Igår var Birger Olsson, professor emeritus i NT i Lund, här i församlingen och hade en föreläsning om barn i Bibeln. Det var spännande, framförallt för att det blev tydligt hur oerhört radikal Jesus var i sin syn på barnen. Hans samtid, och även hans efterföljare, såg barn som icke-individer, sådana som skulle tuktas till mänsklighet, som skulle agas så att de kunde bli produktiva medborgare.
Jesus såg dem som förebilder, och som några som hörde hemma hos Gud.
Birger illustrerade detta med hjälp av ett av Bibelns läskigaste "barncitat": Syr 30:1-2, 8-13.
Vers 9-10 låter så här:
"Kela med ditt barn, och han blir en skräck för dig, lek med honom, och han blir din sorg. Skratta inte med honom, ty då får du lida med honom, och till slut sitter du där och gnisslar tänder."
Kontrasten till evangeliet om Jesus och barnen kunde inte bli större:
"Och han tog dem i famnen, lade händerna på dem och välsignade dem."
Och ändå tog det oss cirka 1950 år innan vi i Sverige förbjöd barnaga. Och ändå är det i större delen av världen inte bara tillåtet, utan till och med rekommenderat, att slå sina barn. Jag tror att Jesus skulle ha en hel del att säga om det.
2 kommentarer:
Jag kan inte förstå barnaga. Hur kan man motivera våld mot oskyliga?
Men, menar du inte vers 9-10? Vers 9-19 verkar vara lite långt för två meningar. (Dessutom dubbelkollade jag när jag ändå läste runt om.)
Jo, det är klart. Ändrade. Tack!
Och visst är det märkligt med aga? De allra flesta kan absolut inte tänka sig att slå en främling på gatan, men ett barn som litar på en och är hjälplöst, det kan man uppenbarligen tänka sig att slå. Fasansfullt.
Skicka en kommentar