikan var en bejublad sketchsamling ur Bibel för barn, eftersom vi hade bibelutdelning. Vi hade lagt mycket jobb på att förbereda, bla hade vi tillverkat en jättelik fisk av en lektunnel, och så spelade vi upp Jona, David och Goljat, Jesus i templet som 12-åring, och brödundret. Vi hade jätteroligt, församlingen hade jätteroligt, kören var duktig och våfflorna efteråt smakade mums.
Bra dag. Bra helg. Trött. I morgon - nya tag!
oundgänglighet
En av de stora nackdelarna med det här jobbet är att det är så fruktansvärt svårt att vara borta. Nu är dottern lite sjuk igen, och någon av oss måste följaktligen vabba i morgon. Jag kollar kalendern.
Måndag. Två begravningar. Inte jag i morgon således.
Kollar tisdag. Påskvandringar. Uff. Om jag vabbar då sätter jag mina kollegor på pottkanten. De måste hitta en lärjunge/Maria från Magdala, och det på ett dygn. Inte lätt. Likadant på onsdag och torsdag...
Så då blir det makens elever och kollegor som råkar illa ut, om och om igen. Det känns förfärligt, men jag vet inte riktigt hur jag ska kunna göra annat.
Måndag. Två begravningar. Inte jag i morgon således.
Kollar tisdag. Påskvandringar. Uff. Om jag vabbar då sätter jag mina kollegor på pottkanten. De måste hitta en lärjunge/Maria från Magdala, och det på ett dygn. Inte lätt. Likadant på onsdag och torsdag...
Så då blir det makens elever och kollegor som råkar illa ut, om och om igen. Det känns förfärligt, men jag vet inte riktigt hur jag ska kunna göra annat.
2007-03-16
ska ni partna er i kyrkan?
Eller vad ska man säga?
Ja'et till ingående av partnerskap i kyrkan är glädjande, men precis som väntat är RFSL småsura eftersom biskoparna tycker att ordet äktenskap ska vara reserverat för heterosar. Men deras invändningar kommer vara milda fläktar i jämförelse med alla "nu är det kört för ekumeniken" och "Svenska kyrkan är politiskt styrd" och så vidare, som kommer komma. Nu blåser det upp till storm, men jag är övertygad om att biskoparna vet detta, och att de är beredda.
Och jag tycker att de har rätt. Någon måste vara först, och vi har ju onekligen debatterat och diskuterat frågan om homosexuellas plats i kyrkan i över trettio år. Tiden är inne, heck, den är mer än inne, den är på väg ut genom köksingången igen efter att ha valsat runt i samtliga rum.
Jag ska med glädje förrätta partnerskap om jag får. Men innerst inne kommer jag tänka att jag, trots alla disclaimers och undanflykter biskopsmötet kommer med, viger människor som älskar varandra. Inte "partnar", viger.
Ja'et till ingående av partnerskap i kyrkan är glädjande, men precis som väntat är RFSL småsura eftersom biskoparna tycker att ordet äktenskap ska vara reserverat för heterosar. Men deras invändningar kommer vara milda fläktar i jämförelse med alla "nu är det kört för ekumeniken" och "Svenska kyrkan är politiskt styrd" och så vidare, som kommer komma. Nu blåser det upp till storm, men jag är övertygad om att biskoparna vet detta, och att de är beredda.
Och jag tycker att de har rätt. Någon måste vara först, och vi har ju onekligen debatterat och diskuterat frågan om homosexuellas plats i kyrkan i över trettio år. Tiden är inne, heck, den är mer än inne, den är på väg ut genom köksingången igen efter att ha valsat runt i samtliga rum.
Jag ska med glädje förrätta partnerskap om jag får. Men innerst inne kommer jag tänka att jag, trots alla disclaimers och undanflykter biskopsmötet kommer med, viger människor som älskar varandra. Inte "partnar", viger.
en ordentlig fest
Min far fyllde 60 igår (ja, min riktiga pappa, inte den biologiska). Det festades på olika sätt en hel dag.
Min festdag började iofs med en stressad kort-shopping i Köpenhamn (maken hade städat bort mina finskor), och sedan en trevlig, men även den kanske i kortaste laget, minilunch med min norska väninna som bor i Köpenhamn.
Sedan var det mottagning på faderns företag. Massor med folk, många "hej, jag är Maria, Xs dotter", och en del vin. God buffé med bla annat soltorkade, inlagda oliver, blå potatischips, lättsaltad lax, kycklingspett, friterade räkor osv.
Klockan sju anlände vi sedan till styvstyvfarbroderns restaurang i centrala Köpenhamn, för sex-rätters middag! 1. Dillskum med stenbitsrom 2. Hummersoppa 3. Lättsaltad lax 4. Tournedos Rossini (alt rödfisk) med ett litet potatistorn 5. Sex sorters ost och oliver 6. Tiramisu och glass. Allt naturligtvis ackompanjerat av bra vin och gott bröd. Efter många trevliga timmar rullade vi därifrån. Kom hem halv tre... Men jag är oväntat pigg idag, vilket var tur med tanke på att jag har haft en mycket energisk och pigg liten dotter att ta hand om idag, då personalen på dagis har planeringsdag.
Min festdag började iofs med en stressad kort-shopping i Köpenhamn (maken hade städat bort mina finskor), och sedan en trevlig, men även den kanske i kortaste laget, minilunch med min norska väninna som bor i Köpenhamn.
Sedan var det mottagning på faderns företag. Massor med folk, många "hej, jag är Maria, Xs dotter", och en del vin. God buffé med bla annat soltorkade, inlagda oliver, blå potatischips, lättsaltad lax, kycklingspett, friterade räkor osv.
Klockan sju anlände vi sedan till styvstyvfarbroderns restaurang i centrala Köpenhamn, för sex-rätters middag! 1. Dillskum med stenbitsrom 2. Hummersoppa 3. Lättsaltad lax 4. Tournedos Rossini (alt rödfisk) med ett litet potatistorn 5. Sex sorters ost och oliver 6. Tiramisu och glass. Allt naturligtvis ackompanjerat av bra vin och gott bröd. Efter många trevliga timmar rullade vi därifrån. Kom hem halv tre... Men jag är oväntat pigg idag, vilket var tur med tanke på att jag har haft en mycket energisk och pigg liten dotter att ta hand om idag, då personalen på dagis har planeringsdag.
2007-03-13
utmanad - igen
Blev utmanad av såväl Madicken som fru Babsan. Och förvisso har jag gjort en dylik meme tidigare, men vi kör väl igen då.
Varje spelare börjar med att skriva sex underliga/egendomliga saker om sig själv. Bloggare som blir "tagna" ska skriva sex saker om sig själv i sin blogg och samtidigt ange reglerna för spelet. Till slut väljer bloggaren sex nya bloggare och gör en lista av deras namn. Efter det är gjort skriver han eller hon en kommentar i deras bloggar för att låta dem veta att de har blivit "tagna" och att de ska läsa ens egen blogg för mer information.
1. Jag räknar bokstäver i ord och meningar, och buntar ihop dem fem och fem tills jag fått jämna femtal. Mest när jag är stressad. En fördel finns det med denna knasighet, och det är att allt skrivande av skyltar har blivit enklare, då jag omedelbart ser hur många bokstäver som ska in, och vilken bokstav som är i mitten.
2. Jag avskyr verkligen tobaksrök, och därmed dessvärre alla människor som röker i min närhet (när jag inte har en chans att komma undan, t.ex. i bankomatkön).
3. Jag kan löjligt mycket om nordamerikanska indianer. Ett tag kunde jag minst en stam för varje bokstav i alfabetet, utom r, å, ä och ö.
4. Jag kan nästan inte äta varm mat på morgonen. Utom gröt.
5. När jag vill koppla av på en ledig dag åker jag in till stan. Massor med folk och högt tempo är mer avkopplande för mig än ett tomt hus och långsamhet.
6. Jag gillar verkligen inte husmanskost. Ju mer främmande, desto bättre, i själva verket.
Och så ska den vidare...hm...
Jonatan
Cissi
Fredrik
Ola
Marta
Mattias
Varje spelare börjar med att skriva sex underliga/egendomliga saker om sig själv. Bloggare som blir "tagna" ska skriva sex saker om sig själv i sin blogg och samtidigt ange reglerna för spelet. Till slut väljer bloggaren sex nya bloggare och gör en lista av deras namn. Efter det är gjort skriver han eller hon en kommentar i deras bloggar för att låta dem veta att de har blivit "tagna" och att de ska läsa ens egen blogg för mer information.
