Borta igen. Det borde inte vara möjligt. Jag vet inte hur många jag har, säkert en sju-åtta stycken, men ändå lyser de jämt med sin frånvaro när det är dags att använda dem. Vilka? Flärparna, så klart! Kanske inte direkt det officiella namnet, men det som är mest använt i min bekantskapskrets (vad kallar du den?). Jag talar naturligtvis om den lilla plastremsan som ska stickas in i prästskjortekragen så att det blir en liten vit rektangel synlig fram, ett sk frimärke.
I vilket fall som helst. De är borta. Puts väck. Varje gång.
Jag misstänker att jag delar problemet med de springande flärparna med många ämbetssystrar och -bröder. Innan flytten hade jag en speciell plats för dem, och det fungerade bra...eh, nja ganska bra i alla fall...ok då, faktiskt inte alls. Men den här gången ska det funka! Jag ska ta mig till Arken i Lund och shoppa flärpar och sen ska de hamna på ett alldeles utmärkt logiskt ställe som är lätt att komma ihåg och nära såväl spegel som tvättmaskin! Var 17 nu det kan vara...
4 kommentarer:
det finns inget som heter bra ställen... dom e alltid skitdåliga... lika bra flärparna får hamna där rom hamnar... då kanske du hittarom!!!
har blivit av med diverse hundralappar genom att lägga dom på sk. "bra ställen".
;)
Absolut, håller med föregående talare. där du spontant lägger dem när du kommer hem, det brukar vara den bästa platsen. det gäller bara att komma ihåg var den är. Har man dock barn i huset och ibland kanske andras barn i huset så får man kanske hitta en ny spontan plats. o)
(en glad cyklop)
ni har båda absolut irriterande rätt. ni skulle säkert passa bra ihop ;o)
*känner igen*
Skicka en kommentar