...mot de frånskilda mammorna. Metro hade såväl krönika som artikel om mammor som vägrar mannen vårdnaden. Alla eventuella argument de skulle kunna ha förlöjligades å det grövsta i krönikan.
Missförstå mig rätt här. Ett barn bör definitivt ha tillgång till båda sina föräldrar. Allt annat är ett misslyckande.
Men är det så konstigt om rättsväsendet tilldömer mamman vårdnaden, när det i många familjer är hon som har haft den även under äktenskapet/förhållandet? Krönikören hävdar att pappan har rätt till sina barn ändå, eftersom mamman minsann inte klagade när mannen byggde veranda eller jobbade övertid för att finansiera semesterresan. Det må så vara, emellanåt. Men alltför många pappor väljer att ta en roll som effektivt placerar dem utanför familjen. Varför?
Ta fighten, karlar! Insistera på att få vabba, få ta föräldraledighet, torka snor och koka makaroner. Skulle kvinnan klaga över hur blöjan sitter på, ignorera, eller påpeka lite stillsamt att du måste få göra dina egna misstag. Hävda inte att du inte får ta hand om dina barn, inte medan du ännu har chansen, utan ta dig rätten! Det är förstås obekvämt att ta fighten, men gör det! Inte för din skull, utan för barnens.
För om den dagen kommer då du dessvärre måste stå i en rättssal och försvara din vilja att ta hand om dina barn, då är det barnens bästa som gäller. Och då spelar inte semesterresor och verandor roll, då är det snortorkning och vabb som kommer bevisa din förmåga. Om du var närvarande då, kommer du kunna vara det nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar