2006-12-31

årets lista

(från Karin Långström Vinge)

Nyhet: Antje Jackelén blir biskop i Lunds stift.

Skvaller: Alla dokusåpor, samt allt om Linda Rosing. Jisses.

Plats: Skåne ;o)

Vardagsmys: Varm choklad och levande ljus.

Seger: Det är inte ok att låta bli att betala tv-avgift, eller ha "svart" arbetskraft.

Flopp: Valet, Saddam blir avrättad.

Författare: Orhan Pamuk.

Bok: Bibeln, alla års bok.

Film: En obehaglig sanning, förde äntligen upp klimathotet på löpsedlarna.

Skor: Mina Clarks-skor av kinamodell.

Väska: Min dessvärre avlidna bruna.

Plagg: Omlottklänning, i år igen.

Modehändelse: Victor och Rolf på H&M. Fast jag ville inte ha något av plaggen.

Designer: Hans J Wegner. Alltid.

Accessoar: Stora örhängen. Alltid.

Artist: John Legend.

Låt: No Party, Marit Bergman.

Hatlåt: Ingen aning.

Love-to-hate-kändis: (kopierar från Karin) Christer Sturmark (fast jag hatar honom verkligen inte men jag gillar inte hans åsikter).

Irriterande kändis: Väder-Tone och Ernst.

Tv-program: Rome.

Dokusåpa: Extreme Home Makeover. Alltid.

Sämsta dokusåpa: Folkpartiet och datorerna *ler* Annars den där otäcka Supernannyn.

Ögonskugga: Crémeögonskugga Nivea.

Mascara: Öh, ja vad heter den...Nån av L'Oreal i alla fall.

Doft: Kaffe, kanel och bebis.

Blogg-must-have: Könsneutral äktenskapsbalk (håller med, Karin).

Modevision av mig själv inför våren 07: Rätt så svartklädd, tror jag.

Att göra: Skriva romanen, uppfostra barn, älska familj, flytta igen.

2006-12-29

r.i.p. mariarörelsen

Idag avlivade jag Mariarörelsen.
Det har ju inte varit någon action på den fronten på ett bra tag, och även om jag tror på idén (dvs att skapa en plattform/ett parti/ ett nätverk för en kristen vänster) är det helt enkelt för mycket på gång just nu, det finns inte riktigt ork och plats för Mariarörelsen i mitt liv just nu. Och eftersom varken Klas eller Vonkis (de andra medlemmarna) protesterade, raderade jag idag bloggen. Spiken i kistan blev att det inte går att flytta medlemsbloggar till nya Blogger.

Men, framtiden är ännu oklar. Min misstanke är att vänstern kommer uppleva mer medvind snart, och en kreativ, andlig och solidarisk vänsterrörelse kanske är precis vad som behövs under åren som kommer. Och då kommer jag säkert vara med. Det är bara inte jag som ska driva den. Tyvärr.

ännu en lägenhet...

...ännu en visning. Den här lägenheten var mycket bättre än den förra, mysig planlösning och bra förvaring. Lite att göra, men inget man inte kan dröja med. Och gården var rätt ok.
Men.
Det luktade fukt. Och det är fullständigt omöjligt att leva i en fuktskadad lägenhet. Så nu är det dags att kolla med besiktningsman. Vore bra om det bara var lukt, då kan man nog göra något åt det. För lägenheten var nog så nära perfekt som vi kan förvänta oss på ett tag.

2006-12-25

jul 06 i ögonblick

* barnet överlyckligt i fjäderboa, svandunstofflor och liten rosa väska
* samma barn lika överlyckligt med skyddsglasögon och leksaksborrmaskin
* äntligen cyklar!
* äntligen staffli!
* full kyrka klockan elva på förmiddagen, och klockan halv tolv på natten
* Paradis, inte Aladdin
* kalkon, inte gris
* tomten smög in under natten igen! Undrar om han kommer dyka upp under dagen någon gång?
* motsträvigt fjärde advents-ljus
* makens premiär som textläsare i kyrkan
* ful gran blev vacker
* "Det var förbanne mig det finaste jag hört sedan jag konfirmerades. Vill du ha ett fikon?"

2006-12-21

sista posten innan jul, så...

...god jul!

Nytt på vår front är:
1) hemutredningen skickad till adoptionsorganisationen FfIA! Nu är det nog bara två år kvar...
2) vi ska flytta från vår by in till Malmö. Tittade på lägenhet igår, fler visningar på gång, så någon gång under våren blir vi stadsbor igen. Skönt, och sorgligt.

2006-12-20

skolavslutning

Hade skolavslutning med den internationella skolan, eller rättare sagt en skola med en avdelning som är "vanlig svensk", och en som är engelskspråkig internationell. Det var kul! Allting på två språk, men ändå förhållandesvis effektivt.

Jag talade om julen som familjen högtid, den heliga familjens, och den egna familjens, och om hur man kunde fira den på det sättet oavsett vilken tro, eller inte tro, man har. Det uppskattades.

och i morgon är det två avslutningar till. Det är roligt att ha dem. Vi har varit mycket tydliga med att om man kommer hit och har skolavslutning i kyrkan, då är det att betrakta som gudstjänst, och följaktligen förmedlas välsignelsen. Något som skolorna uppskattar och är helt med på. Än så länge i alla fall.

2006-12-18

mycket folk blev det...

En glöggfest senare. 34 personer, varav 14 barn, var vi som mest. Det var svettigt, och mycket trevligt.
Det bjöds på: eggnog, fyra sorters glögg (alkoholfri, lättglögg, vinglögg och vit starkvinsglögg, den sista iskall med en skiva lime - mums), minilussebullar (hade bakat 110 stycken, och de gick åt), pepparkakor, fetaostcreme att bre på pepparkakorna, och till slut en liten otäck Christmas pudding.

Och så hade vi en mistel på pinne, så att man kunde flytta den *ler*

2006-12-15

festtid

Igår var maken på glöggfest.
Idag ska jag ut med kollegorna.
I morgon är det glöggfest hos föräldrarna, på söndag hos grannen, och på måndag hos oss.
Adventstid är festtid snarare än fastetid.

2006-12-13

det lussar dit och det lussar hit

Efter personalmötet skrudas det om, lite fnissigt. Jag, fritidsledaren och volontären är Lucia och tärnor, vaktis får en stjärngossekosym tillslängd sig, och accepterar. Kyrkoherden dyker upp iförd något för litet lusselinne (någon av döttrarnas gamla) och glitter, men skrudar om lite grann och blir stjärngosse även han. Expeditionstjejen hoppar in iförd pepparkaksgumme-dräkt.
Vi sjunger Natten går tunga fjät, Staffan var en stalledräng och Nu tändas. Naturligtvis läser Lucia en vers. Alltsamman är mycket fnissigt och fånigt, och någonstans under allt fjantandet är det på fullt allvar.

Några timmar senare sitter vi på golvet, maken och jag, och inväntar dagisluciatåget. Barnen kommer instrosande. Någon blir alldeles uppskrämd av den stora mängden oooh-ande och aaah-ande mödrar, fäder, mormödrar mfl, att hon börjar gråta. Barnen och deras fröknar sjunger Ute är mörkt och kallt, Midnatt råder, Blinka lilla stjärna, Vi komma från pepparkakeland, Hejsan hoppsan fallerallera, Staffan var en stalledräng och säkert någon sång till. De sitter på golvet, någons lussekrona halkar ner runt halsen. Dottern pillar på sitt ljus, provar att trycka det mot benen eller magen. Det är ursött, halvtaffligt och alldeles vansinnigt rörande. Och väldigt mycket på riktigt.

2006-12-12

barnet x 2

1. Konversation vid middagsbordet, endast mor och barn är hemma.
Mamman: ...Men hur ser pappa ut då? Är han söt?
Barnet: Mm.
Mamman: Kan du beskriva honom?
Barnet: Han är hårig. Och köttig!

2. Är på väg i säng, klockan är väl elva. Hör plötsligt konstiga ljud från vårt sovrum (där barnet sover). Går upp, och tittar in. BLOD! Dottern ligger halvvägs ut över kanten och gråter. Det är blod på golvet, hennes händer och ansikte, i sängen. Jag ropar till mig maken och lyfter upp barnet, som naturligtvis är alldeles utom sig. Det visar sig, Gud vare lov, bara vara näsblod.
Men dottern är såklart skärrad, och jag har adrenalin istället för blod i ådrorna. Vi sitter i badrummet, dottern i famnen, och lugnar ner oss, medan maken byter lakan och svabbar av barnets ansikte och händer. Pyjamasen i blöt. Barnet somnar i min famn. Lugnet lägger sig, men det blir ingen sänggång än på ett tag. Pust.

2006-12-11

drevet går...

...mot de frånskilda mammorna. Metro hade såväl krönika som artikel om mammor som vägrar mannen vårdnaden. Alla eventuella argument de skulle kunna ha förlöjligades å det grövsta i krönikan.
Missförstå mig rätt här. Ett barn bör definitivt ha tillgång till båda sina föräldrar. Allt annat är ett misslyckande.

Men är det så konstigt om rättsväsendet tilldömer mamman vårdnaden, när det i många familjer är hon som har haft den även under äktenskapet/förhållandet? Krönikören hävdar att pappan har rätt till sina barn ändå, eftersom mamman minsann inte klagade när mannen byggde veranda eller jobbade övertid för att finansiera semesterresan. Det må så vara, emellanåt. Men alltför många pappor väljer att ta en roll som effektivt placerar dem utanför familjen. Varför?

Ta fighten, karlar! Insistera på att få vabba, få ta föräldraledighet, torka snor och koka makaroner. Skulle kvinnan klaga över hur blöjan sitter på, ignorera, eller påpeka lite stillsamt att du måste få göra dina egna misstag. Hävda inte att du inte får ta hand om dina barn, inte medan du ännu har chansen, utan ta dig rätten! Det är förstås obekvämt att ta fighten, men gör det! Inte för din skull, utan för barnens.

För om den dagen kommer då du dessvärre måste stå i en rättssal och försvara din vilja att ta hand om dina barn, då är det barnens bästa som gäller. Och då spelar inte semesterresor och verandor roll, då är det snortorkning och vabb som kommer bevisa din förmåga. Om du var närvarande då, kommer du kunna vara det nu.

2006-12-10

söndag, och det innebär...

...att vi har tänt ännu ett ljus, Kristus kommer allt närmare. Dessutom är Fuglesang i rymden, Nobelfestligheterna i full gång och det ligger en riktigt bra predikan på prästflickealster!

2006-12-06

kungavärdighet

Vaktmästaren kom med teologisk insikt:

Herodes är en kung, som inte fötts till kung, utan blivit det.
Jesus är en kung, född till det, men inte fungerande som en världslig kung.

Den ene håller fast vid sin tron med alla medel, och omger sig med pompa och ståt.
Den andre förkastar makten och ståten till den grad att han till slut dör en brottslings död.

Inte konstigt Jesus födelse skrämmer Herodes.

2006-12-05

Så sätter...

...julvandringarna igång. Jag har den fantastiska dubbelrollen Josef/Herodes. Var och inhandlade ett tjusigt böljande skägg igår.
Snart har jag varit allt i julvandringsväg utom just Maria (eh...och Jesus...). Ironiskt, inte sant?

2006-12-03

2006-12-02

böcker är kul

Mitt lilla bibliotek, än så länge gravt ofullständigt, finns på Library thing.

konsert

Var på konsert på KB igår: Woven Hand, med Andi Almqvist som förband. Ruskigt bra, framförallt naturligtvis Woven Hand, en härlig present från goda vänner. Och massor med spännande människor i publiken.
Dottern sov över hos grannen, något hon har tjatat om i ett par månader. Som krona på verket fick vi dessutom sovmorgon. Bra fredag, helt enkelt.

2006-11-30

utvecklingssamtal

Har haft utvecklingssamtal med fader kyrkoherden. Känns riktigt bra, jag fick gehör för önskningar och åsikter, och vi gjorde ett par bra överenskommelser. Och så var det trevligt, inte att förglömma!
Och så fick jag lite beröm, och det är ju aldrig fel.

i en alldeles egen verklighet

Dottern:
Maaammmaaa...I morgon, när jag fyller år (vilket hon inte alls gör - tråkig mammakommentar), då kan Pippi komma! Och julklappar.
Eller så kan jag komma när Pippi fyller år, eller hur mamma?
Mamman:
Eeehm. Jaaaa, kanske det. Men Pippi finns ju mest i sagorna...
Dottern:
Ja. Och film!
Mamman (kommer i ett genidrag tänka på Astrid Lindgrens värld):
Men i sommar, då kan vi åka och hälsa på Pippi! Och på samma ställe bor Emil, och kanske Karlsson.
Dottern:
Ja! Och Tommy och Annika.
Mamman:
Precis.

2006-11-28

en alldeles vanlig tisdag

8.30 Morgonbön
9.00 Krubbvisning med engelskspråkig andraklass
10.00 Expedition
11.00 Lunchmöte med mentor
13.00 Öppet hus med småbarn (till 16.30)
17.30 Träff med prästvigda kvinnor i Malmö
19.15 Kinesiska i Lund
21.00 Hemma

Ehhehehehehehe...Host. Pust. Men nog var det en trevlig dag.

2006-11-26

helgen slut...

...och idag hade jag den stora förmånen att få döpa två små killar och två små tjejer. På det första dopet (med småkillarna) skrek den ene från början till slut. Stackars föräldrar, de såg bra svettiga ut. Uppenbarligen höll den lille på att få tänder. Nåja, han tystnade när modern tog ett varv runt kyrkan, och sedan kunde alla vara lugna.

På det andra var det två små harmoniska flickebarn som stod i centrum, och de gjorde knappt ett knyst, men däremot svimmade en av faddrarna och var endast en decimeter från stentrappan! Gud måste ha haft ett finger med i spelet, och såg till att tillställningen fick fortsätta vara fylld av glädje. Faddern ifråga piggnade till efter att fått sitta ett tag.

Ibland är det mer lite mer drama i det här jobbet än vad man skulle önska...

bröllop på gång?

Dottern: Mia säger att vi ska gifta oss.
Den ömma modern: Jaså?!
Dottern: Mm, för då får vi ha likadana klänningar!
Den ömma modern: Åh. Tja, när ni blir tillräckligt gamla får ni säkert det också.
Dottern: Mm.

2006-11-25

sorg

Det är helt enkelt för djävligt.
Idag är bara gråt.

Och andakt på äldreboende, intervju med aspirerande journalist och vigsel. Sällan har jag varit så ofokuserad.

2006-11-23

på kryssning

Att ha treåring är som att, utan sjökort, försöka kryssa i en vacker och okänd skärgård.

2006-11-20

blivande anarkist?

På väg hem från dagis. Jag och prinsessan möter en pappa på väg till dagis. Prinsessan hejar glatt och igenkännande, jag mer på ett "uppenbarligen-har-vi-barn-på-samma-dagis-och-är-därmed-trevliga-
och-hejar"-sätt.
Frågar barnet när vi är utom hörhåll: Vem är det?
Barnet: Peter.
Jag: Peter polis? (en av papporna har en gång skapat stor lycka genom att dyka upp i jobbkläder, med jobb-volvon, och kört runt ungarna på parkeringen)
Barnet: Nä, han (menar Peter vi mötte) är människa.

2006-11-19

fullständigt utmattad

Orkar inte ens vara någorlunda trevlig mot det älskade barnet. Hon är också trött, inte en bra match (och allt detta på grund av att hennes hostande hela natten höll mig vaken, och gjorde henne orolig, om än sovande).
Och i morgon börjar jobbet igen, full fart som kröns med en helg alldeles smockfull med förrättningar.

Ska det vara så här efter fyra dagars ledighet? Ouff.

2006-11-15

birros kulturmanifest

Från Marcus Birros blogg. Lägg upp det du också!

............................................................................................

Sverige är på väg att slira rätt ner i det kulturella diket. I tider när Sveriges näst största kultursidor på allvar diskuterar dokusåpor på mittuppslag, när landets största kulturella flaggskepp (åtminstone i sina egna ögon) likställer författares rättmätiga projektansökningar med “tiggarbrev” och målar i föraktfull, överlägsen, raljerande och obehaglig ton ut fattiga poeter som en ny form av samhällsfara, anser vi att måttet är mer än rågat. Den senaste artikeln i DN, skriven i en anda som bara har sitt motstycke hos en välsponsrad och blöt julfest hos Timbro, är ett insuinant och på sina ställen rent lögnaktigt påhopp på en yrkeskår som trots alla hinder känt sig nödga att ägna sig åt något så ekonomiskt omöjligt som att skriva en litteratur som främjar den andliga tillväxten i det här landet. Det andliga klimatet i Sverige är under all kritik. Vi är på väg att roa oss till döds. Det är minsta motståndets lag som gäller. Allt som är välling konsumerar vi med ett debilt flin, vid minsta motstånd ger vi upp. Med den nya regeringen vid rodret oroas vi över att det endast kommer bli den bärande kulturen som kommer att ha existensberättigande. Och vad är bärande litteratur? Är alla böcker som inte tjänar ihop till sina kostnader inte lika mycket värda? Är det dit vi vill?

Vi kommer få en ny form av selektionsjury (det är också populärt just nu) som sållar ut all icke bärande kultur, all barnteater, alla böcker som inte handlar om mord, småbarn eller balla caffe latte-sörplande södermalmsmorsor, all konst, all poesi, alla långa kärleksromaner, alla samhällskritik, all fri teater, alla mindre rockklubbar, alla ungdomsarrangemang. Men all god kultur kommer alltid underifrån. Den så kallat bärande kulturen, underhållningslitteraturen, kommer inte ens ha baksidan på en bussbiljett att skriva hem på när historiens bok ska skrivas.

Vad god kultur är kan diskuteras i evighet. För oss är god kultur allting som berör. Från Marcel Proust och smal lyrik, till Stephen King. Vi vill ha ett kulturellt smörgåsbord. Vi vill inte ha ett bord med bara en enda rätt att välja på. Det är mångfalden som gör kulturen levande och intressant. Och i en sådan mångfald måste den smala, så kallat tärande, kulturen också få finnas. Stephen King kommer mycket väl överens med Kafka i bokhyllan…

Nu hotas all den kultur som skänker människor andlig tillväxt. Den är hotad i grunden. Vi ser allvarligt på den nya kulturella utvecklingen. I våra ögon liknar det mest en rask avveckling, ett kalhygge.

När SVT för en tid sedan ville “föryngra” sina kanaler fick de ta emot den största mängden protestbrev någonsin av just ungdomar som inte ville bli behandlade som sämre vetande männsikor, som inte vill ha fler dokusåpor till priset av att dokumentärer och nyheter försvinner. Det tycker vi är bra. Det ger hopp.

Det är makten, inte folket som vill fördumma det kulturella och mediala utbudet.

Vi vill inte ha ett samhälle där bara melodifestival, schlager och kriminalromaner får tillåtas finnas. Vi vill ha ett sprudlande, oväntat, upprörande, tålmodigt och berörande kulturliv som måste få kosta. Vi vill ge mer pengar åt all den så kallat alternativa kulturen, (som ju egentligen inte alls är alternativ, utan den i verkligheten rådande) den som lever och frodas utanför DN-skrapan, utanför tullarna. Den räddar liv. Låt den få göra det. Håll era flottiga, marknadsliberala fingrar borta från poesin, litteraturen, barnteatern, biblioteken, rockklubbarna, ungdomarna. Om ni anser att kultur endast är privatteatrar, schlager och deckare är ni välkomna på en rundvandring i ett fantastiskt land som ligger strax intill. Vi sträcker ut en hand. Ni är alla välkomna in.

2006-11-14

spännande dag

Förmiddag: Konvent med föredrag av Anne Morisy (?), om tro i orons tid, typ. Mycket spännande, många kloka synpunkter om hur oron och ängslan förlamar oss.
Eftermiddag: Krisgruppsmöte på skola. Också spännande och intressant, och framförallt, hoppas jag, viktigt och nyttigt.

Och kväll: Wo shuo zhong guo hua hen hao.

2006-11-13

störig

Står med massor med andra på tåget i morse. Pratar med grannarna. Ung man (en sk slyngel) med mycket kort hår och bomberjacka spelar "musik" med sin mobiltelefon. För alla i vagnen. Musik med inte alltför fredligt innehåll, speglandes den unge mannens politiska åsikter, vilka befinner sig vääääääldigt mycket till höger om mina.
Min granne (som till råga på eländet talar svenska med brytning) ber honom att sänka musiken och får en kall blick tillbaka. "Du kan gå till den tysta kupén." Vi konstaterar att vi inte får plats, och ber honom vänligt att visa hänsyn. Han skiter i det. Vi envisas en liten stund, men sen ger vi oss. Suck.

Vad gör man? Det känns ju viktigt att markera, men hade jag varit ensam hade jag nog inte vågat. Och alla andra höll tyst, det var bara grannen och jag. Gillar verkligen folk vit makt-musik, eller är vi helt enkelt så fega?

lång helg = seg morgon

Hade konfadag i lördags. Alla församlingens konfirmander (nåja) samlades och gjorde skojigheter tillsammans. Kul, men jobbigt.
Och igår var det två gudstjänster, den första temagudstjänst med konfirmander, och tvåan familjemässa. Båda var härliga.
Men oj, vad seg jag är nu.

2006-11-09

vackert

Såg just Tristan + Isolde. Oerhört mycket bättre än förväntat, vackert, romantiskt, sorgligt...och välgjort.

Tristan på sin dödsbädd:
"Jag vet inte om döden är större än livet. Men kärleken övervinner dem båda."

Evangelium.

2006-11-05

ny predikan...

...som naturligtvis ligger på prästflickealster.
Mest personlig hittills, tror jag.

oj då!

I de grundaste vatten...
Sten i glashus...
Den som gräver en grop åt andra...

Pastor Ted är i blåsväder.
Men stackars, stackars familj.

2006-11-04

Roma

Äventyret började i onsdags, då det ju, som bekant, var snöstorm här. Vi var ute i god tid, riktigt god tid faktiskt. Maken körde dottern till hennes faster, medan jag kastade mig in till Malmö och power-shoppade en vinterkappa på tio minuter.
Sedan tänkte jag ta tåget mot Kastrup. Maken skulle ansluta i Svågertorp (sista stationen före bron för er norrlänningar ;o). Tänkte. Skulle.
Stormen härjar som värst.
Tågen inställda, men inte på grund av stormen, utan på grund av någon avsliten kabel i närheten av Kastrup (eller avbiten kanske? Är det månntro luffarspindlarna på Pepparholmen som varit i gång?). Maken står och huttrar i stormen. Jag sitter på tåget, som efter många om och men kommer iväg, bara för att släppa av oss på nyss nämnda station, där vi ska byta till buss.
Rockkonsertspanik utbryter när bussarna till slut anländer. Men vi kommer på, och mig veterligen blev ingen nedtrampad.
Efter en mycket svajig resa över ett mycket upprört Öresund anländer vi till Kastrup med lite för lite tid till godo, men eftersom vi inte tänkt checka in några väskor borde det vara ok...eller kanske inte. Det visar sig att Air One och SAS (flygbolagen som samsats om att transportera oss), inte längre är sams och ligger i förhandlingar. Under tiden är alla biljetter ogiltiga. "Ring er resebyrå." "Men...men...biljetterna är köpta på nätet!" "Hm, mm, gå då bort till biljettdisken". Efter en låååång väntan (med gryende misstankar om att SAS-kvinnan själv dragit till Rom), var allt ok, och till slut satt vi verkligen på flyget.

Resten av resan var precis så odramatisk som den skulle: 20 grader varmt. Pizza och tiramisú. Ruiner, nunnor och kardinaler. Shopping och kaffe. "Buon giorno". Mer kaffe. Långa promenader och värkande fötter. Sovmorgnar. Pasta och rött vin. "No thanks, no, no, sorry, no thank you, I really don't want..." Och det var alldeles underbart härligt att komma hem.

2006-11-01

2006-10-31

jobbig morgon

Vissa morgnar är bara fel från början till slut.
Drömprinsessan vaknade 5:40. "Jag har vaaaaaaaknat!" Och trots alla välvilliga påpekanden från föräldrarna om att det fortfarande var natt, eller att hon minsann kunde gå upp själv och leka lite i sitt rum eller..., så insisterade hon alltmer ilsket på att någon (läs: jag) skulle komma och plocka upp henne. Till slut klampade en sur mor in på hennes rum och tog upp henne ur sängen, och talade sedan allvar med barnet.
Den relativa friden lade sig sedan, vi satt (i mitt fall halvlåg med slutna ögon) och tittade på vad barnprogram som erbjuds i ottan. TV5s mysko serie med lejonet Argai fann nåd hos barnet, ända tills den blev läskig. Då satte hon själv in Pelle Svanslös i DVDn. So far, so good.
KLockan närmade sig obarmhärtigt den tidpunkten då jag vare sig jag vill eller ej måste ta tag i mig själv, och jag släpade mig upp till andra våningen och klädhögen i sovrummet. Aaaargh. Inga fina kläder. Inga saker som sitter bra. De fina sakerna är smutsiga. Håret är galet. Jag är ful.
Jaha. Hjälpligt iordninggjord, går ner med kläder till barnet. "Jag vill inte ha trosor!" "Det måste du. Pippi eller hjärtan?" Gråt och tandagnisslan. "Dumma mamma!" Mamma börjar gråta. Det ringer på dörren. Dumma morgon. Men lämningen på dagis gick i alla fall bra.

2006-10-30

allhelgona...

Är det kanske dags att gå med dottern till kyrkogården och tända ljus, för första gången? Om jag hinner i morgon blir det så, tror jag.
Annars har jag redan blivit trick or treatad av otrevliga tonårspöjkar i det lokala bageriet (de fick inga bullar av tjejen bakom disken, men en dansk fem-og-tyve-öring av mig, hehe).
Tur man ska åka bort större delen av veckan.

2006-10-27

kan jag gå ur nu?

Träffade en kollega på tåget i morse. Han berättade att det har gått omkring folk från Humanisterna och delat ut utträdesblanketter (ur Svenska kyrkan) i folks brevlådor, med ett litet otäckt följebrev där man uppmanar folk att gå ur.
Vad i hela fridens namn är det?!
Sånt...sånt...fulspel.

Jag börjar tröttna på riktigt. Visst, vem som vill får vara ateist, helt ok med mig. Om du hellre är muslim, helt ok det med. Om du vill kalla dig agnostiker, sure, gör det. Men respektera för 17 gubbar alla andras beslut!

Jag är trött på att anses vara vidskeplig, mindre vetande, anti-vetenskap, del av en förtryckarorganisation... Jag är trött på att alltid förlöjligas, tillsammans med de miljardtals människor runt omkring i världen som är troende. Jag är trött på självrättfärdigheten hos Humanisterna. Jag är trött på att de uppenbarligen tror att det endast finns en sanning, och att de är de enda som har funnit den.

Jag vill ha respekt.

Med tanke på att det knappast är en hemlighet att man kan gå ur Svenska kyrkan, och att tidningar de senaste åren haft förtryckta utträdesblanketter när det närmar sig andra november, måste man väl ändå kunna anta att många, om än kanske inte alla, som stannar i kyrkan gör det för att de VILL det?!

Och till skillnad från Humanisterna vill jag inte fulspela. Och hur skulle det gå till?
Kan jag gå ur kommersialismen? Eller materialismen? Kan jag gå ur rädslan inför de jag inte förstår? Kan jag gå ur nu?
Nä. Jag kan inte. Jag gör det jag kan. Utan förakt. Jag ber för dem. Precis som för alla andra.

Uppdatering: Efter att ha surfat runt lite verkar det som att det varit en enskild "Humanist" som delat ut lapparna, i samband med a-kasseupproret. Ok. Så då är alltså inte Humanisterna som organisation inblandade, men herr Sturmark kan inte ta emot ursäkten biskoparna Wejryd och Ytterberg framför (för att ha anklagat Humanisterna för lapputdelandet) utan att vara syrligt nedlåtande angående bakgrundskoll och hur det hör samman med prästers tro på Bibeln. Där var det igen, föraktet. Blä.

2006-10-26

24-timmarsvirus

Efter att ha gått och känt mig lite småkrasslig i nån vecka eller så, slog viruset till med full kraft på tisdag eftermiddag. Darrande, med värkande rygg och sprängande huvudvärk tog jag mig hem, för att kollapsa fullständigt i soffan. Låg där och darrade i ett par timmar, flyttade mig sedan till sängen, där jag hade frossa halva natten (tre täcken och en vetevärme hjälpte inte!). När febern släppte kändes det som att livet kom tillbaka.
Och nu, ett drygt dygn senare, är jag matt, men helt utan såväl huvudvärk som feber. Enda resten är en något skrovlig hals.

Otäck sjuka. Bra tidsförlopp.

2006-10-24

laudes

Trodde aldrig jag skulle säga/skriva det, men tidegärden är bra.
När man tillbringat en natt i samma säng som sin treåring (vilket är första gången sen hon var tre månader), är halvsjuk och inte det minsta vänligt inställd till världen, då är det bra med laudes. För att man fixar laudes på ett sätt man inte skulle fixat någon annan morgonbön.

2006-10-23

spidey

Barnet älskar Spindelmannen, och Youtube är en källa till lycka:

sticker upp huvudet ovanför sanden, tittar runtomkring, och dyker ner igen

Fjärde lediga dagen i sträck. Utvilad, om än ej utsövd.
Helgen medförde Stockholmsvänner på besök, vilket har varit jättekul. Inga strapatser mer än en liten sightseeingtur till Västra hamnen och det fina huset.

Men idag gav jag mig iväg på egen hand, till Louisiana och Poul Kjaerholm-utställningen. Med anledning av det länkar jag här till en av hans allra tidigaste stolar, PK 0, som dessutom råkar vara min favorit i hans produktion.
På Louisiana fanns också en fantastisk utställning med filmfoton. Enda problemet med det underbara museet är att det inte fanns mycket i matväg i den tjusiga kafeterian.

I övrigt har helgen också inneburit ett spinningpass i fredags, ett body jam-pass i söndags och i kväll ska jag på body balance. Jag är ju bara såååå bra. Och ledig i några timmar till. Aaah.

2006-10-19

surrealistiskt

Ibland får man en inblick i en helt annan värld...

Bibelstudium. En bunt äldre damer (och en modig herre), eleganta, med silversmycken och scarfes. Vi talar länge om söndagens bibeltext (änkan med kopparslantarna), och har roligt. Drar paralleller till roffarmentalitet och oärlighet i dagens samhälle. Det pustas över bidragsfusk, men också över rika som inte delar med sig.

Fika efteråt. Hamnar vid ett bord där det förs en animerad diskussion om den förföljelse moderatministrarna utsätts för. "Men det är ju inte så konstigt, med alla dessa vänstervridna journalister, och hur vänstervridet svt är!" Hoppla, tänker jag, nu gäller det att hålla tand för tunga. Det fortsätter talas om hur landet nu äntligen ska komma på fötter, och det ska bli lite ordning och reda.
Jag småler och dricker mitt kaffe i stillhet.
En av damerna deklarerar att hon minsann haft svart städhjälp i alla år, och att det är en skam att man förföljer de som köper städhjälpen, men inte de som säljer och som inte vill arbeta vitt (för övrigt en av dem som nickat instämmande när det diskuterades hur man borde klämma åt bidragsfuskarna - dubbelmoral, eller vadå?). Tanken på att försöka problematisera lite far genom mitt huvud, men avfärdas lika snabbt som en telefonförsäljare. Inte heller väljer jag att komma med invändningar när den katastrofala svenska skolan kommer på tal, eller att vänsterblocket minsann aldrig kommit överens om något.

Fast vi var faktiskt överens om att tre miljoner i inkomst inte är för lite för att anställa en barnflicka vitt.

2006-10-17

biskop Antje

Ja, nu blir det till att lära sig att stava namnet *ler*
Jag är nöjd, tycker att hon verkar klok och eftertänksam, utan att vara populistisk.

ny biskop på gång

Idag ska jag alldeles strax iväg för att välja ny biskop för Lunds stift. Kul och spännande! Tre kvinnor och två män är kvar efter provvalet (läs mer om dem här, finns en länk på första sidan), så nu ska det väl förhoppningsvis äntligen gå att välja en kvinna, i så fall den första sedan kyrkan skiljdes från staten.

motion

Jag har äntligen hittat en motionsform jag verkligen gillar, ja till och med kan längta lite efter. Det är bara så skönt. Synd bara att det inte bränner fett så mycket som jag skulle önska...

2006-10-16

jag gillar listor och enkäter...

... och memen. Här är en jag hittade hos Barse, perfekt för en trist jobb-måndag.

A is for age: 32. Ganska precis.
B is for booze of choice: Nja. Inte mycket, men rött vin av Rioja-typ är aldrig fel.
C is for career: Nytt jobb, i storstadsförsamling i Malmö!
D is for your dad's name: Bernhard. Men rent formellt sett Roger.
E is for essential items to bring to a party: Maken.
F is for favourite song at the moment: "No Party", Marit Bergman.
G is for favourite game: Carcassonne. Gamlingen håller ställningarna, men Alhambra och Ticket to Ride är också kul.
H is for home town: Town? Byn jag bor i heter Hjärup.
I is for instruments you play: Piano. Men jag var bättre förr.
J is for jam or jelly you like: Jordgubbssylt av den gammeldagsa sorten med riktiga jordgubbar i.
K is for kids: Sagoprinsessan, tre år.
L is for living arrangements: Radhus, tre våningar.
M is for mother's name: Lena.
N is for name of your crush: Christoffer.
O is for overnight hospital stays: En vecka eller nåt sånt i samband med drömprinsessans födelse (lite innan, lite efter).
P is for phobias: Skorpioner är riktigt otäcka. Liksom trånga utrymmen.
Q is for quotes you like: "Faith is formed through personal, trusted relationships." David J. Anderson, "This is an ex-parrot!" John Cleese/Monty Python, eller varför inte "Crucifixion? Yeees. One cross each, to the left, in the line." Eric Idle/Monty Python
R is for relationship that lasted the longest: Men maken, uppe i svindlande tio år, sju som gifta.
S is for sartorial style: Tja, prästskjorta? Annars mycket Noa Noa, lätt bohemiskt.
T is for time you wake up: Aaaaalldeles för tidigt. Sjutiden för det mesta.
U is for underwear: Ja.
V is for vegetables you love: Gul paprika! Morötter, haricots verts, broccoli, vitlök, alla sorters lök är bra. Och naturligtvis kalamataoliver.
W is for weekend plans: Vänner från forna hemstaden Stockholm på besök. Annars ledig för en gångs skull, ska hänga med barnet till hennes gympa på söndag.
X is for x-rays you've had: Typ tänder.
Y is for yummy food you make: Det mesta, faktiskt. Men jag är fullständigt värdelös på att göra ost- eller bechamelsås. Det går bara inte.
Z is for zodiac sign: Våg. Som om jag bryr mig.
Å är för åt dem som du vill skicka listan vidare till: Den som vill.
Ä är för älsklingstrend: Sextiotalsinspirerade kappor? Neobarock?
Ö är för en önskan just nu: Att maken blir frisk.

2006-10-15

ny predikan...

...som i vanlig ordning ligger på prästflickealster.

Gudstjänsten gick bra, nervositeten börjar ge med sig. Men helt utan incidenter var den inte, jag lyckades dänga till micken så att skumgummigrejen flög över koret. Fniss.

2006-10-14

tog mig i kragen...

...och blev till slut medlem på predika.nu. Trevligt!

2006-10-13

religionstest då?

På samma sida som filosofi/etik-testet finns ett religionstest. Jag blev...100% Mainline Liberal Christian Protestant! Vilken överraskning... Minst av allt var jag Jehovas vittne! Men inte är jag mer new age (41%) än muslim (38%). Måste vara min prioritering av miljön, respektive mitt avståndstagande till bestämda könsroller, fördömande av skilsmässa samt homosexualitet. I vilket fall som helst är tron på en Gud viktigare än dylika etiska ställningstaganden.

Listan:
1. Mainline - Liberal Christian Protestants (100%)
2. Orthodox Quaker (93%)
3. Liberal Quakers (80%)
4. Mainline - Conservative Christian Protestant (78%)
5. Seventh Day Adventist (77%)
6. Unitarian Universalism (71%)
7. Eastern Orthodox (65%)
8. Roman Catholic (65%)
9. Reform Judaism (53%)
10. Bahai (46%)
11. Neo-Pagan (44%)
12. Mahayana Buddhism (41%)
13. New Age (41%)
14. Sikhism (41%)
15. Theravada Buddhism (41%)
16. Secular Humanism (41%)
17. Hinduism (39%)
18. Orthodox Judaism (39%)
19. Taoism (38%)
20. Islam (38%)
21. Non-theist (33%)
22. Jainism (33%)
23. New Thought (32%)
24. Christian Science (Church of Christ, Scientist) (31%)
25. Church of Jesus Christ of Latter-Day Saints (Mormons) (25%)
26. Scientology (24%)
27. Jehovah's Witness (18%)

filosofi/etiktest

Hittat via Barseblog och Klippt och skuret. Kul!
Mina resultat:

1. Aquinas (100%)
2. St. Augustine (100%)
3. Jean-Paul Sartre (92%)
4. Spinoza (92%)
5. Ockham (82%)
6. Kant (82%)
7. Nel Noddings (70%)
8. John Stuart Mill (65%)
9. Jeremy Bentham (61%)
10. Aristotle (54%)
11. Prescriptivism (39%)
12. Stoics (39%)
13. Nietzsche (36%)
14. Plato (34%)
15. David Hume (34%)
16. Epicureans (33%)
17. Ayn Rand (25%)
18. Cynics (22%)
19. Thomas Hobbes (0%)

Svårt, men intressant. Jag är nöjd med resultatet. Hur går det för dig?

stockholm

Tog en sväng upp till den forna hemstaden för att bli avtackad.
Det var roligt att träffa kollegor och vänner igen, men på något sätt också skönt att konstatera att det inte längre är min plats. Men det är en plats som alltid kommer finnas i mitt hjärta.
Spridda höjdpunkter:
* en underbar mässa tillsammans med kollega E, som också avtackades,
* helhjärtad, ordet som gavs mig av kh,
* den vackra stolan ungdomarna hade gjort åt mig,
* en lång och mysig frukost med några av ungdomarna,
* mosaiktavlan M gav mig,
* k-märkt av älskade B,
* mingel på taco-kvällen,
* tårfyllda kramar, lååånga kramar,
* mycket kärlek.

Dessutom fick jag äta middag med J och sonen E (min svärson!), och sedan tillbringa hela torsdagseftermiddagen med henne. Det var härligt, jag saknar henne mycket. Vi såg Uppenbar(a)t och tyckte båda faktiskt om utställningen. Den är tankeväckande och bitvis mycket vacker, någon gång lite skrattretande eller löjlig, men hela tiden intressant. Se den, och låt din bild av Jesus fördjupas.

2006-10-10

politisk identitet

Klas utmanade mig. Huvva, säger jag bara, vilken dunderenkät. Nåja, jag ska göra mitt bästa.

1. Politisk ideologi du förespråkar?
Ehm, medvetenhet? Personligen innebär det att jag efter att ha funderat en massa hamnar till vänster på den politiska skalan. Jag tror inte att den ökande individualismen i vårt samhälle är bra för varken grupp eller individ, jag tror att det är statens uppgift att ta hand om de som inte har kraft att ta hand om sig själva, och jag tror att människor ska hjälpas åt. Dessutom tror jag inte att allt var bättre förr, att gamla tiders moral och etik nödvändigtvis är giltiga idag, att det måste finnas fattiga, eller att människan någonsin kan uppleva total frihet innan himmelriket är här.

2. Politisk ideologi du föraktar mest?
Likgiltighet, men även alla ideologier som förespråkar eller godkänner våld som ett medel för att genom driva sina idéer.

3. Materialist eller idealist?
*ler* Praktiserande idealist och utövande materialist... Motsättningen dem emellan är som den gamla galna uppdelningen mellan kropp och själ. Båda är nödvändiga, men den ena ska aldrig få övertag över den andra.

4. Plikt- eller konsekvensetik i politiken?
Både ock. Pliktetik är viktig, det måste finnas vissa absoluta värden, men en etik utan konsekvensanalys blir hård och omänsklig.

5. Politiskt uppvaknande?
Inga blixtar och dunder. Var närmast folkpartiet i min ungdom, men allteftersom min inneboende känsla för rättvisa har fått större inflytande, har jag vridits vänster.
Ett par incidenter har dock påverkat:
En skakig filmsnutt som vi fick se en gång under filosofilektionerna i gymnasiet där ett par israeliska soldater misshandlade en palestinier.
En förtjusning i den latinamerikanska magiska realismen gav insikt i och intresse för kampen mellan höger och vänster där.
En resa i USA visade baksidorna av ett system som jag tidigare trott vara framgångsrikt.
Och sista spiken i kistan för mina folkpartisympatier var den imageförändring som skett de senaste tio åren, där det parti vars partiledare vägrade sitta i samma soffa som Ny demokrati nu är de som "ställer krav" och för en politik som inte är helt olik Ny demokratis. Då fanns det till slut ingen anledning för mig att överhuvudtaget bry mig om högersidan av blocken (inte heller socialdemokraterna, med sitt agerande vad gäller de apatiska flyktingbarnen, finner nåd hos mig).

6. Politisk detour?
Nja, som jag skrivit ovan, snarare en långsam sväng...

7. Enskild person som påverkat dig politiskt?
Jesus, så klart. Min man har också naturligtvis varit viktig i min utveckling, många diskussioner har det blivit genom åren...
Befrielseteologerna i Latinamerika, bland dem Gustavo Gutiérrez, och Bonhoeffer har varit viktiga, liksom Gandhi och Mandela.

8. Bok som påverkat dig mest politiskt?
Under det rosa täcket av Nina Björk har påverkat mig mycket, liksom antologin Fittstim. Sedan naturligtvis (som de flesta i min generation) Naomi Kleins No Logo, och även böcker av John Pilger.

9. Största bristen i den politiska ideologi du förespråkar?
Att USA-hat tillåts styra hur man värderar organisationer och personer. Jag har mött mer än en vänsterperson som på fullt allvar hävdar att det inte kan komma något gott från USA, och att man ursäktar terrororganisationer som Hamas är magstarkt. Det måste finas något sätt som man kan vara vänster, för statens Israels rätt att existera, men samtidigt kritisk mot det sätt denna stat emellanåt agerar, precis som man kan vara kritisk mot alla stater.
Likadant måste man vara kritisk mot bristen på mänskliga rättigheter på Kuba, samtidigt som man kan ifrågasätta det amerikanska embargot. Världen är inte svart-vit.

10. Viktigaste enskilda politiska frågan?
Internationellt: skuldavskrivning och jämlika handelshinder och -friheter.
Nationellt (men även internationellt): Jämställdhet mellan könen, men även mellan åldrar, sexualiteter och etniskt ursprung. Det är inte klokt att vi som lever i ett så rikt och välmående land fortfarande har en verklighet där ungdomar snart kan komma få sämre anställningstrygghet än äldre, där kvinnor fortfarande får sämre lön för samma arbete som män, där människor måste byta namn för att överhuvudtaget få komma till en jobbintervju, där homosexuella ständigt utsätts för våld och diskriminering, där sjuka misstänkliggörs. Vi måste ha ett samhälle där det är möjligt att vara annorlunda. Jesus gjorde inte skillnad, Gud gör ingen skillnad. Då ska inte vi heller göra det.

Och så ska man väl skicka vidare den här, men just nu är det svårt... Jag får fundera på vem den ska till, och eventuellt återkomma.

2006-10-09

installation

Ny kyrkoherde igår alltså. Gudstjänst i en timme och femtio minuter. Och förutom distributionen av nattvarden hade jag ingen uppgift.
Men det var lika bra det, eftersom jag höll på att hosta sönder alltihop. Nu finns det vissa fördelar med vår kyrka, och med en något "upphöjd" prästsyn, nämligen att prästerna sitter åtskiljda från församlingen uppe i koret. Därifrån är det lätt att smyga ut i sakristian och hosta eller dricka vatten. Så det var ganska få som överhuvudtaget märkte eländet, utom mina fem-sex kollegor som satt framför och bredvid mig. Biskopen höll dock god min och log till och med mot mig.

Dock ska det noteras att med mycket koncentration och med knäppta händer går det att avvärja hostattacker. Det var liksom inte läge att smyga ut under brödbrytelsen...

2006-10-08

kalas och fest

Idag hade prinsessan sitt födelsedagskalas. Åtta barn i ålder 3 månader till sex år invaderade vårt hem, åt köttbullar, jordgubbstårta (enligt recept nedan) och löjliga mängder godis. Godiset hade någon pirat uppenbarligen grävt ner i vår trädgård (och vänligt nog lämnat en skattkarta till, om än uppdelad på ett flertal pusselbitar gömda i prinsessans rum). Det var roligt, och fullständigt utmattande.

Kalasandet pausade sedan i tre timmar (om än inte helt avstannat, eftersom mor, far och systrar dök upp precis på slutet, och andra stannade kvar lite längre) för att sedan återupptas i en mer vuxen version efter att prinsessan gått och lagt sig, nu i form av kombinerad födelsedagsfest för mig och inflyttningsfest. Nu är det bara två-tre gäster kvar och kvällen har gått in i det mer avslappnade skedet. Men än kan det drickas lite vin och pratas mycket strunt.

Men inte särskilt mycket vin, i morgon mottager vi vår nye kyrkoherde med mycken pompa och ståt, biskopar och kontraktsadjunkter.

2006-10-05

väntar...


...på min Rosy Angelis. Den har skickats från Tyskland, nu är den snart här! Äntligen!

Uppdatering: De ringde, den är här! Va, inte förrän på måndag? Jag kan hämta den? Jaaaa! Var 17 ligger nu utlämningen? Kommer inte ihåg firmanamnet... Okej, hittade. Lustigt smalt paket det här, får skärmen verkligen plats? Kolli 1/1, nåja, då är det säkert ok. Packa upp, många års väntan äntligen öve..var är skärmen? Den är verkligen inte med! Kolla mailet - aaaaargh, mailfunktionen nere! Kolla speditionsfirman - stängt till måndag. MORR. Kolla försäljningssajten, ok, ett nummer, och de har öppet till halv åtta, utmärkt. Fax svarar. Piiiiiiiiiiiiip. Dunkar huvudet i väggen. Hittar annat nummer, pratar med snäll tysk. Vadå, ordernummer? Eh, det här numret? Nähä. Det här? Inte det, nä. Det här. Bingo. Zwei paket. Va? Två? Men jag fick bara ett! Det kommer på måndag. Häpp. Några dagar till... Suck, och hurra.

2006-10-03

vardagsgudstjänst

Hade gudstjänst med förskolebarn. Lätt Noa och arken-tema, men på uppmaning av kollegor lät jag bli att:
1. beskriva hur alla de onda människorna och djuren måste sett ut när de legat i vattnet i fyrtio dagar, och
2. berätta att Noa med familj (namnlös hustru och ett gäng söner med namnlösa hustrur) åt upp en massa av de rena djuren, och att det därför fanns med sju par av dem.
Istället handlade det lilla pratet om att resa och hur tråkigt det är att aldrig komma fram (tack J för hjälp med spånandet), och hur svårt det är att komma överens om man är instängda tillsammans, och ändå åt inte krokodilerna upp ankorna. Och att alla djuren och människorna sen liksom blev belönade med en vacker regnbåge och Guds löfte att aldrig mer låta det regna så mycket att självaste Turning Torso blir översvämmad!
Och sen sjöngs det en massa, och bads, och efter gudstjänsten åt vi frukt och pratade om djur, kastade mjukisdjur på varandra och hoppade nerför trappstegen i koret. Och tipsade vår volontär om varför man inte behöver vara rädd för spindlar. Alltsammans mycket trevligt.

dotterns födelsedagstårta

Baka en sockerkaka med citronsmak (finns schysst mix om man känner sig lite bekväm).
Dela i bottnar när den svalnat.

Mixa frysta jordgubbar, om de är osötade kan du söta lite med florsocker. Vispa grädde. Vänd ner 2/3 av grädden i jordgubbsklägget.

Bred jordgubbsgrädde på bottnarna, ju mer desto bättre (och labilare, vår kollapsade efter ett tag). Lägg ihop och stryk återstående grädde utanpå. Dekorera med färska jordgubbar, silverkulor och sockerhjärtan. Skynda njuta!

2006-10-02

det allmänna prästadömet...

Konversation på väg till dagis angående barnets splitternya Barbie.

Prinsessan: Igår föddes min Barbis. Med rjosa hår!
Den ömma modern (lagom förstrött): Mhm.
Prinsessan: Och då döpte jag henne!
Den ömma modern (plötsligt intresserad): Jaha?!
Prinsessan: Ja, och så frågade jag om någon vill hjälpa till.
Den ömma modern: Att hälla upp vattnet menar du?
Prinsessan: Mm, och du ville det.
Den ömma modern: Ja, det är klart att jag ville.
Prinsessan: Och sen tvättade jag Barbis!

2006-10-01

trööööött

En hel helg av jobb senare... Vissa saker kommer jag ihåg tydligare: härliga dop, en vacker vigsel, otur med bussar, och att det är jättesvårt att resa sig från knästående med ett något för långt röcklin...

I morgon fyller underbarnet tre år! Och den enda saken hon verkligen har önskat sig är "en Barbis med rjosa hår". Nå, som den push-over till mamma jag är har jag inköpt en Barbie med rosa hår. Inte för att jag egentligen gillar dem, men jag vet ju också att hon kommer leka jättemycket med den.
Det är lurigt med leksaker. Ganska många håller intresset i ett par timmar, sen ligger de bortglömda i en låda i månader. Och inte är det nödvändigtvis de tjusiga pedagogiska leksakerna som väcker entusiasm längre än så, utan det kan lika gärna vara en timglasformad amerikansk plastprodukt vars enda ursäktande drag är att de numera har riktigt coola jobb och lika gärna brunt eller svart hår som blont.

Nåja. Det ska i alla fall bli jättekul att fira sötnosen. Men nu ska jag snart soooova...

2006-09-28

helg - inte vila!

Lördag: sorgehussamtal, dop, vigsel och andakt på äldreboende.
Söndag: högmässogudstjänst, dop, sorgehussamtal och kvällsmässa.

Helg = ledighet. Pyttsan. Men så är det att arbeta i kyrkan. Skillnaden från vad "alla" andra tror, är att vi dessutom också jobbar under veckans andra dagar.

Den här veckan har jag hittills varit med och lagt min dotter en gång, i måndags. Inte heller i kväll hinner jag hem. Funderar på att hålla henne hemma från dagis i morgon (min enda lediga dag) för att öht hinna träffa henne den här veckan. Får väl se, det blir iaf tidigare hemgång för prinsessan.

2006-09-27

firade...

...fössledag igår. Mycket avslappnad historia. Jobbade relativt kort, handlade, och gjorde sedan tårta (fuskvarianten med köpt botten och pulverchokladfromage) med gårdens barn.
Dottern: "Maaaammaaaa, jag vill hälla."
Annat barn 1: "Jag med!"
Annat barn 2: (ohörbart bakom nappen, men troligtvis något i stil med barn 1)
Ömma modern: "Ok. Häll mjölken, K."
Dottern: "JAG VILLE HÄLLA!"
Ömma modern: "Varsågod S (dottern), häll pulvret."
Annat barn 2: (ohörbart bakom nappen, men indignerat och troligtvis något i stil med dotterns andra uttalande)
Ömma modern: "Kan inte du röra, C?"
Dottern: "JAG VILL OCKSÅ RÖRA!"
Och så vidare...

Men tårtan blev god och rimligt populär bland gårdens barn (och vuxna).
Sen åkte jag iväg på mitt första kinesiska-kurs-tillfälle, och när jag kom hem hällde maken upp gott vin (Adobe, ekologiskt chilenskt, rekommenderas) och gav mig den här presenten. Härligt!

2006-09-25

i morgon

32

nu rullar det på

Igår välkomnade vi femtio nya konfirmander här i kyrkan. Det var kul! Välkomsttalet finns på prästflickealster.

Helgen var även i övrigt riktigt trevlig. Fredag kväll spelade vi spel med kompisar. Var och badade med lilltjejen i lördags (och vår toppengranne N med barnen V&C), sedan kom min bästis på besök och stannade till söndag. Söndag eftermiddag, efter gudstjänsten, kom familjen in till Malmö och så lektes det i Folkets park tillsammans med god vän och hans dotter, som är endast en dag äldre än vår sötnos, och nämnda sötnos gudfar med flickvän. Allt sammantaget, en mycket trevlig helg.

Och lillsnorpan började på småbarnsgympa. Hon håller på att bli så stor.

2006-09-23

miffo

Har just, långt omsider, sett filmen Miffo. Befriande med en film med en präst i huvudrollen, där filmskaparna inte gör honom konstig och dessutom (i stort sett) faktiskt prickar rätt vad gäller de liturgiska kläderna, orden mm.
Däremot var ju bilden av kyrkan sorgligt pessimistisk, och anställningsförfarandena synnerligen ålderdomliga. Men, men, jag är ganska nöjd vad gäller realismfaktorn.

Sen var den härligt jobbig eftersom den var så attans pinsam hela tiden. Andrahands-skam är underligt, men kraftfullt.

2006-09-22

"ledig"

Sitter framför datorn och kollar upp det lokala bibliotekets öppettider. Barnet och jag tänkte gå dit efter dagis, men det har bara öppet till 15...hm... Det är det värsta med att bo utanför en större stad så här - ingenting är nära, och det som trotsar den lagen och faktiskt befinner sig på gångavstånd har öppet på knasiga tider.
Nåja, det blir väl nåt annat då. Så längre hon håller sig på bra humör går det mesta.

Sovmorgonen som var emotsedd försvann i ett moln av hysteri och raseri (från dotterns sida) och växelvis kampvilja och uppgivenhet från makens. Det blev fred innan dagis, men hjälp, vad arga de var.

Dagens schema: baka bröd, fixa inbjudningskort till dotterns kalas, ring adoptionsutredare, träna (om jag hittar mina skor). Ledig? Pyttsan. Men jag kan spela musik hur högt jag vill (iTunes är fina grejer) och jag bestämmer själv i vilken ordning jag gör allt. Det är de små segrarna som räknas.

2006-09-17

suckar lite

Jaha. Då var det, i stort sett, klart. Maktskifte. Och det finns massor att säga om det, men en sak är ganska tydlig - männen vann.
Moderaterna, det parti med allra tydligast dominans av manliga väljare, och ett parti som inte är feministiskt, inte tycker att det finns en könsmaktordning, var de stora vinnarna. Uppbackade av bla ett parti som tycker att det är viktigt att strida för kvinnors rätt att stanna hemma (fast är det lika viktigt med kvinnors rätt till lika lön och heltid?).
Kvinnorfrågorna har varit osannolikt osynliga, och dessvärre speglar det resultatet.
Lite oroad är jag. Men jag hoppas att skadan inte blir så stor.

Däremot är jag faktiskt lite lättad över att svenska folket så tydligt har underkänt "nya" folkpartiet. Kan detta innebära en återgång till socialliberalismen av förr blir jag glad.

2006-09-14

lyssnandets konst

Att sitta och prata med gamla människor kan vara fantastiskt intressant. Jag kommer aldrig att glömma den änkling som under ett samtal berättade för mig om sin moster, som dog på Titanic. Eller den sköna lilla tant som aldrig slutade retas med mig i min förra församling.
Men. Det kan också emellanåt vara helt otroligt påfrestande. Självklart förstår jag att det för många äldre är jättetrevligt att få lite besök, och tacksamt med en som ber en berätta, och jag gör det gärna. Fast idag tog de små gamlingarna priset. Jag tror inte det gick ens 15 sekunder i tystnad, de pratade non-stop. Och till råga på eländet var de inte så värst sammanhängande heller, och båda ville ha min uppmärksamhet hela tiden. Så när de inte rörde vid min arm för att få den, lade de sig i vad den andra sade, missförstod konstant, och sökte prästens medhåll. Vojne, vojne. Trodde inte jag skulle slippa därifrån med öronen i behåll.
Men man får se det från den positiva sidan, kaffet var rätt gott och jag slapp ju dra ur dem orden ;o)

håhåjaja

Tio dagar på jobbet. Fem dop, två begravningar och en vigsel inbokade. Fullt ös, medvetslös. Men å andra sidan är tempot i övrigt lugnare. Öppet hus med småbarn och deras föräldrar varannan vecka (som jag tjänstgör där alltså, det är ju öppet varje), konfirmander varannan vecka. Sen får vi se hur resten av tjänsten fylls upp, vi avvaktar ny kyrkoherde innan det konkretiseras mer.

För övrigt har jag just bokat en långweekend i Rom. Med make, utan barn i november. Jag längtar!

2006-09-10

pust

Så var prima missa avklarad, eller rättare sagt första högmässogudstjänsten (egentligen en styggelse till gtj, men riktigt bra i det här fallet - färre moment att hålla reda på för nervösa mig). Det gick riktigt bra! Nån liten småmiss här och där, inget som märktes direkt (tror jag ;o) och församlingen verkade uppskatta predikan (som ligger på prästflickealster).
Maken var där och uppskattade såväl kyrkorum, som musik och ord, och min kära föräldrar överraskade med besök, härligt!

2006-09-09

bläck

Varför saknar man alltid bläck i skrivaren, och hur kommer det sig att det alltid tar sån himla tid att skaffa nytt? Tack Gud för välvilliga grannar! Predikan utskriven.

2006-09-08

och på tal om skandaler...

...påminns jag i dessa dataintrångstider om det världsspel vi brukat göra med konfirmanderna, där de får styra sina länder under det att de utsätts för diverse situationer. De hamnar ofelbart i krig, och efteråt brukar de försvara sig med att det bara var ett spel. När jag då frågar dem om de verkligen tror att gränser är eviga, inristade på marken, och om de tror att världen skulle se likadan ut om världsledare verkligen tänkte på att det är människor som hela tiden drabbas av deras beslut brukar ungdomarna se fundersamma och ofta rätt tagna ut. Jag fortsätter med att berätta för dem att världens framtid ligger i deras händer, och att om någon av dem någon gång kommer befinna sig i en position där han eller hon har makt att bestämma över andras liv hoppas jag att de ska komma ihåg världsspelet.
För livet och politiken är inte ett spel. Jag hoppas att ingen av mina konfirmander skulle skicka lögnaktiga mail eller logga in i nätverk de inte ska ha åtgång till, för det handlar om människor. Inte opinionssiffror.

glider

Fyra dagar på jobbet. Små funderingar i stor förvirring.

En skrubb har jag fått, med ett takfönster högt upp i ett schakt. Men det går att öppna! Illa möblerad är den också, men det kommer ändras. Redan efter fyra dagar har Poäng-fåtöljerna ersatts av en fin och en ok karmstol, en gräslig tavla med får försvunnit och ett skåp har puttats några decimeter. Resultatet är att jag säkert har vunnit några kubikmeter rymd (känslomässigt iaf).

Jag har suttit på expen flera dagar och försökt lära mig rutinerna. Mycket är bekant, annat nytt. Jag får ta mycket större ansvar för bokningar och min egen tid nu, och jag antar att det är positivt, om än lite mindre bekvämt...

Trevlig stämning är det, mellan alla. Har inte upplevt några sneda ögonkast eller plötsliga tystnader. Folk verkar helt enkelt gilla att jobba här.

Men prästerna verkar ha lite mer...upphöjd status på något sätt, eller så är det bara så att prästerna faktiskt får vara präster och tillåts vara stolta över det (vilket dessvärre inte alltid är fallet). Det lär väl visa sig vilket det är.

Har haft konfaledarträff, och vissa saker slog mig. Ledarna verkar bra, men "gamla", lite svårt med återväxten kanske. Och självförtroendet var inte på topp vad gällde återtäffar o dyl. Det bara antogs att ingen skulle komma om vi skulle fråga dem om de ville sjunga på en gudstjänst, vilket känns lite märkligt. Jag har levt så länge i en stolt och inbjudande atmosfär som det bara har utgåtts ifrån att folk vill vara en del av, vilket har fungerat väl, att jag blir lite illa till mods när jag hör uppgivenheten i "men om vi säger något om gudstjänstmedverkan kommer de nog inte". Jag ligger lite lågt nu, men så småningom kanske det ska tas tag i.

Min tjänst är luddig, och lär väl vara det ännu ett tag, eftersom nye kyrkoherden inte är på plats ännu, och han väl rimligen ska finnas med i utformningen av den. Men mycket barn blir det - kul!

Och på söndag välkomnas jag, och inledningspredikar. Predikan hamnar på prästflickealster nästa vecka. Lite nervös är jag, men om Gud är med mig, vem kan vara mot mig ;o)?

2006-09-02

ond?

Är jag en ond, ond människa när jag faktiskt tycker att det är en gnutta mysigt när dotra är sjuk och därmed kramigare och gosigare än vanligt?
Jo, det är jag nog, men igår satt vi ihop i ett par timmar och tittade på film och myste, grät en skvätt när Heffaklumpen saknar sin mamma, och kramades när han hittade henne igen.
Idag var lillan frisk igen, och sitt vanliga energiska, ta-inte-i-mig-mer-än-tio-sekunder-annars-blir-jag-en-slingrande-
äcklad-ål, själv. Suck, och hurra. Får nöja mig med spontankramar och gulliga ord, och det är inte fy skam det heller.

2006-09-01

var är den förb***ade flärpen?!

Borta igen. Det borde inte vara möjligt. Jag vet inte hur många jag har, säkert en sju-åtta stycken, men ändå lyser de jämt med sin frånvaro när det är dags att använda dem. Vilka? Flärparna, så klart! Kanske inte direkt det officiella namnet, men det som är mest använt i min bekantskapskrets (vad kallar du den?). Jag talar naturligtvis om den lilla plastremsan som ska stickas in i prästskjortekragen så att det blir en liten vit rektangel synlig fram, ett sk frimärke.

I vilket fall som helst. De är borta. Puts väck. Varje gång.

Jag misstänker att jag delar problemet med de springande flärparna med många ämbetssystrar och -bröder. Innan flytten hade jag en speciell plats för dem, och det fungerade bra...eh, nja ganska bra i alla fall...ok då, faktiskt inte alls. Men den här gången ska det funka! Jag ska ta mig till Arken i Lund och shoppa flärpar och sen ska de hamna på ett alldeles utmärkt logiskt ställe som är lätt att komma ihåg och nära såväl spegel som tvättmaskin! Var 17 nu det kan vara...

2006-08-30

riktigt, riktigt klart...

...är det nu. Kyrkorådet hat tagit beslut, och jag börjar på mitt nya jobb på fredag! Träffade många av de anställda och förtroendevalda i kväll, det här kommer bli superkul!

