...och idag hade jag den stora förmånen att få döpa två små killar och två små tjejer. På det första dopet (med småkillarna) skrek den ene från början till slut. Stackars föräldrar, de såg bra svettiga ut. Uppenbarligen höll den lille på att få tänder. Nåja, han tystnade när modern tog ett varv runt kyrkan, och sedan kunde alla vara lugna.
På det andra var det två små harmoniska flickebarn som stod i centrum, och de gjorde knappt ett knyst, men däremot svimmade en av faddrarna och var endast en decimeter från stentrappan! Gud måste ha haft ett finger med i spelet, och såg till att tillställningen fick fortsätta vara fylld av glädje. Faddern ifråga piggnade till efter att fått sitta ett tag.
Ibland är det mer lite mer drama i det här jobbet än vad man skulle önska...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar