förändring förnöjer

Nu blev det lite mer färg. Och om någon undrar, så är det en glimt av Slottskyrkan i Wittenberg här ovanför.

det är påsk på jorden

Halleluja. Han är uppstånden!

Här kommer en lång uppdatering på vad som händer i prästflickans liv. Jag beklagar att det skrivs så lite just nu. Men detta kanske kan ge en liten fingervisning om varför...

Kyrkigt:
Igår natt ledde jag påsknattsmässan för första gången här i församlingen. Den har varit min numera pensionerade kollegas domän i hur många år som helst. Det säger sig själv att det inte var utan bävan som jag började peta i ordningen. Men efter många turer och riva-sig-i-håret-av-funderingar-stunder blev ordningen klar, och det fungerade! Gudstjänsten blev hur bra som helst. *pust*

Lekkyrkan är på gång. På tisdag börjar den uppföras, vilket innebär att den bör vara klar om drygt två veckor, inshallah. Invigning är planerad till söndag 6 juni, välkomna! Vi har redan fem studiebesök inbokade eller i väntan på bokning :) Facebook-sidan för den lanseras så snart kyrkan är klar. Är det för övrigt någon som har ett bra namnförslag? Önskemål: helgonnamn (det är ju en "riktig" kyrka!), någon som har med barn att göra, gärna kvinna, och ihågkombart (så att den inte blir "den där barnkyrkan", utan kommer bli omnämnd i enlighet med namnet). Alla bra förslag är varmt välkomna!

Familjigt: Barnet, som var bra litet när den här bloggen inleddes, kan nu läsa och cykla och begick kyrkokörspremiär idag. Jisses. Är det för övrigt någon mer än jag som tycker att det blir lite olustigt när barnkörer sjunger "Steg för steg vi rör oss framåt. Intar landet bit för bit. Vapnet i vår hand är bönen. Fästen bryts allt mera ned och ned och ned." eller är jag överkänslig?

Internationellt: Jag åker till Tyskland om tre dagar. Om en månad och tre dagar åker jag till New York, Boston och Nashville (sistnämnda på stipendium från stiftet. Jag ska gå på predikofestival! Hur spännande som helst), och om två månader och 22 dagar åker jag till Atlanta och Florida. Japp, det är ett sådant år och en sådan vår.

Internet-igt: Nya favoritbloggar: The Sassy Curmudgeon och Dirty Sexy Ministry. Rekommenderas varmt!

Inköp: Idag beställde jag för övrigt en i-pad.

kyrkoarkitektur #1

Jag har just börjat en kurs i "Kyrkorummets och gudstjänstens arkitektur". Hur spännande som helst! Idag åkte vi på exkursion till Dalby, Genarp och Övedskloster. Här är några bilder. En exteriör och en interiör från varje ställe.

Dalby:





Genarp:





Övedskloster:

ny heminredning

"Det är roligt med ny heminredning!" sade min kollega glatt.
Vi andra höll med.
Tänk att man kan bli så till sig av en ny ambo i kyrkan. Men den är verligen fin! Tack syföreningen. Det blir fint det här.

sakta, sakta

Idag skickades det andra av de två paketen till utlandet den här julen. Klart, avklarat, skönt. Nu ska det bli roligt att höra reaktionerna.

Och julklappsköpandet är igång. Dotterns klappar är i stort sett inköpta, systers likaså. Massor återstår, men sakta, sakta verkar den här julen bli den minst stressade på länge. Men det är lite tidigt att ropa hej, det är ännu mycket bäck att hoppa över.

Nytt för i år blir att mina föräldrar och äldsta syster kommer och firar julafton med oss. Roligt! Min familj har aldrig varit särskilt besvärlig vad gäller måsten och traditioner, och jag sade redan vid inbjudan att om det är något speciellt de bara måste äta får de ta med det själva. Easy peasy. Hoppas jag, i alla fall. Till de stora trevligheterna den här julen hör att jag troligtvis får med mig syster till midnattsmässan. Det är nog första gången. Never too late to get religion...*ler*

a Swedish Advent and Christmas

Culture comes with trappings. Stuff. Thus we, at the end of each November, go down to the basement looking for The Boxes. The ones full of Advent and Christmas stuff. Decorations. I'm not normally a fan of decorations (unless we're talking art, but china figurines and pretty tablecloths don't enter this household), but when Christmas is drawing near, I succumb to my inner child. The gaudier, the better.

I have a number of nativity scenes. I put one in each room. I have one for daughter to play with. She usually plays with the others.

Every window should have an Advent star. This is very, very common in Sweden, and the stars come in all kinds of shapes and materials. Being a minimalist at heart (though not in practice), I favour white simple ones. Lots of Swedes also put a kind of electric candlestick, triangular shaped, on their windowsills. I think they're ugly. No fake candles here.




Advent candlesticks. I love them. Four candles, one for each Sunday in Advent. I even have a tiny, tiny kitschy one at work.


And talking about anticipation, the Advent calendars are also everywhere. We have at least four at home. Three of which are my daughter's. One of those is pictured here, with one gift for each of the days in December, leading up to Dec 24. Yes, Christmas Eve. We get our gifts on Christmas Eve. Barbaric, I know.

And then there is of course the food and drink: saffron buns, julmust (a kind of softdrink), glögg (mulled wine), ginger cookies (some people build little model houses of ginger cookie dough), and ridiculous amounts of candy.

goda ting

En vän tipsade om detta: rättvisemärkta prästskjortor! Det var väl ändå på tiden. Enligt henne är de dessutom sköna och välsittande, och inte alls särskilt dyra (29 pund).

Nu ska det importeras skjorta.

oh my. covetousness...

Oh. These hit the spot right on.


And if I did not live in what my friend J describes as "lutheran boring black no peep-toe sweden land" I would most definitely buy them.
Ehm... I would already have bought them.
Hm... I might buy them anyway. Peep-toe, teal, heal... Mmm.

mångfald

Under tacksägelsegudstjänsten (ett härligt kaos med alla körer, frukt, grönt och bakat i koret, 400 personer i bänkarna) fann jag mig plötsligt titta på många av de olika skor som fanns i kyrkan. Där var barnskor av den klunsigare sorten, sexiga stilettklackade stövlar, förnuftiga promenadskor, prydliga loafers... Nästan alla var svarta, men det var en mångfald av uttryck och sorter som gjorde mig extra glad. Så underbart att det faktiskt finns plats för alla dessa skor, med sina tillhörande olika ägare och bärare, i samma kyrka, i samma gudstjänst!


Det finns mycket att vara tacksam för i mitt liv. Och inte minst av dessa saker är kyrkan, såväl byggnaden, dess församling och organisationen, som jag älskar.

(och alla bilder på skor är tagna från Din Skos hemsida, om nu någon skulle undra)

snurrar i min skalle

(för övrigt en riktigt bra låt)

Just nu snurrar det snabbt i mitt och familjens liv. Och jag känner mig fantasilös, så här kommer "Spridda intryck från en prästflicka i september":

* jag ska ha fest på lördag. Ingen mat, bara något snacks-igt. Men vad?
* under oktober kommer jag och maken tillbringa en halv utav fyra helger tillsammans. Det är inte så mycket...
* skoaffärerna är löjligt strömlinjeformade i sitt sortiment just nu: svarta stövlar, stövletter, kängor och pumps. Praktiskt och snyggt, visst, men suck.
* de där hårda grön-rosarandiga salt-mintiga karamellerna som fanns förr ser man dessvärre inte så ofta numera.
* på lördag firar vi 50 år med kvinnor i prästämbetet (i Sverige). Det är coolt. Jag funderar på att dra på mig kaftanen och åka till Lund. Får se hur det blir.
* det är bra att ha fest. Då tvingas man ta tag i saker som skåp som ska hängas upp.
* jag läser Per Svenssons Lutherbiografi just nu. Lättläst och skojig.
* och det gör jag för att jag ska kortsemestra i Luthers födelsestad Eisleben snart. Ska bli riktigt roligt!
* var på föräldramöte på dagi..*harkel* förskolan igår. Jag gillar frök...*harkel igen* personalen.
* och jag borde verkligen, verkligen börja läsa all kurslitteratur till min kurs.

små prylar

Jag har en svaghet för små elektroniska prylar. Mobiler, mp3-spelare, DVD-spelare...och förstås datorer.
När nu min jobb-laptop inte vll släppa in mig så fort jag är borta från nätverket, och makens laptop dels inte går att köra utan nätanslutning, och dessutom blir så varm att den stänger av sig, och jag ska resa en hel del under tiden framöver, fanns till slut tillräckligt många skäl att köpa en ny dator.

I förmiddags åkte jag iväg till Mobilia och velade en stund mellan den tjusiga och lite dyrare Acer Aspire One och den ännu mindre och billigare Asus Eee PC. Den förstnämnda har Windows och 120 gb hårddisk, vilket ju är coolt, men då det visade sig att den inte kommer in igen, eventuellt, förrän nästa vecka (och ja, jag vill ha en ny dator NU, eftersom jag och lilla trollet ska ut och åka tåg i morgon) blev det lilla Eee PC.
Dessutom behöver jag inte massor med lagringsutrymme (och det kan man ju alltid använda en extern hårddisk till, om det ska till), lilldatorn ska mest användas till ordbehandling, surfande, Skype och mail.

Nu står den och lyser vackert pärlemorvitt på vardagsrumsbordet, och jag bloggar om den på makens laptop bredvid. Förhoppningsvis kommer nästa blogginlägg göras på den lilla!

svart, och svart, och...

Sällan har väl modet varit lika väl anpassat för oss som bär svart professionellt. Igår vandrade jg runt i butikerna, och noterade att det är svart, vitt, grått, lila, petroleum, skogsgrönt och senapsgult som gäller. Lättmatchat med svart, således. Prästflickan är nöjd (men kommer inte sätta på sig senapsgult!).

klänningar och klackar

I kväll ska jag se Sex And The City med en bunt väninnor. Naturligtvis är det dresscode på denna föreställning (ja, informell då, vi har bestämt oss), det är det nog på alla SATC-föreställningar ;o) Klänningar och klackar, trevligt att få använda de tjusiga skorna lite grann.

Jag har gått från att vara ganska mycket av en pojkflicka, till att vara en stereotypisk "kvinna", inser jag nu. Jag gillar högklackade skor. Jag gillar klänningar. Jag känner mig snygg med klackar och klänning. För tio år sedan skulle jag fnyst åt det, nu överväger jag just nu om jag ska gå ut på stan och köpa ännu ett par skor. Det är ju rea...och jag har inga gråa...

Uff. Men så är det, man förändras. Insidan är förhoppningsvis densamma, ungefär, och tvärt emot vad mitt ungdomligare jag skulle hävda, är inte mitt högklackade jag mer fåfängt än mitt DrMartens jag (jag har kvar dem, dock, de kommer ut då och då), men hur den fåfängan uttrycker sig skiftar. Och bara den insikten är väl ett ålderstecken om något!

städrock

Denna vår/sommar har prästflickan fullständigt snöat in på 60-tals skjortklänningar i fina färger (också lite mer föraktfullt benämnda städrockar). Sköna, snygga och praktiska. Helst i bomull med härliga mönster. Just det ja, sedan är de ju billiga på second hand också. Senaste fyndklänningen kostade 129 kronor och är äppelgrön med vita blommor.

(och så känner sig prästflickan lite duktigt eko-medveten också som köper begagnat och inte gagnar storföretagen)

vill leka!

Det här såg jag och dottern idag när vi var i en leksaksbutik... Habegäret är mycket, mycket stort! Men nog kunde de väl satt på prällen liturgiska kläder (och lagt till kvinnohår som alternativ, men om man har lite Playmobilprylar hemma är det ju bara att byta)? I vilket fall som helst spelar leksaken också såväl Mendehlsson, Wagner som kyrkklockor.



ps. Huset vars tak skymtar under kyrkförpackningen verkade vara något slags festlokal/kapell med en borgerlig vigselförrättare (kan väl iofs också vara en pastor, men civilklädd var han i alla fall). Lovvärt, antar jag, men det hamnar inte på bild i min blogg ;o) ds.

inkarnationen hela året om

Att fira Jesu födelse borde ju vara aktuellt hela året, den är liksom förutsättningen. Därför har jag fortfarande min pyttelilla plastkrubba framme på jobbet, men nu har jag sett något jag vill ha ännu mer: Alessis porslinsvariant. Är den inte den finaste krubban någonsin?

förväntan

Detta ska bli en så rolig helg!

I morgon ska jag och maken på en god väns 40-årsfest, och temat är hårdrock! Lite åldersnoja? frågar sig vän av ordning. Njae, tror jag, han bara är sådan, och det är ju bara att konstatera: 80-talets hårdrockande tonåringar är nu nästan medelålders, och det tidiga 90-talets klubbkids drar Urban Jungle-barnvagnar på stan (i samma neonfärger som de hade på tröjorna på rave-festerna, hihi). Men musiksmaken ändras inte nödvändigtvis för det. Jag lyssnar fortfarande på mycket av britpopen som gjorde mig så glad under mina studentår, och då och då plockas en gammal Madonna- eller Simple Minds-skiva fram. Blandat med all modern singer-songwriter, americana och de eviga favoriterna U2.

Ehm, just det ja, helgen var det, ja. Hårdrocksfest alltså. Vi har tillbringat en hel del tid med att leta kläder och accessoarer, och idag hittade jag, klang och jubelsång, en riktigt gammal sliten Kiss-tröja på UFF. Parat med tuperat hår, nätstrumpor och jeanskjol kommer jag nog känna mig 80-talssnygg på rätt sätt.

Dottern tillbringar lördagskvällen och -natten hos några goda vänner, och när vi på söndag förmiddag hämtar henne, kommer vi dras in i en skattjakt som kommer föra oss till två av de skånska slotten, och innehålla polska språkutmaningar, ondskefulla godsherrar, kakao och lite Linné. Men mer om det kommer senare! Kul ska det bli i alla fall!

Nu är det verkligen sängdags. Det kommer krävas lite extra energi den här helgen.

rea

lollopard i Malmö har rea - pallra dig dit om du letar efter fina barnkläder (och lite vuxenkläder) i glada färger och absolut ljuvlig kvalitet. Jag köpte likadana klänningar till dottern och hennes två kusiner, fast i olika färger. Själv vill jag vääääldigt gärna ha en omlottklänning därifrån, men det får prioriteras bort för tillfället.

Annars är jag faktiskt rätt bra på att köpa saker på rea, det är ytterst sällan jag köper någonting till fullpris. Men denna min kostnadsmedvetenhet går dessvärre lite ut över mitt samvete, då ekologiska och rättvisemärkta kläder sällan är billiga. Fast det känns som om de blir allt vanligare även i de stora kedjornas affärer, och då kan man väl hoppas på att någon gång lägga vantarna på några sådana också.

Men second hand är ju också faktiskt väldigt miljövänligt (eftersom den miljöskadliga effekten "per användning" blir mindre), så jag lugnar mitt samvete (och min plånbok) med att en del sådant också finner vägen in i garderoben.

prästchic

Eh, what? Jag promenerar omkring på stan i Stockholm på jakt efter en födelsedagspresent till maken, och vad får jag se? På grandpa på Kungsholmen säljer de uppenbarligen prästskjortor. Tillverkade av Whyred. Det är ju inte utan att man undrar lite. Jag misstänker ju att det är en konstig slump att designerna på Whyred bara råkade komma på en "ny" krage som ser ut precis (nästan i alla fall, frimärksöppningen var lite i smalaste laget) som en prästskjorta. Men det förstås, nu kan man känna sig lite småtrendig när man går "avkragad" på stan...

surrealistiskt

Igår fick jag ett par fantastiska örhängen av min vän och kollega. De var stora, guldiga, och föreställde Jesus (se bilder nedan). Jag skulle aldrig få för mig att ha dem på jobbet (eftersom de är för stora), men kommer gladeligen, och ofta, ha dem på fritiden. Nå, i alla fall visade jag dem med ett stort leende för kyrkoherden. Han rös, och sade "Ha dem inte här bara!", vilket ju var helt ok. Men sedan kom vi in i världens underligaste lilla diskussion om vilka smycken som är ok och inte.
Kyrkoherden: Kors är ok i halsband, det har ju biskopar, men inte i öron, näsa eller någon annan stans. Utom kavajslag. Som örhängen tycker han att det är respektlöst (!).
Jag: Vilken är skillnaden mellan kavajslag och örhängen?
Kyrkoherden resonerar: I öronen handlar det om fåfänga, vilket inte ska förknippas med korset.

Vi bara häpnade, jag och vännen. Och deklararade att vi absolut inte höll med. När jag har ett par kors i öronen (vilket alltså händer med jämna mellanrum) har jag dem naturligtvis också för att jag vill säga något. Korset är inte (bara) en dekoration, var det än bärs någonstans. I näsan skulle jag inte ha det, eftersom jag vet att så många blir provocerade av just hål i näsan, men jag skulle inte bli upprörd om någon annan hade det.

Nu kändes det inte som att herdens resonemang var så väldigt genomtänkt, utan rätt så känslomässigt, och det kommer faktiskt inte stoppa mig från att ha små diskreta kors i öronen om jag vill. Bara kanske inte än på ett tag. Men nog är det (sorg-)lustigt att kvinnliga "dekorationer" är fåfänga, medan manliga inte är det?


Vit bakgrund, man ser detaljerna rätt bra.


Mörk bakgrund, man ser glansigheten och guldigheten rätt bra!