På förekommen anledning - tre anledningar till att jag INTE gillar när pappan ska föra in bruden:
1. Varför bara pappan? Ska vi lyfta fram föräldrar bör vi väl, i de fall där det är möjligt, lyfta fram båda? Och brudgummens föräldrar likaså.
2. Fokuset blir endast på bruden, det är hennes grandiosa entré vi väntar på, och inte ett par som snart ska lova varandra kärlek.
3. Och sist, men absolut inte minst viktigt, ska vi verkligen importera förlegade traditioner som är rester av en superpatriarkal människosyn? Oavsett vad man själv tycker om det hela ("men så tänker inte vi, det betyder faktiskt inte det för oss"), är seden med att pappan ska ge bort flickan en rest av en kultur och tradition där pappan svarade för bruden, hon fick alltså inte ens svara själv, en tradition som dessutom inte ens är svensk, utan kommit hit genom engelska och amerikanska filmer! Och i en tid då många rätteligen reagerar mot olika uttryck för hederskultur är det väl ytterst tveksamt om vi ska släppa in denna mycket tydliga kvarleva av hederstänkandet. Eller som en av mina lärare på Pastis (alltså Pastoralinstitutet i Lund) en gång, något drastiskt, uttryckte det:
"Varsågod, det är din tur att slå henne nu!"
Men jag är uppenbarligen konservativ.
12 kommentarer:
Håller med dig till fullo!
Amen!
Håller med dig... Amen, amen, amen! Men tyvärr: det spelar ingen roll hur många fina argument man radar upp. Bruden vill lik förbannat ha pappa som leder fram, för det är så oerhört viktigt för honom och/eller för henne av ett antal tårdrypande skäl...
Skämt å sido: Jag tror faktiskt vi behöver en ny kyrkohandbok som klart och tydligt säger "BRUDEN OCH BRUDGUMMEN SKALL GÅ FRAM TILLSAMMANS" för att kunna stävja det här oskicket. Då har man som präst lite mer än sina egna tyckanden att hänvisa till också.
Igår tog jag upp det här på vår pastoral (personalmöte), och vi enades om att vi i alla fall skulle ha en tydlig vigselpastoral här i församlingen. På riksnivå är det ju så himla mycket svårare, inte minst för att det finns en himla massa präster som bara stillatigande accepterar ovanan, utan att ens prata om varför.
Sedan måste det ju alltid tas pastorala hänsyn, och kompromissen som föreslogs här igår (ifall det är så fruktansvärt viktigt att det inte går att undvika) var att pappa får följa med fram till första bänkraden (alltså den längst fram), sedan går brudparet ihop upp för kortrappan och fram till altaret. Känns ok, men inte helt bra.
Som du säger, den svenska traditionen är ju att brudparet går fram tillsammans, och den är för mig oändligt mycket mer tilltalande än den anglosaxiska, så anglofil jag kan vara i andra sammanhang. Av någon anledning verkar många gilla symboliken i att brudens far överlämnar sin dotter, men precis som du finner jag det vara en rätt äckling patriarkal rest. Till yttermera visso tror jag att många inte tänker på att det finns en ännu finare symbolik i den svenska traditionen: Brudparet går in tillsammans där för att de väljer att gifta sig av kärlek till varandra och av egen fri vilja. Bruden (eftersom det specifikt är henne det gäller här, även om symboliken är lika applicerbar på brudgummen) går fram till altaret för egen maskin, tillsammans med sin tillkommande, därför att det är hennes val att göra så. Det är väl en kärlekshandling, om något?
Men bör man inte vara konsekvent och även förbjuda vit brudklänning då just vitt i sammanhanget symboliserar kvinnans oskuld, vilket naturligtvis måste uppfattas som en stark könsmarkör utifrån detta perspektiv, för inte är det väl någon 2010 som vare sig kräver eller ens vill att bruden ska vara oskuld? Även detta är en patriakal och könsstrukturell rest, vilket naturligtvis är ett starkt hinder mot den svenska kvinnans fortsatta frigörelse, stackars stackars stackars lilla Victoria...
/Robin
Bör inte Svenska kyrkan avskaffa gamla testamentet först och främst innan man börjar tala om nedvärderande kvinnosyn?