2006-08-29

sista dagen

Jaha. Det här är sista dagen i den här församlingen.
Just nu är det lite "jaha", det har väl inte riktigt sjunkit in ännu. Fem och ett halvt år har jag varit här, detta är platsen jag vuxit upp på.
Här har jag fått prova nya saker, och lärt mig gå in i och uppskatta en del gammalt. Här har jag fått ansvar, men också fått vara en del i en större helhet.
Här har jag navigerat höga vågor när det stormat, men också njutit av medvinden. Då och då har jag slitit hårt, men jag har också legat på gräsmattor och tittat upp på en klarblå himmel.
När jag kom hit var jag verkligen en prästflicka. Nu är jag präst.

Så - tack, underbara församling. Tack alla människor jag har mött som har gett mig så mycket. Tack för kritik och uppmuntran, för skratt och gråt. Tack för gnisslande tänder och varma ögon.

Det har varit en bra tid. Nu går jag vidare.

2006-08-23

tack Gud!

Jag har fått precis det jobb jag har bett om hela sommaren! Jag är så glad!

konfirmandplanering

Dagarna går åt att prata konfirmander, konfirmander och lite mer konfirmander. På söndag är det konfirmationsgudstjänst, nu repeterar vi, har föräldramöten och skriver agendor. Det är roligt!
Vi har använt oss av frälsarkransen i ganska många år nu. En sån otroligt fiffig liten pryl! Inte nog med att den pryder sin plats på tonåriga handleder, den fyller också en funktion som korset som smycke (trist nog) inte alltid längre fyller, dvs som en konstant påminnelse om Gud.

Ett litet tips till er pyssliga därute är att tillverka små (av smyckepärlor) frälsarkransar att använda som mobilsmycken. Om man gör den i ståltråd (som de ursprungliga frälsarkransarna) riskerar den inte heller att gå sönder lika ofta som armbanden. Sen köper man en "mobilsmyckehängare" eller vad det nu kan heta på en pysselbutik, och vips har man ett unikt, sött och framförallt väldigt användbart mobilsmycke.

Andra sätt att jobba med frälsarkransen och konfirmander är naturligtvis att bygga konfirmationsgudstjänsten utifrån kransen. Vi markerar i agendan var de olika pärlorna kommer in, men även rent fysiskt med bollar. En del av konfirmanderna har skrivit draman utifrån pärlorna, andra dikter eller skapat en dans. För frälsarkransen verkar faktiskt inspirera.

Så nu ska jag sätta mig och rita in alla pärlorna i agendan, för att sen lämna den till tryck.

2006-08-21

hemma och borta

Tillbaka i Stockholm. Hemma, men samtidigt borta. Så mycket borta faktiskt, mycket mer än jag trott. Det har gått kort tid, men hemma är Skåne nu, och vår lilla by.

Men det är härligt att vara här, härligt att träffa alla människor jag älskar. Ska bli jätteroligt att möta konfirmanderna i morgon, och jag ser fram emot konfirmationen på söndag.

2006-08-19

monsunen fortsätter

Eftersom vi uppenbarligen kommit in i regnperioden, fortsätter det regna. Bönderna här i Skåne kanske borde ställa om till risodling?
Nåja, i vilket fall som helst är maken ute på biljakt tillsammans med sin svärfar. Male bonding på hög nivå - de njuter säkert båda. Jag och grannarna småsnackar medan alla barnen springer fram och tillbaka mellan husen. Livet är ganska bra faktiskt.
Uppdatering: Efter att ha sprungit in i en skummis till säljare, drog de glada männen vidare till bilhandlare, och köpte en styck grönblå Ford Mondeo. Bra jobbat! Hurra! Vi har en bil!

2006-08-18

quinoa

Ok. Alla GI-gurus är helt till sig i trasorna över det fantastiska lilla fröet från Sydamerika som inte bara har lågt GI-värde, utan även är rikt på proteiner mm mm. Och visst, det smakar helt ok, lite gräsigt, men varför, varför kunde ingen tala om att quinoa ändrar utseende när det har kokat? Från behagliga små korn till nåt i stil med utomjordiska maskar. Små vita groddar kom ut ur varenda frö, och jag är övertygad om att en mindre morbid människa än jag inte ens skulle reflekterat över det, men jag tyckte bara det var läbbigt. Blunda och tugga, typ. Inte ens min eminenta tabboulidressing gjorde måltiden mer än bara ok.

Och för övrigt har jag och maken tioårsjubileum på söndag. 10 år. 120 månader. 520 veckor. 3652 dagar (ja, två skottår har vi hunnit med ;o). Rätt tufft, faktiskt. Så det blir middag och bio (fast på lördag), barnet passas av välvilliga farföräldrar. Ska bli härligt!

syster yster

En av de stora fördelarna med att flytta ner är att min relation med min yngsta lillasyster har blivit mycket närmare. Det är riktigt härligt! Tyvärr ska hon flytta snart, men det är ändå tillräckligt nära för att det ska vara ok.
Och idag kommer hon ner bara för att hänga lite och träffa sin systerdotter. Mys.

2006-08-16

"Prisa Gud...

...det är skatteåterbäringen!"
Och den kommer alltid när den är som allra mest behövd :o)

2006-08-15

åh, emil

En av många riktigt sköna saker med Emil i Lönneberga är skildringen av hans föräldrar, Alma och Anton. De är liksom riktiga föräldrar, som emellanåt är arga, emellanåt trötta, men alltid kärleksfulla. En av favoritscenerna är när Emil och Anton hoppar i kapp.
Och för övrigt är det roligt att det är Anton som är den religiöse, medan Almas förhållande till religionen som mest kan beskrivas som svalt. Oftast hör man ju att religion går på kvinnosidan (så är det definitivt i min släkt), men inte så hos Svenssons i Katthult.

2006-08-14

vanilj

Åt glass i ett regnigt Malmö. Maken tog skumma smaken vallmo, jag höll mig till säkra kortet choklad och dottern ville ha "manilj". Nå, hon fick en strut med vackert ljusgul och lätt svartprickig glass med garanterat äkta vanilj. Som vanligt åt hon med stor entusiasm ungefär en halv glass, sedan donerades den storsint till föräldrarna.

Fast jag gillar ju inte vanilj.

Eller rättare sagt, jag gillar inte gräddglass med äkta vanilj. Av någon bisarr anledning tycker jag att vaniljglassarna var godare förr, när de gjordes på mjölk med vanillin. Vaniljpucko - mums. Magnum - nja.

Fast jag verkar vara rätt ensam om den åsikten, dessvärre. Eller?

dottern blir större

Dottern börjar nytt dagis idag, och är äldst. Hjälp. Tiden går så snabbt ibland.

2006-08-12

skrattar så jag gråter...

Efter dagens seriösa inlägg, kommer nu dagens oseriösa:



Cats that look like Hitler!

(tack barse!)

ord är inte eviga

Det finns ett argument mot att samkönade par ska få ingå äktenskap som är särskilt intressant, nämligen "de får gärna vara ihop, men kalla det inte vigsel eller äktenskap, för det handlar om man och kvinna". I domkapitlens remissvar på förslagen till välsignelseakt var den vanligast förekommande kritiken att akterna var för lika en "vanlig" vigsel.
Men frågan är varför det är så farligt. Förminskar förekomsten av samkönade vigslar betydelsen av heterosarnas vigslar? Är det så att den minimala risken att någon i hemlighet ska fråga sig om man har gift sig med en man eller kvinna är så obehaglig?

Kristna argumenterar ofta utifrån att äktenskapet är INSTIFTAT för man och kvinna, därmed antydande att Jesus eller Gud skulle ha något med införandet av en vigselakt att göra, vilket skulle innebära att själva vigseln är helig, ett sakrament. Bortsett från att den inte är sakramental i lutherska kyrkor, är det bara att läsa Bibeln ordentligt för att se att så inte är fallet. Var Adam och Eva vigda? Var finns en vigsel beskriven?
I själva verket är det ju dessutom så att ord inte är eviga, de skiftar betydelse över tiden, och än mer så när det handlar om översatta ord, som Bibeln. Inga ord betyder exakt detsamma på två olika språk, och inga ord betyder exakt detsamma för två olika människor. Inte "jag", inte "kärlek" och inte "äktenskap".

Face it, äktenskapet och vigseln är samhälleliga institutioner, skapade för samhällets stabilitet. I många länder är inte detta något konstigt, där gifter man sig i rådhuset och välsignas i kyrkan, men här blir det ramaskri så fort något dylikt föreslås, och lustigt nog mest så i de kretsar där statskyrkan var mest avskydd, där det anses att politikerna ska ut ur kyrkan. Hur kommer det sig att man är så himla mån om att behålla denna statskyrkorest som trots allt gör präster till statliga tjänstemän, istället för att frivilligt lämna den och låta oss göra det vi är satta att göra - förmedla Guds kärlek och välsignelse till alla människor.

Jag skriver under på äktenskap.nu. Gör det du också! (Tack Karin för länken!)

2006-08-11

kanske en bagatell, men...

...just idag stör jag mig extra mycket på folk som inte betalar på offentliga toaletter. Valet är ju så enkelt, betala en liten slant och få (förhoppningsvis, undantag finns tyvärr) tillgång till städade, fina toaletter, eller gör det inte, och det kommer inte finnas pengar till att underhålla dem.

Just idag betalade jag snällt min femma, öppnade dörren, och där satt en snål tjej som inte hade betalt, och följaktligen inte kunnat låsa. Jaha, vad gör man? Stängde så klart, och där rök min enda femma, och min möjlighet att använda den toaletten. Var sur i en timme efteråt.

hurra!

Maken har fått jobb!
1 down, 1 more to go...

2006-08-07

dilemma

Om man blir erbjuden ett jobb på en arbetsplats där det jobbar en person som man vet att man inte kommer komma överens med (vad gäller kyrkosyn, synen på homosexuella, på kvinnoprästmotståndares plats i kyrkan, på ärkebiskopen osv), vad gör man? Inte aktuellt än, men möjligheten finns. Funderar...

2006-08-04

etiketter och enögdhet

Hur kommer det sig att det verkar vara fullständigt omöjligt att ha en kritisk inställning till Israels agerande under den nuvarande konflikten utan att bli kallad antisemit eller anses vara pro-islamism? Och hur kommer det sig att det verkar vara fullständigt omöjligt att vara för Israels existens, och ha viss förståelse för hur de agerar, utan att anses vara för apartheidpolitik eller utökandet av Israels gränser?

Och inte blir det lättare när "Israelkramarna" kläcker ur sig saker som att allt är palestiniernas fel, eller att man inte kan prata med araber. Och än jobbigare blir det när USA-hatande vänster anser att Hizbollah och Hamas är bra organisationer.

Detta är ingen lätt konflikt i ett område som ständigt härjats av svåra konflikter. Det går inte att ensidigt utnämna några till skurkar, det är en enda röra av främmande intressen, rädsla, religion, maktanspråk och hämndbegär.

Jag längtar efter en palestinsk Gandhi. Icke-våld fungerar, det är i själva verket det enda som fungerar. Jag hade inte ens tänkt skriva något om eländet i Libanon, men efter att ha hattat runt på en massa bloggar, och läst det ena korkade inlägget efter det andra (åt alla håll) kunde jag inte låta bli.

2006-08-02

vänskap

Hade vänner på besök idag. Vänner från förr, vi träffades i gymnasiet, och har hållit god kontakt sedan dess.
Det är lustigt, det här med vänskap. Ju äldre jag blir, desto mer inser jag att det är så olika från vänskap till vänskap. Samma människa, i det här fallet jag, kan ha massor med olika sorts vänner, och det ligger ingen värdering i det.

En del vänner har alltid funnits där och kommer alltid finnas där. De är liksom hedersvänner, för trots att man kanske inte har så himla mycket gemensamt längre har de alltid en stor plats i hjärtat.

Och så finns det så klart "kollegavänner", sådana som kanske jobbar på samma arbetsplats, eller i alla fall med samma slags jobb. De där som vet allt om ens jobbsits, de som är bra bollplank och ofta har en hel del lika intressen som en själv.

Och så har vi "familjevännerna", de som har seglat upp som nära vänner för att man delar en stor del av vardagens utmaningar, glädjeämnen och bekymmer utifrån att ha barn och leva i relation.

Och så finns det massor av andra; gemensam-hobby-vänner, vi-har-inget-gemensamt-men-älskar-att-vara-med-varandra-vänner, kompisars kompisar som blir närmre vänner än mellanledet, prata-av-sig-kompisen osv. osv.
Många vänner är så att säga vilande, man hörs i stort sett aldrig, men när man springer på varandra på stan är det som om det var igår man sågs.

Tänk vad rikt mitt liv är ändå!

