Jag var på Teologdagen i Lunds stift igår. En del roliga eller intressanta föredrag, och ett seminarium om kvalificerad fortbildning i predikan, som jag vill gå så småningom. På seminariet fick vi göra några små övningar, och en av dem var att skriva en loop utifrån ett ord i söndagens GT-text (Hesekiel 34:11-16). Texten skulle dessutom inledas med "Jag är..." Jag fastnade för "de skingrade", och så här blev det:
Jag är de skingrade.
Jag är de som aldrig hittade hem.
Jag är de som Herren söker.
Jag är de som aldrig trodde sig om något.
De tysta, de glömda.
Jag är de.
Jag vandrar längs de glömda dalarna,
fastnar i buskar ingen annan någonsin sett.
Jag är utanför, och var och en av er.
Jag är glömd, men aldrig gömd.
Jag är osynlig, men sedd.
Sedd av en som tålmodigt spårar.
Hjälpt ur snåren av den med mjuka händer.
Hemburen när jag somnat, nerbäddad i värme.
Jag är de skingrade.
Vi har hittat hem.
Och jag ska åter få bo i Herrens hus,
evinnerligen.
1 kommentar:
Imponerad att du fick något ut av det - jag blev bara sur...Åsa
Skicka en kommentar