Att utvisa barn till ett land där de inte ens talar språket...nej, ovärdigt, ruttet och rakt ut ondskefullt är vad det är.
Dagens fasteaktion blir alltså dela att skicka brev till Dan Eliasson (gå hit och gör det du också), samt att skriva på namninsamlingen mot beslutet.
Visar inlägg med etikett politik. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett politik. Visa alla inlägg
2011-03-18
2010-10-17
jag är en av de onda
Jag bor på Möllevången i Malmö. Det gör jag för att många av mina vänner bor här, för att jag uppskattar blandningen av människor, för att jag tycker om den anda av grannsämja som råder här, för att jag gillar de galna små affärerna och torghandeln, för att Folkets park ligger runt hörnet, för att det känns lite som semester varje dag.
Men på sistone har jag emellanåt känt mig ganska ovälkommen.
Det är nämligen så att jag och min familj bor i bostadsrätt. Vi köpte vår lägenhet. Vår förening är en där vi har föreningsmöte på gården, där alla hjälper till med städningen, där man hälsar glatt på varandra och lånar krossade tomater från grannen. Vi äger vårt hus tillsammans, och varje Möllevångsfestival har vi öppnat vår gård eftersom vi gillar att göra saker tillsammans.
Säg mig, varför är detta fel och förkastligt?
Möllevångsgruppen har valt att lägga ner Möllevångsfestivalen, som ju faktiskt var en härlig festival som kom alla boende till godo, för att istället fokusera på kampen mot gentrifieringen av Möllan. Det vill säga kampen mot bostadsrätterna. Och jag är den första att hålla med om att det bör byggas fler hyresrätter. Unga människor måste få chansen att flytta hemifrån, andra som föredrar den boendeformen måste kunna välja det utan att behöva stå i kö i tio år. Men när folk på allvar, som på Möllevångsgruppens förslagsplank i somras, föreslår att man ska skräpa ner så mycket som möjligt här i min älskade stadsdel, för att ingen ska vilja köpa en bostadsrätt här, då är det något som känns väldigt, väldigt snett.
Hur kommer det sig att det är mer "rätt" att bo i en hyresrätt hos en privat hyresvärd, än i ett hus som ägs tillsammans av de boende?
Jag är helt övertygad om att ett område fungerar bäst när det är en blandning av boendeformer. Kollektiv i lägenheter, hyresrätter OCH bostadsrätter. Mångfald är fruktbart även i detta. Sluta att demonisera oss som råkat (ja, för hade det funnits en hyresrätt just här så kanske vi hade valt att bo så istället) bosätta oss i bostadsrätt och har fräckheten att vara rätt nöjda med det. Det viktiga är väl ändå att vi tillsammans värnar om att Möllevången ska fortsätta vara den pärla av integration, närhet och värme som området ändå är?
Morr.
Men på sistone har jag emellanåt känt mig ganska ovälkommen.
Det är nämligen så att jag och min familj bor i bostadsrätt. Vi köpte vår lägenhet. Vår förening är en där vi har föreningsmöte på gården, där alla hjälper till med städningen, där man hälsar glatt på varandra och lånar krossade tomater från grannen. Vi äger vårt hus tillsammans, och varje Möllevångsfestival har vi öppnat vår gård eftersom vi gillar att göra saker tillsammans.
Säg mig, varför är detta fel och förkastligt?
Möllevångsgruppen har valt att lägga ner Möllevångsfestivalen, som ju faktiskt var en härlig festival som kom alla boende till godo, för att istället fokusera på kampen mot gentrifieringen av Möllan. Det vill säga kampen mot bostadsrätterna. Och jag är den första att hålla med om att det bör byggas fler hyresrätter. Unga människor måste få chansen att flytta hemifrån, andra som föredrar den boendeformen måste kunna välja det utan att behöva stå i kö i tio år. Men när folk på allvar, som på Möllevångsgruppens förslagsplank i somras, föreslår att man ska skräpa ner så mycket som möjligt här i min älskade stadsdel, för att ingen ska vilja köpa en bostadsrätt här, då är det något som känns väldigt, väldigt snett.
Hur kommer det sig att det är mer "rätt" att bo i en hyresrätt hos en privat hyresvärd, än i ett hus som ägs tillsammans av de boende?
Jag är helt övertygad om att ett område fungerar bäst när det är en blandning av boendeformer. Kollektiv i lägenheter, hyresrätter OCH bostadsrätter. Mångfald är fruktbart även i detta. Sluta att demonisera oss som råkat (ja, för hade det funnits en hyresrätt just här så kanske vi hade valt att bo så istället) bosätta oss i bostadsrätt och har fräckheten att vara rätt nöjda med det. Det viktiga är väl ändå att vi tillsammans värnar om att Möllevången ska fortsätta vara den pärla av integration, närhet och värme som området ändå är?
Morr.
2010-10-05
ett folk - en tro?
I morse, efter att jag hade lämnat dottern i skolan, gick jag därifrån och talade med en av hennes klasskompisars mamma. Hon vet om att jag är präst, och tyckte om det. Hon är själv judinna från Kroatien, och berättade om hur de hade besökt Sarajevo när de senast varit nere på besök. Där samsades ortodoxa och katolska kyrkor med synagogor och moskéer, i stort sett på samma gata. Före de senaste krigen hade alla levt i fred.
Likadant var det i Spanien före re-conquistan. Likadant har det varit på så många ställen. Likadant är det faktiskt på de flesta ställen i vår värld, inklusive många platser i Israel/Palestina. I dotterns klass, till exempel, går åtminstone ett judiskt barn, två muslimska, ett svenskkyrkligt, ett som tillhör till en karismatisk friförsamling, ett ortodoxt. Minst. Det är inte en grej. Vi låter bli att servera gris på barnkalasen, precis som vi ser till att godiset är glutenfritt.
Jag och mamman pratade vidare. Och vi konstaterade att detta om något ju måste visa på att det inte är religionerna som skapar konflikter, för i så fall skulle det alltid vara konflikt överallt där människor av olika tro lever tillsammans. Nej, det handlar om makt, och politik, och pengar, och land sade vi.
Jag tänkte vidare på cykelvägen till jobbet. Kanske är det så att det riktiga problemet kommer när vi kopplar en viss religion, vilken det än vara månde, till en viss etnicitet. Och den etniciteten till ett specifikt stycke land. För då blir religionen ett explosivt verktyg för maktanspråk och likriktning, användbar eftersom religion i allmänhet talar till människors känslor och hjärtan. Ni vet: ett folk - ett land - en kyrka.
Därför är faktiskt inte kristendomen den svenska religionen. Den är EN svensk religion bland en mångfald andra. Och så fort vi upphöjer den, eller än värre, Svenska kyrkans tradition, till det som är det exklusivt svenska, så är vi rackarns illa ute.
(Därför ska också en biskop i Svenska kyrkan predika mot främlingsfientlighet och för alla människors lika värde, och därför är det oerhört klargörande när det finns vissa politiker som inte håller med så till den milda grad att de reser sig och går ut. Kom ihåg detta, ni som hävdar att SD inte gör skillnad på folk och folk. Er partiledare tycker att budskapet om lika värde är upprörande.)
Likadant var det i Spanien före re-conquistan. Likadant har det varit på så många ställen. Likadant är det faktiskt på de flesta ställen i vår värld, inklusive många platser i Israel/Palestina. I dotterns klass, till exempel, går åtminstone ett judiskt barn, två muslimska, ett svenskkyrkligt, ett som tillhör till en karismatisk friförsamling, ett ortodoxt. Minst. Det är inte en grej. Vi låter bli att servera gris på barnkalasen, precis som vi ser till att godiset är glutenfritt.
Jag och mamman pratade vidare. Och vi konstaterade att detta om något ju måste visa på att det inte är religionerna som skapar konflikter, för i så fall skulle det alltid vara konflikt överallt där människor av olika tro lever tillsammans. Nej, det handlar om makt, och politik, och pengar, och land sade vi.
Jag tänkte vidare på cykelvägen till jobbet. Kanske är det så att det riktiga problemet kommer när vi kopplar en viss religion, vilken det än vara månde, till en viss etnicitet. Och den etniciteten till ett specifikt stycke land. För då blir religionen ett explosivt verktyg för maktanspråk och likriktning, användbar eftersom religion i allmänhet talar till människors känslor och hjärtan. Ni vet: ett folk - ett land - en kyrka.
Därför är faktiskt inte kristendomen den svenska religionen. Den är EN svensk religion bland en mångfald andra. Och så fort vi upphöjer den, eller än värre, Svenska kyrkans tradition, till det som är det exklusivt svenska, så är vi rackarns illa ute.
(Därför ska också en biskop i Svenska kyrkan predika mot främlingsfientlighet och för alla människors lika värde, och därför är det oerhört klargörande när det finns vissa politiker som inte håller med så till den milda grad att de reser sig och går ut. Kom ihåg detta, ni som hävdar att SD inte gör skillnad på folk och folk. Er partiledare tycker att budskapet om lika värde är upprörande.)
2010-09-13
kristendom och socialism
Jaha, då har man predikat om kristendomens eventuella kopplingar till socialismen. Den texten hittar du här.
2009-09-19
verklighetens folk
"Jag brukar ofta hänvisa till vad som diskuteras vid köksborden. Där talar man om skolan, om hushållskassan, om de gamla föräldrarna, om hur det går på jobbet, när man skall få tid för varandra och om hur man skall pussla ihop nästa helg. Oftast har man över huvud taget inte tid att förhålla sig till alla konstigheter."
"Verklighetens folk har jag kallat den breda del av Sveriges befolkning som lever ett alldeles vanligt, hederligt arbetande liv och för vilka politik kommer i andra hand. Det kan vara allt från undersköterskor till professorer; i sommar har de säkert gjort som de brukar: bara tagit det lugnt, åkt till landet och snickrat, gått på loppmarknad, slagits mot fästingar, tagit barnen till stranden eller åkt utomlands." (Båda citaten Göran Hägglund i DN 17/9)
Jag har en familj. Man och barn. Superheteronormativt. Vi jobbar, barnet går i skolan. Emellanåt sliter vi med att få ekonomin att gå ihop. Vi har inget medlemskap i något politiskt parti.
Mina föräldrar är skilda och jag är uppvuxen mest med min mamma, i en förort.
Det kan tyckas att jag är så mycket "Svensson" det går att bli. Och ändå tillhör jag uppenbarligen inte Görans "verklighetens folk".
För jag tycker att det är viktigt att bekämpa strukturella orättvisor. Jag gillar abstrakt konst. Emellanåt diskuterar vi politik eller filosofi eller vad det nu kan vara runt köksbordet, mellan samtalen om hur det går på jobbet och hur vi ska få tid för varandra.
Och grejen är - jag tror inte att vi är ensamma om det.
Men jag kan bara inte förstå att det ska vara fult att vilja förändra samhället till det bättre. Är det inte därför man blir politiker? Jag kan inte förstå vilka de här "verklighetens folk" är, och varför jag inte räknas? Lever inte jag i verkligheten, Göran? Tror du verkligen att det är stört omöjligt för vanliga människor att se både stort och smått, att engagera sig både i sina föräldrars väl och ve och i genusforskning, att koka spaghetti till ungarna samtidigt som man läser kulturbilagan?
Jag tror att det är det. Verkligheten är större än du tror, Göran, och bättre och roligare och hemskare och mer mångfacetterad än någonsin. Den är vacker och skrämmande. Och får den inte plats i ditt synfält tycker jag lite synd om dig. Ska vi ha sällskap till Moderna museet nästa gång? Vi kan diskutera hushållskassan där.
"Verklighetens folk har jag kallat den breda del av Sveriges befolkning som lever ett alldeles vanligt, hederligt arbetande liv och för vilka politik kommer i andra hand. Det kan vara allt från undersköterskor till professorer; i sommar har de säkert gjort som de brukar: bara tagit det lugnt, åkt till landet och snickrat, gått på loppmarknad, slagits mot fästingar, tagit barnen till stranden eller åkt utomlands." (Båda citaten Göran Hägglund i DN 17/9)
Jag har en familj. Man och barn. Superheteronormativt. Vi jobbar, barnet går i skolan. Emellanåt sliter vi med att få ekonomin att gå ihop. Vi har inget medlemskap i något politiskt parti.
Mina föräldrar är skilda och jag är uppvuxen mest med min mamma, i en förort.
Det kan tyckas att jag är så mycket "Svensson" det går att bli. Och ändå tillhör jag uppenbarligen inte Görans "verklighetens folk".
För jag tycker att det är viktigt att bekämpa strukturella orättvisor. Jag gillar abstrakt konst. Emellanåt diskuterar vi politik eller filosofi eller vad det nu kan vara runt köksbordet, mellan samtalen om hur det går på jobbet och hur vi ska få tid för varandra.
Och grejen är - jag tror inte att vi är ensamma om det.
Men jag kan bara inte förstå att det ska vara fult att vilja förändra samhället till det bättre. Är det inte därför man blir politiker? Jag kan inte förstå vilka de här "verklighetens folk" är, och varför jag inte räknas? Lever inte jag i verkligheten, Göran? Tror du verkligen att det är stört omöjligt för vanliga människor att se både stort och smått, att engagera sig både i sina föräldrars väl och ve och i genusforskning, att koka spaghetti till ungarna samtidigt som man läser kulturbilagan?
Jag tror att det är det. Verkligheten är större än du tror, Göran, och bättre och roligare och hemskare och mer mångfacetterad än någonsin. Den är vacker och skrämmande. Och får den inte plats i ditt synfält tycker jag lite synd om dig. Ska vi ha sällskap till Moderna museet nästa gång? Vi kan diskutera hushållskassan där.
2009-06-08
inte riktigt som alla andra
Valresultat Möllevången, Folkets park (mitt valdistrikt):
M 3,2%
C 1,3%
FP 5,4%
KD 0,8%
S 16,2%
V 16,9%
MP 29,6%
JL 0,7%
SD 0,5%
PP 8,7%
FI 16,2%
Och valdeltagandet var 48,4%, dvs högre än rikssnittet (men ändå för dåligt).
Är jag förvånad? Lite, trodde nog faktiskt att piraterna skulle få fler röster. Annars motsvarar det väl ungefär som jag uppfattar Möllan.
Är jag missnöjd? Nä, förutom att jag gärna hade sett att SD hade fått 0,0...*ler*
Jag undrar om Miljöpartiets dominans är för att det är det enda partiet på vänsterkanten som inte är supernegativt till EU?
M 3,2%
C 1,3%
FP 5,4%
KD 0,8%
S 16,2%
V 16,9%
MP 29,6%
JL 0,7%
SD 0,5%
PP 8,7%
FI 16,2%
Och valdeltagandet var 48,4%, dvs högre än rikssnittet (men ändå för dåligt).
Är jag förvånad? Lite, trodde nog faktiskt att piraterna skulle få fler röster. Annars motsvarar det väl ungefär som jag uppfattar Möllan.
Är jag missnöjd? Nä, förutom att jag gärna hade sett att SD hade fått 0,0...*ler*
Jag undrar om Miljöpartiets dominans är för att det är det enda partiet på vänsterkanten som inte är supernegativt till EU?
2009-06-07
det är fint med val!
Idag klädde vi upp oss. Vi tog barnet i handen och begav oss till vallokalen. Fick kuvert, gick till båset, förklarade för dottern vad man skulle göra. Kryssade, stoppade valsedeln i kuvertet och marscherade högtidligt fram till valförrättaren för att registreras.
Vi såg hur kuvertet stoppades i lådan, och gick sedan glada och firade vår demokratiska rättighet med varsin glass.
Det är dags att barnet får känna hur viktigt det här är. Hädanefter ska det alltid vara finkläder och glass när vi röstar.
(och ja, ett val till Europaparlamentet är minst lika viktigt som våra riksdagsval, att låta bli att rösta är bara att avsäga sig all möjlighet att påverka. Och "klä upp sig och fira med glass"-principen kommer att tillämpas igen redan i höst, då det är kyrkoval)
Vi såg hur kuvertet stoppades i lådan, och gick sedan glada och firade vår demokratiska rättighet med varsin glass.
Det är dags att barnet får känna hur viktigt det här är. Hädanefter ska det alltid vara finkläder och glass när vi röstar.
(och ja, ett val till Europaparlamentet är minst lika viktigt som våra riksdagsval, att låta bli att rösta är bara att avsäga sig all möjlighet att påverka. Och "klä upp sig och fira med glass"-principen kommer att tillämpas igen redan i höst, då det är kyrkoval)
2009-04-15
skolastik
Dottern, eller rättare sagt maken, fick ett telefonsamtal idag. Det var från en av skolorna vi ställt dotra i kö till, med ett erbjudande om plats. Maken antog genast, med en liten smula kluvna känslor.
Det är inte enkelt, det här med det "fria" valet.
Dottern är barn till två akademiker med stort engagemang i hennes (framtida) skolgång. Vi vet att det är den största enskilda faktorn som påverkar huruvida det kommer att gå bra för henne i skolan eller inte. På grund av dessa hennes föräldrar tillhör hon den grupp barn som också i störst utsträckning börjar i en skola som har valts aktivt istället för den hon "tillhör", och därmed är hon också en del i ett växande problem - barnen med goda förutsättningar samlas på vissa skolor, och resultatet blir segregering.
Urk. Det är inte roligt att medverka till en sådan utveckling. Samtidigt, och detta är naturligtvis en av orsakerna till utvecklingen, kan vi inte låta principer och ideal gå före vårt barns bästa, och vi är rätt så övertygade om att den här skolan är ett bättre val än den som hon tillhör (där vi varit på studiebesök).
Nåja. Jag tränger undan tvivlen, och gläds istället åt att mitt älskade barn kommer att få gå på en skola med barn från många olika kulturer, mitt i stan men ändå med små klasser, med fokus på litteratur och kultur, nära hemmet och med åtminstone en av hennes vänner i klassen.
Det är inte enkelt, det här med det "fria" valet.
Dottern är barn till två akademiker med stort engagemang i hennes (framtida) skolgång. Vi vet att det är den största enskilda faktorn som påverkar huruvida det kommer att gå bra för henne i skolan eller inte. På grund av dessa hennes föräldrar tillhör hon den grupp barn som också i störst utsträckning börjar i en skola som har valts aktivt istället för den hon "tillhör", och därmed är hon också en del i ett växande problem - barnen med goda förutsättningar samlas på vissa skolor, och resultatet blir segregering.
Urk. Det är inte roligt att medverka till en sådan utveckling. Samtidigt, och detta är naturligtvis en av orsakerna till utvecklingen, kan vi inte låta principer och ideal gå före vårt barns bästa, och vi är rätt så övertygade om att den här skolan är ett bättre val än den som hon tillhör (där vi varit på studiebesök).
Nåja. Jag tränger undan tvivlen, och gläds istället åt att mitt älskade barn kommer att få gå på en skola med barn från många olika kulturer, mitt i stan men ändå med små klasser, med fokus på litteratur och kultur, nära hemmet och med åtminstone en av hennes vänner i klassen.
2009-03-28
slå på den som ska slås på, om någon
Jag har skrivit om Israel-Palestina förr, om än inte ofta. Och jag kan bara konstatera att någonting är fruktansvärt fel när judiska barn här i Malmö inte vågar uppge namnet på sin skola när de ska beställa skoltaxi, av rädsla för antisemitism. Någonting är fruktansvärt fel när ledningen för demonstrationer med ett fullständigt legalt och gott syfte (att Israel ska häva ockupationen av palestinskt territorium) inte förmår slänga ut bråkmakare, eller stävja rent rasistiska påhopp.
Det är så lätt för oss att peka på förfärligheter som Förintelseförnekande biskopar, men vi ser inte giftet i vår mitt. Det är lika illa att attackera judar som muslimer, homosexuella som svarta. Var är nyanserna? Hur kommer det sig att många verkar anse att de judar som bor i Sverige på något sätt kan ställas till svars för en stats agerande i en annan världsdel? Skulle vi acceptera att hållas ansvariga för abortklinikbombande amerikanska högerkristnas handlingar, bara för att vi ytligt sett delar samma religion och i en del fall vissa uppsättningar gener?
Nej. Jag mår illa. Jag gillar rätt sällan staten Israels agerande mot många palestinier, men inte 17 är det de svenska judarnas fel! Nog. Det är nog nu.
Det är så lätt för oss att peka på förfärligheter som Förintelseförnekande biskopar, men vi ser inte giftet i vår mitt. Det är lika illa att attackera judar som muslimer, homosexuella som svarta. Var är nyanserna? Hur kommer det sig att många verkar anse att de judar som bor i Sverige på något sätt kan ställas till svars för en stats agerande i en annan världsdel? Skulle vi acceptera att hållas ansvariga för abortklinikbombande amerikanska högerkristnas handlingar, bara för att vi ytligt sett delar samma religion och i en del fall vissa uppsättningar gener?
Nej. Jag mår illa. Jag gillar rätt sällan staten Israels agerande mot många palestinier, men inte 17 är det de svenska judarnas fel! Nog. Det är nog nu.
2009-01-20
hellre i washington
Jag vet att jag gör skillnad. Dagligen. Framförallt dagar som den här, med begravningar och möten med småbarnsföräldrar, varav två med snart förestående dopbarn. Men, men, ändå. Mitt i tröttheten och stressen, mitt i glädjen över att vara behövd och älska sitt arbete...
nog skulle jag hellre varit i Washington DC idag. I'm just sayin'.
nog skulle jag hellre varit i Washington DC idag. I'm just sayin'.
2008-11-05
oh-bama
I didn't really dare to hope before. Yeah, it looked good, but I've been disappointed before. But now... The numbers! The victory! The hope.
Because however much we in the rest of the world may resent and deny it, the American president is a major force in our lives. The decisions he makes affect us all, on some kind of level. And that is the main reason for my joy this day. There will be an intelligent person in the White House soon, and to be honest, I very much prefer a smart person close to the big button to a dumb one.
So, congratulations to all of you who had the opportunity to vote for change! Well done!
Because however much we in the rest of the world may resent and deny it, the American president is a major force in our lives. The decisions he makes affect us all, on some kind of level. And that is the main reason for my joy this day. There will be an intelligent person in the White House soon, and to be honest, I very much prefer a smart person close to the big button to a dumb one.
So, congratulations to all of you who had the opportunity to vote for change! Well done!
2008-09-09
if I could vote...
...and not vote on any of the other (reasonable) candidates, I would go for the first Palin. Yes, the first.
But, alas, I am not allowed to vote in this election. Leader of the free world, eh? Then let me vote! *mutters* Oh well.
(thank you Sarah for the link)
But, alas, I am not allowed to vote in this election. Leader of the free world, eh? Then let me vote! *mutters* Oh well.
(thank you Sarah for the link)
2008-08-24
förhandlingar
Min chef är inte särskilt lätt att förhandla med. Men jag tror att det gick bra idag. I morgon vet jag.
Det är annars rätt skojigt med förhandlingar, så länge de inte är på liv och död. Ge lite, ta lite, påpeka fördelar, peta hål på motargument. Hålla känslorna långt borta, le. Saklighet, tydlighet och lyfta ögonbryn. Humor i rätt läge, kompromisslöshet i ett annat. Jo. Faktiskt. Rätt skoj.
Det är annars rätt skojigt med förhandlingar, så länge de inte är på liv och död. Ge lite, ta lite, påpeka fördelar, peta hål på motargument. Hålla känslorna långt borta, le. Saklighet, tydlighet och lyfta ögonbryn. Humor i rätt läge, kompromisslöshet i ett annat. Jo. Faktiskt. Rätt skoj.
2008-07-25
well spoken
I do like that speechwriter of Obama's.
"We are a people of improbable hope" and "heirs to a struggle for freedom". Well put.
Though the husband thought it, the speech in Berlin that is, was a little too full of platitudes. I'm not so sure. It must be tricky, to do the "speech in Berlin"-thing. People expect you to go for the everlasting sentences, to reach for success like a certain earlier president. And they expect you to fail.
I don't think Obama failed. He didn't blow me away either. But as a whole - well spoken.
"We are a people of improbable hope" and "heirs to a struggle for freedom". Well put.
Though the husband thought it, the speech in Berlin that is, was a little too full of platitudes. I'm not so sure. It must be tricky, to do the "speech in Berlin"-thing. People expect you to go for the everlasting sentences, to reach for success like a certain earlier president. And they expect you to fail.
I don't think Obama failed. He didn't blow me away either. But as a whole - well spoken.
2008-06-22
FRA
Jag tillhör de där bloggarna som, till min skam, aldrig bloggade om FRA-lagen innan omröstningen. Jag vet inte riktigt varför, kom inte riktigt på vad jag skulle skriva, men det är ju ingen ursäkt. Det hade räckt med ett simpelt "för övrigt tycker jag att FRA-lagen borde förstöras" eller något. Kanske trodde jag inte riktigt att riksdagen skulle vara så urbota dum att den skulle rösta igenom idiotin.
Men, jag skäms. Jag är en del av den tysta massan, de som bara stillatigande ser riksdagen rösta bort viktiga demokratiska principer. Och jag tänker inte köra någon slags "jag röstade inte på dem" á la EU-motståndarna, för även om det är sant vad gäller regeringen, gjorde jag ingenting nu, utom att gå med i ett par facebook-grupper. Mea culpa, mea maxima culpa.
I vilket fall som helst. Alla lagar kan rivas upp. Jag bara ber er, uppmanar er, att komma ihåg detta 2010. Det är bara två år kvar, minns att vi trots allt har makt att rösta bort dem (och tio sekunder efter att jag publicerat detta slutade länken funka...tur man inte är konspirationsteoretiker...mycket i alla fall) som röstade för detta. Minns.
Och för övrigt har deep.ed lagt upp en wiki om hur man sätter käppar i hjulet för FRA. Jag uppviglar inte till något här, kära smygläsande byråkrater, bara informerar...
Och till er dedikerar jag också denna Laleh-låt. Njut!
Men, jag skäms. Jag är en del av den tysta massan, de som bara stillatigande ser riksdagen rösta bort viktiga demokratiska principer. Och jag tänker inte köra någon slags "jag röstade inte på dem" á la EU-motståndarna, för även om det är sant vad gäller regeringen, gjorde jag ingenting nu, utom att gå med i ett par facebook-grupper. Mea culpa, mea maxima culpa.
I vilket fall som helst. Alla lagar kan rivas upp. Jag bara ber er, uppmanar er, att komma ihåg detta 2010. Det är bara två år kvar, minns att vi trots allt har makt att rösta bort dem (och tio sekunder efter att jag publicerat detta slutade länken funka...tur man inte är konspirationsteoretiker...mycket i alla fall) som röstade för detta. Minns.
Och för övrigt har deep.ed lagt upp en wiki om hur man sätter käppar i hjulet för FRA. Jag uppviglar inte till något här, kära smygläsande byråkrater, bara informerar...
Och till er dedikerar jag också denna Laleh-låt. Njut!
2008-04-08
nu säger jag upp min icke-prenumeration
Sydsvenskan. En gång i tiden min föredragna tidning, jag tyckte att den hade allt jag begärde av en dagstidning, både lokal förankring och ett internationellt patos. Pfft. Inte så längre. Eller, rättare sagt, det har visat sig med allt större tydlighet de senaste åren att detta patos till en del ägnas religionen. Och då handlar det om religionens faror, och behovet av att slippa religion.
Japp. För någon slags positiv inverkan av religion vill inte Sydsvenskans skribenter uppenbarligen inte kännas vid. Idag var det dags igen. Mats Skogkär tycker, på grund av att Blair och Sarkozy har uttryckt sig vänligt angående religionens möjligheter att vara en god kraft, att det är dags för en ny upplysning, och stöder sig på den franska konstitutionen och Voltaire.
Käre Mats. Varken Blair eller Sarkozy andades ens ett ord om att de tyckte att religionen borde få större makt, än mindre total sådan. Ingen av dem förespråkar teokrati. Att då bunta ihop dem med teokrater som wahabiterna i Saudiarabien, och hävda att de går deras ärenden, är inte bara dumt, det är förolämpande.
Vore det inte bra om religionerna kunde vara en positiv kraft för fred och fattigdomsbekämpning i världen? Vore det inte önskvärt om företrädare för olika religioner kunde enas om att tillsammans kämpa för mänskliga rättigheter? Men vänta, ja, just, så var det ju det var - katoliken Blair talade om tro och globalisering (i kyrkan!) och den sekuläre (eventuelle katoliken) Sarkozy talar Gud i det muslimska Riyadh. Och då går Skogkär i taket och spår religionernas övertagande.
Nä du, herr Skogkär, den går inte. Kritiseras oss gärna, det är helt ok. Men gör det sakligt. Och en sak jag inte köper är den underliggande antydan om hur religion bara är skadlig och bör berövas allt inflytande över människors liv. Den typen av samhällen med totalitära ateistiska ideal har vi sett komma och gå. Det finns nog väldigt få som önskar den typen av stater tillbaka, oavsett om de drivs av principen ett folk - en religion, eller den om att religionen är folkets opium.
Lev, och låt leva.
Japp. För någon slags positiv inverkan av religion vill inte Sydsvenskans skribenter uppenbarligen inte kännas vid. Idag var det dags igen. Mats Skogkär tycker, på grund av att Blair och Sarkozy har uttryckt sig vänligt angående religionens möjligheter att vara en god kraft, att det är dags för en ny upplysning, och stöder sig på den franska konstitutionen och Voltaire.
Käre Mats. Varken Blair eller Sarkozy andades ens ett ord om att de tyckte att religionen borde få större makt, än mindre total sådan. Ingen av dem förespråkar teokrati. Att då bunta ihop dem med teokrater som wahabiterna i Saudiarabien, och hävda att de går deras ärenden, är inte bara dumt, det är förolämpande.
Vore det inte bra om religionerna kunde vara en positiv kraft för fred och fattigdomsbekämpning i världen? Vore det inte önskvärt om företrädare för olika religioner kunde enas om att tillsammans kämpa för mänskliga rättigheter? Men vänta, ja, just, så var det ju det var - katoliken Blair talade om tro och globalisering (i kyrkan!) och den sekuläre (eventuelle katoliken) Sarkozy talar Gud i det muslimska Riyadh. Och då går Skogkär i taket och spår religionernas övertagande.
Nä du, herr Skogkär, den går inte. Kritiseras oss gärna, det är helt ok. Men gör det sakligt. Och en sak jag inte köper är den underliggande antydan om hur religion bara är skadlig och bör berövas allt inflytande över människors liv. Den typen av samhällen med totalitära ateistiska ideal har vi sett komma och gå. Det finns nog väldigt få som önskar den typen av stater tillbaka, oavsett om de drivs av principen ett folk - en religion, eller den om att religionen är folkets opium.
Lev, och låt leva.
2008-02-10
fall
Jag tror på hela FN-projektet. Jag tror verkligen att det är bra att ha en plats, och en organisation, där representanter för hela världen samlas och pratar om sådant som är viktigt för hela världen. Egentligen tror jag på det.
Men.
När jag ser dokumentärer som den jag just sett på Kunskapskanalen, om Darfur och FNs totala handlingsförlamning, blir jag bara så ledsen och arg och frustrerad. 4 år och hur många hundratusen döda som helst, och ingen gör något. Ingen är väl för mycket sagt, egentligen, visst fanns det de som såg och försökte påverka det internationella samfundet att ingripa, men politisk kohandel och egennytta kom emellan.
Något måste ju göras åt systemet. Gång på gång förlamas Säkerhetsrådet av medlemmars veto (och hur kommer det sig att Ryssland och Kina alltid ska skydda alla skurkar?), gång på gång vägrar medlemsstater att betala det som de har lovat. Urk, det är så man kan kräkas.
Världen är fallen. Även FN består av en massa fallna människor, söndriga och sig själva, sitt folk och sitt land närmast. När ska vi lära oss att grannen är lika viktig som jag?
Men.
När jag ser dokumentärer som den jag just sett på Kunskapskanalen, om Darfur och FNs totala handlingsförlamning, blir jag bara så ledsen och arg och frustrerad. 4 år och hur många hundratusen döda som helst, och ingen gör något. Ingen är väl för mycket sagt, egentligen, visst fanns det de som såg och försökte påverka det internationella samfundet att ingripa, men politisk kohandel och egennytta kom emellan.
Något måste ju göras åt systemet. Gång på gång förlamas Säkerhetsrådet av medlemmars veto (och hur kommer det sig att Ryssland och Kina alltid ska skydda alla skurkar?), gång på gång vägrar medlemsstater att betala det som de har lovat. Urk, det är så man kan kräkas.
Världen är fallen. Även FN består av en massa fallna människor, söndriga och sig själva, sitt folk och sitt land närmast. När ska vi lära oss att grannen är lika viktig som jag?
2008-01-08
go ahead Bill, hit the left cheek as well
(throwing plenty of English-speaking bones at the moment)
Ok, this Bill O'Reilly character. What does he have against us? Was he, at his now long forgotten high school, scorned by a Swedish exchange student? Or is he a converted marxist? What's the deal? Why does he hate us so?
Being for a social welfare system AND being Christian is not mutually exclusive.
Having faith, and not being afraid of speaking about it, AND being feminist is not an impossible combination.
Thinking that everyone should have, as far as possible, equal opportunities AND believing in a God that does not treat people differently on the grounds of gender, sexuality or color is perfectly logical.
The sad fact is, that even if people in Europe in general, and Sweden more specifically, know that there are a lot of very liberal, nuanced and just very nice Americans, people like O'Reilly and that horrible pastor Phelps get more air time, and thus shape the European image of Americans.
So, dear Americans, when visiting Europe, know this. This is what a lot of people think you're like - ignorant and intolerant. And know also that the image of us portrayed by these people is as false as the one they give us of you.
Ok, this Bill O'Reilly character. What does he have against us? Was he, at his now long forgotten high school, scorned by a Swedish exchange student? Or is he a converted marxist? What's the deal? Why does he hate us so?
Being for a social welfare system AND being Christian is not mutually exclusive.
Having faith, and not being afraid of speaking about it, AND being feminist is not an impossible combination.
Thinking that everyone should have, as far as possible, equal opportunities AND believing in a God that does not treat people differently on the grounds of gender, sexuality or color is perfectly logical.
The sad fact is, that even if people in Europe in general, and Sweden more specifically, know that there are a lot of very liberal, nuanced and just very nice Americans, people like O'Reilly and that horrible pastor Phelps get more air time, and thus shape the European image of Americans.
So, dear Americans, when visiting Europe, know this. This is what a lot of people think you're like - ignorant and intolerant. And know also that the image of us portrayed by these people is as false as the one they give us of you.
2007-12-13
partäktennerskap
Karin resonerar klokt om Kyrkostyrelsens remisssvar till utredningen om samkönade äktenskap.
Alldeles oavsett vad vi tycker om frågan (och om någon skulle undra tycker jag att ordet äktenskap bör gälla oavsett kön) blir det ett avsteg från principen om de dubbla regementena och luthersk äktenskapssyn om vi skulle använda oss av olika namn i kyrka och samhälle. Det är inte det viktigaste argumentet, i en kyrka bestående av en massa människor och därmed ställd i konstant förändring, ska man inte hålla fast vid principerna för dessas egen skull, men det är ett intressant argument, och framförallt i samband med övriga traditionsargument. Jag tror inte att doktor Martin på något sätt kunde ens tänka sig en dylik utveckling, och inte heller är jag säker på att han skulle vara positivt inställd, men konsekvensen av hans resonerande runt vad som kan anses vara världsligt och vad som hör kyrkan till blir idag att detta bör vara en fråga för riksdagen och inte, egentligen, särskilt mycket för kyrkostyrelsen.
Men, som sagt, det finns många andra argument att ta hänsyn till, och jag är glad över att remissen inte är enögd, men i alla fall positiv. Även om det är dumt och rätt fjantigt att hålla fast vid ett begrepp (partnerskap) som snart kommer försvinna.
Alldeles oavsett vad vi tycker om frågan (och om någon skulle undra tycker jag att ordet äktenskap bör gälla oavsett kön) blir det ett avsteg från principen om de dubbla regementena och luthersk äktenskapssyn om vi skulle använda oss av olika namn i kyrka och samhälle. Det är inte det viktigaste argumentet, i en kyrka bestående av en massa människor och därmed ställd i konstant förändring, ska man inte hålla fast vid principerna för dessas egen skull, men det är ett intressant argument, och framförallt i samband med övriga traditionsargument. Jag tror inte att doktor Martin på något sätt kunde ens tänka sig en dylik utveckling, och inte heller är jag säker på att han skulle vara positivt inställd, men konsekvensen av hans resonerande runt vad som kan anses vara världsligt och vad som hör kyrkan till blir idag att detta bör vara en fråga för riksdagen och inte, egentligen, särskilt mycket för kyrkostyrelsen.
Men, som sagt, det finns många andra argument att ta hänsyn till, och jag är glad över att remissen inte är enögd, men i alla fall positiv. Även om det är dumt och rätt fjantigt att hålla fast vid ett begrepp (partnerskap) som snart kommer försvinna.
2007-12-11
jul för okristna
Jag hade en krubbvisning för en internationell klass idag, dvs med barn från Japan, Singapore, England, USA, Libyen och Frankrike, förutom några få svenska barn. Allt skedde på engelska, och det var riktigt mysigt.
Men det fick mig att fundera lite på hur jag skulle berätta Historien. Naturligtvis bakgrunden till julen, julevangeliet och allt det som hör den kristna julen till, men hur kan jag peka på att julen faktiskt kan betyda något även för människor som inte är kristna (såväl tex buddhister som ateister)?
Jag landade i att julen också, utöver det rent religiösa, är en berättelse om två saker: om hur människor i alla tider har längtat, och längtar, efter fred och frihet, samt att det också är en berättelse som visar hur barnen (Barnet i det här fallet) är de som kommer med den freden. Julen handlar om barnen som det viktigaste av allt, de som är framtiden. Och då blir också julen en tid som det är extra viktigt att se till att det faktiskt finns en framtid åt dem, en tid då barn i dysfunktionella familjer ska få hjälp, en tid då arbetet för miljön ska få vara i fokus (trots alla energislukande elslingor), en tid då hjälpen till världens alla fattiga borde överstiga julklappsbudgeten.
På det sättet kan vi ge julen tillbaka sin mening, och den kan bli en högtid för alla.
Men det fick mig att fundera lite på hur jag skulle berätta Historien. Naturligtvis bakgrunden till julen, julevangeliet och allt det som hör den kristna julen till, men hur kan jag peka på att julen faktiskt kan betyda något även för människor som inte är kristna (såväl tex buddhister som ateister)?
Jag landade i att julen också, utöver det rent religiösa, är en berättelse om två saker: om hur människor i alla tider har längtat, och längtar, efter fred och frihet, samt att det också är en berättelse som visar hur barnen (Barnet i det här fallet) är de som kommer med den freden. Julen handlar om barnen som det viktigaste av allt, de som är framtiden. Och då blir också julen en tid som det är extra viktigt att se till att det faktiskt finns en framtid åt dem, en tid då barn i dysfunktionella familjer ska få hjälp, en tid då arbetet för miljön ska få vara i fokus (trots alla energislukande elslingor), en tid då hjälpen till världens alla fattiga borde överstiga julklappsbudgeten.
På det sättet kan vi ge julen tillbaka sin mening, och den kan bli en högtid för alla.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)