Ok. Alla GI-gurus är helt till sig i trasorna över det fantastiska lilla fröet från Sydamerika som inte bara har lågt GI-värde, utan även är rikt på proteiner mm mm. Och visst, det smakar helt ok, lite gräsigt, men varför, varför kunde ingen tala om att quinoa ändrar utseende när det har kokat? Från behagliga små korn till nåt i stil med utomjordiska maskar. Små vita groddar kom ut ur varenda frö, och jag är övertygad om att en mindre morbid människa än jag inte ens skulle reflekterat över det, men jag tyckte bara det var läbbigt. Blunda och tugga, typ. Inte ens min eminenta tabboulidressing gjorde måltiden mer än bara ok.
Och för övrigt har jag och maken tioårsjubileum på söndag. 10 år. 120 månader. 520 veckor. 3652 dagar (ja, två skottår har vi hunnit med ;o). Rätt tufft, faktiskt. Så det blir middag och bio (fast på lördag), barnet passas av välvilliga farföräldrar. Ska bli härligt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar