gott slut

Jag tycker att just det uttrycket är helt fantastiskt. "Gott slut"? Himlen faller ner över våra huvuden (känns ju så när den exploderar som den kommer göra i kväll), armageddon närmar sig, slutet gott allting gott...
Tror jag håller mig till "gott nytt år". Och hoppas och ber att 2006 blir ett bättre år för världen, med färre idiotiska krig, naturkatastrofer och terroriskattacker. Gud var med oss alla.

jullovsmysterium

eller

Så här tredjedag jul funderar jag över hur det kommer sig att Kristofer är en sådan pudding, medan hans tvilling Ernst inte är det...

krubbgudstjänst

Barnet och maken var enrollerade som vise... personer i dagens krubbgudstjänst. Naturligtvis var dottern synnerligen mammig och lämnade inte min sida, vilket faktiskt funkade någorlunda. Man skulle på Martin Modéus-språk kunna säga att hon försåg gudstjänsten med ett visst mått av antistruktur.
Mest bejublad var dock hennes insats när det var dags att lämna gåvorna. Hon gjorde sig med lite knorr av med presenten tilll Jesus, och satt gladeligen och pillade på ett plastfår. Helt plötsligt, under en tyst sekund, hörs hennes klara och mycket välmodulerade stämma förkunna: "Han har bajsat!". Jesu mor hade synnerligen svårt att hålla sig för skratt, och uppmuntrad visade dottern alla inblandade exakt var fåret (inte Jesus, som de längre bak i kyrkan säkert trodde) hade förorenat sig själv.
Är man inte huvudperson får man väl se till att bli det. Dottern blir säkert präst hon också, så exhibitionist hon är.

bush-administrationen gör det igen

Lagom till jul, ännu en läcka. Vart är världen på väg?

host

Host host host host. Hostade till tre i natt, då maken till slut tvingade i mig sprit. Antingen var det den, eller så var det allmän utmattning, men då somnade jag till slut, för att vakna halv sju. Inte optimalt läge inför julafton. Host host.

kaos är granne med gud

Och då har hon sannerligen varit med oss denna helg!
Har varit nere och "förjulat" oss i Skåne med min familj. Själva besöket hos familjen gick riktigt smidigt, harmoniskt som få besök förr, men resorna!
Först var min och snuttans nerresa med hatföretaget Malmö Aviation kaotisk. Inte så mycket själva resan, som bemötandet när allt sjabblade till sig på Sturup. Dumma flickan i servicedisken (!) insinuerade till och med att jag av någon anledning hade missat flygbussen med flit. Javisst, med gnällig och trött tvååring är Sturup verkligen platsen jag har lust att tillbringa min tid på! Till råga på eländet fick inte dottern sova i sin vagn på flygbussen som vi till slut kom med, en timme senare än beräknat. Chauffören hävdade bestämt att hon skulle somna om i min famn när bussen startade. Jag stirrade misstroget på honom och mycket riktigt piggnade underbarnet till rejält när bussen startade. Något spännande hände ju! Karln hade uppenbarligen aldrig haft med tvååing att göra.
Men inget av detta var ens i närheten av hemresan, som startade i lugn och ro i förrgår. Lugn och ro fram tills dess att vi insåg att tåget som skulle gå, inte gick, och att detta berodde på att vi hade biljetter till dagen efter. Hurra. En sur SJ-person på stationen i Lund upplyste oss om att våra biljetter var Just Nu-biljetter (eller rättare sagt" inte alls nu utan i morgon, och det kan vi inte ändra på-biljetter") och att vi därför skulle få köpa nya för mellan 1000 och 1500 pengar om vi ville komma med tåget vi hade bespetsat oss på. Eh, nej tack, för den kostnaden kan vi bo på ett schysst hotell i stället.
Några telefonsamtal senare var saken biff, jobb meddelade, och vi tog in hos vänner i Malmö och julpysslade glatt med deras tvååring och skaffade oss sömnbrist med hjälp av en ruskigt obekväm luftmadrass.
Men, resan var ju kvar! Efter att ha tillbringat förmiddagen med att försöka få trollungen vår att nysa ut den röda plastpärla hon pillat in i näsan efter känt manér, besökte vi eminenta sjukhuset MAS, där de trevliga doktorerna pillade ut den på ingen tid alls. Sen hade vi två timmar tills tåget skulle gå, vilka tillbringades i relativ harmoni längs med Storgatan och Södra Förstadsgatan. Men när vi stod utanför tåget var naturligtvis biljetterna borta. Puts väck. Gått upp i rök, och med stegrande fasa stirrade vi växelvis på vår enorma packning och på klockan, som obarmhärtigt närmade sig avgångstid.
Fast sen hittade vi biljetterna.
Barnet sov sig genom hysterin, fortsatte sova en och en halv timme till, var sedan en drömtjej. Och så föll hon och slog sig så att hon fick en golfbollsstor bula i nacken.
Följaktligen kunde inte maken släppa tanken på att något jävulskap måste ligga i beredskap för oss hemma, översvämning eller nåt, men här luktade gott, katterna var glada och sötnosen somnade barmhärtigt fort.
Återstår pinan uppackning. I morgon. Kanske.

prästflickor, se hit

Hämtade min nya, vackra prästskjorta idag. Det är ju, som jag tror att de flesta prästflickor (och -kvinnor) vet, ett elände att hitta snygga, funktionella och välsittande prästskjortor. Av någon anledning verkar fabrikanterna liksom utgå från att vi har långa armar och platta bröstkorgar...
Men förändringen kommer, om än långsamt. Här i storstaden är den stora favoriten Maria Sjödins Casual Priest-kollektion. Min nya skjorta är en dovt blå råsidentunika, hur fin som helst. Den ska jag ha på julafton!

lusse lelle

Idag fyller min syster år. Grattis, tjejen!

Att hon fyller år idag har blivit en praktisk förklaring till att jag knappt någonsin varit Lucia. Det var ju liksom alltid hon. Jag gnäller inte, det är ok, men frågan är:
Är luciavarandet ett lika stort trauma för svenska flickor som prom queen för amerikanska?

Församlingens luciafirande i söndags var jättevackert, stämningsfullt, religiöst (ja, för det är då verkligen ingen självklarhet) och helt fullsmockat. En tjej ur ungdomskören var Lucia och alla var nöjda med att det var hon. Hon sjunger bra, och är supertrevlig, en sån som alla gillar.

Förr hade vi Lions och företagarföreningens luciafirande. Men efter åratal av snygga, men icke-sjungande, lucior som blivit framröstade, och organisatörer som vägrade ändra på något och inte ville lämna något inflytande till körledaren osv, tröttnade vi och bad dem ta sitt luciafirande någon annanstans. Och sedan dess har lusseandakten bara blivit bättre.

Och Lionslucian? Ingen aning om vart de tog vägen. I år har det inte ens funnits några affischer uppsatta.

bereden väg

Hur talar man om Johannes för och med barn?
"Det var en gång en kille som bodde i öknen, ja ni vet, där det bara finns en massa sand, och han hade på sig en...eh...tröja som var gjord av kamelhår...Vad sade du? Nej, jag vet inte hur de gjorde tröjorna. Nej, inte hur de rakade kamelerna heller. Där ser man, din morfar brukar raka sig. Trevligt. Eh...jaha, din mamma också, ja. Men om vi skulle gå tillbaka till killen i öknen då. Han rakade sig nämligen inte alls! Och så åt han gräshoppor, det ni! Va? Nej, det är säkert inte särskilt gott. Njae, skinkmackor skulle han nog inte ha gillat, du förstår att han fick inte äta skinka för att...eller...eh, vi struntar i det. Han hette i alla fall Johannes. Nej, Johannes, med
-es på slutet, inte Johanna. Han var en kille, sade jag ju! Jo, det sa jag visst det. Och han var Jesus kusin! Och han kom före Jesus och berättade för alla att de skulle sluta vara dumma...Vad sade du, lilla kära frågvisa vän? Nej, han var ingen polis. Kanske man skulle kunna kalla honom en lärare. Inte i skolan utan just i öknen. Nej, där bodde inga. Vem han pratade med då? Tja, folk kom dit för att prata med honom. Varför? Ja, de gillade väl att höra på vad han sade. Nej, han skällde inte bara, han berättade om Jesus! Ja, ungefär som jag, fast med lite taskigare frisyr, hehe. Nähä nej, du gillar inte min frisyr, nej. Det var ju synd.
Men i alla fall är det ju snart jul! Vad ska ni få i julklapp, tror ni?"

kitsch

Idag ska det shoppas. Julfest med ungdomarna nästa onsdag, och temat är kitsch. Tänk kulörta ljusslingor, sjungande och dansande granar, rosa gröt osv. Kommer blir underbart!
För den som önskar lite inspiration: titta här eller här eller här. Aint it pretty?
Fast man ska verkligen inte underskatta våra möbel- och hemmafixgiganter. Kolla bara på tomtarna här eller alla piffiga kulor här eller naturligtvis den eviga guldgruvan... Kolla framförallt fiberoptikbyn under "julsaker". Den kan skifta färg på ljuset...
Vi åker idag till Tensta i förhoppningen att affärsinnehavarna där har förstått vad julen verkligen handlar om (att överglänsa grannen med så mycket bling-bling som möjligt på tak, balkong och i ljuskronorna).

aaargh

Saruman den vite... Gandalf grå... George den blå? Den brune?
(Jag vet att den är gammal, men den är fortfarande kul!)

snuva och självömkan

Hemkommen efter härliga dagar i London har jag förbannats med snuva. Eländig, kliande, nysig snuva. Täppt och rinnig på samma gång.
Och hade det bara varit en förkylning hade det väl på något sätt varit ok, men nu är det Snuvan med stort S. Jag har den, i någon form, en till två gånger i veckan, och detta har pågått i 20 år! Snälla läkarvetenskapen, jag vet att näsor inte alls är lika sexigt att forska på som hjärnor eller hjärtan, men det är ju i alla fall skojigare än tarmar, eller? Snälla, lägg någon miljon på att undersöka lite slemhinnor, så att eländet med min (och säkert ganska många fleras) näsa kan få lite hjälp.
Tills dess snyter, snörvlar, smörjer, näsdroppar, nyser och kliar jag mig. Atjoo!