1. Jag räknar bokstäver i ord och meningar, och buntar ihop dem fem och fem tills jag fått jämna femtal. Mest när jag är stressad. En fördel finns det med denna knasighet, och det är att allt skrivande av skyltar har blivit enklare, då jag omedelbart ser hur många bokstäver som ska in, och vilken bokstav som är i mitten.
2. Jag avskyr verkligen tobaksrök, och därmed dessvärre alla människor som röker i min närhet (när jag inte har en chans att komma undan, t.ex. i bankomatkön).
3. Jag kan löjligt mycket om nordamerikanska indianer. Ett tag kunde jag minst en stam för varje bokstav i alfabetet, utom r, å, ä och ö.
4. Jag kan nästan inte äta varm mat på morgonen. Utom gröt.
5. När jag vill koppla av på en ledig dag åker jag in till stan. Massor med folk och högt tempo är mer avkopplande för mig än ett tomt hus och långsamhet.
6. Jag gillar verkligen inte husmanskost. Ju mer främmande, desto bättre, i själva verket.
Och så ska den vidare...hm...
Jonatan
Cissi
Fredrik
Ola
Marta
Mattias
2007-03-12
kobra
Är Kobra det bästa på svt just nu? I vilket fall som helst är det ljuvligt med ett kulturprogram med så mycket humor och så lite vördnad gentemot överheten. Carl Bildt-intervjun var hysteriskt rolig i all sin enkelhet.
alldeles galet vårglad
Det är ju helt otroligt! Det blev vår igen, i år igen! Det var alldeles ljummet idag, så ljummet att kortärmat funkade i solen (och med lite vilja även i skuggan). Å, snälla, låt det vara så här ett litet tag, så att alla de lyckliga leenden och slutna ögon vända mot solen som jag har sett idag kan få finnas kvar, ett litet tag i alla fall.
Lycka.
Tänk, när jag var yngre brydde jag mig inte om vår och sol och värme. Då var mörker bra, för då kunde man tända ljus, och kyla härligt, för då kunde man vara inne utan att ha dåligt samvete. Ack, den ungdomen. Skönt att man blir visare med åren *ler*
Lycka.
Tänk, när jag var yngre brydde jag mig inte om vår och sol och värme. Då var mörker bra, för då kunde man tända ljus, och kyla härligt, för då kunde man vara inne utan att ha dåligt samvete. Ack, den ungdomen. Skönt att man blir visare med åren *ler*
2007-03-11
jag = störig
Hemma igen efter två roliga och fullständigt utmattande dygn. Det var lite enklare att åka på läger i förra församlingen, hade ju bättre koll på vad mina ledare gick för och planerade alla pass ihop med pedagog. Nu har vi ingen pedagog med i den här gruppen, så då blir det att dra det pedagogiska lasset själv, på gott, men mest på ont. Är ju faktiskt inte pedagogiskt utbildad, vansinnigt nog (hoppas de ändrar det i prästutbildningen, och det snart!).
Nå, kul var det i alla fall, som sagt. Men jag är ju en hemskt irriterande person.
Först gör vi en framtidsspaning, 25 år in i framtiden. När åsikten "Sverige kommer vara översvämmat med invandrare" kommer, tvingar jag vederbörande att förklara hur h*n menar. Och sedan ber jag ungdomarna definiera svensk. Resultatet, efter låååång diskussion, blir att man måste ha minst en "svensk" förälder. Att ingen då rimligen överhuvudtaget kan vara svensk ignorerar den mest högljudda av ungdomarna, och när jag kollar hur många svenskar det då kan finnas i gruppen (dvs hur många som så vitt de vet inte har minsta lilla gnutta utländskt blod i sig) är de bara 5 av 22. Dystra tider för herrefolket, således. Även hedersmord och -brott kom upp som förfärliga och i anknytning till just invandrare.
Och idag gjorde vi dilemmasagan om greven och grevinnan (från MOD, världens bästa material om fördomar och roller) och där häver ungdomarna utan att blinka ur sig att den otrogna grevinnan hade sig själv att skylla för sin egen död och att vakten som dödar henne på order från greven är nästintill oskyldig eftersom han "bara lydde order" (ja, liknelsen med Nürnberg kom upp)! Irritationen var stor när jag gång på gång ifrågasatte om det verkligen var ok med dödsstraff för otrohet, eller att låta andra bestämma ens egna handlingar. För att inte tala om hur de muttrade när jag påpekade lite stillsamt att de just godkänt hedersmord!
Nåja, det ska påpekas att inte alla våra konfirmander är reaktionära kvinnoförtryckande rasister, men det är lite otäckt att se hur svart-vit en del av dem tror att världen är, och hur lite konsekvenser de kan se av sina uttalanden eller handlingar. Förhoppningsvis är de något mer eftertänksamma efter den här helgen.
Nå, kul var det i alla fall, som sagt. Men jag är ju en hemskt irriterande person.
Först gör vi en framtidsspaning, 25 år in i framtiden. När åsikten "Sverige kommer vara översvämmat med invandrare" kommer, tvingar jag vederbörande att förklara hur h*n menar. Och sedan ber jag ungdomarna definiera svensk. Resultatet, efter låååång diskussion, blir att man måste ha minst en "svensk" förälder. Att ingen då rimligen överhuvudtaget kan vara svensk ignorerar den mest högljudda av ungdomarna, och när jag kollar hur många svenskar det då kan finnas i gruppen (dvs hur många som så vitt de vet inte har minsta lilla gnutta utländskt blod i sig) är de bara 5 av 22. Dystra tider för herrefolket, således. Även hedersmord och -brott kom upp som förfärliga och i anknytning till just invandrare.
Och idag gjorde vi dilemmasagan om greven och grevinnan (från MOD, världens bästa material om fördomar och roller) och där häver ungdomarna utan att blinka ur sig att den otrogna grevinnan hade sig själv att skylla för sin egen död och att vakten som dödar henne på order från greven är nästintill oskyldig eftersom han "bara lydde order" (ja, liknelsen med Nürnberg kom upp)! Irritationen var stor när jag gång på gång ifrågasatte om det verkligen var ok med dödsstraff för otrohet, eller att låta andra bestämma ens egna handlingar. För att inte tala om hur de muttrade när jag påpekade lite stillsamt att de just godkänt hedersmord!
Nåja, det ska påpekas att inte alla våra konfirmander är reaktionära kvinnoförtryckande rasister, men det är lite otäckt att se hur svart-vit en del av dem tror att världen är, och hur lite konsekvenser de kan se av sina uttalanden eller handlingar. Förhoppningsvis är de något mer eftertänksamma efter den här helgen.
2007-03-09
lägertajm!
Nu är det snart dax för läger, kl 17 i eftermiddag åker vi. 25 glada musikkonfirmander, tre ledare, kantor och jag. Det ska bli riktigt kul!
Helgen kommer innehålla pass om människovärde (rasism, dödsstraff, abort mm), mycket sång och skoj, och naturligtvis Melodifestivaltittande för de som så önskar. Vi kommer också hinna med en kvällsmässa (Per Harlings Mässa i Viston kommer till användning igen, så slipper jag titta på noterna ;o), några andakter och utelekar. Mm, en härlig helg hoppas jag.
Helgen kommer innehålla pass om människovärde (rasism, dödsstraff, abort mm), mycket sång och skoj, och naturligtvis Melodifestivaltittande för de som så önskar. Vi kommer också hinna med en kvällsmässa (Per Harlings Mässa i Viston kommer till användning igen, så slipper jag titta på noterna ;o), några andakter och utelekar. Mm, en härlig helg hoppas jag.
2007-03-08
köksdrömmar
Och mitt i allt annat var vi på IKEA och pratade med kökskonsult (som var impad över hur väl jag kunde deras köksplanerardataprogram), och har beställt tid hos Noblessa. Nästa steg är kvik, och kanske någon av de dyrare firmorna.
Är jag hopplöst Svensson-trendig om jag vill ha ett vitt högblankt kök utan handtag? Det måste ju liksom vara ljust, rummet är inte så himla stort, och det måste funka estetiskt sett om sju år också. Tänkte att jag kunde göra det lite skojigare med att ha en virrvarr-bänkskiva i alla fall. Och så mörkt trägolv.
Nåja, ekonomin sätter ju, som alltid, p för de vildaste drömmarna (i stil med corianbänkskiva eller låddiskmaskin) men rätt kul är det i alla fall.
Är jag hopplöst Svensson-trendig om jag vill ha ett vitt högblankt kök utan handtag? Det måste ju liksom vara ljust, rummet är inte så himla stort, och det måste funka estetiskt sett om sju år också. Tänkte att jag kunde göra det lite skojigare med att ha en virrvarr-bänkskiva i alla fall. Och så mörkt trägolv.
Nåja, ekonomin sätter ju, som alltid, p för de vildaste drömmarna (i stil med corianbänkskiva eller låddiskmaskin) men rätt kul är det i alla fall.
ännu ett steg mot Kina
Har idag varit på läkarundersökning inför adoptionen. Då är det "bara" testresultaten från den (och makens dylika) vi väntar på, och så ska vi skriva lite brev och ta lite foton. Sen är det iväg med hela bunten till Notarius Publicus, UD och kinesiska ambassaden.
2007-03-06
bort med religionen?
"Vårt mångkulturella samhälle måste ha konfessionslösa torg där alla kan mötas."
Orden är Heidi Avellans, Sydsvenskans politiska chefredaktör. Det är ovanligt religionsfientligt, till och med för att vara annars rätt så antikyrkliga Sydsvenskan. Och ovanligt blåögt och, i ärlighetens namn, korkat, för att komma från en person jag antar är rätt bildad.
För hur ska jag kunna lägga av mig min religiositet?
Och när jag ändå håller på och lägger av mig viktiga delar av min personlighet som inte gillas av alla, varför inte lägga av mig min kvinnlighet? Eller vänta, naturligtvis min politiska åskådning? Min ögonfärg, eller sexualitet, eller mina svarta kläder, för de sänder ju signaler även de.
Ja, låt oss förbjuda alla meningsyttranden, alla uttryck för åsikter, alla symboler för ideologier. För då får vi till slut verkligen ett fritt samhälle. Och så levde vi lyckliga i alla våra dagar. Bah.
Orden är Heidi Avellans, Sydsvenskans politiska chefredaktör. Det är ovanligt religionsfientligt, till och med för att vara annars rätt så antikyrkliga Sydsvenskan. Och ovanligt blåögt och, i ärlighetens namn, korkat, för att komma från en person jag antar är rätt bildad.
För hur ska jag kunna lägga av mig min religiositet?
Och när jag ändå håller på och lägger av mig viktiga delar av min personlighet som inte gillas av alla, varför inte lägga av mig min kvinnlighet? Eller vänta, naturligtvis min politiska åskådning? Min ögonfärg, eller sexualitet, eller mina svarta kläder, för de sänder ju signaler även de.
Ja, låt oss förbjuda alla meningsyttranden, alla uttryck för åsikter, alla symboler för ideologier. För då får vi till slut verkligen ett fritt samhälle. Och så levde vi lyckliga i alla våra dagar. Bah.
tyskt dagismörker
Den tyska dagisdebatten är vansinnig, man måste nästan, men bara nästan, skratta när man hör uttalanden som företagsledaren Wolfgang Grupps:
"- En riktig mor tjänar gärna mindre om hon helt och hållet kan gå upp i sin modersroll. I vårt företag är det förbjudet för män att ens fråga om de kan ta pappaledigt. Männen har ju viktiga uppgifter att sköta"
Vart tredje svenskt barn ska också vara psykiskt stört, enligt vissa tyska debattörer, och detta på grund av de "socialistiska förvaringarna" som vi kallar förskola eller dagis.
Håhåjaja. Om deras slutledningsförmåga och debatteknik är bevis på hur sund man blir av att ha en hemmamamma, så är jag ju riktigt nöjd med att ha gått på dagis, och med att dottern min själv går. Och ja, just det ja, hon älskar varje sekund, och kommer därifrån glad och en smula klokare varje dag.
"- En riktig mor tjänar gärna mindre om hon helt och hållet kan gå upp i sin modersroll. I vårt företag är det förbjudet för män att ens fråga om de kan ta pappaledigt. Männen har ju viktiga uppgifter att sköta"
Vart tredje svenskt barn ska också vara psykiskt stört, enligt vissa tyska debattörer, och detta på grund av de "socialistiska förvaringarna" som vi kallar förskola eller dagis.
Håhåjaja. Om deras slutledningsförmåga och debatteknik är bevis på hur sund man blir av att ha en hemmamamma, så är jag ju riktigt nöjd med att ha gått på dagis, och med att dottern min själv går. Och ja, just det ja, hon älskar varje sekund, och kommer därifrån glad och en smula klokare varje dag.
2007-03-05
nya hyresgäster
Har visat lägenheten för potentiella nya hyresgäster idag. Det är ju avsevärt mycket mer avslappnat än att ha visning inför försäljning. Inget hysteriskt plockande eller ommöblerande här inte, bara lite städning och ljuständning.
Hoppas bara att det blir en trevlig familj som kommer hit, det önskar jag våra fantastiska grannar.
Och för övrigt får vi äntligen komma och ta en ny titt på vår lägenhet på onsdag. Då ska varenda vägg mätas! Och sedan är det dags att beställa tid hos köksfirmorna, ska bli spännande att se vilka förslag vi får. Något mindre spännande, snarare lätt smärtsamt, lär väl kostnaden bli. Men ett bra kök är värt mycket.
Hoppas bara att det blir en trevlig familj som kommer hit, det önskar jag våra fantastiska grannar.
Och för övrigt får vi äntligen komma och ta en ny titt på vår lägenhet på onsdag. Då ska varenda vägg mätas! Och sedan är det dags att beställa tid hos köksfirmorna, ska bli spännande att se vilka förslag vi får. Något mindre spännande, snarare lätt smärtsamt, lär väl kostnaden bli. Men ett bra kök är värt mycket.
2007-03-03
stress
Ledig igår. Idag: två sorgehussamtal, ett dopsamtal och ett dop. Söndag och måndag: ledig. Tisdag: inte en ledig sekund. Morgonbön, möte om församlingsintruktionen, begravning, lunchmöte om pressfrågor, öppet hus för små och stora, och mellanstadiegruppen. Sen andningspaus i en timme, på vilken jag förflyttar mig till Lund för kinesiskalektion. Puuust. Och sen ser onsdag nästan lika galen ut, sen är jag ledig torsdag, och på fredag åker vi på läger.
2007-03-01
vimmel
Lunds stift har haft teologdag idag. Massor, och massor med präster (över 400). Många gamla bekantingar från tiden i Lund, och en och annan ny bekant. Jättekul!
Dessutom inspirerande föredrag av Lena Sjöstrand och Karl-Gunnar Ellverson om riter och kyrkliga handlingar. Medverkade gjorde också äb Anders Wejryd med en bejublad liten reflektion runt närvaro kontra närsynthet.
Och så tog vi farväl av biskop Christina med sång och tal, och hon kunde knappt välsigna oss under mässan, så rörd var hon.
Dessutom inspirerande föredrag av Lena Sjöstrand och Karl-Gunnar Ellverson om riter och kyrkliga handlingar. Medverkade gjorde också äb Anders Wejryd med en bejublad liten reflektion runt närvaro kontra närsynthet.
Och så tog vi farväl av biskop Christina med sång och tal, och hon kunde knappt välsigna oss under mässan, så rörd var hon.
2007-02-25
lika barn
Fick veta att Humanisterna faktiskt ska ha någon slags trosbekännelse. Det är ju helt fantastiskt, om det nu är sant. För att vara icke-religiös, och väldigt negativt inställd till all slags försök till påverkan på det religiösa området, är den organisationen dels väldigt lik ett trossamfund, och dels synnerligen missionerande. Fascinerande.
Och är det inte lite Runar över Christer Sturmark? Ateist-Runar, liksom?
Och är det inte lite Runar över Christer Sturmark? Ateist-Runar, liksom?
om kd, abortturism och kyrkledare...
Det är en spännande debatt som pågår, den om den föreslagna lagändringen som skulle göra det möjligt för utländska kvinnor att få abort i Sverige. Nu senast skriver Arborelius och Hedin (de gamla Jesusmanifestörerna) att de kan tvingas medverka till att tvinga bort Alliansen från makten om kd medverkar till detta. Hägglund, blir, och det kan man ju förstå, rätt sur.
Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka.
Gubbarnas retorik är rätt billig och dum, t.ex. använder de sig av faktumet att man kan muta sjukvårdspersonal i Polen för att utföra aborter som någon slags argument för att de illegala aborterna skulle vara mindre farliga än vad människorrättsorganisationer hävdar. Som om det skulle göra saken bättre. Som om ett av deras andra påståenden i debattartikeln, nämligen det om att det bara skulle vara rika kvinnor som skulle ha råd, och att lagändringen därmed skulle vara hyckleri, helt plötsligt inte är tillämpligt när det handlar om pengar som betalas i Polen och inte här.
Men å andra sidan gillar jag ju faktiskt inte aborter. Jag kommer inte bort från att det är ett liv det handlar om, ända från början (ja, jag vet att åsikterna skiljer sig där, men så här uppfattar jag det), och om något så skulle jag vilja ha en något mer restriktiv abortlagstiftning. Samtidigt vet jag ju att dylika alltid medför ökningar av antalet illegala aborter, och oavsett vad Arborelius/Hedin skriver, är riskerna mycket större. Usch. Det är så himla svårt det här, men i slutändan hamnar jag ändå i det "liberala" lägret, och allra mest för att jag aldrig kan acceptera Ja till Livet och dess syskonorganisationers retorik. Finns det ingen organisation för mig, en "Egentligen tycker vi detta är dumt, men å andra sidan vill vi inte riktigt skuldbelägga alla stackars tonårstjejer som redan mår dåligt, och dessutom vet vi att det är farligt att förbjuda, men usch och fy ändå"-organisation?
Och till slut. Är det inte lustigt hur ungefär samma åsiktstorpeder kan bli sura över politisering i kyrkan, men gärna medverkar till...eh...religiösering (eller vad katten det kan heta) av politiken?
Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka.
Gubbarnas retorik är rätt billig och dum, t.ex. använder de sig av faktumet att man kan muta sjukvårdspersonal i Polen för att utföra aborter som någon slags argument för att de illegala aborterna skulle vara mindre farliga än vad människorrättsorganisationer hävdar. Som om det skulle göra saken bättre. Som om ett av deras andra påståenden i debattartikeln, nämligen det om att det bara skulle vara rika kvinnor som skulle ha råd, och att lagändringen därmed skulle vara hyckleri, helt plötsligt inte är tillämpligt när det handlar om pengar som betalas i Polen och inte här.
Men å andra sidan gillar jag ju faktiskt inte aborter. Jag kommer inte bort från att det är ett liv det handlar om, ända från början (ja, jag vet att åsikterna skiljer sig där, men så här uppfattar jag det), och om något så skulle jag vilja ha en något mer restriktiv abortlagstiftning. Samtidigt vet jag ju att dylika alltid medför ökningar av antalet illegala aborter, och oavsett vad Arborelius/Hedin skriver, är riskerna mycket större. Usch. Det är så himla svårt det här, men i slutändan hamnar jag ändå i det "liberala" lägret, och allra mest för att jag aldrig kan acceptera Ja till Livet och dess syskonorganisationers retorik. Finns det ingen organisation för mig, en "Egentligen tycker vi detta är dumt, men å andra sidan vill vi inte riktigt skuldbelägga alla stackars tonårstjejer som redan mår dåligt, och dessutom vet vi att det är farligt att förbjuda, men usch och fy ändå"-organisation?
Och till slut. Är det inte lustigt hur ungefär samma åsiktstorpeder kan bli sura över politisering i kyrkan, men gärna medverkar till...eh...religiösering (eller vad katten det kan heta) av politiken?
2007-02-21
semester och nostalgi
Är uppe i Stockholm på semester, och sitter just nu mitt i vardagsrummet i min "gamla" församling och njuter av att vara med alla "mina" ungdomar. Det är härligt att vara här.
Men det blir lite dåligt med uppdateringar nu i veckan, återkommer på söndag.
Men det blir lite dåligt med uppdateringar nu i veckan, återkommer på söndag.
2007-02-19
fantasy och andlighet
Läs Fader Jonatans tankar om fantasy och andlighet. Den här gången har han sannerligen slagit huvudet på spiken!
verbal storstryk...
...får backlash-Annica Dahlström på DN debatt. Glädjande och härlig läsning för oss feminister, med andra ord. Men hennes rön verkar dock inte, efter snabb rundfråga bland vänner och kolleger, vara så spridda som man skulle kunna tro, de flesta hade inte ens hört talas om henne eller hennes sk forskning. Tack och lov.
2007-02-18
köpa häst
Vid läggdags.
Dottern (eftertänksamt): Mamma. Det är bättre att köpa en ponny.
Mamman (överraskat): Bättre än...?
Dottern: Än ponnyridning.
Mamman: Aha. Men vi har ju ingen plats för ponnyn.
Dottern (himlar med ögonen): Men vi kan ju bygga ett stall!
Mamman: Hm. Men var skulle det stallet stå?
Dottern: Eh... Jag skulle kunna rita ett kryss, i sanden...där vid sandlådan. Där kunde stallet stå!
Mamman: Men tror du inte att de andra barnen skulle bli lite överraskade då?
Dottern: Joo. Kanske...
Mamman: Nä, stumpan, det blir ingen häst. Vi har två katter, det får räcka.
Dottern: Jaha (bidar sin tid, planerar ta upp ämnet igen två gånger i veckan i resten av sin barndom).
Dottern (eftertänksamt): Mamma. Det är bättre att köpa en ponny.
Mamman (överraskat): Bättre än...?
Dottern: Än ponnyridning.
Mamman: Aha. Men vi har ju ingen plats för ponnyn.
Dottern (himlar med ögonen): Men vi kan ju bygga ett stall!
Mamman: Hm. Men var skulle det stallet stå?
Dottern: Eh... Jag skulle kunna rita ett kryss, i sanden...där vid sandlådan. Där kunde stallet stå!
Mamman: Men tror du inte att de andra barnen skulle bli lite överraskade då?
Dottern: Joo. Kanske...
Mamman: Nä, stumpan, det blir ingen häst. Vi har två katter, det får räcka.
Dottern: Jaha (bidar sin tid, planerar ta upp ämnet igen två gånger i veckan i resten av sin barndom).
festival och söndag
Angående gårdagens musiktävling:
Om vi skickar Måns Zelmerlöw till Europafinalen, kommer han vara megastor inom fem år. Internationellt. Jag är helt övertygad. Killen är snygg, kan sjunga och dansa, och har klart Enrique-sug i blicken. Sen var väl låten sådär, men de som röstade struntade nog i det. En röst på Cara Mia var en röst på Måns, helt enkelt.
Om resten tycker jag inte så mycket, annat än att det blir lite skojigt när Andreas Johnson, om han går vidare nästa vecka, möter Sebastian som lill-Andreas (om än sämre klädd)...
Annars är det fastlagssöndag. Semlor och "Se, vi går upp till Jerusalem". Jag sjöng litanian idag, vilket är en njutning varje gång. Den är verkligen underligt rolig att sjunga, med tanke på ämnet.
Och så har jag döpt två småttingar, och våren är äntligen här. Är det för att stanna den här gången? Och dottern känns lite friskare. Ja, livet är rätt bra ändå.
Om vi skickar Måns Zelmerlöw till Europafinalen, kommer han vara megastor inom fem år. Internationellt. Jag är helt övertygad. Killen är snygg, kan sjunga och dansa, och har klart Enrique-sug i blicken. Sen var väl låten sådär, men de som röstade struntade nog i det. En röst på Cara Mia var en röst på Måns, helt enkelt.
Om resten tycker jag inte så mycket, annat än att det blir lite skojigt när Andreas Johnson, om han går vidare nästa vecka, möter Sebastian som lill-Andreas (om än sämre klädd)...
Annars är det fastlagssöndag. Semlor och "Se, vi går upp till Jerusalem". Jag sjöng litanian idag, vilket är en njutning varje gång. Den är verkligen underligt rolig att sjunga, med tanke på ämnet.
Och så har jag döpt två småttingar, och våren är äntligen här. Är det för att stanna den här gången? Och dottern känns lite friskare. Ja, livet är rätt bra ändå.
2007-02-17
bokreafest
Maken fyller år (idag), vilket firades med en kombinerad bokrea och fest... Vi har nämligen alldeles för många böcker (ja, prylar överhuvudtaget) och därför tänkte vi under våren, innan flytten, med jämna mellanrum anordna "fika och grejor". Man kommer, får en fika, och tar med sig några grejor, i det här fallet någon eller några av de knappt sexhundra volymer vi rensat ut.
Man kanske skulle tro att våra hyllor nu gapar dekorativt tomma, men då skulle man bedra sig. Vi har kanske lyckats göra oss av med en sjättedel av våra böcker. Så troligtvis måste ännu fler göras av med, med tanke på att vi flyttar in i en trea på 73 kvm, från denna fyra på 130...
Igår reades (dvs gavs bort) förutom en förfärlig massa böcker, även LP-skivor och VHS. Och en dammsugare. Endast de förtstnämnda två kategorierna väckte någon förtjusning hos våra gäster, så då får väl resten gå till nästa "fika och grejor".
Kanske hade vi blivit av med mer om några fler än tre vänner hade behagat komma. Inte utan att man blir lite undrande när folk bara uteblir efter att ha sagt att de skulle komma. Men, men, det dök väl upp något.
Man kanske skulle tro att våra hyllor nu gapar dekorativt tomma, men då skulle man bedra sig. Vi har kanske lyckats göra oss av med en sjättedel av våra böcker. Så troligtvis måste ännu fler göras av med, med tanke på att vi flyttar in i en trea på 73 kvm, från denna fyra på 130...
Igår reades (dvs gavs bort) förutom en förfärlig massa böcker, även LP-skivor och VHS. Och en dammsugare. Endast de förtstnämnda två kategorierna väckte någon förtjusning hos våra gäster, så då får väl resten gå till nästa "fika och grejor".
Kanske hade vi blivit av med mer om några fler än tre vänner hade behagat komma. Inte utan att man blir lite undrande när folk bara uteblir efter att ha sagt att de skulle komma. Men, men, det dök väl upp något.
2007-02-15
alla hjärtans dag...viiiiist...
Min Alla Hjärtans dag:
8-16 Utbildningsdag med jobbet (givande, om än tröttande)
16-16.30 Förbereda konfapass (rätt så hysteriskt, medgives)
16.30 Ledarsamling
17-20 Konfapass om kärlek och sex (jättekul!)
20.30 På väg hemåt
21.10 Landar hemma. Te.
21.30 - 00.30 Sorterar böcker, LP-skivor och VHS-filmer som ska ges bort på fredag
00.30 God natt!
Alldeles oerhört romantiskt. Inte. Men ganska trevligt.
8-16 Utbildningsdag med jobbet (givande, om än tröttande)
16-16.30 Förbereda konfapass (rätt så hysteriskt, medgives)
16.30 Ledarsamling
17-20 Konfapass om kärlek och sex (jättekul!)
20.30 På väg hemåt
21.10 Landar hemma. Te.
21.30 - 00.30 Sorterar böcker, LP-skivor och VHS-filmer som ska ges bort på fredag
00.30 God natt!
Alldeles oerhört romantiskt. Inte. Men ganska trevligt.
2007-02-13
snitta eller ej?
Färsk statistik visar att förlossningar med kejsarsnitt är tre gånger farligare än den "vanliga" förlossningen. Mm, det kan väl vem som helst räkna ut - stor bukoperation eller något våra kroppar är byggda, till och med avsedda, för att göra?
Dottern är född med akutsnitt, och utan det hade hon inte levt idag, men trots det är jag tveksam till "kejsarsnittstrenden". Och nu har Linda Skugge ändrat sig igen, och uppmanar alla blivande mammor att snitta om de är rädda. Det är inte bara dumt, det är dessutom oansvarigt.
Ta rädslan på allvar - ja, definitivt! Men automatiskt den stora operationen - absolut inte! Det medför risker för både mor och barn, ger strul i sex-åtta veckor efteråt med smärta och förbud mot att lyfta, ger ett inte speciellt snyggt ärr, för att inte tala om att det tar värdefulla resurser i form av kirurger och narkosläkare och -sköterskor från situationer där de verkligen behövs. Om om det är någon som tycker att det känns bättre att plocka ut barnet den vägen jämfört med vaginalt, för att det senare skulle "tänja ut", kan jag meddela att det mesta av det tänjandet är hormonellt orsakat, och därmed kommer ske oavsett snitt eller ej. Sorry.
Dottern är född med akutsnitt, och utan det hade hon inte levt idag, men trots det är jag tveksam till "kejsarsnittstrenden". Och nu har Linda Skugge ändrat sig igen, och uppmanar alla blivande mammor att snitta om de är rädda. Det är inte bara dumt, det är dessutom oansvarigt.
Ta rädslan på allvar - ja, definitivt! Men automatiskt den stora operationen - absolut inte! Det medför risker för både mor och barn, ger strul i sex-åtta veckor efteråt med smärta och förbud mot att lyfta, ger ett inte speciellt snyggt ärr, för att inte tala om att det tar värdefulla resurser i form av kirurger och narkosläkare och -sköterskor från situationer där de verkligen behövs. Om om det är någon som tycker att det känns bättre att plocka ut barnet den vägen jämfört med vaginalt, för att det senare skulle "tänja ut", kan jag meddela att det mesta av det tänjandet är hormonellt orsakat, och därmed kommer ske oavsett snitt eller ej. Sorry.
2007-02-12
hehe...hrm...
Det finns begravningsentreprenörer och så finns det begravningsentreprenörer. Varenda präst kan berätta massor av historier om hemska dylika (liksom garanterat entreprenörerna om dåliga präster), medan det inte är helt vanligt med historier om roliga eller charmiga entreprenörer. Men idag jobbade jag med en sådan.
Redan första gången vi träffades, för en vecka sen, fick vi bra kontakt, och idag hade vi hur roligt som helst. Ja, lite morbidt är det väl, men i dödens närhet blomstrar humorn.
Solosångaren skulle sjunga Sång om frihet (tror jag den heter) av Teodorakis, och orgelkompet lät som ett positiv. Så jag, nämnde entreprenör och den likaledes trevlige vaktmästaren börjar naturligtvis prata om dresserade apor, sittandes på axeln, som det enda som saknas.
Nåväl. Begravningen sätter igång, det är stilla och sorgligt ända fram till sista solot, precis innan utgångsmusiken. Ompa, ompa, sätter orgeln igång, och jag inser att jag omöjligen kan eller får titta på begravningsentreprenören som sitter längst bak i kapellet. Jag sittar upp i taket, på de anhöriga, ut genom fönstret, bort mot orgeln, överallt utom just på honom. Tills precis i slutet. Han ler brett och oskyldigt, och klappar sig på axeln. Ridå.
Jag lyckades hålla ansiktet neutralt, men det tog verkligen all ansträngning i världen, och efteråt var det svårt att sluta fnissa. Och nu funderar jag på om, och i så fall hur, jag ska hämnas.
Ibland är det rätt kul att jobba, även med begravningar.
Redan första gången vi träffades, för en vecka sen, fick vi bra kontakt, och idag hade vi hur roligt som helst. Ja, lite morbidt är det väl, men i dödens närhet blomstrar humorn.
Solosångaren skulle sjunga Sång om frihet (tror jag den heter) av Teodorakis, och orgelkompet lät som ett positiv. Så jag, nämnde entreprenör och den likaledes trevlige vaktmästaren börjar naturligtvis prata om dresserade apor, sittandes på axeln, som det enda som saknas.
Nåväl. Begravningen sätter igång, det är stilla och sorgligt ända fram till sista solot, precis innan utgångsmusiken. Ompa, ompa, sätter orgeln igång, och jag inser att jag omöjligen kan eller får titta på begravningsentreprenören som sitter längst bak i kapellet. Jag sittar upp i taket, på de anhöriga, ut genom fönstret, bort mot orgeln, överallt utom just på honom. Tills precis i slutet. Han ler brett och oskyldigt, och klappar sig på axeln. Ridå.
Jag lyckades hålla ansiktet neutralt, men det tog verkligen all ansträngning i världen, och efteråt var det svårt att sluta fnissa. Och nu funderar jag på om, och i så fall hur, jag ska hämnas.
Ibland är det rätt kul att jobba, även med begravningar.
2007-02-11
vilken skön helg
Har varit långledig.
I fredags morse tog jag mig trots detta till jobbet, och belönades med ett barskt, men ändå relativt vänligt, "du ska inte vara här!" av chefen. Men när jag förklarat att det endast var för att faxa mitt anställningsbevis till banken för bolånets skull, blev han riktigt glad :o)
Sedan åkte jag till Köpenhamn för lunch med min norska kompis, som jobbar där i några månader. Jag har saknat henne mycket, och det var härligt att ses igen.
Efter att vi hade skiljts åt drav jag omkring på stan ett par timmar, och sedan mötte jag kompis nummer två, som just har bosatt sig i Köpenhamn efter att ha befunnit sig i diasporan ett tag (läs: Småland). Vi shoppade lite, sedan åt vi på Wagamama, och sedan åkte vi hem till hennes läskigt tjusiga paradlägenhet i Fredriksberg, dår vi fortsatte prata, för att så småningom somna vid tolvtiden.
Lördag började med tillbakatur över sundet, den här gången i vännens bil, och sedan mötte jag upp med familjen i Malmö. Jag och dotra åkte därefter hem till mamma, medan maken roade sig med företagsmöte/sociala begivenheter.
Och idag söndag har ju knappt börjat, men vi har hunnit med att ta oss hem, och barnet har varit på gympa.
Bra helg.
I fredags morse tog jag mig trots detta till jobbet, och belönades med ett barskt, men ändå relativt vänligt, "du ska inte vara här!" av chefen. Men när jag förklarat att det endast var för att faxa mitt anställningsbevis till banken för bolånets skull, blev han riktigt glad :o)
Sedan åkte jag till Köpenhamn för lunch med min norska kompis, som jobbar där i några månader. Jag har saknat henne mycket, och det var härligt att ses igen.
Efter att vi hade skiljts åt drav jag omkring på stan ett par timmar, och sedan mötte jag kompis nummer två, som just har bosatt sig i Köpenhamn efter att ha befunnit sig i diasporan ett tag (läs: Småland). Vi shoppade lite, sedan åt vi på Wagamama, och sedan åkte vi hem till hennes läskigt tjusiga paradlägenhet i Fredriksberg, dår vi fortsatte prata, för att så småningom somna vid tolvtiden.
Lördag började med tillbakatur över sundet, den här gången i vännens bil, och sedan mötte jag upp med familjen i Malmö. Jag och dotra åkte därefter hem till mamma, medan maken roade sig med företagsmöte/sociala begivenheter.
Och idag söndag har ju knappt börjat, men vi har hunnit med att ta oss hem, och barnet har varit på gympa.
Bra helg.
carola går igen?
Många skojiga iakttagelser angående föregående kvälls festival:
* rätt låtar vann,
* Regina Lunds låt och kläder kan väl som mest beskrivas som intressanta...,
* Johan Kinde ser ut som en blandning av Bindefeldt och Jerry Williams, hihi, (men låten var jättebra, i ett par trettioplus-öron i alla fall)
* Anne-Lie Rydé är nästan 30 år för gammal för sin klänning, och Svante drog på sig dansbandskavajen (och även om låten var bra, är de väl lite för rutinerade för att sjunga falskt?),
* och Ola Salo ser, läskigt nog, ut som Carola! Men han känns liksom lite...snällare.
* rätt låtar vann,
* Regina Lunds låt och kläder kan väl som mest beskrivas som intressanta...,
* Johan Kinde ser ut som en blandning av Bindefeldt och Jerry Williams, hihi, (men låten var jättebra, i ett par trettioplus-öron i alla fall)
* Anne-Lie Rydé är nästan 30 år för gammal för sin klänning, och Svante drog på sig dansbandskavajen (och även om låten var bra, är de väl lite för rutinerade för att sjunga falskt?),
* och Ola Salo ser, läskigt nog, ut som Carola! Men han känns liksom lite...snällare.
2007-02-07
på tal om kyndelsmäss
Tänkte högt på morgonmässan idag:
Ljuset är ju egentligen sammansatt av alla färger. Om man låter det lysa genom ett prisma syns det tydligt i form av en regnbåge i miniatyr. Och regnbågen, ja, den är ju beviset på Guds löfte till oss att alltid vara med.
Ljuset och kyrkans vita festkläder innehåller alltså alla andra färger, såväl växandets gröna, sorgens svarta, Andens röda och botens och förberedelsens blå eller lila. Och eftersom det är så blir ju också ljuset symbolen för fullhet och helhet. Symbolen för Gud.
"Jag är världens ljus. Den som följer mig ska inte vandra i mörker utan ha livets ljus."
Ljuset är ju egentligen sammansatt av alla färger. Om man låter det lysa genom ett prisma syns det tydligt i form av en regnbåge i miniatyr. Och regnbågen, ja, den är ju beviset på Guds löfte till oss att alltid vara med.
Ljuset och kyrkans vita festkläder innehåller alltså alla andra färger, såväl växandets gröna, sorgens svarta, Andens röda och botens och förberedelsens blå eller lila. Och eftersom det är så blir ju också ljuset symbolen för fullhet och helhet. Symbolen för Gud.
"Jag är världens ljus. Den som följer mig ska inte vandra i mörker utan ha livets ljus."
JAAAAAA!
Till slut, äntligen.
3:a, 77 kvm (mm, lite litet, men väldisponerat), runt hörnet från bästisarna.
Bra gård, halvtrappa upp, bra förening.
Mm, jag är nöjd. Och fasansfullt dyr blev den inte heller.
3:a, 77 kvm (mm, lite litet, men väldisponerat), runt hörnet från bästisarna.
Bra gård, halvtrappa upp, bra förening.
Mm, jag är nöjd. Och fasansfullt dyr blev den inte heller.
2007-02-05
the constant gardener
Kanske inte söndagsmys-filmen...
Det har tagit emot ett bra tag att se den. Vi har liksom inte haft ork. Men igår, när det stod mellan den och Finding Neverland, ryckte vi oss i kragen och satte oss ner, och oj...
Maken till vacker, och eländig, och fruktansvärd, och ändå, på något sätt, hoppingivande film får man ju leta efter. Ralph Fiennes är fantastisk som tillknäppt engelsk diplomat, och Rachel Weisz som hans engagerande vildhjärna till hustru också lysande. Och Afrika, i detta fallet Kenya och lite Sudan, är vackert så det gör ont, och trasigt. Läkemedelsföretagen är ondskefulla, eller i bästa fall enbart vinstsökande, och världen är tyst.
Och ändå. Långsamt rör det sig framåt. Långsamt öppnas våra ögon. Klimatet är på dagordningen, fattigdomen diskuteras. Bill Gates håller på att på egen hand utrota malaria i södra Afrika. Långsamt, långsamt. Men inte snabbt nog.
Fäll en tår för de afrikanska barnen. Ge en slant. Åk dit och se. Vägra spara i fonder som investerar i vapen eller oetiska företag. Om inte vi förändrar, vem ska göra det? Om inte vi, som har rösterna och världens öron, talar, vem ska göra det?
Det har tagit emot ett bra tag att se den. Vi har liksom inte haft ork. Men igår, när det stod mellan den och Finding Neverland, ryckte vi oss i kragen och satte oss ner, och oj...
Maken till vacker, och eländig, och fruktansvärd, och ändå, på något sätt, hoppingivande film får man ju leta efter. Ralph Fiennes är fantastisk som tillknäppt engelsk diplomat, och Rachel Weisz som hans engagerande vildhjärna till hustru också lysande. Och Afrika, i detta fallet Kenya och lite Sudan, är vackert så det gör ont, och trasigt. Läkemedelsföretagen är ondskefulla, eller i bästa fall enbart vinstsökande, och världen är tyst.
Och ändå. Långsamt rör det sig framåt. Långsamt öppnas våra ögon. Klimatet är på dagordningen, fattigdomen diskuteras. Bill Gates håller på att på egen hand utrota malaria i södra Afrika. Långsamt, långsamt. Men inte snabbt nog.
Fäll en tår för de afrikanska barnen. Ge en slant. Åk dit och se. Vägra spara i fonder som investerar i vapen eller oetiska företag. Om inte vi förändrar, vem ska göra det? Om inte vi, som har rösterna och världens öron, talar, vem ska göra det?
2007-02-03
lite av vart
Jaha. Melodifestival igen. Luuk är kul, om än inte jättekul. Melodierna sådär, tycker jag, inget som sticker ut. Och ärligt talat, Addis Black Widow, hjälp vad falskt det var.
Och lägenhetssökandet går vidare. Nu är vi mitt uppe i budgivning på en charmerande trea vid Möllan. Hoppet lever, det borde kunna gå vägen den här gången.
Ska ju skriva predikan i kväll också. Kyndelsmäss. Snacka om lapptäcks-söndag - det är både tema ljus, kyrkomusikens dag och jungfru Marie kyrkogångsdag. Risken att bita över för mycket är överhängande. Men Johannes får nog min röst, den alternativa predikotexten är härlig.
Och lägenhetssökandet går vidare. Nu är vi mitt uppe i budgivning på en charmerande trea vid Möllan. Hoppet lever, det borde kunna gå vägen den här gången.
Ska ju skriva predikan i kväll också. Kyndelsmäss. Snacka om lapptäcks-söndag - det är både tema ljus, kyrkomusikens dag och jungfru Marie kyrkogångsdag. Risken att bita över för mycket är överhängande. Men Johannes får nog min röst, den alternativa predikotexten är härlig.
2007-01-31
är det du som är döden?
Hade konfirmander idag, och vi pratade om döden och himlen. Det är, lustigt nog, jättekul varje gång. De kommer varandra närmare, stämningen blir lugn, och samtalet rör det som djupast sett berör oss alla. Lite tårar, naturligtvis, men ganska lite.
Och så sjöng vi, så klart, psalmerna 190, 249, 256, 285, 297 och 798. Och Tears in Heaven. Bra gång.
Och så sjöng vi, så klart, psalmerna 190, 249, 256, 285, 297 och 798. Och Tears in Heaven. Bra gång.
