"Jag brukar ofta hänvisa till vad som diskuteras vid köksborden. Där talar man om skolan, om hushållskassan, om de gamla föräldrarna, om hur det går på jobbet, när man skall få tid för varandra och om hur man skall pussla ihop nästa helg. Oftast har man över huvud taget inte tid att förhålla sig till alla konstigheter."
"Verklighetens folk har jag kallat den breda del av Sveriges befolkning som lever ett alldeles vanligt, hederligt arbetande liv och för vilka politik kommer i andra hand. Det kan vara allt från undersköterskor till professorer; i sommar har de säkert gjort som de brukar: bara tagit det lugnt, åkt till landet och snickrat, gått på loppmarknad, slagits mot fästingar, tagit barnen till stranden eller åkt utomlands." (Båda citaten Göran Hägglund i DN 17/9)
Jag har en familj. Man och barn. Superheteronormativt. Vi jobbar, barnet går i skolan. Emellanåt sliter vi med att få ekonomin att gå ihop. Vi har inget medlemskap i något politiskt parti.
Mina föräldrar är skilda och jag är uppvuxen mest med min mamma, i en förort.
Det kan tyckas att jag är så mycket "Svensson" det går att bli. Och ändå tillhör jag uppenbarligen inte Görans "verklighetens folk".
För jag tycker att det är viktigt att bekämpa strukturella orättvisor. Jag gillar abstrakt konst. Emellanåt diskuterar vi politik eller filosofi eller vad det nu kan vara runt köksbordet, mellan samtalen om hur det går på jobbet och hur vi ska få tid för varandra.
Och grejen är - jag tror inte att vi är ensamma om det.
Men jag kan bara inte förstå att det ska vara fult att vilja förändra samhället till det bättre. Är det inte därför man blir politiker? Jag kan inte förstå vilka de här "verklighetens folk" är, och varför jag inte räknas? Lever inte jag i verkligheten, Göran? Tror du verkligen att det är stört omöjligt för vanliga människor att se både stort och smått, att engagera sig både i sina föräldrars väl och ve och i genusforskning, att koka spaghetti till ungarna samtidigt som man läser kulturbilagan?
Jag tror att det är det. Verkligheten är större än du tror, Göran, och bättre och roligare och hemskare och mer mångfacetterad än någonsin. Den är vacker och skrämmande. Och får den inte plats i ditt synfält tycker jag lite synd om dig. Ska vi ha sällskap till Moderna museet nästa gång? Vi kan diskutera hushållskassan där.
15 kommentarer:
Amen!
Men prästflickan, andemeningen i det Hägglund säger är väl att både de som gillar abstrakt konst och de som inte gör det tillhör verklighetens folk, inte pekpinnar i någondera riktningen alltså. Eller?
Bengt: Nå, vad han egentligen säger är säkert lite svårt att få ur honom, men jag läser i alla fall hans artikel som att "verklighetens folk" inte bryr sig om saker som att bekämpa strukturella orättvisor eller politik. Och det gör mig småtokig. Antingen är vi "vanliga" så dumma eller ytliga att vi inte fixar att bry oss om stora frågor mitt i vardagen, eller så är inte jag en del av de vanliga. Vilket som är lika illa. Om inte jag är en av "verklighetens folk", då är det väldigt många fler som inte är det, och gälls inte vi då? Och om det är det första - att han tror att vi inte har lust/tid/ork att bry oss, vem är det då som visar förakt för vanligt folk?
Blä. Dummaste sorten av populism.
Maria, du verkar se det du vill se och tolka in det du vill tolka in. Jag förstår inte din reaktion utifrån vad som faktiskt sägs i artikeln.
Hägglund är smått fantastisk i sin fantasifulla vision om vad människor gör och talar om!
De "konstigheter" som vanligt folk ej har tid för......Hägglund är en lögnare med fel kompisar och dålig talskrivare.
Så är det väl alltid, Bengt. Det en person skriver är inte nödvändigtvis det en annan läser. Det är därför det är så svårt att skriva vettiga debattinlägg.
Du läser på ett sätt och förstår inte hur jag läser. Så får det väl vara. Det finns andra som förstår.
Beträffande herr Malmgren som med sitt flin och sitt lilla "men prästflickan" inte verkar begripa fundamentala distinktioner som Prästflickan gör.
Det finns andra som förstår. De finns! Faktum är att herr Malmgren borde hålla käft!
I all vänlighet
Johannes...hur mycket jag än uppskattar medhåll skulle jag vilja be dig att visa lite artighet och hövlighet. Bengt har rätt till sin uppfattning, och jag har inte uppfattat någon nedlåtande attityd från honom. Jag tror att han använde "prästflickan" helt enkelt för att han inte visste vad jag hette.
Som Maria säger, jag kände inte till vem som stod för bloggen, därför adresserade jag det namn som står som bloggens titel.
Skall det vara någon mening med bloggande och de ökade möjligheter till kommunikation som detta innebär är det viktigt att vi kan kommunicera över gränserna mellan olika politiska ideologier, religioner och andra olikheter vi människor kan ha. Därför tror jag det var överilat från dig Johannes att försöka tysta mig på det sättet du gjorde.
Maria, visst är det så att vi alla läser med våra färgade glasögon och den för-förståelse vi har. Därför krävs både tolerans och tålamod när vi kommunicerar på internet. Vår gemensamma strävan är ändå att uppnå större kommunikation och förståelse för den gemensamma verklighet vi delar.
När någon politiker vill göra sig till tolk för "de vanliga människorna" uppstår genast oro och konkurrens, därför de vanliga människornas tolk vill vi ju alla vara, det är varje politiskt partis revir.
Som enskild person kan man också känna sig ifrågasatt om bilden av vanligheten som ges är alltför schablonartad. Ryms jag där eller inte? För "de vanliga människorna" ingen enhetlig grupp, det innefattar oss alla med våra olika personligheter, förutsättningar, livsöden etc.
Vantolkningen av Hägglund är att han gör sig till tolk för ett utslätat eller populistiskt vanlighetsideal som både är exkluderande och styrande (dvs man räknas inte om man faller utanför vardaglighetsnormen). Jag tror det är utifrån en sådan vantolkning som upprördheten över Hägglunds artikel kan förstås.
Men det är inte det jag hör Hägglund säga. Han talar om de små gemenskaperna och att beslut skall fattas så nära människorna som möjligt, inte av proffstyckare som ofta inte vet bäst på det sättet de tror sig göra. Detta kallas subsidiaritetsprincipen och har alltid varit grundläggande för kristdemokratin.
mvh
Bengt Malmgren skriver:
"Men det är inte det jag hör Hägglund säga. Han talar om de små gemenskaperna och att beslut skall fattas så nära människorna som möjligt, inte av proffstyckare som ofta inte vet bäst på det sättet de tror sig göra. Detta kallas subsidiaritetsprincipen och har alltid varit grundläggande för kristdemokratin."
'Alltid varit grundläggande för kristdemokratin..? I beg to differ. Vad som varit grundläggande för kristdemokratin är att få in kristna eller snarare pingstkyrkliga värderingar i samhället, och i början att hålla fast de som redan fanns där; morgonbön, kristendomsundervisning, aga, förbud mot abort. De nya frågorna präglas inte heller precis av någon frihetsprincip med sina kladdiga projektioner mot människors sexualitet och Svenska kyrkans styrelseskick (som man vanligtvis inte ens förstår sig på, men tänker sig ska vara precis som i sin lilla pingstförsamling i X-köping). Och ja, jag vet att du är katolik. Principen är samma (vilket Ulf Ekman förstår sig på): normativ religion som bygger på att påpeka grandet i andras ögon.
Analysen i bloggposten är på pricken. Kan man inte se det i Hägglunds artikel så har man ideologiskt färgade glasögon.
Maja! Nu talar jag om kristdemokrati i europeiskt perspektiv.
Märker du att hela ditt inlägg utgår från att du "vet" att det är på ett annat sätt än det jag skriver i min text och det som står i Hägglunds text. Eftersom du "vet" vad det egentligen innebär att vara katolik, kristdemokrat etc. vad är det då för mening att föra dialog?
mvh
Hej!
Jag heter Caroline och jobbar på SVT Debatt. Vi ska diskutera "Vrklighetens folk" på torsdag i Debatt. Hägglund kommer till studion. Hör gärna av dig:
caroline.stenman2svt.se
MVH Caroline
caroline.stenman@svt.se ska det vara!
MVH Caroline
Caroline: Tack för intresset, men nej tack. Det är en smula känsligt att hamna i tv för att prata partipolitik när man är präst. Tycker jag i alla fall.
Som ateist gör det mig otroligt glad att se att präster kan vara så vettiga! Du verkar ha både hjärta och hjärna Maria! Håller helt med om att man inte behöver vara antingen eller, man kan vara precis så som man vill själv. Både "vanlig" och samhällsintresserad. Nä, Hägglund är helt ute och cyklar här..
Skicka en kommentar