Församlingen har sorg.
Det påverkar många. Röda ögon överallt, dämpade röster. Ljus i kyrkan.
På sätt och vis påverkar det oss alla, även oss som inte kände personen. Tankar och rädslor väcks, vi hänger alla ändå ihop.
Men samtidigt.
Det är ju svårt att inte känna.
Svårt eftersom så många gör det, och eftersom det på sätt och vis förväntas av alla att de ska sörja.
Men det är skillnad på sorgligt och sorg.
Det är fasansfullt sorgligt att den här människan dog. Men det är inte allas sorg.
Men tillsammans kan vi dela, bära, hjälpa, lyssna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar