Ofta framhålls kungafamiljen som goda exempel. Kanske märkligt, det har jag egentligen ingen riktig åsikt om, de är säkert trevliga människor. Men då och då gör de, precis som alla andra, blundrar. Ibland kanske det talas med lite för mycket värme om diktatorer, och ibland tas det beslut utan att tänka på konsekvenserna. Som nu.
Jag vet inte varifrån Annika Borgs uppgifter om brudöverlämningen vid prinsessbröllopet kommer. Dem vill hon inte lämna ut. Men om det är fel hoppas jag innerligt att hovet snart dementerar. Och om Annika har rätt hoppas jag innerligt att Victoria, som ju verkar vara en rätt klok kvinna i övrigt, ändrar sig snabbt som ögat.
Det finns flera anledningar till att det är dumt. Jag har bloggat om det tidigare. Just nu är bloggvärlden absolut smockfull av inlägg om just precis detta, forumen på bröllopssajterna fylls på och i kommentarsfälten i tidningarna glöder upprörda bokstäver mot läsaren. Argument finns både för och emot, men faktum är att det i Stockholms stift, vars domkyrka Victoria och Daniel kommer att gifta sig i, till och med finns en mycket stark rekommendation att INTE tillåta brudöverlämning.
För oavsett om kronprinsessan tycker att "det är fint" att ledas fram av pappa kommer det att få långtgående konsekvenser. Hennes bröllop kommer stå som förebild, bli ett prejudikat. Som tronföljare står hon, hur märkligt och egentligen religionsfrihetsvidrigt det än är, i ett speciellt förhållande till Svenska kyrkan. Att då gå rakt emot svenskkyrklig sed och rakt emot övertygelsen hos majoriteten av kyrkans präster är inte bara obetänksamt utan faktiskt också respektlöst.
Snälla snälla Victoria, tänk om.
16 kommentarer:
Helsnurrigt är vad det är.
Jag är övertygad om att Viktoria gör en politisk manifestation.
hmm,,, betyder det att du inte tänker viga mig om pappa leder mig fram?? hade ju tyckt det var mysigt jag,,, fast vill ju ha min favvoprälle där framme så kanske får strunta i det då =P
puss
Jag håller med. De är förebilder, i- och utanför Sverige. Miljontals människor kommer att kopiera deras klädsel, val av blommor, musik och mat. Och brudöverlämningen. En sed som inte gör brudparet jämlikt. En sed som kanske är gullig, men vill man hålla på med gulliga saker så kan man ju överlämna en blomma till sin far innan vigseln börjar, eller tacka honom i ett tal eller what ever.
Och prästen, fan vad mesigt att säga nej till "vanliga" brudpar i frågan om överlämning men tycka att det är okej när det gäller kungligheter. Snacka om dubbelmoral. Eller brist på yrkesheder.
Är det inte som med homosexuella; antingen viger man dem rakt av eller så gör man det inte? Eller ska det bli olika regler där också? "Näe, du är för svenssonbögig så dig viger vi inte" och "ja, en kändis-schlager-bög, DET passar fint att viga".
*Morr
Men bör man inte vara konsekvent och även förbjuda vit brudklänning då just vitt i sammanhanget symboliserar kvinnans oskuld, vilket naturligtvis måste uppfattas som en stark könsmarkör utifrån detta perspektiv, för inte är det väl någon 2010 som vare sig kräver eller ens vill att bruden ska vara oskuld? Även detta är en patriakal och könsstrukturell rest, vilket jag då antar fungerar som ett starkt hinder mot den svenska kvinnans fortsatta frigörelse, stackars stackars stackars lilla Victoria...
/Robin
Hej! Jag håller inte med dig av flera anledningar.
1. Det är ju upp till Victoria och vi bör respektera HKH vilja.
2. Om det nu är Svenska kyrkans sed finns det ingen anledning till att man inte kan ändra på den som man har gjort i andra fall. Till exempel att man brukar vara relativt tillmötesgående när det gäller musik och annat vid vigsel och begravning.
3. Varför skulle man behöva bry sig om att gå emot övertygelsen hos den eventuella majoriteten prästerna, varför skulle det vara respektlöst?! Om det inte passar den präst eller biskop som vill viga så kan denne tacka nej och så blir det en annan istället.
4. Det tål att påpekas att Victoria i och för sig inte är bunden till Svenska kyrkan utan som det står i successionsordningen: Konung alltid skall vara av den rena evangeliska läran, sådan som den, uti den oförändrade Augsburgiska bekännelsen, samt Uppsala mötes beslut av år 1593, antagen och förklarad är, sålunda skola ock prinsar och prinsessor av det kungl. huset uppfödas i samma lära och inom riket. Den av kungl. familjen som ej sig till samma lära bekänner, vare från all successionsrätt utesluten.
De skulle alltså kunna ha vänt sig till en biskop i Missionprovinsen. Nog är det respektfullt att avstå detta?
Jonas: Visst kan man ändra seder, det sker hela tiden. Vad vi vänder oss emot är en ändring som vi uppfattar är till det sämre. Man ska aldrig bevara bara för bevarandets skull, men förändringar bör väl, om man kan, göras med eftertanke och gott uppsåt.
Och naturligtvis kan och bör kronprinsessans önskemål respekteras, men innehållet i en gudstjänst är till slut prästens ansvar, eftersom det är just en gudstjänst. Jag är säker på att det inte skulle vara någon som tycker att kronprinsessan automatiskt ska få som hon vill om hon till exempel hade tyckt att det skulle vara fint att gå in till Nine Inch Nails Closer.
Avseende eventuell vigsel av Missionsprovinspräst vore det väl dumt, eftersom de, mig veterligen, inte har vigselrätt... För övrigt så tolkar riksdagen det så att tronföljare och regent ska vara medlem i Svenska kyrkan. Därför tycker jag att det är rätt repektlöst att välja något som många många av Svenska kyrkans präster och biskopar har uttryckt tveksamhet och ogillande över.
Robin: Visst är den vita brudklänningen också en rest av samma kvinnosyn, men det är inte en sed som är på ingång just nu. Vi bör väl i vilket fall som helst inte införa fler sådana seder?
Maria: Inte på ingång? Vad säger du, att ha vit bröllopsklänning är ju i princip lag och förekommer till 99.9% av alla vigslar, så vill du göra någonting för de förtryckta svenskorna så har du att göra ett tag framöver, ta bort de förtryckande bröllopsklänningarna nu!!!
Men jag blir nyfiken, på vilket konkret sätt kommer det bli bättre för kvinnorna generellt här om man får bort de mycket få, om alls några, överlämningar från papporna? Leder det oss närmare Kristus? Som vanligt i dessa kretsar förekommer ingen teologisk diskussion annat än att reducera ner kristendomen för att passa en egen agenda.
Som du/ni förstår är folk inte dumma i huvudet och kan förhoppningsvis bestämma det här själva utan att behöva höra massa uppkäftiga feministpräster som är likgiltiga inför evangeliet och har alldeles för mycket tid över, vilket de spenderar på dessa frågor istället för vad som faktiskt ingår i deras vigningslöften, vilket du/ni bör koncentrera er på istället för sådant här i-landsproblem, trams, att du/ni inte skäms ögonen ur er...
Önskar i alla fall dig Maria och alla andra en riktigt fin lördagskväll och Guds frid och rika välsignelser.
/Robin
Skäms på dig själv, Robin. "Uppkäftig feministpräst som är likgiltig inför evangeliet"? Var god att håll mycket bättre ton här. Jag har inte kastat öknamn på dig eller utgått från att din tro är obefintlig. Jag förutsätter att detsamma ska gälla åt andra hållet, nnars kan du ta din otrevliga stil och drabba någon annan. Att du avslutar med att önska mig en fin kväll efter att tildigare talat om för mig att jag borde skämmas, det blir bara märkligt och illasmakande.
Och du läser inte ens mitt svar ordentligt. De vita klänningarna är inte på ingång nu, de har funnits här länge precis som du konstaterar.
Hur får detta oss närmare Kristus? För att vi som kristna har fått uppdraget att förkunna evangeliet. Det gör vi genom ord och handlingar. Om våra handlingar går rakt emot den människosyn som Jesus Kristus stod för, då bör vi ändra på dem. han gjorde inte skillnad mellan män och kvinnor i sitt bemötande. Därför ska inte heller vi göra det, varken i gudstjänsten eller i vårt vardagsliv.
Det är inte trams. Jag skäms inte det minsta för att jag, i den här frågan som i andra, vill verka för en kristen människosyn. För det är ju också så att man kan verka för flera frågor på samma gång. Åtminstone kan jag det. Jag tycker att det här är viktigt, men det finns många andra frågor som jag lägger långt mycket mer tid på.
Men nu ska sluta diskutera här, jag har ett konfirmandtal att skriva. Jag föreslår att också du slutar ägna dig åt ett "sådant här i-landsproblem" som att läsa bloggar. Det finns mycket annat att lägga sin tid på.
Robin,
A few points for you to consider.
Let us first look at a Gospel imperative concerning marriage: the Gospel of Matthew 19 "A man shall leave his mother and father and cling to his wife"...if anybody is being given away it would be the man to the woman and her family. Jesus' words...not mine. Therefore, if the liturgical act is one that should reflect Gospel truths, it would be more consistent with what our Lord said to have the man "given away". Or perhaps, we should even have a ritual where the husband-to-be's family stands somewhere in the church and the son/husband leaves them and joins his wife-to-be. That kind of ritual action would certainly be creative. It would, however, be more of a visual reenactment of the Gospel. I am not sure if liturgical participants need that in order to understand that particular text.
Concerning the social code that the Apostle Paul sets out for us (Galatians 3): it is clear that a new equality in Christ is the agenda. "Neither male or female, Jew or Greek, slave or free". In avoiding clear social roles or gender, race, and station we assert our oneness in Christ. We remove the labels and markings of society and even nature to focus on our humanity. That is the same humanity that Christ took on himself for us. Or would you, Robin, dare to suggest that Christ only came for the Jewish, free, men?
Merely a couple thoughts that lead me as an ordained priest to also encourage couples to reconsider how they come before God and community and enter into a new partnership.
On a liturgical theological note: perhaps we should consider where the celebration of this act should occur. Most traditions tend to celebrate this before the altar. Would it not be theologically more consistent to celebrate it near the baptismal font? Marriage is an opportunity to live out one's baptismal identity in a new relationship. While there is certainly a sacrificial component to a marital union, to connect that to the altar would be an emphasis on the altar as sacrificial location, which is no longer the primary emphasis in the sacrament of the Eucharist. Unless you happen to be a pre-vatican 2 Roman Catholic and belong to the Pius Brotherhood. But I digress....
Finally, It is a shame that you vilified yourself in your blogpost by engaging the author with such a condescending tone. That was far from theological or Gospel centered. You are the one that should actually be ashamed: for your aggressive nature and for your lack of any theological or biblical proof for your arguments.
Patetiskt inlägg av Robin men ett bra svar av Maria.
Skärpning på dej Robin och gack nu och försvara den ärbara manligheten, läs på och slipa din argumentationsteknik inför kommande drabbningar.
Tonen var för hård från min sida, det var onödigt och jag ber om ursäkt för det.
/Robin
Ursäkten godtagen, tack.
Det är faktiskt jag som ska tacka, så tack.
/Robin
Pastor SAM..."A MAN shall leave his mother and father and cling to his WIFE"
Så är det och därför känns det väldigt meningslöst att klaga på Prinsessans sätt att gifta sig på, då det även finns att läsa om när fadern lämnar bruden till sin blivande man i Bibeln.
Dessutom har inte "Gal 3" något med ett giftemål att göra, det är att förvränga och tolka helt åt fel håll då det handlar om att alla är välkommna hos Jesus.
Det som blir problematiskt med ditt inlägg, Maria, är att du är positiv till "homobröllop" som verkligen är totalt avvikande från kristen tradition och Biblisk lära. Så jag tycker inte Robins ord mot dig var så hemska. De var hårda men det låg mycket sanning i dem.
Hej Tony.
Rätt otrevlig ton även från dig. Även om man har olika åsikter kan man hålla god ton.
Visa mig ett enda ställe där en vigselceremoni beskrivs i Bibeln.
Angående Gen 2 tycker jag att det är helt ok att använda det som argument om det är mannen som överlämnas till sin hustru av sina föräldrar.
Och om vi ska hålla oss till bibliska äktenskap ska vi alltså också acceptera månggifte och att maken ligger med sina tjänstekvinnor?
Och slutligen. Nog måste ändå Galaterbrevets ord om vilken människosyn som ska gälla i den kristna församlingen också gälla i äktenskapet?
Skicka en kommentar