förändring förnöjer

Nu blev det lite mer färg. Och om någon undrar, så är det en glimt av Slottskyrkan i Wittenberg här ovanför.

slow food

Idag har jag varit den goda husmodern.

Planen var att göra fisksoppa med aioli och bröd till gästerna. Vanligtvis köper jag frysta laxfileer och använder, men den här gången köpte jag en hel färsk firre. Jag filéade den och kokte buljong på skrovet, och tillverkade aiolin från grunden. Kände mig oerhört präktig.

Lärdomar:
* de fjuttiga slantar man tjänar på att inte be fiskgubben att filéa fisken (motsvarande en latte eller två) är inte värda den mängd gegg, blod och slem som en fisk ger ifrån sig under processen. Jag måste ha förträngt det någon gång, om jag inte minns helt fel insåg jag detta tidigare också. Detsamma gäller för övrigt även hela kycklingar, enligt mig.
* att använda enbart olivolja till aiolin är dumt, då den färdiga såsen kommer smaka endast olivolja och inget annat, oavsett hur mycket vitlök och saffran det är i den.
* fiskbuljong är enkelt att göra och ger god smak. Men är det värt det? Kanske.

Nu låter detta som om det var en fiaskomåltid. Det var det inte, allt utom aiolin var gott. Men mängden arbete i förhållande till resultatet förtjänar att ifrågasättas. Tur att jag inte bakade bröd och tillverkade tiramisú...

nostalgi

Väggmålningen är klar! Tror jag. Apkungen platsar på vår sovrumsvägg, tycker jag nog.



Men frågan är om jag ska lägga till mer färg...funderar på att fylla i med ljusare brunt här och där. Vad tycker ni?

choklad på polska

Je köpte en gammal kokbok på loppis. Den låg sampackad med ett häfte om skånska slott. När hon skulle betala kom det en bufflig karl och ville köpa boken av henne, men han var så otrevlig att hon valde att inte acceptera, inte ens när han erbjöd henne 500 kronor, istället för de 30 hon betalat. Karln gav henne ett papper med hans namn och telefonnummer, ifall hon skulle ångra sig.

Väl hemme berättade Je för sina barn, K och A, och sin man Ja. Upphetsningen blev stor när boken öppnades, och ett riktigt gammalt brev trillade ur. Barnen öppnade brevet, som var daterat 1931, och visade sig vara till hälften på polska. Turligt nog är barnen halvpolska och kunde, med lite hjälp från pappa, tyda brevet. Det verkade röra en gömd skatt! Och i brevet fanns småkryptiska anvisningar om hur den skulle hittas.

På söndagen dök vi upp, jag och maken, för att hämta dottern som, så där bara av en händelse, hade sovit över hos familjen. Det var bubblande förväntan i luften - de hade bestämt sig för att åka och se om de kunde hitta skatten. Äldsta dottern hade använt all sin skarpsinnighet (och Google) och kommit fram till att den måste vara begravd vid Häckeberga slott, och frågade om vi ville följa med. Klart att vi ville, och iväg for vi.

Vid Häckeberga gick vi ett bra tag, följde anvisningarna och hittade till slut, efter många om och men (och en kaffepaus i solen) en tillbucklad plåtask nedgrävd i marken i ett ihåligt träd. I asken låg ett brev. Nej! Brevet kom från den onde skurk som nämdes i det första brevet, och han hade uppenbarligen tagit skatten, och den skulle ärvas av hans söner eller begravas med honom.

Molokna och ilskna begav vi oss hemåt. På vägen mötte vi en man, butter och sur, med en spade över axeln. Je tyckte att hon kände igen honom - det var mannen som velat köpa boken! Hon letade fram lappen han gett henne, och underligt nog hade han samma efternamn som skurken. Kunde de vara släkt, kanske? Dessutom använde han likadant papper, med en bild på ett annat slott. Var det så att skatten inte hade gått i arv, och nu var begraven? Det fanns bara ett sätt att få reda på det.

