(Alltså, maken min gav mig rubriken, sedan skrattade han ondskefullt, och nu sitter jag lite på pottkanten...)
Ok, here goes. Ja, kyrkan har en framtid, och jag tror att den är ljus. Jag är en hopplös, eller snarare hoppfull, optimist. Bara vi håller fast vid kärnan - vår tro på Jesus som Herre, bara vi fortsätter be, bara vi firar gudstjänst istället för att producera densamma, så är vår framtidsdag ljus och lång.
Och en av de få kopplingarna jag kan hitta till schlagern just nu är väl också den - det finns framtid i det. Men skillnaderna är stora även vad gäller det, jag tror nämligen inte att schlagerfestivalen har med evigheten att göra... Fast det är klart, spektakulära kläder (fast vi har ju lite mer kläder på oss i gudstjänst...), stora gester och någon slags gemenskapskänsla kanske också kan räknas på likhetskontot.
Men om jag då skulle skriva något om ESC i övrigt, gillar jag det nya konceptet med alla länder i semifinaler, eftersom man då får höra allihop och inte bara de som råkade vara lite mindre usla förra året. Perrelli gör det väl helt ok, och hon borde klara sig rätt bra, men om jag skulle utnämna någon egen favorit blir det nog...Israel, Serbien, Armenien, Frankrike eller Grekland. Jaja, jag vet, det var lite för många, men det går ju inte att tävla i musik ;o)
6 kommentarer:
Apropå kyrkans framtid:
Det som verkar få många att vilja lämna anglikanska kyrkan, är att man infört vigning av kvinnor till biskopar.
Detta har fått mig att börja fundera: Hur skulle det gå om man införde kvinnliga präster i katolska kyrkan (som jag så gärna vill ha)?
Skulle då väldigt många lämna den? Synd i så fall.
På en punkt kanske kvinnoprästmotståndarna har rätt (förutom att varken jag eller någon annan vet exakt vad Guds vilja är):
Många vägrar att lyssna till en kvinna som leder i bön, predikar, förrättar sakrament.
Kort sagt: kvinnor i offentligheten retar upp en hel del människor
Ibland tröstar jag mig med att "det i så fall skulle bli annorlunda i RKK" för vi har ju celibatet kvar för prästerna, och det "gör nog traditionen mer hållbar".
Men jag vet alltså inte.
Nu kanske jag är ute på svag is här, men de har väl inte tagit beslutet än, eller? Jag vet att kvinnliga biskopar har diskuterats häftigt i CofE, men jag trodde inte att de var framme än.
Nå, nu tycker jag iofs (även om jag talar i egen sak) att om man inte kan tänka sig lyssna till en kvinna, förtjänar man inte heller att lyssnas till. Faktiskt. Jesus lyssnade till kvinnor, kvinnor var ledande i utvidgningen av kristendomen och några av Paulus närmsta vänner och medarbetare. Men om det är så att man är emot ordningen med kvinnliga präster men går in under ordningen, är det helt ok. Kyrkan bör inte vara en åsiktspolis.
För övrigt lär just motståndet mot kvinnliga präster vara ett av de största skälen till att människor lämnar Svenska kyrkan, så resonemanget håller inte. Istället måste såväl SvK som CofE som RKK följa samvetet, Ordet och i viss mån traditionen (ja, för er väger den ju lite tyngre), oavsett vad de insikter som kommer av det leder till, utan att bry sig om en massa fåniga "då kommer jag gå ur"-argument. Ultimatum av den typen är bara idiotiska. Gör det då. Om man inte respekterar en kyrkas ordning finner man säkert en annan där man trivs bättre.
Gud är större än alla sådana dumheter, men jag är innerligt trött på att anses vara ett hinder för någon annans idealbild av hur kyrkan bör vara.
(Och ja, jag vet att du säkert inte menade detta som någon slags ifrågasättande av min, och mina systrars, kallelse, men det blir personligt. Tyvärr. Jag beklagar om jag lät för hård.)
Maria:
Hur fick du det till att jag möjligen ifrågasätter kvinnors prästkallelser ;) Hallå! jag vill ju att RKK INFÖR kvinnliga präster, ju! :) :)
Från min förra kommentar:
"Hur skulle det gå om man införde kvinnliga präster i katolska kyrkan (som jag så gärna vill ha)?"
Därför blir det en del debatter med mina katolska vänner som ser suspekt på att jag vill ändra på en tradition.
Tack för infot om att många lämnar SvK just pga att de anser det mycket tråkigt med kvinnoprästmotståndet
Jo, z, jag vet, men grejen är att även de som stöder oss kan emellanåt liksom öppna en dörr för att det kanske hade varit bättre om inte reformen hade gjorts, eller om inte samvetsklausulen (som gjorde det möjligt för motståndare att vigas ändå, togs bort typ 82) tagits bort, eller om vi inte skulle kräva så mycket, eller...
Det är liksom tröttsamt att anses vara problemet, och det gäller dessvärre inte bara kvinnoprästmotståndare, även många som är för kan kläcka ur sig saker som "nuförtiden är det ju en majoritet kvinnor, och det är inte bra" (inte sant, dessutom dröjde det 1900 år av kyrkhistoria innan ågon tyckte att det var ett problem att det var endast män) eller "nu är det motståndarna som är jagade, det är mer synd om dem" (kyrkoordningen hör också till det vi lovar att upprätthålla och följa, kan man inte det får man söka sig någon annanstans, oavsett om det är pga av kvp-motstånd eller någon annan orsak) eller liknande.
Jaja, för det mesta länmnar det mig rätt oberörd, faktiskt, men.
Förtydligande:
Enligt mig har prästens kön absolut ingen inverkan på nattvarden: Det blir lika mycket Kristi kropp och blod.
Alltså borde kvinnor få vara katolska präster precis som män.
Skicka en kommentar