Hur kommer det sig att det verkar vara fullständigt omöjligt att ha en kritisk inställning till Israels agerande under den nuvarande konflikten utan att bli kallad antisemit eller anses vara pro-islamism? Och hur kommer det sig att det verkar vara fullständigt omöjligt att vara för Israels existens, och ha viss förståelse för hur de agerar, utan att anses vara för apartheidpolitik eller utökandet av Israels gränser?
Och inte blir det lättare när "Israelkramarna" kläcker ur sig saker som att allt är palestiniernas fel, eller att man inte kan prata med araber. Och än jobbigare blir det när USA-hatande vänster anser att Hizbollah och Hamas är bra organisationer.
Detta är ingen lätt konflikt i ett område som ständigt härjats av svåra konflikter. Det går inte att ensidigt utnämna några till skurkar, det är en enda röra av främmande intressen, rädsla, religion, maktanspråk och hämndbegär.
Jag längtar efter en palestinsk Gandhi. Icke-våld fungerar, det är i själva verket det enda som fungerar. Jag hade inte ens tänkt skriva något om eländet i Libanon, men efter att ha hattat runt på en massa bloggar, och läst det ena korkade inlägget efter det andra (åt alla håll) kunde jag inte låta bli.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar