Så...lagom...

Your Deadly Sins

Envy: 20%

Greed: 20%

Lust: 20%

Pride: 20%

Sloth: 20%

Gluttony: 0%

Wrath: 0%

Chance You'll Go to Hell: 14%

You will die in a duel.

How Sinful Are You?

tillbaka på jobbet

Hemtamt, bekvämt. Är tillbaka i "min" församling, sitter vid "min" dator och har käkat lunch på "mitt" lunchställe. Skönt, men flyktigt. Och ändå är det inte riktigt samma. Hjärtat kommer förvisso till viss del alltid vara här lite grann, men det har börjat avskilja sig lite, ta lite avstånd. Säga farväl.

Men än så länge - jobba! Trivas. Snart läger!

konfaläger - hurra...

Så bär det snart av igen...
I morgon sätter jag mig på flyget upp till Stockholm för ett par dagars hysteriskt planerande och packande innan vi drar iväg på läger på lördag. Det känns, som så mycket annat denna sommar, overkligt.

Jag ser fram emot detta för att:
1. Åka på läger med min kära pedagogkollega för eventuellt sista gången ska bli jättekul och jättesorgligt. Rätt sätt att avsluta på i alla fall.
2. Härligt att åka tillbaka till Stockholm och bo hos vänner som jag redan saknar i ett par dagar innan lägret.
3. Det är alltid roligt och meningsfyllt med konfaläger, hur stort motståndet än är innan.

Jag ser inte fram emot detta för att:
1. Jag kommer som vanligt sakna min lilla familj så det gör ont, och ännu mer nu när lillan har det lite jobbigt med omställningen.
2. Jag känner mig oförberedd, har inte hunnit/orkat ägna lägret ens en tiondel av den energi det förtjänar.
3. Osäker på gruppen, en hel del sista-minutenavhopp som gör att vi inte riktigt vet var vi har gruppen som helhet.
4. Och naturligtvis tar det emot att åka när jag har ett helt hus fyllt med flyttlådor, rum som vill ha möbler och en liten trädgårdsplätt som bara skriker efter en gnutta omtanke.

Men om Gud är med oss, vem kan vara mot oss? Det kommer gå, det kommer vara roligt, och det är ju "bara" två veckor. Och familjen kommer ju ha det bättre under det här lägret än många, många tidigare, då de har suttit själva i Stockholm, istället för som nu vara omgivna av vänner och familj som bara längtar efter att tillbringa mer tid med dem, så...

tjugo

Lillsyrran fyller tjugo idag. Helt osannolikt! Jag kommer ihåg när jag höll henne på BB, alldeles nyfödd, och jag grät för att hon var så fin.
Och nu är hon 20, och söker in till Lärarhögskolan i höst. Bisarrt.

Så vi ska till Tivoli för att fira henne. Ska bli jättekul! Bara det inte regnar så.

*morr*

Ok, fest är kul.
Gillar hög musik, gillar skratt och hetsiga diskussioner.

Men.
Inte när det är grannens musik, gälla skratt och alkoholnärda diskussioner som väcker min gullunge mitt i natten.

Kanske lite partisk.

(Hon somnade igen. Sen stängde vi fönstren och prioriterade sömn framför syre...)

arbetsskadad

Midsommar.
Som alltid vid högtider av den här typen, finner jag att arbete med ungdomar har arbetsskadat mig på det sättet att jag önskar dåligt väder.
Dåligt väder - mindre festande.
Mindre festande - färre slagsmål, våldtäkter, otrohet, rattfylla, rån och allmän pinsamhet.

Och det är så sorgligt. För nog vill jag egentligen också ha vackert väder, så att vi kan grilla i vår alldeles nya trädgård, sitta i den ljumma sommarkvällen tills det har blivit alldeles för sent. Men måste jag välja - kom regn, kom hagel. Ni räddar liv.

borta hemma

Sitter här bland flyttkartongerna.
På våning ett av tre.
Utanför den öppna dörren kvittrar fåglarna ikapp med den sjungande dottern, som verkligen, verkligen borde sova nu.

Det har inte sjunkit in än, att vi verkligen har flyttat. Undrar hur länge det kommer dröja. Just nu är det mest ett spännande äventyr, att vandra omkring bland husen där vi faktiskt bor och känna sig som en turist.
Och ändå. Det känns bra.
Lilltjejen har redan varit inne och hälsat på hos grannkillen (några månader äldre än henne), vi har besökt det som ska bli hennes förskola. Vi åker fram och tillbaka till IKEA och Coop Forum, måste köpa ovana prylar som sekatörer och trädgårdsslang.

Och i morgon kommer mor min på besök. Hon som är en av de viktigaste orsakerna till att vi flyttat. Det ska bli roligt.

Och den norska festen? Trevligt. Jag gillade Oslo, skön liten stad, och festen var full med en masse koselige norske jenter (inga gutter).

offline

I morgon går lasset. Och eftersom jag och lilltjejen åker för att bo hos släktingar, medan maken råddar klart här, kommer jag med all sannolikhet vara offline ett tag, förhoppningsvis bara en vecka eller så.
Med andra ord, ingen uppdatering av bloggen på en vecka, men då återkommer jag med spännande berättelser om flyttkaos, kattelände, norska fester och barnpoolar!

rörd

Hade flyttpicnic igår, och en hel del goda vänner dök upp.
Mest rörande ögonblick var Ms vackra tal (tack, vännen!) och sången som J och E (m.fl.?) hade knåpat ihop.
Och vädret var fantastiskt, och kvällen skön med lite spel. Och vemodet har kommit för att stanna ett tag.

packning, packning, packning

Trist dag för lilltjejen idag.

Har varit på IKEA igen och köpt packlådor.
Sedan packat mitt arbetsrum. Det blev tre stora flyttlådor.
Lite vemodigt, men mest är jag 1. förbluffad över hur mycket skräp jag samlat på mig, och 2. förundrad över hur lite jag känner. Tror att jag förtränger lite...

Men nu är det snart dax för lite eskapism. Fest i kväll hos vänner, och så hejar vi förstås alla på Zla...eh...jag menar Sverige!

det närmar sig - hu!

Flyttfirma spikad.
Dagisplats fixad.
Har flyttat telefonnummer och gjort adressändring.
Pratar med några kyrkoherdar, så kanske, kanske får jag till och med ett jobb...

Hu. Det är snart verklighet. Vi är på väg att flytta, på riktigt.

veckans stol

Så lämnar jag Skandinavien och åker västerut: Eames' LCW Lounge Chair från 1946.

nationaldag

Jaha.

Fast kanske ett ögonblicks eftertanke inför allt elände nationalstatstanken har orsakat vore på sin plats. En nationalstat förutsätter nämligen enhet. Enhet i tanke, religion, etnicitet...och det krävs inte särskilt mycket fantasi för att inse att just det kan vara roten till många problem.

Alltså. Jag gillar att bo i Sverige. Jag gillar mycket med att bo här, och en av de mycket sympatiska svenska dragen är bristen på nationalistisk yra (utom i sportsammanhang, då det faktiskt är helt ok). Men jag tänker inte fira nationaldagen.

köpa konst

Lite av överskottet från försäljningen av lägenheten gick idag till en litografi av Lisa Rinnevuo (titta här, under konstnärer).
Vi har länge pratat om att köpa något av henne, gillar verkligen den naiva, men samtidigt vilda känslan i bilderna. När vi var på en utställning för några år sedan var vi verkligen nära att köpa en tavla, och har ångrat oss sedan dess. Men idag blev det av! Hurra!

nattvard?

Så närmar sig helgen, och med den de sedvanliga frågorna: Vad ska vi göra för något skojigt med barnet? Finns det någon möjlighet att jag och maken kan hitta på något på tu man hand, och var ska jag gå i gudstjänst på söndag?

Jag vill gå här, i "min" kyrka. Dels för att jag tycker att prästerna i en församling bör synas i dess huvudgudstjänst, antingen som celebranter eller i församlingen. Men också för att jag faktiskt tycker att gudstjänsterna här är bäst av de i närheten. Bäst predikanter, mest genomtänkt liturgi, och bäst musiker. Nu vet jag att gudstjänsten inte ska vara föremål för rivalitet och tävlan, men det är skönt att inte störa sig på t.ex. dåligt orgelspel.

Nå. Min plan var (är?) alltså att gå här. Men. Det är högmässogudstjänst på söndag. På pingstdagen! Denna bastard till gudstjänst som strukturmässigt bygger upp till en nattvard som aldrig kommer. Och varje gång någon av oss i prästkollegiet tar upp att vi skulle vilja ha fler nattvardsgudstjänster, får vi svaret att vi måste skynda långsamt, att flera kyrkorådsledamoter är starkt emot att öka andelen mässor. Men det är ju just de kyrkorådsledamöterna man aldrig någonsin ser i gudstjänsten, nattvard eller inte! Jag blir sååå trött.
Och så pratar man om att det är viktigt att ungdomarna börjar gå i söndagsgudstjänsten, men ignorerar fullständigt faktumet att det för dem är oerhört viktigt att det är mässa, annars får det vara. Och jag är böjd att hålla med dem. Gudstjänsten är en helhet. Ta inte bort mässan, men ta inte heller bort ordet. Vi behöver stimulans för såväl öga, öra, känsel, smak och lukt. Vi behöver mysterium och evangelium.

"Gör detta till åminnelse av mig" Låt oss minnas Jesus, så ofta vi kan, med glädje och tacksamhet. Låt oss fira nattvard varje söndag, uppståndelsens dag, så som det görs i länder runt om hela vår värld. Låt oss dela brödet, för brödet är ett.

efterträdare

Min alltså. Anställningsgruppen grävde fram en som garanterat blir toppen! Det känns väldigt skönt att inte lämna en tom plats, utan att det kommer en ny präst på min tjänst, och att han är riktigt bra. Ungdomarna kommer älska honom, och han kommer till en toppenförsamling, i alla fall ur just den aspekten.

Annars rör det på sig lite för mycket just nu. Jag slutar. Min kollega som vickar på "barnpräst-tjänsten" slutar (och där har de inte lyckats hitta en efterträdare, så det är härligt kaotiskt). Kyrkoherden sjukskriven på halvtid, en av de andra prästerna likaså. Ny präst på vuxentjänsten, ny diakon. Kanslichefen går i pension. Ja, ni fattar.
Känns inte helt bra att dra i det läget, men å andra sidan är det inte därför, och det har varit bestämt, och känt, länge. Fast jag kommer be mycket för min kära församling.

veckans stol

För att inte totalt gräva ner mig i danskt femtio-sextiotal, kommer här en modern stol/fåtölj: BD Superstructure av Björn Dahlström. Vem har inte drömt om att sitta i ett löv någon gång?