Skarpsinniga A, äldsta dottern, grävde fram broschyren som hade "råkat" vara förpackad med kokboken, och skyndsamt styrde vi kosan mot slottet där skurken varit bosatt - Marsvinsholm. På vägen dit intogs resekost (på McDonalds), och sedan åkte vi till kyrkogården vid Marsvinsholms kyrka, där det visade sig att skurken låg begravd. Eftersom prästen förbjöd exhumering, tvingades barnen tänka om. Vid närmare inspektion av graven syntes en liten märklig informationsplakett, som meddelade att skurken hade velat bli begravd under Linnés kastanj. Aha! Kanske låg skatten där istället?

Iväg till slottssparken. På parkeringen stod den bufflige sonsonens bil! Barnen började bli lite nervösa nu. Med spelad självsäkerhet spankulerade vi in i parken och bort till trädet ifråga. En dam med hund ögnade oss misstänksamt, och vi spelade turister, fotade och log. Så fort hon tittade bort inspekterade vi stenarna bakom kastanjen, och mycket riktigt, där låg en träask! Vi fiskade snabbt upp den, A gömde den innanför tröjan, och så begav vi oss mot bilarna igen. Men nej! Där kommer den bufflige gående! Säg inget!

"Har ni..eh..hittat något här i parken?"
"Nä, det har vi inte. Några blommor, bara."
"Jaha, för om ni har det är det mitt! För den här parken är...ehm...min!"
"Jamen, det har vi inte!"
"Hm...Nähä."

Pust! Där kom vi undan med blotta förskräckelsen! Barnen sprang till bilarna, och vi rivstartade ut från parkeringen så att inte den otäcke karln skulle få fatt i oss. Först tänkte vi se vad som fanns i asken på vägen, men barnen insisterade på att vi skulle nå tryggheten hemma först. Väl där öppnade vi asken. I den låg en väldigt gammal pappersbit med något som såg ut som ett recept på polska. Den doftade svagt av choklad. Receptet tolkades, det var en sås.

Dagen avslutades följaktligen med ett stort och väldigt chokladigt pannkaks- och glasskalas. Se, det var ett riktigt äventyr!

(Och om det var någon som undrade - ja, alltihop var hittepå. Men roligt hade vi!)

smyckesugen?

Lite reklam: vill du köpa ett nytt halsband, och samtidigt både stödja en trevlig person som gör söta halsband som hobby, och Läkare utan gränser? Gå till Trollslända smycken!

på begäran

Här är några (inte så informativa) bilder på den nymodifierade tunikan:


I helfigur. Längst ner på ärmarna är det manschetter, och det är ett skärp som skymtar i midjan, annars är den ganska enkel. Det är, tycker i alla fall jag, snyggare så.


En riktig pina med just den här ommodifieringen var att polokragen visade sig vara rynkad i sidorna, vilket jag då var tvungen att riva upp innan jag kunde göra någonting annat överhuvudtaget. Lite krångligt, men det gick någorlunda till slut. Sprättare är fina grejer.
Däremot gillar jag när det är knäppning bak, kragen sitter bättre då. Men i det här fallet satte jag några tryckknappar där bak också, eftersom det visade sig vara en ganska stor öppning under kragen. Säkert piffigt på rätt person, men den här prästen gillar inte småporriga detaljer (eller att visa tatueringen i nacken utan anledning). Men visst blev det bra till slut? Syns faktiskt inte alls att allt är handsytt (hatar min symaskin intensivt).

murphy - eat my shorts!

Trots oerhörd trötthet...
trots trasig bråkig symaskin...
trots taskig belysning...
trots tunt lättskadat tyg...
trots värkande axlar...
trots viljan att bara skrika högt...

...är nu min prästtunika klar. Ha! Seger. Och snygg vart den.

let it rain, let it rain, let it rain

Äntligen har jag köpt en regnkappa! Har varit på jakt i flera veckor men överallt är de slut eller restnoterade hos leverantör. Sommaren har verkligen betytt klirr i kassan för regnklädestillverkarna i världen. Men nu äger jag en solgul kappa från Ellos, av all ställen. På samma gång köpte jag en polotunika som ska förvandlas till prästtunika med lite hjälp av nål och tråd.

dundermorsan

Idag har jag varit värsta Martha Stewart (minus kriminaliteten då), bakat och pysslat. Resultatet av pysslandet skådas ovan: jätteful badrumsspegel och -skåp som fått ett nytt liv som glamorösa prinsessmöbler med hjälp av guldfärg och dekostenar. Tjusigt va? Barnets rum håller på att förvandlas till rena prinsessorgien, könsstereotypiseringen är i full gång...

de kreativa projekten

Äntligen bilder på semesterns kreativa projekt. Ovanfrån och ner:

1. närbild på slottets dörr in till kojan under. Som ni ser har dottern redan inrett ;o)

2. slottet sett från rummets dörr. Närmast garderoben (målad med tavelfärg) hänger normalt en repstege,

3. hallens galna fondvägg. Extrem närbild så att ingen ser röran runtomkring, hehe.

På slottsväggen man inte ser (den mot fönstret) fick lilltjejen måla blommor. Kanske inte det snyggaste tillägget till slottet, men definitivt det som gjorde henne lyckligast.

meckar-maria buller och bång

Hum di dum...rita konturer...såga dem. Regnar. Hann in med slottsbitarna. Slipa, slipa. Host. Damm i näsa, ögon och hals. Slipa lite till. Skruva ihop. Måla, måla, måla. Vänta. Sätta fast regel i väggen. F*n. Bara puts, inget grepp för skruven. Fixa lite mer. Borra, borra. Ah. Tegel. Bättre grepp, hopplöst att borra i.
Mäta. Hm. Skarva. Skuva lite till. Undrar när det här blir klart. Om det blir klart. Fixa lite till.

ännu en dag i ett liv

Fint väder idag. Känns konstigt.

Dagen som den blev: passa kompis barn på förmiddagen (hon och dottern ömsom slogs, ömsom kramades) och tillverkning av spargrisar i papier maché (ja, hade ju en massa tapetklister över), sedan glass på stan och lite fönstershoppande. På kvällen besök av vän: äta mat (sallad med tomater, rödlök, fetaost och matvete, till efterrätt snabbcheesecake) och prata strunt. Skönt och avslappnat.

bara några timmar kvar

Nu är det "bara" gudstjänsten kvar, sedan är det semester. Märker att jag är lite extra taggad på semester i år, det har varit ett jättekul men slitsamt år. Tänk vad jobbigt det är att lära sig nya saker, nya miljöer och människor.

Men semestern är än så länge oerhört oorganiserad. Det ska hända lite saker då och då, men inga stora händelser. Jag har i stort sett fått med maken på tanken på en liten weekend-tripp till London, nu ska vi bara höra med vännerna där om vi kan bo hos dem (= mer pengar att lägga på snordyr shopping).

Och så ska jag bygga säng till lilltjejen. Det ska bli ett slott. Ett rosa. Konstruktionen kommer vila på två låga vita Billy-kopior och en regel som är fastskruvad i väggen. Sedan fäster jag mdf-board eller liknande runtomkring alltihop, med valv utsågade för hyllorna och naturligtvis en dörr in till kojan som skapas under sängen. Mdf-en sågas så klart med kreneleringar högst upp, så dottern kan sitta däruppe och se ut från slottsmurarna. Tack och lov är hon väldigt intresserad av stegar och klättrande just nu, så slottet kommer helt rätt i tiden.

Men först gudstjänst. Det ska bli riktigt trevligt.

skribent

Helgen har ägnats åt skrivande. Mer skrivande. Även på fritiden. Det blir så när man är gift med en kreativ person, och själv är rätt mycket inne på samma spår. Så kvällarna har till stor del tillbringats vid varsin dator, knåpandes på samma projekt. Vad det blir av det? Vi får väl se. Men roligt är det.

Och i dagarna har jag också just avslutat ett annat skrivjobb, den här gången åt goda vänner. Det är pest att skriva med deadline, men å andra sidan är det ju svårt att få ändan ur annars. Jag var tillräckligt trött på det efter jag var klar för att svära att det skulle ta bra många månader innan något dylikt skulle hända igen, men det krävdes bara ett telefonsamtal, och inte ens särskilt mycket fjäskande, från deras sida för att det ska vara ett nytt skrivprojekt på gång. Jaja. Det är roligare att säga ja, helt enkelt.

lätt triumf

Den här helgen blev en arbetsseger. Jag har varit så fruktansvärt trött, och motvillig. Men allt har gått riktigt, riktigt bra!

Igår - gudstjänst på äldreboende (där jag var med som sällskap, vår praktikant skötte alltihop med den äran), och sedan dop. Det blev en härlig gudstjänst med ovanligt mycket folk och mycket känsla, till och med glädjetårar.

Idag - högmässa. I församlingen fanns en trio herdar (nuvarande, förre, och förrförre), och alla var mycket uppskattande och sade snälla saker om predikan. Härligt. Vi är lite dåliga på feedback i kyrkan, framförallt präst till präst, och det var roligt att få så mycket positiv kritik. Församlingen i övrigt var också mycket nöjda, liksom övriga medverkande. Skönt när det klickar.
Och så gudstjänst med små och stora. Predikan var en bejublad sketchsamling ur Bibel för barn, eftersom vi hade bibelutdelning. Vi hade lagt mycket jobb på att förbereda, bla hade vi tillverkat en jättelik fisk av en lektunnel, och så spelade vi upp Jona, David och Goljat, Jesus i templet som 12-åring, och brödundret. Vi hade jätteroligt, församlingen hade jätteroligt, kören var duktig och våfflorna efteråt smakade mums.

Bra dag. Bra helg. Trött. I morgon - nya tag!

dotterns födelsedagstårta

Baka en sockerkaka med citronsmak (finns schysst mix om man känner sig lite bekväm).
Dela i bottnar när den svalnat.

Mixa frysta jordgubbar, om de är osötade kan du söta lite med florsocker. Vispa grädde. Vänd ner 2/3 av grädden i jordgubbsklägget.

Bred jordgubbsgrädde på bottnarna, ju mer desto bättre (och labilare, vår kollapsade efter ett tag). Lägg ihop och stryk återstående grädde utanpå. Dekorera med färska jordgubbar, silverkulor och sockerhjärtan. Skynda njuta!

konfirmandplanering

Dagarna går åt att prata konfirmander, konfirmander och lite mer konfirmander. På söndag är det konfirmationsgudstjänst, nu repeterar vi, har föräldramöten och skriver agendor. Det är roligt!
Vi har använt oss av frälsarkransen i ganska många år nu. En sån otroligt fiffig liten pryl! Inte nog med att den pryder sin plats på tonåriga handleder, den fyller också en funktion som korset som smycke (trist nog) inte alltid längre fyller, dvs som en konstant påminnelse om Gud.

Ett litet tips till er pyssliga därute är att tillverka små (av smyckepärlor) frälsarkransar att använda som mobilsmycken. Om man gör den i ståltråd (som de ursprungliga frälsarkransarna) riskerar den inte heller att gå sönder lika ofta som armbanden. Sen köper man en "mobilsmyckehängare" eller vad det nu kan heta på en pysselbutik, och vips har man ett unikt, sött och framförallt väldigt användbart mobilsmycke.

Andra sätt att jobba med frälsarkransen och konfirmander är naturligtvis att bygga konfirmationsgudstjänsten utifrån kransen. Vi markerar i agendan var de olika pärlorna kommer in, men även rent fysiskt med bollar. En del av konfirmanderna har skrivit draman utifrån pärlorna, andra dikter eller skapat en dans. För frälsarkransen verkar faktiskt inspirera.

Så nu ska jag sätta mig och rita in alla pärlorna i agendan, för att sen lämna den till tryck.

handarbete

Tips till alla någorlunda händiga, men prästskjortefrustrerade kollegor därute:
Tag ett styck ordinär polotröja, helst inte ribbad.
Klipp av kragen i ungefär två och en halv "flärpars" höjd.
Klipp upp för frimärksöppningen i yttre delen (lämna bakre intakt).
Fålla öppningen, vik sedan in fållen och sy fast så nära öppningen du vågar.
Fålla sedan ihop de två lagren högst upp och vik inåt så att det går att trä in flärpen genom öppningen.
Sy högst upp, tråckla fast fållen för hand.
Klart! Ny, billig och framförallt riktigt bekväm prästskjorta. I vilken färg du vill! Min är brun, men så här i spekulationstider kanske en lila skulle passa...