Getting to know people in other parts of the world requires some changes in my communication pattern, I guess. So, here you go, y'all, my first blog post in English. This won't be very common, after all this is a Swedish priest ranting about her life, church and everything in Sweden, but I figured I could at least throw you guys a little bone...
These English-speaking people - why and who? There's a project called the Young Women Clergy project, for the support of young (or at least young-ish) female clergy, and it's actually open for people from all denominations (although I suspect this means only Christian clergy, correct me if I'm wrong, Susan), and from all parts of the world. So far, I think we're only a handful of people from Europe, but I hope that'll change. So if you know some fabulous female minister or priest, tip her off. There's a link in my sidebar to Fidelia's Sisters, which is the online magazine for this group, full of interesting, sometimes funny and sometimes sad, stories.
2007-12-29
2007-12-27
vuxen-morr
Jag HATARHATARHATAR smällare!
Och jag avskyr och föraktar dem som säljer dem till underåriga (finns det inte ett förbud mot smällare öht?).
Och jag stör mig enormt på dessa testosteronstinna wannabe-hårdingar till tonåringar som tvunget ska tända dem i handen för att sedan sikta mot, i bästa fall, någon kompis (och i allra sämsta fall mig).
Urk. Och jag bor verkligen i fel stad just nu (men bara just precis under smällarsäsongen).
Sådan himla tur att jag inte ska på anställningsintervju nu, då hade det varit ännu ett jobb som rykt för att jag var för "arg" (för långt för att förklara, fråga mig om vi träffas)... :o)
Och jag avskyr och föraktar dem som säljer dem till underåriga (finns det inte ett förbud mot smällare öht?).
Och jag stör mig enormt på dessa testosteronstinna wannabe-hårdingar till tonåringar som tvunget ska tända dem i handen för att sedan sikta mot, i bästa fall, någon kompis (och i allra sämsta fall mig).
Urk. Och jag bor verkligen i fel stad just nu (men bara just precis under smällarsäsongen).
Sådan himla tur att jag inte ska på anställningsintervju nu, då hade det varit ännu ett jobb som rykt för att jag var för "arg" (för långt för att förklara, fråga mig om vi träffas)... :o)
2007-12-26
en banal fundering om förskolor
Var får de sina namn ifrån? Varför heter Cirkus just cirkus, är det så kaotiskt och skojigt där? Eller Solöga, varför heter det så? Handlar det om äggula eller new age?
Är Åkervindan fullt av blommor, och skuggas Lärkträdet av just lärkträd? Och underligast av alla, hur tänkte de på Spaden när de gav sitt mitt-i-stan-dagis, beläget i vad som väl kan beskrivas som en lägenhet, just namn efter något man använder i trädgårdar och på landet? Jaja, bara undrar...
Är Åkervindan fullt av blommor, och skuggas Lärkträdet av just lärkträd? Och underligast av alla, hur tänkte de på Spaden när de gav sitt mitt-i-stan-dagis, beläget i vad som väl kan beskrivas som en lägenhet, just namn efter något man använder i trädgårdar och på landet? Jaja, bara undrar...
2007-12-25
2007-12-24
för en gångs skull...
...kommer här julbönsbetraktelsen (med små och stora) i den här bloggen, istället för i prästflickalster. God jul!
Igår satt jag med min dotter och tittade på Fem myror är fler än fyra elefanter. Precis på slutet är det julklappsutdelning hemma hos Magnus, Eva och Brasse. Eva får två foton, Magnus en ny slips och hatt och Brasse, han får ett lok och ”det finaste man kan få” – en korv.
Jag vet inte hur det är med er, men för mig är faktiskt inte en korv det finaste man kan ge eller få. Korv är mumsigt och bra, riktigt fint faktiskt. Men ingenstans på min önskelista för den här julen står korv med. Och ändå är inte Brasse den ende som verkligen älskar korv. Även Kommandoran i berättelserna om Emil är galen i korv, och hamnar i varggropen för att hon velat ta korven som Emil satt där som bete för vargen. För henne är inte den där korven en bra sak, precis som det för oss kan vara så ibland att vi glömmer att vara försiktiga eller ens snälla när vi vill ha något alldeles för mycket. Och då kan vi också råka illa ut.
Men när vi snart går hem för att fortsätta julfirandet tror jag att många av oss går hem för att bland annat äta korv. Helst prinskorv, eller hur? Kanske skulle det vara så att om vi hade gått till stallet där Jesus låg i krubban, så hade vi inte haft med oss tjusiga dyra presenter, utan lite blöjor, en haklapp och tre prinskorvar. Vad tror ni? Prinskorvar för världens kung, för Guds son, som föddes natten mellan julafton och juldagen för så länge, länge sedan.
Men trots vad alla föräldrar säger, vill jag ändå säga här idag att det bästa och finaste med julen inte är att ge presenter. Det är faktiskt inte heller stämningen, de vackra ljusen, musiken eller godiset. Det är inte att träffa familj och vänner. Det är inte ens korven.
Nä, det bästa med julen är att få.
Det är att få kärlek och omtanke.
Att få kramar och pussar.
Och mest av allt, att få den största och bästa och finaste julklapp någon någonsin har fått – Jesus själv. För när han föddes där i stallet, var han Guds gåva till alla oss människor, för att vi skulle kunna komma närmare Gud, för att vi skulle få komma till Gud. Och det, Brasse och Kommandoran, det är faktiskt finare än korv. Rätt mycket finare.
Igår satt jag med min dotter och tittade på Fem myror är fler än fyra elefanter. Precis på slutet är det julklappsutdelning hemma hos Magnus, Eva och Brasse. Eva får två foton, Magnus en ny slips och hatt och Brasse, han får ett lok och ”det finaste man kan få” – en korv.
Jag vet inte hur det är med er, men för mig är faktiskt inte en korv det finaste man kan ge eller få. Korv är mumsigt och bra, riktigt fint faktiskt. Men ingenstans på min önskelista för den här julen står korv med. Och ändå är inte Brasse den ende som verkligen älskar korv. Även Kommandoran i berättelserna om Emil är galen i korv, och hamnar i varggropen för att hon velat ta korven som Emil satt där som bete för vargen. För henne är inte den där korven en bra sak, precis som det för oss kan vara så ibland att vi glömmer att vara försiktiga eller ens snälla när vi vill ha något alldeles för mycket. Och då kan vi också råka illa ut.
Men när vi snart går hem för att fortsätta julfirandet tror jag att många av oss går hem för att bland annat äta korv. Helst prinskorv, eller hur? Kanske skulle det vara så att om vi hade gått till stallet där Jesus låg i krubban, så hade vi inte haft med oss tjusiga dyra presenter, utan lite blöjor, en haklapp och tre prinskorvar. Vad tror ni? Prinskorvar för världens kung, för Guds son, som föddes natten mellan julafton och juldagen för så länge, länge sedan.
Men trots vad alla föräldrar säger, vill jag ändå säga här idag att det bästa och finaste med julen inte är att ge presenter. Det är faktiskt inte heller stämningen, de vackra ljusen, musiken eller godiset. Det är inte att träffa familj och vänner. Det är inte ens korven.
Nä, det bästa med julen är att få.
Det är att få kärlek och omtanke.
Att få kramar och pussar.
Och mest av allt, att få den största och bästa och finaste julklapp någon någonsin har fått – Jesus själv. För när han föddes där i stallet, var han Guds gåva till alla oss människor, för att vi skulle kunna komma närmare Gud, för att vi skulle få komma till Gud. Och det, Brasse och Kommandoran, det är faktiskt finare än korv. Rätt mycket finare.
2007-12-23
julsmärta
Trots att det borde vara lika smärtsamt jämt, är det just är i juletid som det gör lite extra ont när inte relationerna med alla ens familjemedlemmar fungerar som de borde.
Just hemkommen från julfirandet med ena familjen sitter de senaste dygnens känslor och funderingar kvar som det där paulinska törnet i köttet. Det gör rent kroppsligt ont när man ser en älskad familjemedlem störta mot sitt eget fördärv, och när man är fullständigt oförmögen att göra någonting. Jag varken kan eller vill berätta här vad som händer, men om du har en liten bönesekund över i helgerna som kommer, ägna den gärna åt en sorgsen och vilsen själ som inte lyckas hitta rätt, varken runt sig själv eller i förhållandet till de som bryr sig och vill hjälpa.
Den här människan behöver framtidstro, tilltro och lugn så mycket, och jag ber och hoppas att Gud ska gripa in, när inte vi kan.
Jag ber och hoppas att Gud ser och hör, när inte vi orkar.
Jag ber och hoppas att Gud kan hjälpa personen att få livet tillbaka.
Jag ber och hoppas att Gud kan rensa och rena, när frestelsen och smärtan är för stor, och den lätta utvägen bara är en tunt förklädd ruin.
Just hemkommen från julfirandet med ena familjen sitter de senaste dygnens känslor och funderingar kvar som det där paulinska törnet i köttet. Det gör rent kroppsligt ont när man ser en älskad familjemedlem störta mot sitt eget fördärv, och när man är fullständigt oförmögen att göra någonting. Jag varken kan eller vill berätta här vad som händer, men om du har en liten bönesekund över i helgerna som kommer, ägna den gärna åt en sorgsen och vilsen själ som inte lyckas hitta rätt, varken runt sig själv eller i förhållandet till de som bryr sig och vill hjälpa.
Den här människan behöver framtidstro, tilltro och lugn så mycket, och jag ber och hoppas att Gud ska gripa in, när inte vi kan.
Jag ber och hoppas att Gud ser och hör, när inte vi orkar.
Jag ber och hoppas att Gud kan hjälpa personen att få livet tillbaka.
Jag ber och hoppas att Gud kan rensa och rena, när frestelsen och smärtan är för stor, och den lätta utvägen bara är en tunt förklädd ruin.
2007-12-17
age-ism
Två exempel på age-ism (att man behandlas sämre pga sin ålder) har jag sprungit rakt in i idag:
1. Hemtjänsten. Dessvärre har jag ett flertal gånger hört vittnesbörd om dåligt fungerande hemtjänst. Det kan finnas massor av orsaker, från bristande personligt ansvar, tidsbrist och en ledning som misstror sina anställda så till den milda grad att de räknar halvminutrar, men någonstans verkar det vara något som inte fungerar. Gamla blir illa behandlade, eller i värsta fall, inte behandlade alls. Det är inte ok. Ett samhälle ska inte bedömas utefter BNP eller dylikt, utan efter hur det behandlar sina svagaste, bland dem de äldre. Gör bättring!
2. Äldre kollegor. Där står jag på begravningskapellet och pratar med kollegor från en annan församling. Vi har aldrig träffats förr, och en av dem säger till den andre att h*n är den bäste prästen i deras församling, på grund av "livserfarenheten". H*n drar dessutom slutsatsen att det är åldern som ger livserfarenhet. Och h*n fortsätter prata om hur den är så ovärderlig, mitt framför ansiktet på mig, som är yngre än någon av deras kollegor. Kalla mig petig, men då blir jag sur. Är det verkligen så att jag skulle vara en sämre präst på grund av min ålder? När blir man bra då? Händer det magiskt vid 50, 60? Personen i fråga verkade inte förstå att ung ålder till trots kan man bära på massor av livserfarenhet. Det är inte ovanligt att en yngre person faktiskt har mer av "användbar" livserfarenhet än en äldre, av en massa olika slag (fd narkotikamissbrukare t.ex., eller en till synes så banal sak som att ha rest väldigt mycket).
Nä, dylika fördomar är så dumma. Bedöm mig efter prestation och inte ålder, tack!
1. Hemtjänsten. Dessvärre har jag ett flertal gånger hört vittnesbörd om dåligt fungerande hemtjänst. Det kan finnas massor av orsaker, från bristande personligt ansvar, tidsbrist och en ledning som misstror sina anställda så till den milda grad att de räknar halvminutrar, men någonstans verkar det vara något som inte fungerar. Gamla blir illa behandlade, eller i värsta fall, inte behandlade alls. Det är inte ok. Ett samhälle ska inte bedömas utefter BNP eller dylikt, utan efter hur det behandlar sina svagaste, bland dem de äldre. Gör bättring!
2. Äldre kollegor. Där står jag på begravningskapellet och pratar med kollegor från en annan församling. Vi har aldrig träffats förr, och en av dem säger till den andre att h*n är den bäste prästen i deras församling, på grund av "livserfarenheten". H*n drar dessutom slutsatsen att det är åldern som ger livserfarenhet. Och h*n fortsätter prata om hur den är så ovärderlig, mitt framför ansiktet på mig, som är yngre än någon av deras kollegor. Kalla mig petig, men då blir jag sur. Är det verkligen så att jag skulle vara en sämre präst på grund av min ålder? När blir man bra då? Händer det magiskt vid 50, 60? Personen i fråga verkade inte förstå att ung ålder till trots kan man bära på massor av livserfarenhet. Det är inte ovanligt att en yngre person faktiskt har mer av "användbar" livserfarenhet än en äldre, av en massa olika slag (fd narkotikamissbrukare t.ex., eller en till synes så banal sak som att ha rest väldigt mycket).
Nä, dylika fördomar är så dumma. Bedöm mig efter prestation och inte ålder, tack!
2007-12-13
partäktennerskap
Karin resonerar klokt om Kyrkostyrelsens remisssvar till utredningen om samkönade äktenskap.
Alldeles oavsett vad vi tycker om frågan (och om någon skulle undra tycker jag att ordet äktenskap bör gälla oavsett kön) blir det ett avsteg från principen om de dubbla regementena och luthersk äktenskapssyn om vi skulle använda oss av olika namn i kyrka och samhälle. Det är inte det viktigaste argumentet, i en kyrka bestående av en massa människor och därmed ställd i konstant förändring, ska man inte hålla fast vid principerna för dessas egen skull, men det är ett intressant argument, och framförallt i samband med övriga traditionsargument. Jag tror inte att doktor Martin på något sätt kunde ens tänka sig en dylik utveckling, och inte heller är jag säker på att han skulle vara positivt inställd, men konsekvensen av hans resonerande runt vad som kan anses vara världsligt och vad som hör kyrkan till blir idag att detta bör vara en fråga för riksdagen och inte, egentligen, särskilt mycket för kyrkostyrelsen.
Men, som sagt, det finns många andra argument att ta hänsyn till, och jag är glad över att remissen inte är enögd, men i alla fall positiv. Även om det är dumt och rätt fjantigt att hålla fast vid ett begrepp (partnerskap) som snart kommer försvinna.
Alldeles oavsett vad vi tycker om frågan (och om någon skulle undra tycker jag att ordet äktenskap bör gälla oavsett kön) blir det ett avsteg från principen om de dubbla regementena och luthersk äktenskapssyn om vi skulle använda oss av olika namn i kyrka och samhälle. Det är inte det viktigaste argumentet, i en kyrka bestående av en massa människor och därmed ställd i konstant förändring, ska man inte hålla fast vid principerna för dessas egen skull, men det är ett intressant argument, och framförallt i samband med övriga traditionsargument. Jag tror inte att doktor Martin på något sätt kunde ens tänka sig en dylik utveckling, och inte heller är jag säker på att han skulle vara positivt inställd, men konsekvensen av hans resonerande runt vad som kan anses vara världsligt och vad som hör kyrkan till blir idag att detta bör vara en fråga för riksdagen och inte, egentligen, särskilt mycket för kyrkostyrelsen.
Men, som sagt, det finns många andra argument att ta hänsyn till, och jag är glad över att remissen inte är enögd, men i alla fall positiv. Även om det är dumt och rätt fjantigt att hålla fast vid ett begrepp (partnerskap) som snart kommer försvinna.
2007-12-12
dårskeppet
Om du inte har besökt den här sidan, gör det! Framförallt om du är det minsta nyfiken på anglikanskt kyrkoliv.
Ship of Fools är en fantastisk sida, med allt mellan tankfullt allvar och hysteriskt skoj. Kitschsektionen (Gadgets for God) är helt osannolik, och i diskussionsforumen svängs det med diverse (mestadels anglikanska) teologiska och liturgiska termer. Men allra bäst är Mystery Worshipper, gudstjänstrecensionerna, som är seriösa (men som alltid på Ship of Fools, med en liten glimt i ögat) och spännande.
Ship of Fools är en fantastisk sida, med allt mellan tankfullt allvar och hysteriskt skoj. Kitschsektionen (Gadgets for God) är helt osannolik, och i diskussionsforumen svängs det med diverse (mestadels anglikanska) teologiska och liturgiska termer. Men allra bäst är Mystery Worshipper, gudstjänstrecensionerna, som är seriösa (men som alltid på Ship of Fools, med en liten glimt i ögat) och spännande.
sorry, N, jag bara måste...
Vaktis N yttrade det fantastiskt roliga fejkdanska ordet "mandelmassenasse". Jag fnissar fortfarande.
2007-12-11
jul för okristna
Jag hade en krubbvisning för en internationell klass idag, dvs med barn från Japan, Singapore, England, USA, Libyen och Frankrike, förutom några få svenska barn. Allt skedde på engelska, och det var riktigt mysigt.
Men det fick mig att fundera lite på hur jag skulle berätta Historien. Naturligtvis bakgrunden till julen, julevangeliet och allt det som hör den kristna julen till, men hur kan jag peka på att julen faktiskt kan betyda något även för människor som inte är kristna (såväl tex buddhister som ateister)?
Jag landade i att julen också, utöver det rent religiösa, är en berättelse om två saker: om hur människor i alla tider har längtat, och längtar, efter fred och frihet, samt att det också är en berättelse som visar hur barnen (Barnet i det här fallet) är de som kommer med den freden. Julen handlar om barnen som det viktigaste av allt, de som är framtiden. Och då blir också julen en tid som det är extra viktigt att se till att det faktiskt finns en framtid åt dem, en tid då barn i dysfunktionella familjer ska få hjälp, en tid då arbetet för miljön ska få vara i fokus (trots alla energislukande elslingor), en tid då hjälpen till världens alla fattiga borde överstiga julklappsbudgeten.
På det sättet kan vi ge julen tillbaka sin mening, och den kan bli en högtid för alla.
Men det fick mig att fundera lite på hur jag skulle berätta Historien. Naturligtvis bakgrunden till julen, julevangeliet och allt det som hör den kristna julen till, men hur kan jag peka på att julen faktiskt kan betyda något även för människor som inte är kristna (såväl tex buddhister som ateister)?
Jag landade i att julen också, utöver det rent religiösa, är en berättelse om två saker: om hur människor i alla tider har längtat, och längtar, efter fred och frihet, samt att det också är en berättelse som visar hur barnen (Barnet i det här fallet) är de som kommer med den freden. Julen handlar om barnen som det viktigaste av allt, de som är framtiden. Och då blir också julen en tid som det är extra viktigt att se till att det faktiskt finns en framtid åt dem, en tid då barn i dysfunktionella familjer ska få hjälp, en tid då arbetet för miljön ska få vara i fokus (trots alla energislukande elslingor), en tid då hjälpen till världens alla fattiga borde överstiga julklappsbudgeten.
På det sättet kan vi ge julen tillbaka sin mening, och den kan bli en högtid för alla.
2007-12-08
ny predikan
Och visst blev den med dikten av Auden! Bra kille, för övrigt, rekommenderas varmt. Varje gång jag läser Funeral Blues (den från Fyra bröllop och en begravning) blir det smågråtigt i halsen.
2007-12-07
sju önskningar
Jonatan utmanade mig.
Regler: Skriv en önskelista med sju önskningar. Motivera dem, kort eller långt. Tagga sju bloggare som ska göra detsamma.
1. Massor av pengar. Ja, det är trist och materialistiskt, men det skulle verkligen underlätta våra liv. Tyvärr.
2. Harmoni i min familj, Den nära familjen mår toppen, med dem lite längre bort är det bitvis sämre.
3. En dundersnabb adoptionsprocess. Det är så seeeeeeegt.
4. Nytt jobb till maken, som han trivs med, som ger honom högre lön och liberala arbetstider.
5. Ny moral i vårt land, som tillåter människor att vara svaga, som tror människor om det bästa och hjälper alla att ställa upp för och hjälpa dem som misslyckas.
6. Att vänner ska ta sitt förnuft till fånga och flytta hit ner :o)
7. Att alla de av våra vänner som har det jobbigt i sina äktenskap/förhållanden ska finna balans och, så småningom, lycka.
Sedan önskar jag förstås att Jesus ska ta och komma tillbaka snart, och att det ska bli fred, svälten ska upphöra och miljöförstöringen avstanna.
Några jag ska utmana... Det blir Barse, Karin, Cissi, Jocke och Ulrika. Sju var bara för mycket.
Regler: Skriv en önskelista med sju önskningar. Motivera dem, kort eller långt. Tagga sju bloggare som ska göra detsamma.
1. Massor av pengar. Ja, det är trist och materialistiskt, men det skulle verkligen underlätta våra liv. Tyvärr.
2. Harmoni i min familj, Den nära familjen mår toppen, med dem lite längre bort är det bitvis sämre.
3. En dundersnabb adoptionsprocess. Det är så seeeeeeegt.
4. Nytt jobb till maken, som han trivs med, som ger honom högre lön och liberala arbetstider.
5. Ny moral i vårt land, som tillåter människor att vara svaga, som tror människor om det bästa och hjälper alla att ställa upp för och hjälpa dem som misslyckas.
6. Att vänner ska ta sitt förnuft till fånga och flytta hit ner :o)
7. Att alla de av våra vänner som har det jobbigt i sina äktenskap/förhållanden ska finna balans och, så småningom, lycka.
Sedan önskar jag förstås att Jesus ska ta och komma tillbaka snart, och att det ska bli fred, svälten ska upphöra och miljöförstöringen avstanna.
Några jag ska utmana... Det blir Barse, Karin, Cissi, Jocke och Ulrika. Sju var bara för mycket.
snabbt går det
Härligt! Vi fick den vikarie för min kollega som vi ville ha. Det innebär dessutom att efter jul är jag den präst som varit näst längst i församlingen, hihi. Dvs i ett och ett halvt år...
Å andra sidan har prästen som har rekordet varit i församlingen i typ 34 år...
Å andra sidan har prästen som har rekordet varit i församlingen i typ 34 år...
2007-12-05
2007-12-04
uppdateringar
1. Julspel. Igen. Tror inte att det har gått ett enda år sedan jag blev präst utan julvandringar, julspel eller dylikt. Jo, förresten, det året jag var föräldraledig, men annars så. I år är jag, som förra året, Herodes och Josef. En fantastisk dubbelroll som ger utrymme för mycket utklädande.
2. Lämning. Dottern är fortsatt otröstlig, men dagispersonalen säger att det går över efter en minut eller så. Skönt, men ändå fruktansvärt att gå när ens barn är så fullständigt förkrossad. Idag var jag helt under isen i ett par timmar efteråt.
3. Filmtips för en fånig kväll: Blades of Glory. För alla oss som tycker att konståkning egentligen är rätt kul att titta på, och som är hemligt förtjusta i slapstick...
4. Kinesiska är världens roligaste språk. Kanske inte speciellt vackert att lyssna på, men desto finare skrivet.
5. Predikan på söndag kommer utgå från Auden-citatet:
Because of His visitation,
we may no longer desire God as if He were lacking:
our redemption is no longer a question of pursuit,
but of surrender
to Him who is always and everywhere present.
Therefore at every moment we pray that,
following Him we may depart
from our anxiety
into His peace.
W.H. Auden, For the Time Being: A Christmas Oratorio
Se där, lite ditt och datt från en prästflickas liv just nu.
2. Lämning. Dottern är fortsatt otröstlig, men dagispersonalen säger att det går över efter en minut eller så. Skönt, men ändå fruktansvärt att gå när ens barn är så fullständigt förkrossad. Idag var jag helt under isen i ett par timmar efteråt.
3. Filmtips för en fånig kväll: Blades of Glory. För alla oss som tycker att konståkning egentligen är rätt kul att titta på, och som är hemligt förtjusta i slapstick...
4. Kinesiska är världens roligaste språk. Kanske inte speciellt vackert att lyssna på, men desto finare skrivet.
5. Predikan på söndag kommer utgå från Auden-citatet:
Because of His visitation,
we may no longer desire God as if He were lacking:
our redemption is no longer a question of pursuit,
but of surrender
to Him who is always and everywhere present.
Therefore at every moment we pray that,
following Him we may depart
from our anxiety
into His peace.
W.H. Auden, For the Time Being: A Christmas Oratorio
Se där, lite ditt och datt från en prästflickas liv just nu.
2007-12-01
ryyyyyyys
Idag hade vi förjul/advetsmys och bakade pepparkakor, pysslade tomtar och gjorde julkola. Och så drack vi Lucia Chokladglögg, vilken var riktigt mumsig och så testade vi Nygårdas (Spendrups) nya mustvarianter: julkola, julkryddor och julnougat.
Jag erkänner, jag var skeptisk. Mycket skeptisk. Till min överraskning var faktiskt den med smak av julkryddor ok. Men de andra... Urk, blä och dubbelurk. Supersliskigt, med en obehaglig kemisk bismak. Oljigt, och smakerna var inte ens i närheten av att ha någonting med varandra att göra, musten var på en sida av munnen och smaktillsatsen på en annan. Nä, jag hoppas innerligen att Spendrups lär sig av detta, skicka mustarna till Atlanta eller något.
Det är bara Apotekarnes som gäller.
Och på tal om Atlanta såg jag att McDonalds nu serverar den vedervärdiga Coca-Colamusten Bjäre. Bort det. Ännu ett skäl att inte besöka inrättningen, helt enkelt.
Jag erkänner, jag var skeptisk. Mycket skeptisk. Till min överraskning var faktiskt den med smak av julkryddor ok. Men de andra... Urk, blä och dubbelurk. Supersliskigt, med en obehaglig kemisk bismak. Oljigt, och smakerna var inte ens i närheten av att ha någonting med varandra att göra, musten var på en sida av munnen och smaktillsatsen på en annan. Nä, jag hoppas innerligen att Spendrups lär sig av detta, skicka mustarna till Atlanta eller något.
Det är bara Apotekarnes som gäller.
Och på tal om Atlanta såg jag att McDonalds nu serverar den vedervärdiga Coca-Colamusten Bjäre. Bort det. Ännu ett skäl att inte besöka inrättningen, helt enkelt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)