Våra vänner i ELCA (Evangelical Lutheran Church in America) antog i natt ett "social statement" som heter Human Sexuality: Gift and Trust. Två tredjedelars majoritet behövdes, och röstsiffrorna var 676-338. Minsta möjliga marginal, alltså. Läs mer om detta här.
Vad som verkligen imponerade på mig, kyrknörd som jag är, när jag satt uppe sent i natt och följde samtalen, var den anda av ödmjukhet och respekt som präglade proceduren. 1000 delegater kan ge mycket kaos, men biskop Hanson höll i det hela med varm och fast hand (och glimten i ögat). Inläggen spann från rena grammatikrättelser till tårfyllda vittnesbörd, från bibelutläggningar till stöd för såväl ja-sidan som nej-sidan, till lågmäld oro, även den från båda sidor. Det var en glädje att se den här speciella grenen av Guds folk tillsammans försöka utröna vägen framåt, och att erkänna sin egen oförmåga till att se hela sanningen och därför också kunna leva i någorlunda samexistens med andra som har en annan övertygelse.
Hela texten hittar du här (som pdf, läs gärna, det är luthersk teologi i dess prydno), men här kommer några utdrag:
"Sexual relationships may be among our most profoundly intimate, crucial, and self-giving expressions of trust. Here our human lives are vulnerable to joy and delight and to hurt and exploitation. From spiritual intimacy with God to the closest physical intimacy with another, relationships flourish according to the depth and trustworthiness of commitments. In the arena of human sexuality, no human relationships can thrive in the absence of trust."
"While Lutherans hold various convictions regarding lifelong, monogamous, same-gender
relationships, this church is united on many critical issues. It opposes all forms of verbal or physical harassment and assault based on sexual orientation. It supports legislation and policies to protect civil rights and to prohibit discrimination in housing, employment, and public services. It has called upon congregations and members to welcome, care for, and support same-gender couples and their families, and to advocate for their legal protection."
"Although at this time this church lacks consensus on this matter [same-gender relationships, min förklaring], it encourages all people to live out their faith in the local and global community of the baptized with profound respect for the conscience-bound belief of the neighbor. This church calls for mutual respect in relationships and for guidance that seeks the good of each individual and of the community. Regarding our life together as we live with disagreement, the people in this church will continue to accompany one another in study, prayer, discernment, pastoral care, and mutual respect."
"In this country and in our congregations, families are formed in many ways. There are natural and adoptive families, foster families, blended families, families with a missing generation, and families where the parents are the same gender. Millions of households in the U.S., and many in our church, are headed by single parents—mostly women—whether widowed, divorced, or never married. The critical issue with respect to the family is not whether it has a conventional form,but how it performs indispensable individual and social tasks. All families have responsibility for the tasks of providing safety, shielding intimacy, and developing trustworthy relationships."
7 kommentarer:
Visst är detta ett ganska stort steg framåt, också för andra kyrkor i USA?
Mer Middle America än lutheranerna kan man knappast vara...
Jo, och med de påföljande ja'et till prästvigning av personer som lever i reg parnerskap el dylik, så är det stora saker som hände.
Sedan ska man ju komma ihåg att man aldrig ska dra dem över en kam, de däringa amerikanerna. Flera av deras kyrkor har prästvigt kvinnor längre än vad vi har, och i många av de stora "mainline protestant"-kyrkorna har man prästvigt homosexella ganska länge.
Medan andra ser båda sakerna (och en hel del mer) som "a hill to die on"...
Stort steg framåt mot avfallet från den kristna tron kan man säga ja, det är ju uppenbart. Några riktiga lutheraner är inte heller ELCA, biskopen är inte någon riktig biskop och det finns inte en enda präst eller diakon. Vad man har är pastorer som utses på samma sätt som till exempel baptistkyrkan. Det stämmer alltså inte vad du säger Maria, det förekommer inga prästvigningar, varken i ELCA, i Missourisynoden eller Winsconsinsynoden.
Hej!
Vet att du tidigare pratat om amningshets och fört kritik mot Amningshjälpen.
I morgon släpper vi ett inspelat samtal med amningshjälpen. Lyssna gärna och var sedan med i debatten.
www.metrolifestyle.se
Jonas: Vad gäller giltigheten i de amerikanska lutherska kyrkornas vigningar kan jag inte uttala mig. Vad jag vet är däremot att vi erkänner dem. Det räcker för mig.
Och huruvida de nyligen tagna besluten skiljer sig våra åsikter, Jonas, och så kan det gärna vara. Kristna har aldrig tyckt samma om allting och så kommer det säkerligen fortsätta. Men jag skulle tycka det var mycket behagligare om vi kristna inte ägnade oss åt att kalla varandra avfällingar, framförallt inte när beslut tas med så mycket övervägande och bön som det gjordes i dessa fall.
Metrofarsan, det var väl Maria du syftade på och inte mig, jag har inte skrivit något om amningshets..*S*
Maria, du har rätt i att kristna har tyckt olika saker. Det är emellertid skillnad på människors tro och moraluppfattning, som här är fråga om, och kyrkans tro. Kyrkans tro har i ett sånt här centralt hänseende har alltid varit densamma och kommer alltid att vara så - det är alltså en evig sanning. Sådana finns faktiskt.
Maria nu använde jag i och för sig inte ordet avfällingar och det skulle jag inte gör. Men; den uppfattningen att äktenskapet inför Gud inte enbart är mellan man och kvinna är uppenbart heretisk det säger jag ju ärligt och det verkar ju i vart fall några av våra biskopar tycka även om de naturligtvis uttrycker sig försiktigare. Men även om nu ärkebiskopen uttrycker heretiska saker kallar jag inte honom för heretiker. Det är alltså företeelsen eller villfarelsen jag har synpunkter på inte att kalla personer olika namn.
Ja om det ifrågavarande beslutet har tagits efter många överväganden och böner så är det väl bra i och för sig (det kan man ju absolut inte säga om Svenska kyrkans kommande beslut) men om det ju är fel så ursäktar det inte saken. För övrigt så kom ju Metodisterna i USA - vilka är i kommunion och har pastorsutbyte med ECLA fram till något annat, intressant och positivt.
Jo Svenska kyrkan må erkänna ECLA på samma sätt som vi obegripligt nog gör med Missionskyrkan och nu med Baptistkyrkan som det verkar, men det gör inte de ovigda pastorerna till präster. De själva säger att våra präster är pastorer och inte präster, någon egentlig prästvigning har vi inte. Något särskilt prästadöme räknar man inte heller med. Därför blir det ju fel om vi kallar deras pastorer för präster..
Skicka en kommentar