kikärtssoppa i fastetid

Fastan skall i år, liksom tidigare år, i detta hushåll iakttagas genom att de vuxna inte inmundigar fast föda efter lunch. Många soppor och smoothies blir det följaktligen. En favorit är denna vagt marockanska kikärtssoppa (receptet ursprungligen från en Viktväktarkokbok, men det är förenklat till nästan oigenkännlighet).

2 burkar (800 g) kikärtor (ja, du kan ta torkade också, 200 g, men det är så meckigt). Ordentligt sköljda.
1 burk krossade tomater
4 vitlöksklyftor, finhackade
torkad spiskummin och koriander, ca en tsk av vardera (typ)
1 liter grönsaksbuljong
lite margarin eller olja
pressad citron, ca en halv
salt och peppar, om du vill

Mixa hälften av kikärtorna med hälften av buljongen. Ställ åt sidan så länge.
Fräs vitlöken i margarinet/oljan. Pudra över kryddorna. Fräs tills det doftar, häll sedan över tomaterna. Koka några minuter, och tillsätt sedan de hela kikärtorna och resten av buljongen.
Sjud på svag värme fem minuter.
Häll sedan i de mixade kikärtorna. Koka upp igen.
Smaksätt med citronsaften, salt och peppar.

Servera med riktigt gott bröd, om du äter fast föda, dvs... Bon appetit, och hoppas att din fasta blir god!

festligt

Denna helg har bjudit på ett antal olika festliga tilldragelser.

I lördags kväll åkte jag direkt från Stockholmståget till en väns cocktailparty. Det var en enorm tilldragelse, med säkert 60-70 personer i den riktigt stora paradlägenheten han delar med några vänner. Roligt hade jag också, kände bara en person, men det är ju inte så svårt att få nya bekantskaper i vimlet. Och jag insåg att det faktiskt går att dansa med tio centimeter höga klackar, även om rörelserna av nödvändighet blir något mindre yviga.

Och söndagen har varit festlig från morgon till kväll, med högmässa (jag assisterade), två dopgudstjänster och sedan familjens sedvanliga julfest hemma. Vi brukar hålla en lätt engelsk touch, med Christmas pudding, carols och eggnog, och så även detta år (och glögg, pepparkakor, julmust och saffransbullar, så klart). Eggnogen har vi tidigare år serverat varm, vilket varit ett misstag. Detta insåg vi när maken läste receptet noggrannare (bra idé, maken!). Den kyldes därför i år, och smakade som julnattsmoln, eller som känslan av pudersnö, eller... Den var helt enkelt poetiskt god.
Men nu är det tröttigt här i lägenheten, och sänggåendet blir därför tidigt.

slow food

Idag har jag varit den goda husmodern.

Planen var att göra fisksoppa med aioli och bröd till gästerna. Vanligtvis köper jag frysta laxfileer och använder, men den här gången köpte jag en hel färsk firre. Jag filéade den och kokte buljong på skrovet, och tillverkade aiolin från grunden. Kände mig oerhört präktig.

Lärdomar:
* de fjuttiga slantar man tjänar på att inte be fiskgubben att filéa fisken (motsvarande en latte eller två) är inte värda den mängd gegg, blod och slem som en fisk ger ifrån sig under processen. Jag måste ha förträngt det någon gång, om jag inte minns helt fel insåg jag detta tidigare också. Detsamma gäller för övrigt även hela kycklingar, enligt mig.
* att använda enbart olivolja till aiolin är dumt, då den färdiga såsen kommer smaka endast olivolja och inget annat, oavsett hur mycket vitlök och saffran det är i den.
* fiskbuljong är enkelt att göra och ger god smak. Men är det värt det? Kanske.

Nu låter detta som om det var en fiaskomåltid. Det var det inte, allt utom aiolin var gott. Men mängden arbete i förhållande till resultatet förtjänar att ifrågasättas. Tur att jag inte bakade bröd och tillverkade tiramisú...

söndagsmiddag - Marias marockanska gryta

Premiär! Recept på prästflickans blogg! Detta blev den rätt så improviserade middagen idag, och jisses vad gott det blev! Framförallt om man, som jag, gillar lite syrliga smaker.

Ta två kycklingfiléer av det större slaget (allra helst sådana som tillhört fåglar som fått ha det bra under sitt liv). Marinera i en kryddblandning bestående av: en deciliter olivolja, ungefär en msk mald torkad ingefära, en msk kanel, en msk paprika, en msk torkad mald koriander, en halv msk gurkmeja, en halv msk spiskummin, ett kryddmått cayennepeppar, ett kryddmått nejlika, och så mycket grovmalen svartpeppar du har lust med. Om du har saffran hemma gör den sig finfint i marinaden också, och krossad vitlök är ju i stort sett aldrig fel. Låt i alla fall alltihop gosa ihop sig i en timme, antingen i en plastpåse eller i en övertäckt skål.

Bryn sedan kycklingen i en stekpanna. Dela sedan filéerna i tre-fyra bitar vardera, och lägg över i en stekgryta (helst en gammal fin järngryta). Ner i stekpannan lägger du istället två citroner med skal och allt (ekologiska är bra, man slipper skrubba skalet lika mycket då, dessutom är de godare, på alla sätt), delade i åtta delar var (alltså halva klyftor). Bryn dem så att de får lite stekyta, sen lägger du över dem också i stekgrytan.
Efter detta bryner du en strimlad jättestor gul lök (eller två mindre) och en likaledes strimlad röd paprika (för att det blir så fint med det röda). I med dem i grytan.
Ta sedan en burk oliver (ICA har en bra olivblandning som är ekologisk), låt dem rinna av och släng ner i grytan. På med 3-4 deciliter buljong (jag använder ekologisk grönsaksbuljong, men det funkar säkert alldeles utmärkt med kycklingbuljong också).
Låt alltihop få puttra under lock ca 40 minuter eller så. Smaka av då och då. Salta inte, oliverna ger alldeles tillräcklig sälta.
När det doftar alldeles oemotståndligt och tiden nästan har gått kan du reda (om du bryr dig om sådant finlir) med en halv msk Maizena i en dl vatten. Låt koka upp igen och servera.

Tillsammans med bulgur eller couscous och gärna någon mumsig grönsak (vi är helt haricots verts-frälsta) blir detta en bra söndagsmiddag. Med något glas rött vin (rätt fruktigt, annars dödar syran i grytan vinet) blir det en fest!