2007-01-28
minnen från förr
Det börjar märkas nu, att jag har flyttat ned till forna hemtrakter. Träffade ju en klasskompis från högstadiet för några veckor sedan, idag mötte jag, vid dop här i kyrkan, en från gymnasiet. Vi har inte setts sedan dess (tog studenten 1993), men han var sig verkligen lik! Och han jobbar med precis det som han tänkte sig. Kul.
Och vid samma tillfälle ser en kvinna igenkännande på mig, och jag känner igen henne också. Det visar sig att hon är min granne från mitt första boende i Lund, 1994, en tjej jag drack många koppar te med under livligt skvallrande.
Tänk. Livet går vidare, men historien finns alltid med. En del av valen är överraskande, andra självklara. Och när vi ser tillbaka finns allt som oftast den röda tråden där.
Och vid samma tillfälle ser en kvinna igenkännande på mig, och jag känner igen henne också. Det visar sig att hon är min granne från mitt första boende i Lund, 1994, en tjej jag drack många koppar te med under livligt skvallrande.
Tänk. Livet går vidare, men historien finns alltid med. En del av valen är överraskande, andra självklara. Och när vi ser tillbaka finns allt som oftast den röda tråden där.
2007-01-25
sliten och seg
Snart riktigt sjuk. Det dunkar i huvudet, bihålorna är i uppror. Ingen aptit, och sover 10-12 timmar varje natt. Mm, det blir nog räligt, det här.
Annars roar vi oss med att ge bud på ännu en lägenhet. Knäpper händer och håller tummar.
Annars roar vi oss med att ge bud på ännu en lägenhet. Knäpper händer och håller tummar.
2007-01-22
filmer
I lördags: Brokeback Mountain, till slut (DVD). Vackert, sorgligt, frustrerande. Maken till oförlöst människa får man leta efter, Ennis Del Mar är själva sinnebilden för avstängd, instängd. Inte så konstigt, med tanke på omständigheter, men ändå. Uff. Nåja, i vilket fall som helst, en mycket bra film om olycklig kärlek. Inte heller främst om homosexuell kärlek, det är underordnat själva berättelsen om människor som inte kan, eller orkar, vara sig själva utan av olika skäl väljer att förbli olyckliga. Och Ang Lee är en fantastisk personregissör!
I söndags: Casino Royale (bio). Hoppla. Bond är uppstånden. Från de senaste årens hopplösa tekniknörderi och vansinnigheter (läs osynlig bil) till en low-tech, supervåldsam agentrulle. Och från den sofistikerade, vitsige Brosnan till krallige Craig. Jag gillade ju Brosnan som Bond, men detta är mycket bättre. Jaktscenen i början tar fullständigt andan ur en, och i Eva Greens Vesper har Bond hittat en jämbördig brud. Synd bara att det inte...äh. Se själv. Bättre i början än i slutet, lite för lång, men ändå det bästa som kommit i den här serien på många, många år.
I söndags: Casino Royale (bio). Hoppla. Bond är uppstånden. Från de senaste årens hopplösa tekniknörderi och vansinnigheter (läs osynlig bil) till en low-tech, supervåldsam agentrulle. Och från den sofistikerade, vitsige Brosnan till krallige Craig. Jag gillade ju Brosnan som Bond, men detta är mycket bättre. Jaktscenen i början tar fullständigt andan ur en, och i Eva Greens Vesper har Bond hittat en jämbördig brud. Synd bara att det inte...äh. Se själv. Bättre i början än i slutet, lite för lång, men ändå det bästa som kommit i den här serien på många, många år.
2007-01-19
förtjusta utrop
Vi har varit på en hel drös visningar till.
Dyra lägenheter, stora lägenheter, lägenheter med utsikt, och utan. Sådana med dåliga gårdar, eller hysteriskt stajlade. Eller den med kvadratmeter efter kvadratmeter av övermålad vävtapet.
Ingen har riktigt klickat.
Igår såg vi på en yuppiedröm i Rörsjöstaden. Stuckaturer , parkettgolv. Nytt tjusigt kök med vita luckor och grått småkakel. Urtjusigt, helt enkelt, men det tyckte å andra sidan paret som tittade på den samtidigt som oss också, och att ge sig in i en budgivning när utgångspriset är 1.795.000... Tror inte det.
Idag, däremot, såg vi en riktigt, riktigt söt och trevlig liten lägenhet. Lite jobb att göra, men en härlig gård och väl disponerade ytor. Skulle tvinga oss att göra oss av med en massa prylar, vilket är bra. Mm, vi kanske satsar på den här. Ska kolla med en mäklarkompis först. Utgångspriset är så lågt att vi har råd att drämma till lite, men månadsavgiften lite dyr. Men många förtjusta utrop har vi låtit undslippa oss.
Och attans vilken proffsig mäklare. Smart, rolig, fokuserade på helt rätt saker. Utan att glossa över negativa sidor, lyckades han framhäva de bra. Vi var riktigt impade.
Dyra lägenheter, stora lägenheter, lägenheter med utsikt, och utan. Sådana med dåliga gårdar, eller hysteriskt stajlade. Eller den med kvadratmeter efter kvadratmeter av övermålad vävtapet.
Ingen har riktigt klickat.
Igår såg vi på en yuppiedröm i Rörsjöstaden. Stuckaturer , parkettgolv. Nytt tjusigt kök med vita luckor och grått småkakel. Urtjusigt, helt enkelt, men det tyckte å andra sidan paret som tittade på den samtidigt som oss också, och att ge sig in i en budgivning när utgångspriset är 1.795.000... Tror inte det.
Idag, däremot, såg vi en riktigt, riktigt söt och trevlig liten lägenhet. Lite jobb att göra, men en härlig gård och väl disponerade ytor. Skulle tvinga oss att göra oss av med en massa prylar, vilket är bra. Mm, vi kanske satsar på den här. Ska kolla med en mäklarkompis först. Utgångspriset är så lågt att vi har råd att drämma till lite, men månadsavgiften lite dyr. Men många förtjusta utrop har vi låtit undslippa oss.
Och attans vilken proffsig mäklare. Smart, rolig, fokuserade på helt rätt saker. Utan att glossa över negativa sidor, lyckades han framhäva de bra. Vi var riktigt impade.
2007-01-18
luriga tonåringar
Hade konfirmander igår. Vi har haft lite strul med konfisar som "varit tvungna" att gå tidigare av diverse anledningar, och andra som kommit sent av till synes ingen anledning alls.
Igår kom två tjejer, ovanligt uppsminkade, och berättade att de skulle vara tvungna att gå redan efter en timme. Jag frågade varför.
"För att vi måste!"svarade de unga damerna.
"Ok, men varför måste ni?" frågade den envisa och besvärliga prästen då.
"Jo, eh, för att...för att min mormor är jättesjuk!" sade då den ena.
Inte mycket att göra. Jag misstänkte att förklaringen inte direkt var med sanningen överensstämmande, men jag kan ju inte hindra en flicka från att besöka sin dödssjuka mormor.
"Varför behöver du gå då?" frågade jag då den andra tösen.
"För att vi ska ha gäster!"
Med ögonbrynen upphissade i pannan sade jag: "Gäster?"
"Ja, alltså, mamma fyllde år i veckan, så..."
Jaja. Dålig anledning, men visst. Tjejerna gick.
En timme senare knackar en karl på. Han frågar efter just de två tjejerna, han är pappa till en av dem. När jag berättar att de gått, ser han på samma gång orolig, triumferande och beslutsam ut. Jag frågar om de inte skulle ha gjort det, och han säger nej, och skyndar målmedvetet därifrån.
Jag skulle inte vilja vara den tjejen när pappan hittade henne.
Och hädanefter krävs att föräldrarna ska höra av sig innan om någon vill gå för tidigt.
Igår kom två tjejer, ovanligt uppsminkade, och berättade att de skulle vara tvungna att gå redan efter en timme. Jag frågade varför.
"För att vi måste!"svarade de unga damerna.
"Ok, men varför måste ni?" frågade den envisa och besvärliga prästen då.
"Jo, eh, för att...för att min mormor är jättesjuk!" sade då den ena.
Inte mycket att göra. Jag misstänkte att förklaringen inte direkt var med sanningen överensstämmande, men jag kan ju inte hindra en flicka från att besöka sin dödssjuka mormor.
"Varför behöver du gå då?" frågade jag då den andra tösen.
"För att vi ska ha gäster!"
Med ögonbrynen upphissade i pannan sade jag: "Gäster?"
"Ja, alltså, mamma fyllde år i veckan, så..."
Jaja. Dålig anledning, men visst. Tjejerna gick.
En timme senare knackar en karl på. Han frågar efter just de två tjejerna, han är pappa till en av dem. När jag berättar att de gått, ser han på samma gång orolig, triumferande och beslutsam ut. Jag frågar om de inte skulle ha gjort det, och han säger nej, och skyndar målmedvetet därifrån.
Jag skulle inte vilja vara den tjejen när pappan hittade henne.
Och hädanefter krävs att föräldrarna ska höra av sig innan om någon vill gå för tidigt.
2007-01-17
kvinnan vid sykars brunn
Hade morgonmässa idag, och möttes följaktligen igår kväll av kvinnan vid Sykars brunn, då det är föregående söndags text som gäller.
Hon är inte helt enkel, den där kvinnan.
Från föraktad synderska till feministteologisk ikon.
Det finns så många tankar och önskningar knutna till hennes gestalt, att det är svårt att komma nära för att skrapa på ytan. Till slut gick tankegången något i den här stilen:
Om tolkningen att de fem männen handlar om gudar, eller religioner, är korrekt, blir hennes uttalande om att hon inte har någon man mycket spännande. Hon har alltså ingen Gud.
Vad har hänt denna kvinna, som gjort att hon inte kan gå till brunnen den normala tiden, utan måste göra det under middagshettan, och dessutom blivit övergiven av Gud, alternativt (mer behagligt i våra öron), vänt ryggen åt Gud?
Och då blir hon en människa att känna igen. Bort skalas de etnologiska filtren, med tankar runt samariers orenhet osv, och hon blir bara en människa i förtvivlan. Det kunde ha varit idag.
Hon är inte helt enkel, den där kvinnan.
Från föraktad synderska till feministteologisk ikon.
Det finns så många tankar och önskningar knutna till hennes gestalt, att det är svårt att komma nära för att skrapa på ytan. Till slut gick tankegången något i den här stilen:
Om tolkningen att de fem männen handlar om gudar, eller religioner, är korrekt, blir hennes uttalande om att hon inte har någon man mycket spännande. Hon har alltså ingen Gud.
Vad har hänt denna kvinna, som gjort att hon inte kan gå till brunnen den normala tiden, utan måste göra det under middagshettan, och dessutom blivit övergiven av Gud, alternativt (mer behagligt i våra öron), vänt ryggen åt Gud?
Och då blir hon en människa att känna igen. Bort skalas de etnologiska filtren, med tankar runt samariers orenhet osv, och hon blir bara en människa i förtvivlan. Det kunde ha varit idag.
2007-01-15
2007-01-14
my oh my
Det blåser en del nu.
Alla tåg inställda (där rök en visning), absolut galet farligt att öppna dörren för barnet. Takpannor blåser ner, och fåglarna ser ut att tycka att det är begränsat roligt att flyga idag.
Tur man har mat hemma ;o)
Och så är jag också överflyttad till nya Blogger. Än så länge ser jag ingen jätteskillnad, men det är väl säkert bra.
Alla tåg inställda (där rök en visning), absolut galet farligt att öppna dörren för barnet. Takpannor blåser ner, och fåglarna ser ut att tycka att det är begränsat roligt att flyga idag.
Tur man har mat hemma ;o)
Och så är jag också överflyttad till nya Blogger. Än så länge ser jag ingen jätteskillnad, men det är väl säkert bra.
2007-01-10
arg
Jag är så arg, och besviken. Usch.
Lägenheten vi hittade var som sagt inte den perfekta lägenheten, men vi var nöjda. Vi lade ett bud på utgångspriset.
Många andra har tittat, men inte varit intresserade.
Mäklaren förmedlade budet till de som bor där nu. De är inte nöjda. De ville ha budgivning, och vill följaktligen ha fler visningar.
Så dubbelt så mycket för lägenheten än vad de betalade (vi har koll) är alltså inte nog?
Så priset de begärt är för lågt?
Jag förstår det inte. Skulle vilja prata med dem och fråga hur de tänker. Skulle vilja veta vad mäklaren har lovat/antytt.
Vårt bud står kvar veckan ut. Sedan får de se sig om efter andra köpare. Och en liten, elak del av mig hoppas att de inte hittar några. Tyvärr.
Lägenheten vi hittade var som sagt inte den perfekta lägenheten, men vi var nöjda. Vi lade ett bud på utgångspriset.
Många andra har tittat, men inte varit intresserade.
Mäklaren förmedlade budet till de som bor där nu. De är inte nöjda. De ville ha budgivning, och vill följaktligen ha fler visningar.
Så dubbelt så mycket för lägenheten än vad de betalade (vi har koll) är alltså inte nog?
Så priset de begärt är för lågt?
Jag förstår det inte. Skulle vilja prata med dem och fråga hur de tänker. Skulle vilja veta vad mäklaren har lovat/antytt.
Vårt bud står kvar veckan ut. Sedan får de se sig om efter andra köpare. Och en liten, elak del av mig hoppas att de inte hittar några. Tyvärr.
2007-01-08
ojojoj...
...vad det predikas nu! En viss prästflicka har aldrig haft så många predikningar som nu (i alla fall inte i huvudgudstjänst). Det är jättekul! Den senaste ligger, i vanlig ordning, på prästflickealster.
Och för att ge gudstjänstbesökarna lite extra grädde på moset igår sjöng jag och kantorn duett på psalm 134, Gläns över sjö och strand, som postludium. Det lät riktigt attans bra :o)
Och för att ge gudstjänstbesökarna lite extra grädde på moset igår sjöng jag och kantorn duett på psalm 134, Gläns över sjö och strand, som postludium. Det lät riktigt attans bra :o)
2007-01-06
in i cirkusen igen
Bostadsrättscirkusen, alltså.
Vi har hittat en vi gillar. Den är naturligtvis inte perfekt. Badrummet är rätt litet och saknar badkar (men det går ju att sätta in) och köket är ett fasansfullt litet 80-talskrypin. Men det går ju också att fixa.
Lägenheten ligger däremot helt perfekt i centrala Malmö, gården är rätt barnvänlig och priset helt ok för läget. Om den inte går upp i pris det vill säga.
Så vi lade ett bud, och nu vidtar nagelbitande väntan. Mäklaren är väl inte branschens största stjärna, men hans bristande fotokunskaper är nog bara till vår fördel - färre intresserade helt enkelt.
Nåja. Vidare besked kommer.
Aj! Där rök sista nageln...
Vi har hittat en vi gillar. Den är naturligtvis inte perfekt. Badrummet är rätt litet och saknar badkar (men det går ju att sätta in) och köket är ett fasansfullt litet 80-talskrypin. Men det går ju också att fixa.
Lägenheten ligger däremot helt perfekt i centrala Malmö, gården är rätt barnvänlig och priset helt ok för läget. Om den inte går upp i pris det vill säga.
Så vi lade ett bud, och nu vidtar nagelbitande väntan. Mäklaren är väl inte branschens största stjärna, men hans bristande fotokunskaper är nog bara till vår fördel - färre intresserade helt enkelt.
Nåja. Vidare besked kommer.
Aj! Där rök sista nageln...
2007-01-02
det snurrar i mitt huvud nu
Och det är inte för att jag överdoserat kaffe, alkohol eller någon annan drog. Det är bara så mycket på gång.
Köpa eller inte köpa? Is i magen, eller slå till?
Indianer och deadlines.
Predika på söndag - Jesu dop. Hm. Inte ens känslomässigt ur julen än, och så ska jag predika om Jesu dop...
Och en dotter som efter två veckors jullov är helt ur fas. Våldsamt bortskämd med tid, uppmärksamhet, godis, julklappar, mat...och i morgon ska hon tillbaka in i rutinerna på dagis. Vojne, vojne.
Och så vänner som drar i en och vill träffas, och ett jobb där ett och annat projekt har fått vänta på återkomsten från julen.
Men det ska ju vara bra att ha många bollar i luften har jag hört. Uff.
Köpa eller inte köpa? Is i magen, eller slå till?
Indianer och deadlines.
Predika på söndag - Jesu dop. Hm. Inte ens känslomässigt ur julen än, och så ska jag predika om Jesu dop...
Och en dotter som efter två veckors jullov är helt ur fas. Våldsamt bortskämd med tid, uppmärksamhet, godis, julklappar, mat...och i morgon ska hon tillbaka in i rutinerna på dagis. Vojne, vojne.
Och så vänner som drar i en och vill träffas, och ett jobb där ett och annat projekt har fått vänta på återkomsten från julen.
Men det ska ju vara bra att ha många bollar i luften har jag hört. Uff.
2007-01-01
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)