Det finns ett argument mot att samkönade par ska få ingå äktenskap som är särskilt intressant, nämligen "de får gärna vara ihop, men kalla det inte vigsel eller äktenskap, för det handlar om man och kvinna". I domkapitlens remissvar på förslagen till välsignelseakt var den vanligast förekommande kritiken att akterna var för lika en "vanlig" vigsel.
Men frågan är varför det är så farligt. Förminskar förekomsten av samkönade vigslar betydelsen av heterosarnas vigslar? Är det så att den minimala risken att någon i hemlighet ska fråga sig om man har gift sig med en man eller kvinna är så obehaglig?
Kristna argumenterar ofta utifrån att äktenskapet är INSTIFTAT för man och kvinna, därmed antydande att Jesus eller Gud skulle ha något med införandet av en vigselakt att göra, vilket skulle innebära att själva vigseln är helig, ett sakrament. Bortsett från att den inte är sakramental i lutherska kyrkor, är det bara att läsa Bibeln ordentligt för att se att så inte är fallet. Var Adam och Eva vigda? Var finns en vigsel beskriven?
I själva verket är det ju dessutom så att ord inte är eviga, de skiftar betydelse över tiden, och än mer så när det handlar om översatta ord, som Bibeln. Inga ord betyder exakt detsamma på två olika språk, och inga ord betyder exakt detsamma för två olika människor. Inte "jag", inte "kärlek" och inte "äktenskap".
Face it, äktenskapet och vigseln är samhälleliga institutioner, skapade för samhällets stabilitet. I många länder är inte detta något konstigt, där gifter man sig i rådhuset och välsignas i kyrkan, men här blir det ramaskri så fort något dylikt föreslås, och lustigt nog mest så i de kretsar där statskyrkan var mest avskydd, där det anses att politikerna ska ut ur kyrkan. Hur kommer det sig att man är så himla mån om att behålla denna statskyrkorest som trots allt gör präster till statliga tjänstemän, istället för att frivilligt lämna den och låta oss göra det vi är satta att göra - förmedla Guds kärlek och välsignelse till alla människor.
Jag skriver under på äktenskap.nu. Gör det du också! (Tack Karin för länken!)
8 kommentarer:
Dagens "vigsel" (= formeln Jag sammanfogar eder) infördes i revisionen 1608 den svenska calvinistiska kungamaktens egen handbok 1599 för hovet, regementena och amiralitetet (den direkt kungastyrda sektorn).
Den infördes i Roms nya tridentinska Missale Romanum några år senare, 1614: ego coniugo vos.
Tidigare fanns ingen "vigsel" (ett diminutiv av vigning) utan äktenskapet (som ingicks civilt i form av Trolovning: äktenskapslöfte + äktenskapskontrakt om hemgift och morgongåva) vigdes (efter ingåendet) i kyrkan med en mässa (brudmässan).
Enligt Upplandslagen (1298), när idén iom Kyrkans medverkan i dessa hedniska upptåg var rätt ny, innebär oxå deltagandet i Mässan upptagande i Församlingen och jämställdhet. Mannen och hustrun blir Makar (dvs hustrun blir Maka) och barnen (befintliga eller framtida) blir därmed arvingar och - inte minst - träl blir fri.
Man frigav alltså trälar genom att gifta i hop dem (och sätta dem på ett litet dagsverkstorp i skogen).
I Sveriges Rikes Lag infördes 1915 "vigseln" såsom ett (helt nytt) rättsinstitut. Den är ett Förvaltningsrättsligt beslut, fattat av statstjänsteman/präst/domare på statens vägnar. Staten är subject, tjänstemannen agent och paret objekt för myndighetsutövning - deras JA! är förutsättning för sammanfogandet.
Dock gällde den äldre rättstraditionen ytterligare ett par år; till 1/1 1918, så Äktenskap utan "vigsel" förvandlades till osedlighet och barnen blev "oäkta".
kunde inte sagt det bättre själv ;o)
Är alla ord föränderliga?
Jag läste denna insändare innan jul men har inte haft riktigt tid att svara på den innan.
Det första jag funderar på är om det är sant att ord inte är eviga. Jag tror att det ligger en viss sanning i det du säger. Innehållet i ett ord kan förstås annorlunda efter en specifik upplevelse eller en historisk händelse. Exempelvis så associerar vi på grund av franska revolutionen till ordet "jämlikhet" på ett annat sätt vad man gjorde innan franska revolutionen. Ordet ”jämlikhet” har en verkningshistoria, som filosofen Gadamer skulle ha sagt. Dvs ordets historia påverkar hur vi ser och tänker om ett ord. Vi säger inte helt plötsligt idag att det vi alltid har kallat för flygplan ska vi börja kalla bil eller vi säger inte ”lp-spelare” om en cd-spelare. Snacka om att det skulle bli förvirrat om vi började göra så.
På samma sätt tror jag att det uppstår reaktion när man vill kalla välsignelseakt mellan homosexuella för äktenskap. Även om vi inte kan se att ordet ”äktenskap” nämns i 1 Moseboken mellan Adam och Eva så har ordet ändå en historia. (Äktenskapet instiftas dock i 1 Mos.2:18-24 (mellan Adam och Eva) och det är något som tas för givet senare i Bibeln se 2 Mos 20:14 ; 2 Mos 21:10 ; 3 Mos 20:10 ; 5 Mos 5:18 ; Jer 3:8 (folket liknas vid äktenskapsbrytare -> begreppet äktenskap fanns) osv (ordet äktenskap nämns 52 gånger i Bibeln) )
Men om det skulle varit en avsaknad av äktenskapsbegreppet i Bibeln är inte heller det ett argument för att det idag skulle gå att kalla ett partnerskap för ett äktenskap. Äktenskapet är ett sätt att utåt visa att man som man och kvinna troget vill leva och dela sina liv med varandra. Samtidigt har man också önskat Guds välsignelse över äktenskapet. Dvs två människor ingår ett förbund inför Gud. (Borgerlig vigsel har tillkommit på senare tid som ett alternativ för dem som vill lova varandra trohet men inte tror på Gud eller vill blanda in Honom i det hela). Ordet "äktenskap" har därför sin utgångspunkt i Bibeln och har även därigenom fått en historia i vårt land då det handlar om ett par som vill lova varandra trohet och önskar välsignelse från Gud över sitt löfte/förbund. Eftersom ordet har sin utgångspunkt i Bibeln får vi fråga oss om Gud kan välsigna ett samkönat par som vill leva tillsammans. Angående den frågan vill jag hänvisa till: Stefan Gustavssons artikel "Vem tror Svenska kyrkan att Jesus är?" - 2006-12-12 (Se länken nedan)
http://www.dagen.se/dagen/ArticlePayed.aspx?isArchive=False&ID=125256
Min summering blir därför att ordet "äktenskap" har sin utgångspunkt i Bibeln och är förknippat med en man och en kvinnas önskan att leva troget tillsammans och en önskan av Guds välsignelse över sina liv. Min fråga blir därför: Varför kan man inte hitta på ett nytt namn istället för att förvränga ett begrepp som många förknippar med något annat?
Jag håller med om det du skriver på slutet att det har blivit väldigt fel när kyrka och stat har blandats ihop... Vårt uppdrag är helt klart att "förmedla Guds kärlek och välsignelse till alla människor" frågan är bara hur det ska gå till och vad det innebär.
Hej Batjoff. Alltid roligt att få kommentarer på gamla inlägg :O)
Du konstaterar att äktenskap förekommer i Bibeln, och det gör de ju, där tänker jag absolut inte argumentera med dig. Min fundering gällde vigseln, dvs den religiösa ceremoni som konstituerar äktenskapet. Några vigslar finns nämligen inte beskrivna i Bibeln, det närmaste vi kommer är väl bröllopet i Kana, och den texten beskriver festen efteråt, inte ceremonin. Det är detta som ligger till grund för att vigseln inte är ett sakrament i Svenska Kyrkan (eller någon luthersk kyrka).
Stefan Gustavssons artikel är naturligtvis intressant, men vilar på en massa antaganden om vilka vi faktiskt inte kan veta något om: "eftersom Jesus bekräftade lagen, bekräftade han också att homosexualitet är avskyvärt". Nåja. Det finns mycket som Jesus i så fall bekräftar, till exempel barnaga och slaveri, som vi idag anser vara barbariskt och människofientligt. Vi har kommit längre i synen på människan än vad Jesu samtid hade, jag vill hävda att det gäller frågan om homosexualitet också. Eller tror du att vi bör stena dem, eftersom Jesus bekräftar den judiska lagen?
Jag citerar dig: "Ordet "äktenskap" har därför sin utgångspunkt i Bibeln och har även därigenom fått en historia i vårt land då det handlar om ett par som vill lova varandra trohet och önskar välsignelse från Gud över sitt löfte/förbund", och håller med! Skillnaden är att jag inte kan förstå varför det måste utesluta samkönade par. Om kärleken finns där, om de önskar Guds välsignelse, om de vill leva ihop resten av livet - låt dem gifta sig! Begreppet äktenskap blir snarare vidgat än förvrängt, precis som vi idag anser att frånskilda som gifter sig för andra gången är gifta, och inte lever i synd. Som sagt, ord ändras, och ibland måste vi se till att de ändras. Ordet med stort O är evigt, men inte alla de andra.
Vad är det för fel på dagens präster? Något som jag ser är att det är just kvinnliga präster som håller på mest med hbt-prat och vill välsigna synder är också konstigt.
Du skriver, "Om kärleken finns där, om de önskar Guds välsignelse, om de vill leva ihop resten av livet - låt dem gifta sig!", vadå låt dom gifta sig? Inför Gud kan du ju aldrig få dom att gifta sig, Gud accepterar inte det.
Jag undrar varför du inte vill låta dig styras av vad Gud vill istället, är det inte din uppgift som präst?
Finns det nån mening med att det står att kvinnor inte ska vara präster i Biblen?
Kurt. Vi har diskuterat detta förr. Uppenbarligen ser du det som din uppgift att hitta bloggposter som handlar om homosexualitet och inleda en diskussion med författaren. Gott så. Men jag tycker inte om din debatt-ton.
Jag ska dock svara på din fråga, för sista gången. Jag tror att det är så att kvinnliga präster engagerar sig i hbt-frågor av massor med olika skäl. En del av oss har vänner som är hbt. Andra har, efter noggranna bibelstudier, kommit fram till att det enda rimliga är att verka för att denna förtryckta grupp får upprättelse. Ytterligare andra har själva erfarenhet av bibelbaserat förtryck, och kan därför identifiera sig väl med hbt-frågor. Och dessutom är ju majoriteten kvinnliga präster yngre än majoriteten manliga, det har säkert också med saken att göra, plus att kvinnor i allmänhet är mindre homofobiska än män i allmänhet.
Jag kan inte tala för alla kvinnliga präster. Jag varken kan eller vill heller lika bensäkert som du uttala mig om vad Gud vill eller inte vill, ty Guds vägar är outgrundliga.
Däremot kan jag uttala mig om vad min uppgift som präst är, och det är att förkunna evangelium och förvalta sakramenten, att välsigna, be och leda. Ingenstans står det att min uppgift är att döma, det tillkommer bara Gud.
Nejdå, letar inte upp enbart saker om homosexualitet på bloggar utan om allt som går emot Guds Ord, särskilt från prästers bloggar. Där hittar man mycket, särskilt från unga präster, som är helt emot Herrens Ord.
Vad är det som är fel med min debatt ton? Det är helt relevanta frågor jag har till dig.
Ska du svara mig för sista gången, på vad? Kvinnliga präster? Har jag pratat med dig om det innan, det kanske är så.
"En del av oss har vänner som är hbt."
Det har jag inte längre, har haft dock, men dom blev så arga på att Gud fördömde deras sexuella handlingar. Så män kan ha det med.
"Andra har, efter noggranna bibelstudier, kommit fram till att det enda rimliga är att verka för att denna förtryckta grupp får upprättelse."
Detta gillar jag om du kan visa mig vart du hittar ett enda ställe i Bibeln som säger att homosexuella handlingar skulle vara rättfärdigade? Jag har ganska bra Bibeln kunskap själv och har aldrig hittat det, så det skulle vara fint med en som har mycket goda kunskaper kunde visa.
"Ytterligare andra har själva erfarenhet av bibelbaserat förtryck, och kan därför identifiera sig väl med hbt-frågor."
Detta svar förundrar mig. Varför och vad tycker du är förtryck i Bibeln? Jag känner mig då inte förtryckt av att jag är en syndare.
"Och dessutom är ju majoriteten kvinnliga präster yngre än majoriteten manliga, det har säkert också med saken att göra, plus att kvinnor i allmänhet är mindre homofobiska än män i allmänhet."
Och med det vill du visa vad, kvinnliga präster är yngre? Varför ska det ha med saken att göra, att dom yngre prästerna inte vill följa Herren?
Så du menar att det är homofobi när man säger att Gud inte accepterar homosexuella handlingar, varför och vad har det med fobi att göra? Vet du vad fobi betyder?
"Jag kan inte tala för alla kvinnliga präster. Jag varken kan eller vill heller lika bensäkert som du uttala mig om vad Gud vill eller inte vill, ty Guds vägar är outgrundliga."
Nej, jag kan inte heller tala om alla kvinnliga präster, det finns olika. Ja visst är Herrens vägar outgrundliga, men Hans Ord är inte oförstårbara. Det är en stor skillnad på det. Så du kan uttala dig bensäkert på vad Hans vilja är om du tittar i Bibeln.
"Däremot kan jag uttala mig om vad min uppgift som präst är, och det är att förkunna evangelium och förvalta sakramenten, att välsigna, be och leda."
Okej, det låter bra och så ska det vara. Men nu är det så att om di inte förkunnar evangeliumet som det står att läsa, så gör du inte det. Så ditt ledarskap blir fel i slutändan. Nu kanske du tycker att jag har en dålig debatt ton igen, men detta är relevant utifrån Bibeln som du håller kär.
"Ingenstans står det att min uppgift är att döma, det tillkommer bara Gud."
Bra, det ska man inte göra. Därför ska du bara uppmana att andra inte ska synda och inte börja välsigna synder, vilka det än nu må vara, så att domen blir utträttad av Gud som det bör.
Fint att du skriver på denna detta. :)
Skicka en kommentar