2009-11-03

i ekumenikens namn?

Som vanligt talas det om ekumenik.

Inte för att någon verkligen är reellt intresserad av dialog. Jag har blivit cynisk. Det har hörts så ofta under mina snart tio år som präst, och långt mycket tidigare än så. Anledningen är som så ofta förr att påverka den inomkyrkliga debatten.
"Nej, så kan vi inte göra för då kommer de andra kyrkorna..."
Jag förstår längtan att hålla ihop med hela Guds folk, det gör jag verkligen. Naturligtvis borde vi vara en Ande och en själ, men inte ens lärjungarna lyckades med det någon längre tid.

Jag tycker inte att ekumenikargumentet håller i någon större utsträckning, och det gör jag av ett par olika anledningar:

1. Det är bara ekumenik med vissa kyrkor som gäller i debatten, framförallt den romersk-katolska, de ortodoxa samt Church of England. Det finns fler kyrkor, bland annat flera som faktiskt också, t.ex. godkänner kvinnliga präster och biskopar och viger homosexuella. ELCA tog beslutet bara för någon månad sedan.

2. Dessa kyrkor som "gälls", framförallt romersk-katolska kyrkan och de ortodoxa kyrkorna, har generellt sett inte samma syn på frälsningsvägen, kyrklig organisation, ämbete och nattvard som vi har. Även om många av dess skillnader är möjliga att komma runt eller samtala om tycker jag att det är rätt märkligt att vi som en evangelisk-luthersk kyrka ska anpassa vår ordning och teologi efter dem.

3. Om vi alla alltid skulle vänta in varandra skulle Guds folk stå och stampa på samma fläck. Var går gränsen? Eller ska vi backa? Kanske upphäva 1958 års beslut, eftersom det finns syskonkyrkor i t.ex. de baltiska länderna som inte accepterar kvinnliga präster? Så länge vi har olika kyrkor får vi snällt ta och acceptera att vi kommer tycka och tro många olika saker.

4. Och en sista invändning (för den här gången?): Det är alltid vi som ska anpassa oss till dem, i retoriken. Inte förhör sig påven ängsligt om vad vi tycker om något han planerar? Nej, företrädarna för "de klassiska kyrkorna" (uppenbarligen gick tidsfristen för att få kalla sig klassisk ut någon gång före 1517) hör av sig och har åsikter om våra förändringar. Eventuellt. Men om vi ska vara helt ärliga är oron för deras upprördhet rätt obefogad. Vi är ju ändå inte en "riktig" kyrka, vad vi hittar på är rätt så oväsentligt.

Jag hårddrar detta lite. Men om vi är övertygade om ett besluts riktighet (och det är ju där skon verkligen klämmer, inte sant?) bör vi utan problem kunna leva med att det alltid kommer finnas folk som inte köper vår bedömning. Det kan ju inte hindra oss från att göra vad vi tror är rätt.

4 kommentarer:

Mikael L sa...

hej!
Jag är en pastor som ibland tittar in och tycker om dina predikningar. Jag håller med i resonemanget men min största fråga är hur vi skall leva i fred. Fred innehåller respekt för andras åsikter och den tid vi lever i har alt oftare man kränkt olika heliga delar av tron. jag ser att den politiska agendan är satt i HBT frågan men har drivits hårt. Jag kan tycka för hårt. Om vi skall hålla ihop kyrkan på något sätt behöver vi givet ta upp dessa frågor. Jag anser alltså att biskoparna har rätt, de som reserverade sig. Min personliga åsikt är att inte viga och kan avstå min rätt om jag kommer tvingas. vad hjälper det att man förtrycker den ena eller andra gruppen. Det kan bli outhärlig. Det är med glädje jag ser hållbara relationer (även HBT) men med sorg i aktoritära hållning som kommer fram i denna fråga. Läs bara lars Olhys svar i frågan. han vill tvinga alla att genomföra detta. Då finns det ingen respekt för kyrkan och då sällar jag mig till kritiken från Skytte. Respekt ger möjlighet till samtal och samtal till en lösning i fred.

Maria sa...

Hej Mikael!
Kul att du svarade.
Jag håller med dig i att respekt är en grundläggande förutsättning för dialog. Oavsett vad vi tycker om den andres åsikt måste vi repektera den personens rätt att ha och uttrycka den.
Jag håller också med dig i att ingen bör tvingas att viga. Idag är vi inte tvingade att viga vare sig hetero- eller homosexuella, en präst kan alltid säga nej och då är det kyrkoherdens uppgift att hitta en annan präst åt paret. Om det skulle ändras blir det stora problem, och det har jag svårt att se kommer att hända.
Sedan har vi olika åsikter i själva sakfrågan, du och jag, och det må ju vara hänt. Samtalet välkomnar jag varmt!

Fredrik sa...

Maria. Du skriver bra om ekumeniken. När det gäller just anglikanerna får väl markeringarna mot Svenska kyrkan ses som ett symptom på att frågan om samkönade relationer är väldigt känslig internt i den anglikanska kyrkofamiljen. Det kan vi inte riktigt ta ansvar för.

Mikael. Jag är inte säker på att jag förstår riktigt vad du menar när du skriver om "den politiska agendan". Men jag tycker det hör till det här med respekten för varandras åsikter att inte utmåla varandra som politiskt styrda. Dels för att vi alla inom kyrkorna har teologiska argument för våra ställningstaganden, inte politiska. Och dels för att den ena åsikten inte är mer "politisk" än den andra. Det är ju inte mer politiskt att hålla med V eller M i frågan om samkönade äktenskap än att hålla med KD eller SD.

Mikael L sa...

tack för inläggen! Jag har läst inlägget från Fredrik och instämmer till en del att ordet politiskt kan bli skällsord precis som fundamentalist eller liberal.
Vad jag inne på är att den icke kyrkliga sfären i Sverige håller på att sätta agendan för kyrkan. Jag förstår att det blir så genom att det är bara 9 år sen kyrka och stat separerades. En vän som är präst skrev på listor för några år sen inför välsignelse av partnerskap och blev riktigt illa behandlad. En annan vän som r homsexuell präst mobbades på arbetsplatsen för hans leverne.
Vad vill jag säga är att det är inte svart eller vitt. Men det som sker just nu kanske skapar större klyftor än nödvändigt och att humanister och även Mona Sahlin (öppet Ateist) driver HBT frågorna i Sverige och i kyrkan. S har i sitt parti svingat partiepiskan så några ombud har funderat om man skall lämna sitt parti. Det finns en politisk kampanj med som humanisterna i sverige lobbar i riksdagens partier. Den främsta frågan då är att tron skall bli inviduell och att en sekulär syn skall läggas som en färg över hela samhället. Det är så att Mona S, Maria W och Lars Ohly har i sin agenda att man inte skall kunna välja. Om dessa partier kommer till makten vid nästa val så kommer de att driva denna fråga. Morgan Johansson S har blivit med i humanisterna och driver dessa frågor i hans eget parti men även mot andra likasinnade. Jag tror tyvärr att kyrkan är påväg in en tid där det kommer att bli svårt att vara kristen eller en kristendom som har slutat att lita på bibeln som rättesnöre. jag tycker att HBT frågan ärmer kompliserad att luta sig mot ena eller andra partiet och det gäller även bibeltolkning även om jag personligen inte lätt tar bort orden som Jesus sa: därför skall en man hålla sig till sin hustru"
jag är medveten om att denna bristfulla värld gör att människor sårar och bryter ner varandra.
I vår sårbarhet behöver finna vägar för att minska detta. Här har jag personligen en bra bit att gå när det gäller HBT frågan. Men om jag känner att man öppnar munnen och inte är politiskt korrekt då blir man förpassad till skamvrån och har ingen plats i debatten idag. jag tror på guds nåd och vill lägga min svaghet och mina problem i hans hand och försöka leva en dag i taget.