2006-08-07
dilemma
Om man blir erbjuden ett jobb på en arbetsplats där det jobbar en person som man vet att man inte kommer komma överens med (vad gäller kyrkosyn, synen på homosexuella, på kvinnoprästmotståndares plats i kyrkan, på ärkebiskopen osv), vad gör man? Inte aktuellt än, men möjligheten finns. Funderar...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Sant, naturligtvis, men i det dagliga arbetet är det viktigt att komma överens med sina kollegor och medarbetare. I lite för många församlingar söker anställda styrka hos församlingsborna för att hantera besvärliga kollegor, istället för att få stöd från kollegor för att ge rätt hjälp åt församlingsbor.
Hm, det känns som att du medvetet missförstår mig. Det är KLART att jag vet och anser att alla i församlingen är medarbetare.
Men.
Icke desto mindre är det så att de anställda är de som man (oftast)arbetar allra närmast med, de man träffar varje dag. Därför är det oerhört viktigt att trivas med dem.
Att det finns anställda i församlingarna som inte är troende alls är naturligtvis också bekymmersamt, fast det är väldigt sällan de går in med inställningen att de ska reformera alla andra, vilket de som har bestämda åsikter runt kyrkosyn mm ofta har. Sällan söker de "otroende" kyrkoanställda konfrontation, medan en hel del troende gör det, dessvärre (i det här sammanhanget).
Dessutom smärtar det så mycket mer när det är en trossyster eller -broder som gör en illa, än när någon som inte delar den övertygelsen gör det.
Låt inte denna "andre" förkrympa eller begränsa dina möjligheter. Internalisera inte uttrycken för hans (förmodar att det är en "han") projektioner och frustrationer. Det som är hans är hans och behöver inte bli ditt. Men det där vet du redan. Vill bara ge dig stöd.
Låt inte bromsklossen hindra dig i din kallelse.
En kär vän och präst uttryckte det som så: "När jag möter en sådan där figur så tar jag på mig ljusets rustning. Iklädd den kan ingens eller inga ord skada eller såra mig."
Tack Patrik. Dina ord värmer.
Hej där. Vill bara göra lite reklam för ett gäng bloggare som samlats i Solidaritetsbloggen. Ett försök att lyfta välgörenhetsfrågor i bloggetern.
http://delameddig.blogspot.com
mvh / marcus
farsan baloo: jag länkar redan till er! Ni gör ett bra jobb.
nineve: Suck. Som sagt, du verkar inte ens vilja förstå mig, så frågan är om det ens är lönt att fortsätta, men...
Att du aldrig har hört om "konservativa" med samarbetsproblem tycker jag är konstigt. Det finns nämligen rätt så gott om sådana, har sprungit in i en hel del av dem själv. Jag tror att väldigt många kvinnliga präster kan vittna om liknande erfarenheter. Problemet är inte att ha skilda åsikter, det finns väl inte en enda människa som har exakt samma åsikter som en annan, utan vad dessa åsikter kan få för konsekvenser. För att göra ett mycket övertydligt exempel (utan vidare paralleller): om jag jobbar tillsammans med en övertygad nazist skulle den personens åsikter och människosyn troligtvis inte drabba mig personligen, men däremot skulle det påverka hur den personen betedde sig mot församlingsbor osv.
Personen som har fått mig att börja fundera i dessa banor har haft en ganska hög profil, skrivit debattartiklar osv, vilket får mig att misstänka att personen i fråga inte direkt hymlar med sina åsikter. Åsikter får man naturligtvis ha, men orkar jag verkligen hamna i diskussion konstant? Det var det mitt inlägg handlade om, inte om den personen borde få jobba eller något sånt.
Om du vill diskutera vidare, skulle jag vilja be dig att göra det i en något mindre anklagande ton. Oavsett vad du har varit med om eller vilka "liberala" du har träffat (om det nu är det som ligger bakom dina inlägg), är jag inte dem. Detta är min blogg där jag uttrycker mina åsikter, och där jag för en gångs skull inte måste ta hänsyn till eventuella "konservativa" sårade känslor eller martyranspråk. Och gör det någon sur är det fritt fram att låta bli att läsa.
Åh hjälp. Jag var rädd att den liknelsen skulle tas illa upp. Som sagt, UTAN VIDARE LIKNELSER. Jag menar naturligtvis INTE att de kan liknas vid nazister, men i fråga om att jobba med personer med olika åsikter tyckte jag att den funkade, och försökte göra det tydligt att jag inte drog liknelsen vidare.
Däremot tar jag faktiskt illa upp när du antyder att jag är en sådan som avskyr mina meningsmotståndare.
Hela den här tråden bevisar ju att det är svårt att kommunicera, och då framförallt med människor som inte delar ens åsikter. Det var det mitt inlägg handlade om, inte om någon slags avsky hit eller dit. Och med det klarläggandet är "diskussionen" över för min del. Det är tydligt för mig att du inte ens är intresserad av att försöka förstå vad jag menar.
Skicka en kommentar