Jaha. Då var det, i stort sett, klart. Maktskifte. Och det finns massor att säga om det, men en sak är ganska tydlig - männen vann.
Moderaterna, det parti med allra tydligast dominans av manliga väljare, och ett parti som inte är feministiskt, inte tycker att det finns en könsmaktordning, var de stora vinnarna. Uppbackade av bla ett parti som tycker att det är viktigt att strida för kvinnors rätt att stanna hemma (fast är det lika viktigt med kvinnors rätt till lika lön och heltid?).
Kvinnorfrågorna har varit osannolikt osynliga, och dessvärre speglar det resultatet.
Lite oroad är jag. Men jag hoppas att skadan inte blir så stor.
Däremot är jag faktiskt lite lättad över att svenska folket så tydligt har underkänt "nya" folkpartiet. Kan detta innebära en återgång till socialliberalismen av förr blir jag glad.
8 kommentarer:
Jag har bestämt mig för att engagera mig politiskt igen. Det är verkligen dags att partiet snäpper upp sig nu.
Heja, heja! Mm, jag funderar och ser mig lite omkring efter var jag vill vara med. Det är dags att göra något konkret.
Vad skall det betyda: "männen vann"?! Är det inte snarare jämställdheten som förlorat?
Efter FI's kollaps tycks vägen legat öppen för en fråga som den om vårdnadsbidraget att kunna diskuteras utan relation till jämställdhet.
Det är dags att slopa "feminismen", och istället sätta fokus på jämställdhet.
Visst har jämställdheten förlorat, eftersom även männen förlorar på ett ojämställt samhälle. Men faktum är ju ändå trots allt är männen har mer makt i vårt samhälle (liksom i stort sett alla andra) och regeringsskiftet lär inte ändra på den saken.
Feminism handlar om just det: ett jämställt samhälle. Inte ett där kvinnorna har mer makt. Däremot har kvinnor ett tolkningsföreträde, på grund av att ojämlikhet endast syns "underifrån".
Maria, om din definition av begreppet feminism var allmän, och om det var den typen av associationer som du beskriver som knöts till begreppet, så skulle jag också gärna kalla mig feminist. Men så är det inte, i varje fall är det långt ifrån min erfarenhet.
Det är ett problem att män har mer i makt än kvinnor i vårt och i andra samhällen. Men ett långt större problem tror jag är att allt fler kvinnor tycks vilja "gå tillbaka" till ett generellt mer begränsat ansvarsområde. Detta kan komma att hämma både vårt samhälle och många individer i det (samhälle och individ hänger oupplösligt ihop) tror jag.
Jag tror att begreppet "feminism" som det används av många, och jag tror att kommentarer som att "männen vann", skapar en generell (och helt onödig) motsättning mellan män och kvinnor, och mellan vänster och höger i politiken, bland människor som i många fall egentligen vill jämställdhet.
Petter, det är naturligtvis fullt möjligt att du har rätt, och att just "feminism" och min kommentar är för laddat. Men, frustrationen är stor!
Det har gjorts enorma framsteg på jämställdhetsfronten, men på senare tid har en backlash-effekt blivit tydlig. Det är helt plötsligt fult att vara feminist, böcker som "kvinnor är från venus och män från mars" säljer som bara den och kvinnojourer ses som nån slags terrororganisation för manshatande lesbiska (om man ska tro mediedrevet).
Anti-feminismen omfattas inte enbart av män, många kvinnor vill, som du skriver, just gå tillbaka. Inte så konstigt, det är lättare med tydligare roller, och i många fall har kvinnors inträde på arbetsmarknaden inneburit att de istället dubbelarbetar.
Däremot tror jag att det är superviktigt att just analysera valresultatet också utifrån ett jämställdhetsperspektiv (jag skulle kallat det ett feministiskt perspektiv, men för din skull ;o) eftersom det i mångt och mycket har saknats i den här valrörelsen, och i de fall det faktiskt har nämnts har det handlat om kvinnors rätt till hemhjälp!
Och så länge kvinnors underordning inte kan diskuteras på ett seriöst sätt finns det, oavsett hur illa man tycker om det, dessvärre en motsättning mellan män och kvinnor, så som det alltid finns en motsättning mellan de som har privilegier och de som saknar dem.
Jag tycker inte på något sätt illa om män (är ju gift med en!), men jag är riktigt trött på att det alltid är kvinnor som driver människorättsfrågan jämställdhet. Bara se vilka det är som protesterar mot galna våldtäktsdomar, eller skriver debatt inlägg om kvinnliga låglöneyrken.
Tack för nyanserat svar!
tack själv för att du tvingar mig att nyansera ;o)
Skicka en kommentar