Maken och dottern har ett pågående ordkrig om vem det egentligen är som är "fjompen". Det började häromdagen, när maken sade till dottern att hon var en fjomp, och hon snabbt replikerade att det minsann var han som var den. Sedan hävdades det att det hade stått i tidningen att det var hon, varpå hon konstaterade att pappan måste ha missat när de berättade på Bolibompa kvällen före att det faktiskt var han...och så vidare.
I kväll trappade maken upp. Via vår amerikanske gäst lät han meddela att president Obama ansåg att det var dottern som var fjompen. Hon lät sig inte nedslås. Pippi tycker nämligen att det är maken. Bamse är dock på hans sida. Skalman, av dottern mycket riktigt identifierad som den smarte, slöt sig till hennes lag.
Till slut avgjorde hon kampen.
"Gud, och Jesus, tycker att det är du som är fjompen. Så det så! Slå det om du kan!"
Och en timme senare, efter läggdags, kallade hon mig till sig och bad mig hälsa hennes far att Gud sagt att det är hennes far som är fjompen. På hedersord.
Ja, vad säger man? Det var bara för maken att ge sig.
6 kommentarer:
*asgarv* ja, tidningen har mindre trovärdighet än Bollibompa och Obama kan bara trumfas av Gud. Fantastiskt!
*ler stort*
Jag måste medge att jag är imponerad av de som är troende. Mest för att jag inte själv är det. Jag kan inte identifiera mej riktigt med någonting.
Förklara för mej hur stora utsvävningar man kan göra i kryrkan då man predikar, och en fråga som jag inte fått svar på, trots kontakt med Svenska kyrkan, får man spela vilken musik man vill på sin egna begravning? För som jag ser det: har jag inte vilja lyssna på kyrkmusik som levande vill jag inte göra det timmen innan jag ska kastas ner i marken.
Förklara gärna för en otroende (om du vill).
//Liz
Hej Liz!
Trevligt att du tittat hit.
Angående predikan: generellt sett ska man hålla sig till temat och texterna för dagen. Varje söndag har ett tema, och tre texter: en från gamla testamentet, en från breven i nya testamentet och från evangelierna. Uppgiften är att visa på vad dessa texter kan ha för betydelse i våra liv idag. Sedan finns det naturligtvis massor med tolkningsutrymme i det, och det är (för det mesta) upp till den enskilde prästen att avgöra hur hårt man ska hålla sig till texter mm, dock ska man hålla sig till "kyrkans lära".
Angående begravningsmusik: Begravningsgudstjänsten är ju just en gudstjänst. Därför kan man inte spela riktigt vad som helst. Men om man gillar black metal kanske man inte riktigt önskar en kyrklig begrvning ändå...
I många kyrkor vill man helst inte att det spelas musik från CD, och det att göra med att det finns professionella musiker i församlingarna. Man vill inte ersätta levande musik med inspelad.
Sedan är det ju så att väldigt ofta spelas till exempel Änglamark eller Tears in Heaven, och ingen av dem är väl direkt "kyrkmusik".
Hej igen!
Tack för att du ville svara! Jag kanske får hitta på en annan sorts begravning utanför sk.
Jag vill ju liksom höra roliga saker i "predikan", alltså sånt som är roligt för mej. Jag vill att begravningen ska gå ut på att alla sitter och pratar om allt möjligt roligt som har hänt. Minnesstunden ska vara en fest där ingen får gå hem förrän tidigast midnatt.
Misstänker att detta inte faller under kyrkan...
Jaja. Man kan ju inte passa in överallt.
Ha en fin midsommar!
//L
*haha* helt underbart! Undrar om prinsessan kanske brås på sin mor när det gäller list och envishet? Kram
Skicka en kommentar