Är Valborg den enda helgen som vi inte har lyckats fästa en religiös etikett vid? Vårblotet är fortfarande uppseendeväckande hedniskt, med stora eldar och sånger, dryckesblot (typ, en massa drickande i alla fall), och naturligtvis en massa osedligheter ;o) Många äter dessutom gammal klassisk blotföda i kväll, när de slänger flintasteken på grillen.
Nåja, lite religiöst är det ju i alla fall, Valborg var ett tyskt helgon (läs mer hos Högtidsbloggen, Mattias utmärkta folkbildningsinsats).
Men midsommar firar vi Johannes eller skapelsen, första maj St Josef Arbetaren (ja, det är sant, men inte speciellt ofta i Sverige, det ska medges), höstblotet blev allhelgona och vinterfesten, ja det vet väl de flesta, blev Lucia och jul. Det finns naturligtvis ännu fler exempel.
Men det är ändå viktigt att komma ihåg att även om placeringen av helgdagarna ofta har varit av praktiska eller traditionmässiga skäl, gör det inte firningsämnena mindre viktiga. Visst, Jesus föddes troligen inte mitt i vintern, och helgen hamnade där den hamnade på året för att romarna redan festade då, men det betyder inte att vi inte ska fira inkarnationen (alltså att Gud blev människa).
Jaja. Ikväll dricker jag ett glas vin för att fira Sankta Walburga. Och våren.
3 kommentarer:
Skål! Vi fick lära oss om 1:a majfirandet när vi bodde i spanien. Annars hade jag inte vetat att 1:a maj har ett helgon
Nu är det ju förstås den 1 maj som är Valborgs dag... 30 april är det ValborgsmässoAFTON. Till den dagen finns det i stället ett antal andra helgon knutna.
(Att även Josef Arbetaren firas 1 maj är en annan sak.)
Fast om det är efter kl 18 har ju helgen infallit, enligt gammal svensk tradition, och de allra flesta bålen tänds väl någon gång vid åttatiden. Vinet dracks, det kna jag försäkra dig, efter helgens infallande.
Annars har du naturligtvis rätt, och jag rodnar lite grann.
Skicka en kommentar