(om bara örat kunde krya på sig, lilltjejen sluta hosta, och maken och jag få något av alla de jobb vi sökt så... fast det är klart, liljorna på marken oroar sig inte, så jag ska göra mitt bästa för att ha tillförsikt)

2006-07-31

usch och fy

Öronvärken är på väg tillbaka. Blotta tanken på att ha lika ont igen gör mig livrädd. Men jag vet ju lite mer nu, lite mer om hur jag ska hantera det, så förhoppningsvis blir det inte lika illa igen. Hoppas jag.

Annars går jag mest och väntar på att någon av oss ska få jobb.

2006-07-30

fest

Barnet lämnades hos mormor och morfar. Vi gick på Degrells trettioårsfest. Härligt! Massor med vänner, en hel del vi inte träffat på år och dag. Minglande och snackande till ett på natten, var hemma ca halv tre, och fick sovmorgon dagen efter.

Jag hade mina grymt snygga nya högklackade sandaletter från Don Donna. De efterverkningar detta fick i form av total smärta hade tack och lov inget med klackhöjden att göra, utan var helt och hållet lilltå-i-kläm-relaterade, vilket ju antyder att de kommer bli riktigt bra när de så småningom är ordentligt ingångna.

2006-07-27

dansk designutflykt

Besökte igår Dansk Design Center i Köpenhamn. Rekommenderas för alla med design- och möbelintresse! Inte stort, men bra. Speciellt intressant var The FLOW Market - mycket tänkvärt.

2006-07-24

hurra, hurra, hurra för mig...

...och dottern, och modern! Vi har nämligen namnsdag idag, vilket har firats med jordgubbstårta hemma hos mamma. Mums. Dessutom överräcktes ett egenhändigt (av mig alltså) tillverkat halsband som en något för tidig födelsedagsgåva till mamma - stor succé.

Och på öronfronten nästan inget nytt. Fortfarande ont, men inte lika djävulskt.

Och så gjorde jag en räd ut i mammas förråd, och döm om min förvåning när jag hittade en Arka av Yngve Ekström som stod där och skräpade. Mamma blev bara glad åt att bli av med den, och nu väntar alltså renovering av designklassiker. Bra dag!

2006-07-22

förlossning - bah!

Alltså, nog för att det gör något fruktansvärt ont att föda barn, värkar är inget att leka med, men jämfört med hörselgångsinflammation är det peanuts!
Jag har tillbringat större delen av natten gråtandes. Ibland gjorde det så ont att jag trodde jag skulle svimma, och smärtlindring är bara alldeles för långsam och ineffektiv när det verkligen krävs (förutsatt att man inte har tillgång till dropp, kanyler och dyl). Inte ens några Citodon gjorde susen någon längre stund.

Nåja, kl. fem gav vi upp. Taxi ringdes in och det bar iväg till akuten i Lund. Väl där fick jag tala med trevlige sköterskan Andreas (som hade ett Tin Man-örhänge) som förvisso lovade mig att jag skulle vara först in när jourläkarcentralen öppnade kl. 8, men undlät att berätta att jag måste betala innan jag sattes på väntlistan. Så, när slutligen klockan var åtta ropades patient efter patient, i mina smärtdimmiga ögon helt utan skador eller synliga åkommor, in före mig. Till slut tog maken tag i saken, och kom tillbaka med kvitto i handen och ilske-rökpuffar ur öronen.

Till slut fick jag tala med (läs: gråta ut inför) trevlig jourläkare, som genast fattade vad det handlade om. Mina nattliga fantasier om cancer i hörselgången, spräckta trumhinnor and the like kom tack och lov på skam och bagatellen hörselgångsinflammation blev omedelbart etta på min hat-topp (en annan dag ska jag skriva om andra saker jag hatar och avskyr, inte många, men de finns).

Nu har jag örondroppar och fortsätter käka smärtstillande, om än lättare alternativet Panodil. Några dagar ska det ta, men det finns ljus i tunneln.

2006-07-20

malmösommar

Vänner på besök, Malmö skall visas. Med tanke på vissa naturliga inskränkningar i vad som kan tänkas vara intressant (nämligen lilltjejen och värmen) blev det:
* Ett par timmar i Folkets park med plaskdammsbad, tittande på djur och lite karusellåk.
* Långsam promenad neråt stan via Möllan och Davidhallstorg. Åt Malmöfalafel och -kebab, samt naturligtvis glass.
* Besök i utmärkta spelbutiken Spel på Djäknegatan, där Alhambra inhandlades (och vännerna köpte Ticket to Ride Europe).
* Promenad ut till Västra Hamnen där vi begapade vackra Turning Torso och badade i havet. Ett visst stirrande på alla totalt mörkbruna Malmöbor får väl erkännas, attans vad folk solar här!

Väl hemkomna väntar läggning av lillan och lätt middag. Och så spel förstås!
En bra dag, all in all.

2006-07-17

pust

Tillbaka i familjens trygga famn efter två veckors konfirmandläger. Är trött, många av intrycken ligger fortfarande osorterade, men här är några första snabba:

* härliga konfirmander! Hur snälla som helst, sov om nätterna, var duktiga på att diska och städa och allt sånt, och lyckades ändå lyssna, diskutera och göra fantastiska draman!
* roliga ledare. Har skrattat hur mycket som helst detta läger.
* jag HATAR flygande stickare och bitare i stil med knott, bromsar, mygg...
* kaffe, kaffe, kaffe...
* riter och ceremonier blir allt viktigare
* Gud har humor! Under dopet valde Herren att "hjälpa till" med vatten direkt från himlen...

Nu - sitta på gården, se alla barnen leka tillsammans. Snacka skit med grannarna, dricka jordgubbsbubbel (testa Systemets alkofria mousserande jordgubbsvin!), njuta av härligt oplanerade dagar.

2006-06-29

Så...lagom...

Your Deadly Sins
Envy: 20%
Greed: 20%
Lust: 20%
Pride: 20%
Sloth: 20%
Gluttony: 0%
Wrath: 0%
Chance You'll Go to Hell: 14%
You will die in a duel.

tillbaka på jobbet

Hemtamt, bekvämt. Är tillbaka i "min" församling, sitter vid "min" dator och har käkat lunch på "mitt" lunchställe. Skönt, men flyktigt. Och ändå är det inte riktigt samma. Hjärtat kommer förvisso till viss del alltid vara här lite grann, men det har börjat avskilja sig lite, ta lite avstånd. Säga farväl.

Men än så länge - jobba! Trivas. Snart läger!

2006-06-27

konfaläger - hurra...

Så bär det snart av igen...
I morgon sätter jag mig på flyget upp till Stockholm för ett par dagars hysteriskt planerande och packande innan vi drar iväg på läger på lördag. Det känns, som så mycket annat denna sommar, overkligt.

Jag ser fram emot detta för att:
1. Åka på läger med min kära pedagogkollega för eventuellt sista gången ska bli jättekul och jättesorgligt. Rätt sätt att avsluta på i alla fall.
2. Härligt att åka tillbaka till Stockholm och bo hos vänner som jag redan saknar i ett par dagar innan lägret.
3. Det är alltid roligt och meningsfyllt med konfaläger, hur stort motståndet än är innan.

Jag ser inte fram emot detta för att:
1. Jag kommer som vanligt sakna min lilla familj så det gör ont, och ännu mer nu när lillan har det lite jobbigt med omställningen.
2. Jag känner mig oförberedd, har inte hunnit/orkat ägna lägret ens en tiondel av den energi det förtjänar.
3. Osäker på gruppen, en hel del sista-minutenavhopp som gör att vi inte riktigt vet var vi har gruppen som helhet.
4. Och naturligtvis tar det emot att åka när jag har ett helt hus fyllt med flyttlådor, rum som vill ha möbler och en liten trädgårdsplätt som bara skriker efter en gnutta omtanke.

Men om Gud är med oss, vem kan vara mot oss? Det kommer gå, det kommer vara roligt, och det är ju "bara" två veckor. Och familjen kommer ju ha det bättre under det här lägret än många, många tidigare, då de har suttit själva i Stockholm, istället för som nu vara omgivna av vänner och familj som bara längtar efter att tillbringa mer tid med dem, så...

tjugo

Lillsyrran fyller tjugo idag. Helt osannolikt! Jag kommer ihåg när jag höll henne på BB, alldeles nyfödd, och jag grät för att hon var så fin.
Och nu är hon 20, och söker in till Lärarhögskolan i höst. Bisarrt.

Så vi ska till Tivoli för att fira henne. Ska bli jättekul! Bara det inte regnar så.

2006-06-24

*morr*

Ok, fest är kul.
Gillar hög musik, gillar skratt och hetsiga diskussioner.

Men.
Inte när det är grannens musik, gälla skratt och alkoholnärda diskussioner som väcker min gullunge mitt i natten.

Kanske lite partisk.

(Hon somnade igen. Sen stängde vi fönstren och prioriterade sömn framför syre...)

2006-06-23

arbetsskadad

Midsommar.
Som alltid vid högtider av den här typen, finner jag att arbete med ungdomar har arbetsskadat mig på det sättet att jag önskar dåligt väder.
Dåligt väder - mindre festande.
Mindre festande - färre slagsmål, våldtäkter, otrohet, rattfylla, rån och allmän pinsamhet.

Och det är så sorgligt. För nog vill jag egentligen också ha vackert väder, så att vi kan grilla i vår alldeles nya trädgård, sitta i den ljumma sommarkvällen tills det har blivit alldeles för sent. Men måste jag välja - kom regn, kom hagel. Ni räddar liv.

2006-06-21

borta hemma

Sitter här bland flyttkartongerna.
På våning ett av tre.
Utanför den öppna dörren kvittrar fåglarna ikapp med den sjungande dottern, som verkligen, verkligen borde sova nu.

Det har inte sjunkit in än, att vi verkligen har flyttat. Undrar hur länge det kommer dröja. Just nu är det mest ett spännande äventyr, att vandra omkring bland husen där vi faktiskt bor och känna sig som en turist.
Och ändå. Det känns bra.
Lilltjejen har redan varit inne och hälsat på hos grannkillen (några månader äldre än henne), vi har besökt det som ska bli hennes förskola. Vi åker fram och tillbaka till IKEA och Coop Forum, måste köpa ovana prylar som sekatörer och trädgårdsslang.

Och i morgon kommer mor min på besök. Hon som är en av de viktigaste orsakerna till att vi flyttat. Det ska bli roligt.

Och den norska festen? Trevligt. Jag gillade Oslo, skön liten stad, och festen var full med en masse koselige norske jenter (inga gutter).

2006-06-13

offline

I morgon går lasset. Och eftersom jag och lilltjejen åker för att bo hos släktingar, medan maken råddar klart här, kommer jag med all sannolikhet vara offline ett tag, förhoppningsvis bara en vecka eller så.
Med andra ord, ingen uppdatering av bloggen på en vecka, men då återkommer jag med spännande berättelser om flyttkaos, kattelände, norska fester och barnpoolar!

2006-06-12

rörd

Hade flyttpicnic igår, och en hel del goda vänner dök upp.
Mest rörande ögonblick var Ms vackra tal (tack, vännen!) och sången som J och E (m.fl.?) hade knåpat ihop.
Och vädret var fantastiskt, och kvällen skön med lite spel. Och vemodet har kommit för att stanna ett tag.

2006-06-10

packning, packning, packning

Trist dag för lilltjejen idag.

Har varit på IKEA igen och köpt packlådor.
Sedan packat mitt arbetsrum. Det blev tre stora flyttlådor.
Lite vemodigt, men mest är jag 1. förbluffad över hur mycket skräp jag samlat på mig, och 2. förundrad över hur lite jag känner. Tror att jag förtränger lite...

Men nu är det snart dax för lite eskapism. Fest i kväll hos vänner, och så hejar vi förstås alla på Zla...eh...jag menar Sverige!

2006-06-08

det närmar sig - hu!

Flyttfirma spikad.
Dagisplats fixad.
Har flyttat telefonnummer och gjort adressändring.
Pratar med några kyrkoherdar, så kanske, kanske får jag till och med ett jobb...

Hu. Det är snart verklighet. Vi är på väg att flytta, på riktigt.

2006-06-07

veckans stol


Så lämnar jag Skandinavien och åker västerut: Eames' LCW Lounge Chair från 1946.

2006-06-06

nationaldag

Jaha.

Fast kanske ett ögonblicks eftertanke inför allt elände nationalstatstanken har orsakat vore på sin plats. En nationalstat förutsätter nämligen enhet. Enhet i tanke, religion, etnicitet...och det krävs inte särskilt mycket fantasi för att inse att just det kan vara roten till många problem.

Alltså. Jag gillar att bo i Sverige. Jag gillar mycket med att bo här, och en av de mycket sympatiska svenska dragen är bristen på nationalistisk yra (utom i sportsammanhang, då det faktiskt är helt ok). Men jag tänker inte fira nationaldagen.

2006-06-03

köpa konst

Lite av överskottet från försäljningen av lägenheten gick idag till en litografi av Lisa Rinnevuo (titta här, under konstnärer).
Vi har länge pratat om att köpa något av henne, gillar verkligen den naiva, men samtidigt vilda känslan i bilderna. När vi var på en utställning för några år sedan var vi verkligen nära att köpa en tavla, och har ångrat oss sedan dess. Men idag blev det av! Hurra!

2006-06-02

nattvard?

Så närmar sig helgen, och med den de sedvanliga frågorna: Vad ska vi göra för något skojigt med barnet? Finns det någon möjlighet att jag och maken kan hitta på något på tu man hand, och var ska jag gå i gudstjänst på söndag?

Jag vill gå här, i "min" kyrka. Dels för att jag tycker att prästerna i en församling bör synas i dess huvudgudstjänst, antingen som celebranter eller i församlingen. Men också för att jag faktiskt tycker att gudstjänsterna här är bäst av de i närheten. Bäst predikanter, mest genomtänkt liturgi, och bäst musiker. Nu vet jag att gudstjänsten inte ska vara föremål för rivalitet och tävlan, men det är skönt att inte störa sig på t.ex. dåligt orgelspel.

Nå. Min plan var (är?) alltså att gå här. Men. Det är högmässogudstjänst på söndag. På pingstdagen! Denna bastard till gudstjänst som strukturmässigt bygger upp till en nattvard som aldrig kommer. Och varje gång någon av oss i prästkollegiet tar upp att vi skulle vilja ha fler nattvardsgudstjänster, får vi svaret att vi måste skynda långsamt, att flera kyrkorådsledamoter är starkt emot att öka andelen mässor. Men det är ju just de kyrkorådsledamöterna man aldrig någonsin ser i gudstjänsten, nattvard eller inte! Jag blir sååå trött.
Och så pratar man om att det är viktigt att ungdomarna börjar gå i söndagsgudstjänsten, men ignorerar fullständigt faktumet att det för dem är oerhört viktigt att det är mässa, annars får det vara. Och jag är böjd att hålla med dem. Gudstjänsten är en helhet. Ta inte bort mässan, men ta inte heller bort ordet. Vi behöver stimulans för såväl öga, öra, känsel, smak och lukt. Vi behöver mysterium och evangelium.

"Gör detta till åminnelse av mig" Låt oss minnas Jesus, så ofta vi kan, med glädje och tacksamhet. Låt oss fira nattvard varje söndag, uppståndelsens dag, så som det görs i länder runt om hela vår värld. Låt oss dela brödet, för brödet är ett.

2006-06-01

efterträdare

Min alltså. Anställningsgruppen grävde fram en som garanterat blir toppen! Det känns väldigt skönt att inte lämna en tom plats, utan att det kommer en ny präst på min tjänst, och att han är riktigt bra. Ungdomarna kommer älska honom, och han kommer till en toppenförsamling, i alla fall ur just den aspekten.

Annars rör det på sig lite för mycket just nu. Jag slutar. Min kollega som vickar på "barnpräst-tjänsten" slutar (och där har de inte lyckats hitta en efterträdare, så det är härligt kaotiskt). Kyrkoherden sjukskriven på halvtid, en av de andra prästerna likaså. Ny präst på vuxentjänsten, ny diakon. Kanslichefen går i pension. Ja, ni fattar.
Känns inte helt bra att dra i det läget, men å andra sidan är det inte därför, och det har varit bestämt, och känt, länge. Fast jag kommer be mycket för min kära församling.

veckans stol


För att inte totalt gräva ner mig i danskt femtio-sextiotal, kommer här en modern stol/fåtölj: BD Superstructure av Björn Dahlström. Vem har inte drömt om att sitta i ett löv någon gång?

2006-05-31

farvälfika nr 1

Ikväll har jag bjudit in hela ungdomsgruppen hem till mig för farvälfika. På sätt och vis hoppas jag att det kommer få, det är inte stort hemma, och naturligtvis hoppas jag samtidigt att alla jag kommer sakna kommer. Omöjlig ekvation, antar att jag får vara nöjd i vilket fall som helst.

Det är lustigt hur små saker påverkar en. När jag gick i gymnasiet blev vi i klassen vid två tillfällen hembjudna till lärare, dels på julstök hos vår engelskalärare, och dels till vår samhällslärare (och klassföreståndare) på mysig chili-middag när vi hade varit i Lund och besökt universitetet.
När jag tänker tillbaka är just dessa två händelser viktiga. De visade att just dessa lärare brydde sig tillräckligt mycket för att våga öppna sitt hem för trettio tonåringar, tyckte om oss och vågade vara personliga nog att visa sin skivsamling.
Och antagligen är detta en av de mest bidragande orsakerna till att jag gärna öppnar mitt hem för ledarsamlingar, fikor mm. Mi casa es su casa. "Mina" ungdomar är en viktig del av mitt liv, och för mig är det viktigt att de också får känna det. Kan jag ge lite tillbaka genom att bry mig, öppna mig, är det naturligt att de också får slita på min soffa då och då.

2006-05-30

long time no see

När jag varit borta ett tag skäms jag lite för att jag inte har uppdaterat bloggen. Det är samma känsla som alla de otal gånger jag försökt börja skriva dagbok, men misslyckats, jag sviker liksom ett framtida jag. Men av någon anledning är det mycket lättare att komma igång igen här, kanske är trösklarna lägre.

Nåja, i vilket fall som helst har jag i helgen som gick besökt det som invånarna där gärna kallar Sveriges framsida, nämligen Göteborg. Vi bodde hos vänner och gick på mini-spelkonvent. Jag hann totalt med ett brädspelsparti och hela tio minuters rollspel (men de spelades väl!), resten av helgen gick åt till att vara social, passa barn, shoppa och gå på gudstjänst. Och ett besök på Liseberg förstås, måste ju åka Balder!



Balder var FANTASTISK. Jag älskar berg- och dalbanor, och speciellt sådana av trä. Och trots en halvtimmes kö var det varken slöseri med pengar, tid eller förväntningar. Enda sorgliga är att det trevliga förturssystemet som man tillämpar vid The Cyclone på Coney Island i New York, dvs om man betalar har man möjlighet att åka en tur till omedelbart, men bara en, inte har nått Liseberg. Fast då skulle man väl vara tvungen att köa i en timme istället.

2006-05-24

...och hur ond är du då?




You Are 40% Evil



A bit of evil lurks in your heart, but you hide it well.

In some ways, you are the most dangerous kind of evil.



Trevligt nog blev jag mindre ond den här gången, men jag undrar vad jag fyllde i sist, som gjorde mig 48% ond... Kanske bara är mindre ärlig mot mig själv idag...

veckans stol


Folding Chair av Hans J. Wegner, 1949. Och nej, att detta också är en Wegnerstol är ingen tillfällighet, han var, trots allt, Mästaren.

2006-05-22

körkort

Varför, å, varför tog jag inte körkort när jag var ung? Nu lär jag vara tvungen - hu!

2006-05-21

nu blir de skogstokiga!

Har just sett Agenda, där bland annat de svenska amningsråden togs upp. Det var mycket intressant! Det visade sig nämligen att rådet, nej, egentligen det underförstådda tvånget, att helamma sitt barn i sex månader är missförstått. Rådet kommer från WHO, och det handlar snarare om att det inte är skadligt att endast amma det första halvåret, men att födan därefter måste vara varierad.

Alltså: om du vill och kan amma i sex månader, är det helt ok ur hälsosynpunkt.

Enligt de två läkare som satt i studion borde det alltså inte alls vara det tryck på mammor som är idag om att de måste amma för barnets hälsas skull, hur man gav sitt barn näring var helt upp till den enskilda föräldern. Ersättning eller bröstmjölk spelar i Sverige ingen roll.
Amningshjälpen m.fl. är säkert helt skogstokiga nu, och anmäler garanterat i detta nu programmet till diverse hälsodepartement och dylikt.

Men tack! Jag tillhör dem som farit ganska illa av amningshetsen. Min dotter vägrade låta sig ammas, och jag har haft enorma skuldkänslor för att vi inte orkade hålla på och truga månad efter månad, men i stället gav upp efter tre månaders kaos. Barnet åt knappt, sov jättedåligt och var sjuk stora delar av de första tre månaderna. När vi till slut gav upp och gav henne ersättning istället började hon sova och har knappt varit sjuk sedan dess.
Och ändå känns det ända in i själen när jag läser insändare som kräver att amning borde vara lag, eller att mammor som inte ammar är själviska monster. Jag blir stenförbannad och ledsen över att någon överhuvud taget har fräckheten att antyda att jag har valt detta, eller att jag inte skulle ha min dotters bästa för ögonen. Men skulden finns där likafullt, som förstagångsmamma är man så utsatt och okunnig, och de få råd man får är som manna från himlen, och när det då ändå inte funkar...

Amningshjälpen, Amnis och allt vad ni kan heta - ägna er åt att hjälpa mammor!
Inte åt att skuldbelägga oss. Om det blir någon nästa gång med amning för min del, tänker jag inte vänta tre ångestfyllda månader om det inte funkar. Jag har slängt bort era telefonnummer. Nästa barn ska få den näring hon/han behöver, så snart det behövs, och om det då är från en flaska - tack Gud för den möjligheten!

Åh...Lordi!

Det finns inte längre något som är en "riktig schlager". Orientaliska tongångar, mjukismonsterrock, rap (brrrrr....), och trummaskiner i massor. Någon enstaka schlagerballad och några Abba-aktiga upptempolåtar stod sig slätt mot trollen från de finska skogarna.
Och skönt är väl det!
Framförallt var det skönt att ful vann över snygg, latex över botox, grupp över ensam stjärna, humor över blodigt allvar...

2006-05-18

ny dator!

Äntligen är vår gamla trotjänare, bärbar anno 2000, pensionerad och ersatt av ett litet monster med 250 gb i hårddisken och 2 gb internt...Mmmmm.

köpte en ny tunika...

...men till min stora besvikelse visade den sig vara felmärkt i storleken. Och sen när jag kom tillbaka till affären var den slut!
Men, i morgon ska den komma in igen, och då är jag där som ett skott.














Fast lite lurigt känns det allt, att som 31-åring handla på Gudrun Sjödén... Jag är ju inte äldst, om jag säger så, men en del av sakerna är så himla fina!

och för övrigt...

...ligger det ju faktiskt en ny predikan (från söndag 14/5) på prästflickealster!

2006-05-17

och jag introducerar...

...veckans stol! Lämpligt nog av mästaren Hans J. Wegner, och ännu mer lämpligt kallas den The Chair (JH 503).

hahahahaha

För dagens ondskefulla apgarv rekommenderas: http://www.tjuvlyssnat.se/

2006-05-16

muttrar

I kväll är det budgetsamråd med arbetsutskottet.
Viktigt.
Förutsättningarna för nästa års skolkyrkoarbete ska ges, och påbudet som gått ut är 10% minskning. För oss innebär det antingen en slopad vandring eller en slopad konferens för skolkyrkoarbetslaget.

Jag tänker inte gå med på det!

Skippa en vandring, och skolkyrkoarbetet och relationen till skolorna kommer bli allvarligt lidande. Ställ in konferensen, och det finns ingen möjlighet längre för vårt ekumeniska arbetslag att mötas och vara kreativa, då finns endast de snabba, och generellt sett oprioriterade, avstämningsmötena kvar.
På med de vässade armbågarna. Vissa fördelar med att flytta finns det ju, jag kan vara något mer obekväm nu...

Uppdatering: Jag gick in och ägde det där mötet. Med de tunga argumenten:
1. Skolkyrkoarbetet är den enda tydliga missionsinsatsen vår församling gör, och när mission faktiskt är en av församlingens fyra uppgifter enligt kyrkoordningen, bör det vara prioriterat, och
2. Skolkyrkoarbetet är den enda verksamheten i församlingen där vi når 100% av målgruppen, dvs alla tvåor, fyror och sexor i skolorna i församlingen, vilket bäddar för en, för Stockholm, rätt schysst konfirmandstatistik. Alltså, värt att prioritera.
Gubbarna (och enstaka gummor) tittade ner i sina papper, frågade lite om de olika posterna, och konstaterade sen att vi väl låter budgeten vara oförändrad. Hurra!

2006-05-13

det är jobbigt...

...att vänta.

"Vila i din väntan,
stilla mötet sker,
all din stora längtan,
Herren hör och ser"

Men, men, om det inte är Gud jag väntar på då?!
Begraver mig i jobb så länge.

Schemat för helgen:
Lördag
12 Dop
14 Ledarsamtal
15.30 Ledarsamtal
17 Sorgehus

Söndag
11 Högmässogudstjänst
12.30 Konfirmander
16 Gospelkonsert
17 Avskedsfest för medarbetare som slutar