kaos är granne med gud

Och då har hon sannerligen varit med oss denna helg!
Har varit nere och "förjulat" oss i Skåne med min familj. Själva besöket hos familjen gick riktigt smidigt, harmoniskt som få besök förr, men resorna!
Först var min och snuttans nerresa med hatföretaget Malmö Aviation kaotisk. Inte så mycket själva resan, som bemötandet när allt sjabblade till sig på Sturup. Dumma flickan i servicedisken (!) insinuerade till och med att jag av någon anledning hade missat flygbussen med flit. Javisst, med gnällig och trött tvååring är Sturup verkligen platsen jag har lust att tillbringa min tid på! Till råga på eländet fick inte dottern sova i sin vagn på flygbussen som vi till slut kom med, en timme senare än beräknat. Chauffören hävdade bestämt att hon skulle somna om i min famn när bussen startade. Jag stirrade misstroget på honom och mycket riktigt piggnade underbarnet till rejält när bussen startade. Något spännande hände ju! Karln hade uppenbarligen aldrig haft med tvååing att göra.
Men inget av detta var ens i närheten av hemresan, som startade i lugn och ro i förrgår. Lugn och ro fram tills dess att vi insåg att tåget som skulle gå, inte gick, och att detta berodde på att vi hade biljetter till dagen efter. Hurra. En sur SJ-person på stationen i Lund upplyste oss om att våra biljetter var Just Nu-biljetter (eller rättare sagt" inte alls nu utan i morgon, och det kan vi inte ändra på-biljetter") och att vi därför skulle få köpa nya för mellan 1000 och 1500 pengar om vi ville komma med tåget vi hade bespetsat oss på. Eh, nej tack, för den kostnaden kan vi bo på ett schysst hotell i stället.
Några telefonsamtal senare var saken biff, jobb meddelade, och vi tog in hos vänner i Malmö och julpysslade glatt med deras tvååring och skaffade oss sömnbrist med hjälp av en ruskigt obekväm luftmadrass.
Men, resan var ju kvar! Efter att ha tillbringat förmiddagen med att försöka få trollungen vår att nysa ut den röda plastpärla hon pillat in i näsan efter känt manér, besökte vi eminenta sjukhuset MAS, där de trevliga doktorerna pillade ut den på ingen tid alls. Sen hade vi två timmar tills tåget skulle gå, vilka tillbringades i relativ harmoni längs med Storgatan och Södra Förstadsgatan. Men när vi stod utanför tåget var naturligtvis biljetterna borta. Puts väck. Gått upp i rök, och med stegrande fasa stirrade vi växelvis på vår enorma packning och på klockan, som obarmhärtigt närmade sig avgångstid.
Fast sen hittade vi biljetterna.
Barnet sov sig genom hysterin, fortsatte sova en och en halv timme till, var sedan en drömtjej. Och så föll hon och slog sig så att hon fick en golfbollsstor bula i nacken.
Följaktligen kunde inte maken släppa tanken på att något jävulskap måste ligga i beredskap för oss hemma, översvämning eller nåt, men här luktade gott, katterna var glada och sötnosen somnade barmhärtigt fort.
Återstår pinan uppackning. I morgon. Kanske.