Att tala om patriarkat då kvinnan är den som väljer att framföras på detta sätt är hyckleri i allra högsta grad!
Vilken rätt har egentligen kyrkan att uttala sig om vigslar? Hyr ut lokalen och låt prästen få extra betalt för att ställa upp som vigselförättare.
Svara mig gärna på frågan om G:a testamentet.
Jag kan tycka att gifter man sig i kyrkan får man vara beredd på att finna sig i viss inblandning från just - kyrkan. Ska man som brudpar bestämma precis allt finns trots allt valet borgerlig vigsel. Snart går jag själv och sätter upp skyltar i varje kyrka där det står: "Välkommen alla och envar - men tolererar ni inte att vi talar om Fadern, Sonen och den Helige Ande i gudstjänster och förrättningar så sitter ni kanske på fel plats?" (Väl genomtänkta evenemang i kyrkan innehåller nämligen mer än spår av den Helige Ande.)
Jag har full förståelse inför debatten om att brudens far överlämnar bruden, men då har vi andra traditioner att göra upp med: att bruden förväntas klä sig i vitt och vara oskuld samt att mannen däremot förväntas vara erfaren. Dessutom överlämnar han en ring till kvinnan som "vårdtecken". Dags att riva hela ritualen?
Väldigt bra skrivet, jag håller helt klart med dig i allt du skriver.
JD: Nej, det är inte hyckleri att tala om patriarkat för att det är en kvinna som, sägs det, önskar överlämnandet. Patriarkatet är en struktur, ett tankesätt som finns hos både män och kvinnor. Bara för att en kvinna uttrycker en patriarkal åsikt innebär det inte att den inte är patriarkal.
Och GT. Ja, där finns mycket som är kvinnoförtryckande. Jag tycker att det är viktigt att behålla GT dels på grund av det. Så här tänker jag nämligen: GT är berättelsen om ett folks relation till sin Gud. Den är stormig, kna man väl säga, och emellanåt rejält problematisk. Men berättelsen är väldigt tydlig med att Gud hela tiden söker sitt folk, vill vara i relation. Många av de regler och föreskrifter som uttrycks tycker vi nuförtiden är gammeldags eller rent ut sagt förfärliga. Sådant kan och bör ändras. Det ändras också i vissa fall under tiden Bibeln utspelar sig. Och utvecklingen fortsätter, precis som det ska vara.
Att använda GTs kvinnosyn för att argumentera för brudöverlämning blir lite komiskt, i mina ögon, eftersom vi har arbetat så länge och så medvetet med att försöka få bort just en patriarkal kvinnosyn. Att då plocka in en sed som är kopplad till hedersförtryck blir mycket galet.
Och till slut - kyrkan och präster har rätt att uttala sig om vigselgudstjänster eftersom de är just gudstjänster. Vill man inte ha med oss att göra står borgerliga vigselförrättare gärna till tjänst.
Du skriver "Vill man inte ha med oss att göra står borgerliga vigselförrättare gärna till tjänst". Jag antar då att du tycker detta är en fullt legitim kommentar för en präst att fälla till de som tex inte är kristna, eller för en präst att säga till två av samma kön som vill gifta sig, med tilläget då att de i sådana fall får vända sig till en annan präst om nu inte borglig vigsel duger.
Alla präster har rätt att säga nej till att viga. Har alltid haft. Då blir det kyrkoherdens eller prostens ansvar att se till att paret ifråga kan få en annan präst.
Om ett par inte är kristet och t.ex. inte vill att Gud ska nämnas (har tack och lov aldrig hänt mig) skulle jag nog rekommendera dem att gifta sig borgerligt, ja. Om de fortfarande vill gifta sig i kyrkan får jag ju upplysa dem om att kyrkohandbokens ord gäller och de kommer jag att följa, som tjänare i kyrkan. Om de inte kan köpa det står det dem fritt att försöka vända sig till en annan präst.
Om ett samkönat par gärna vill gifta sig i kyrkan skulle jag bedöma dem utifrån samma kriterier som ett olikkönat. En anledning att säga nej kan t.ex. vara om jag misstänker att båda inte vill gifta sig och att det föreligger tvång. Men om relationen verkar bra och de vill gifta sig i kyrkan är jag glad att kunna hjälpa till.
Skicka en kommentar