Hade morgonmässa idag, och möttes följaktligen igår kväll av kvinnan vid Sykars brunn, då det är föregående söndags text som gäller.
Hon är inte helt enkel, den där kvinnan.
Från föraktad synderska till feministteologisk ikon.
Det finns så många tankar och önskningar knutna till hennes gestalt, att det är svårt att komma nära för att skrapa på ytan. Till slut gick tankegången något i den här stilen:
Om tolkningen att de fem männen handlar om gudar, eller religioner, är korrekt, blir hennes uttalande om att hon inte har någon man mycket spännande. Hon har alltså ingen Gud.
Vad har hänt denna kvinna, som gjort att hon inte kan gå till brunnen den normala tiden, utan måste göra det under middagshettan, och dessutom blivit övergiven av Gud, alternativt (mer behagligt i våra öron), vänt ryggen åt Gud?
Och då blir hon en människa att känna igen. Bort skalas de etnologiska filtren, med tankar runt samariers orenhet osv, och hon blir bara en människa i förtvivlan. Det kunde ha varit idag.
1 kommentar:
Hej! Ja det finns många tankar om kvinnan. Det kan jag inte kan läsa i Bibeln är att det handlar om hennes synder. Om jag förstår det rätt så skiljde sig inte kvinnor från män på den tiden. Som jag tolkar det är det snarare så att hon blivit förkastad av många män och Jesus kände hennes smärta. Hon ursäktar t.ex. inte sina äktenskapliga förhållanden och Jesus fördömer henne inte. Hade hon varit en lösaktig kvinna skulle antagligen samarierna i staden inte lyssna och tro på henne heller.
Skicka en kommentar