Alltså, jag vet att det verkligen inte är något man ska ta lätt på, men emellanåt är jag lite väl bipolär. Manodepressiv alltså. Nej, inte det minsta diagnosticerad, kommer heller inte bli det (hoppas jag innerligen), men det är bara så att känslorna svallar ganska lätt hos denna Maria. Ena dagen upp, andra ner. Utan speciell orsak ibland, bara vaknar och är blå.
Min man försökte muntra upp mig de första åren av vårt förhållande. Varje gång hans flickvän, och senare fru, blev dyster, var han oerhört käck och förstående, tills jag till slut berättade att jag var tvungen att kravla mig ur svackan på egen hand, och att det verkligen inte var något att oroa sig för, och att det skulle gå över snabbare om han bara lät mig vara en stund.
Nuförtiden sker det faktiskt mer sällan. Oftast är humöret väldigt jämnt, till och med soligt. Fast dagar som igår... blä!
I alla fall. Idag hittade jag kavajen. Den är min nu. Och billigare än den var i förrgår. Skam den som ger sig. Solen skiner (bildligt alltså, det är mörkt nu, och egentligen tittar jag på Justice, men...). Leende.
3 kommentarer:
Härligt!
Ååh, kan man kommentera din blogg nu, utan att vara medlem? Då måste jag säga hej :-) Jag har läst här ett tag! Roligt att höra att du är gladare igen.
Vad skönt att det löste sig med klädhandlandet. Ha det så bra i valborg nu.
Skicka en kommentar