Om Gud finns borde väl Gud vara viktig?
Eller hur?
Om det är så att man bekänner sig till tro på något slags högre väsen, borde det väl vara intressant att ha någon slags relation till detta väsen? Man borde väl söka kontakt? Borde väl vilja vara nära, vara viktig även för detta väsen?
Jag bara funderar.
Efter flera samtal den här helgen, där människor har uttryckt sin förvåning över hur svenskar i gemen kan uttrycka en viss tro, men inte dra konsekvenserna av den, har det även blivit aktuellt för mig. Igen, kanske jag ska säga, eftersom samma frågeställning återkommer.
Det borde ju vara så att om Gud finns (eller "någon slags högre makt") är Gud också viktig, kanske viktigare än nästan allt, och ändå tar vi inte våra barn till kyrkan, ändå pratar vi inte om vår tro, ändå tycker vi att tron måste vara så privat att den inte får märkas. Det är en smula märkligt.
2 kommentarer:
Gillar din blogg, och funderar: Tills för några år sedan var jag inte kristen. Det var möjligt att Gud fanns, men jag var inte alls säker på att jag ville det. Nu är det annorlunda.
Ja, Gud är viktig, om man vill ha Gud i sitt liv. Om man tror att H*n är god. Om man vill vara i relation till, och därmed beroende av, Gud är H*n viktig.
Om man å andra sidan tror att Gud visserligen har skapat världen, men mest som en leksak, ett torn att rasa, ett förfall att beskåda, då är H*n inte viktig. Om man tror att Gud finns, men att man själv inte har i närheten att göra, att man inte är värdig, då har man inte råd att betrakta Gud som viktig. Om man till varje pris vill bevara sitt oberoende, så får Gud inte vara viktig.
Mm. Klokt svarat! Tack!
Skicka en kommentar