Je köpte en gammal kokbok på loppis. Den låg sampackad med ett häfte om skånska slott. När hon skulle betala kom det en bufflig karl och ville köpa boken av henne, men han var så otrevlig att hon valde att inte acceptera, inte ens när han erbjöd henne 500 kronor, istället för de 30 hon betalat. Karln gav henne ett papper med hans namn och telefonnummer, ifall hon skulle ångra sig.
Väl hemme berättade Je för sina barn, K och A, och sin man Ja. Upphetsningen blev stor när boken öppnades, och ett riktigt gammalt brev trillade ur. Barnen öppnade brevet, som var daterat 1931, och visade sig vara till hälften på polska. Turligt nog är barnen halvpolska och kunde, med lite hjälp från pappa, tyda brevet. Det verkade röra en gömd skatt! Och i brevet fanns småkryptiska anvisningar om hur den skulle hittas.
På söndagen dök vi upp, jag och maken, för att hämta dottern som, så där bara av en händelse, hade sovit över hos familjen. Det var bubblande förväntan i luften - de hade bestämt sig för att åka och se om de kunde hitta skatten. Äldsta dottern hade använt all sin skarpsinnighet (och Google) och kommit fram till att den måste vara begravd vid Häckeberga slott, och frågade om vi ville följa med. Klart att vi ville, och iväg for vi.
Vid Häckeberga gick vi ett bra tag, följde anvisningarna och hittade till slut, efter många om och men (och en kaffepaus i solen) en tillbucklad plåtask nedgrävd i marken i ett ihåligt träd. I asken låg ett brev. Nej! Brevet kom från den onde skurk som nämdes i det första brevet, och han hade uppenbarligen tagit skatten, och den skulle ärvas av hans söner eller begravas med honom.
Molokna och ilskna begav vi oss hemåt. På vägen mötte vi en man, butter och sur, med en spade över axeln. Je tyckte att hon kände igen honom - det var mannen som velat köpa boken! Hon letade fram lappen han gett henne, och underligt nog hade han samma efternamn som skurken. Kunde de vara släkt, kanske? Dessutom använde han likadant papper, med en bild på ett annat slott. Var det så att skatten inte hade gått i arv, och nu var begraven? Det fanns bara ett sätt att få reda på det.
Skarpsinniga A, äldsta dottern, grävde fram broschyren som hade "råkat" vara förpackad med kokboken, och skyndsamt styrde vi kosan mot slottet där skurken varit bosatt - Marsvinsholm. På vägen dit intogs resekost (på McDonalds), och sedan åkte vi till kyrkogården vid Marsvinsholms kyrka, där det visade sig att skurken låg begravd. Eftersom prästen förbjöd exhumering, tvingades barnen tänka om. Vid närmare inspektion av graven syntes en liten märklig informationsplakett, som meddelade att skurken hade velat bli begravd under Linnés kastanj. Aha! Kanske låg skatten där istället?
Iväg till slottssparken. På parkeringen stod den bufflige sonsonens bil! Barnen började bli lite nervösa nu. Med spelad självsäkerhet spankulerade vi in i parken och bort till trädet ifråga. En dam med hund ögnade oss misstänksamt, och vi spelade turister, fotade och log. Så fort hon tittade bort inspekterade vi stenarna bakom kastanjen, och mycket riktigt, där låg en träask! Vi fiskade snabbt upp den, A gömde den innanför tröjan, och så begav vi oss mot bilarna igen. Men nej! Där kommer den bufflige gående! Säg inget!
"Har ni..eh..hittat något här i parken?"
"Nä, det har vi inte. Några blommor, bara."
"Jaha, för om ni har det är det mitt! För den här parken är...ehm...min!"
"Jamen, det har vi inte!"
"Hm...Nähä."
Pust! Där kom vi undan med blotta förskräckelsen! Barnen sprang till bilarna, och vi rivstartade ut från parkeringen så att inte den otäcke karln skulle få fatt i oss. Först tänkte vi se vad som fanns i asken på vägen, men barnen insisterade på att vi skulle nå tryggheten hemma först. Väl där öppnade vi asken. I den låg en väldigt gammal pappersbit med något som såg ut som ett recept på polska. Den doftade svagt av choklad. Receptet tolkades, det var en sås.
Dagen avslutades följaktligen med ett stort och väldigt chokladigt pannkaks- och glasskalas. Se, det var ett riktigt äventyr!
(Och om det var någon som undrade - ja, alltihop var hittepå. Men roligt hade vi!)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar