är det du som är döden?

Hade konfirmander idag, och vi pratade om döden och himlen. Det är, lustigt nog, jättekul varje gång. De kommer varandra närmare, stämningen blir lugn, och samtalet rör det som djupast sett berör oss alla. Lite tårar, naturligtvis, men ganska lite.
Och så sjöng vi, så klart, psalmerna 190, 249, 256, 285, 297 och 798. Och Tears in Heaven. Bra gång.

minnen från förr

Det börjar märkas nu, att jag har flyttat ned till forna hemtrakter. Träffade ju en klasskompis från högstadiet för några veckor sedan, idag mötte jag, vid dop här i kyrkan, en från gymnasiet. Vi har inte setts sedan dess (tog studenten 1993), men han var sig verkligen lik! Och han jobbar med precis det som han tänkte sig. Kul.
Och vid samma tillfälle ser en kvinna igenkännande på mig, och jag känner igen henne också. Det visar sig att hon är min granne från mitt första boende i Lund, 1994, en tjej jag drack många koppar te med under livligt skvallrande.
Tänk. Livet går vidare, men historien finns alltid med. En del av valen är överraskande, andra självklara. Och när vi ser tillbaka finns allt som oftast den röda tråden där.

sliten och seg

Snart riktigt sjuk. Det dunkar i huvudet, bihålorna är i uppror. Ingen aptit, och sover 10-12 timmar varje natt. Mm, det blir nog räligt, det här.
Annars roar vi oss med att ge bud på ännu en lägenhet. Knäpper händer och håller tummar.

filmer

I lördags: Brokeback Mountain, till slut (DVD). Vackert, sorgligt, frustrerande. Maken till oförlöst människa får man leta efter, Ennis Del Mar är själva sinnebilden för avstängd, instängd. Inte så konstigt, med tanke på omständigheter, men ändå. Uff. Nåja, i vilket fall som helst, en mycket bra film om olycklig kärlek. Inte heller främst om homosexuell kärlek, det är underordnat själva berättelsen om människor som inte kan, eller orkar, vara sig själva utan av olika skäl väljer att förbli olyckliga. Och Ang Lee är en fantastisk personregissör!

I söndags: Casino Royale (bio). Hoppla. Bond är uppstånden. Från de senaste årens hopplösa tekniknörderi och vansinnigheter (läs osynlig bil) till en low-tech, supervåldsam agentrulle. Och från den sofistikerade, vitsige Brosnan till krallige Craig. Jag gillade ju Brosnan som Bond, men detta är mycket bättre. Jaktscenen i början tar fullständigt andan ur en, och i Eva Greens Vesper har Bond hittat en jämbördig brud. Synd bara att det inte...äh. Se själv. Bättre i början än i slutet, lite för lång, men ändå det bästa som kommit i den här serien på många, många år.

förtjusta utrop

Vi har varit på en hel drös visningar till.
Dyra lägenheter, stora lägenheter, lägenheter med utsikt, och utan. Sådana med dåliga gårdar, eller hysteriskt stajlade. Eller den med kvadratmeter efter kvadratmeter av övermålad vävtapet.
Ingen har riktigt klickat.
Igår såg vi på en yuppiedröm i Rörsjöstaden. Stuckaturer , parkettgolv. Nytt tjusigt kök med vita luckor och grått småkakel. Urtjusigt, helt enkelt, men det tyckte å andra sidan paret som tittade på den samtidigt som oss också, och att ge sig in i en budgivning när utgångspriset är 1.795.000... Tror inte det.

Idag, däremot, såg vi en riktigt, riktigt söt och trevlig liten lägenhet. Lite jobb att göra, men en härlig gård och väl disponerade ytor. Skulle tvinga oss att göra oss av med en massa prylar, vilket är bra. Mm, vi kanske satsar på den här. Ska kolla med en mäklarkompis först. Utgångspriset är så lågt att vi har råd att drämma till lite, men månadsavgiften lite dyr. Men många förtjusta utrop har vi låtit undslippa oss.

Och attans vilken proffsig mäklare. Smart, rolig, fokuserade på helt rätt saker. Utan att glossa över negativa sidor, lyckades han framhäva de bra. Vi var riktigt impade.

luriga tonåringar

Hade konfirmander igår. Vi har haft lite strul med konfisar som "varit tvungna" att gå tidigare av diverse anledningar, och andra som kommit sent av till synes ingen anledning alls.
Igår kom två tjejer, ovanligt uppsminkade, och berättade att de skulle vara tvungna att gå redan efter en timme. Jag frågade varför.
"För att vi måste!"svarade de unga damerna.
"Ok, men varför måste ni?" frågade den envisa och besvärliga prästen då.
"Jo, eh, för att...för att min mormor är jättesjuk!" sade då den ena.
Inte mycket att göra. Jag misstänkte att förklaringen inte direkt var med sanningen överensstämmande, men jag kan ju inte hindra en flicka från att besöka sin dödssjuka mormor.
"Varför behöver du gå då?" frågade jag då den andra tösen.
"För att vi ska ha gäster!"
Med ögonbrynen upphissade i pannan sade jag: "Gäster?"
"Ja, alltså, mamma fyllde år i veckan, så..."
Jaja. Dålig anledning, men visst. Tjejerna gick.
En timme senare knackar en karl på. Han frågar efter just de två tjejerna, han är pappa till en av dem. När jag berättar att de gått, ser han på samma gång orolig, triumferande och beslutsam ut. Jag frågar om de inte skulle ha gjort det, och han säger nej, och skyndar målmedvetet därifrån.

Jag skulle inte vilja vara den tjejen när pappan hittade henne.
Och hädanefter krävs att föräldrarna ska höra av sig innan om någon vill gå för tidigt.

kvinnan vid sykars brunn

Hade morgonmässa idag, och möttes följaktligen igår kväll av kvinnan vid Sykars brunn, då det är föregående söndags text som gäller.
Hon är inte helt enkel, den där kvinnan.
Från föraktad synderska till feministteologisk ikon.
Det finns så många tankar och önskningar knutna till hennes gestalt, att det är svårt att komma nära för att skrapa på ytan. Till slut gick tankegången något i den här stilen:

Om tolkningen att de fem männen handlar om gudar, eller religioner, är korrekt, blir hennes uttalande om att hon inte har någon man mycket spännande. Hon har alltså ingen Gud.
Vad har hänt denna kvinna, som gjort att hon inte kan gå till brunnen den normala tiden, utan måste göra det under middagshettan, och dessutom blivit övergiven av Gud, alternativt (mer behagligt i våra öron), vänt ryggen åt Gud?
Och då blir hon en människa att känna igen. Bort skalas de etnologiska filtren, med tankar runt samariers orenhet osv, och hon blir bara en människa i förtvivlan. Det kunde ha varit idag.

ny design

Lite femtiotals-aktig. Passar mig utmärkt. Heja nya Blogger, det här blev snyggt.

my oh my

Det blåser en del nu.
Alla tåg inställda (där rök en visning), absolut galet farligt att öppna dörren för barnet. Takpannor blåser ner, och fåglarna ser ut att tycka att det är begränsat roligt att flyga idag.
Tur man har mat hemma ;o)

Och så är jag också överflyttad till nya Blogger. Än så länge ser jag ingen jätteskillnad, men det är väl säkert bra.

arg

Jag är så arg, och besviken. Usch.
Lägenheten vi hittade var som sagt inte den perfekta lägenheten, men vi var nöjda. Vi lade ett bud på utgångspriset.
Många andra har tittat, men inte varit intresserade.
Mäklaren förmedlade budet till de som bor där nu. De är inte nöjda. De ville ha budgivning, och vill följaktligen ha fler visningar.

Så dubbelt så mycket för lägenheten än vad de betalade (vi har koll) är alltså inte nog?
Så priset de begärt är för lågt?

Jag förstår det inte. Skulle vilja prata med dem och fråga hur de tänker. Skulle vilja veta vad mäklaren har lovat/antytt.
Vårt bud står kvar veckan ut. Sedan får de se sig om efter andra köpare. Och en liten, elak del av mig hoppas att de inte hittar några. Tyvärr.

ojojoj...

...vad det predikas nu! En viss prästflicka har aldrig haft så många predikningar som nu (i alla fall inte i huvudgudstjänst). Det är jättekul! Den senaste ligger, i vanlig ordning, på prästflickealster.
Och för att ge gudstjänstbesökarna lite extra grädde på moset igår sjöng jag och kantorn duett på psalm 134, Gläns över sjö och strand, som postludium. Det lät riktigt attans bra :o)

in i cirkusen igen

Bostadsrättscirkusen, alltså.
Vi har hittat en vi gillar. Den är naturligtvis inte perfekt. Badrummet är rätt litet och saknar badkar (men det går ju att sätta in) och köket är ett fasansfullt litet 80-talskrypin. Men det går ju också att fixa.
Lägenheten ligger däremot helt perfekt i centrala Malmö, gården är rätt barnvänlig och priset helt ok för läget. Om den inte går upp i pris det vill säga.
Så vi lade ett bud, och nu vidtar nagelbitande väntan. Mäklaren är väl inte branschens största stjärna, men hans bristande fotokunskaper är nog bara till vår fördel - färre intresserade helt enkelt.
Nåja. Vidare besked kommer.

Aj! Där rök sista nageln...

det snurrar i mitt huvud nu

Och det är inte för att jag överdoserat kaffe, alkohol eller någon annan drog. Det är bara så mycket på gång.

Köpa eller inte köpa? Is i magen, eller slå till?
Indianer och deadlines.
Predika på söndag - Jesu dop. Hm. Inte ens känslomässigt ur julen än, och så ska jag predika om Jesu dop...
Och en dotter som efter två veckors jullov är helt ur fas. Våldsamt bortskämd med tid, uppmärksamhet, godis, julklappar, mat...och i morgon ska hon tillbaka in i rutinerna på dagis. Vojne, vojne.
Och så vänner som drar i en och vill träffas, och ett jobb där ett och annat projekt har fått vänta på återkomsten från julen.

Men det ska ju vara bra att ha många bollar i luften har jag hört. Uff.

ny predikan

Julnattsmässans predikan ligger, som vanligt, på prästflickealster.