...påminns jag i dessa dataintrångstider om det världsspel vi brukat göra med konfirmanderna, där de får styra sina länder under det att de utsätts för diverse situationer. De hamnar ofelbart i krig, och efteråt brukar de försvara sig med att det bara var ett spel. När jag då frågar dem om de verkligen tror att gränser är eviga, inristade på marken, och om de tror att världen skulle se likadan ut om världsledare verkligen tänkte på att det är människor som hela tiden drabbas av deras beslut brukar ungdomarna se fundersamma och ofta rätt tagna ut. Jag fortsätter med att berätta för dem att världens framtid ligger i deras händer, och att om någon av dem någon gång kommer befinna sig i en position där han eller hon har makt att bestämma över andras liv hoppas jag att de ska komma ihåg världsspelet.
För livet och politiken är inte ett spel. Jag hoppas att ingen av mina konfirmander skulle skicka lögnaktiga mail eller logga in i nätverk de inte ska ha åtgång till, för det handlar om människor. Inte opinionssiffror.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar