Upprop för äktenskapet minsann... De förnekar sig inte. Varenda gång en förändring av "privatlivets reglering" är på gång, lyckas motståndarna få det att låta som att alla andra är mot de etablerade formerna. Som om alla vi som tycker att homosexuella bör få gifta sig tycker att heterosexuella inte ska få det.
Men uppenbarligen är kvaliteten i äktenskapet beroende av vilka som tillåts ingå det. Personligen kan jag inte låta bli att tycka att det i så fall urholkades ganska rejält redan med biblisk bigami och medeltida barnbrudar, för att inte tala om hur många rent elaka människor som har solkat ner äktenskapet. Jag menar, såväl Hitler som Franco, Stalin och Mao var ju gifta, hu vale.
Dessutom, om vi ska vara lite bibliska, såg ju Paulus äktenskapet som en nödlösning, om man inte kunde hålla på sig, och det är väl bra om även homosexuella som har bekymmer med avhållsamheten ska kunna leva ett någorlunda bra liv...
Och ännu bisarrare: helt plötsligt är välsignelsen av partnerskap, och partnerskap i sig, något bra i deras ögon! Det är liksom alltid det näst senaste som är det bästa.
Och som alltid argumentarar de dels utifrån "skruven och muttern", dels utifrån vad som i deras ögon är bäst för barnen, uppenbarligen endast att växa upp i en familj med gifta hetero-föräldrar.
Men kära Anders Arborelius, Sten-Gunnar Hedin och Paolo Roberto, varför inte passa på att ge de frånskilda en släng av sleven också? Eller de förfärliga samboförhållandena? Och änkor och änklingar, att de bara understår sig att inte gifta om sig omedelbums!
Snurre Sprätt...kom tillbaka! Här kommer snart finnas ännu ett upprop att skriva på!
15 kommentarer:
Oj.
Jag visste inte ens att det fanns ett sånt upprop. Tragiskt.
Och precis som du säger... hur är det med frånskilda och ensamstående föäldrar? Om nu alla barn mår så mycket bättre av att bo med en mamma och en pappa.
Kan dom inte få in i sina små huvuden att kärnfamiljen på mamma, pappa och 2,3 barn inte är norm längre?!
Säger som ett mig närstående barn brukar säga:
jaaaabaaaöööööhhhhh....
Nämen Christer, så vulgärt. Dessutom är det väl en negation för mycket? För övrigt lever inte mina föräldrar ihop, tack och lov.
Karin: *asg* Jaså, säger barnen så i Västergötland också? Trodde det var ett Stockholmstonåringsuttryck...
Carina: Nej, det kan de inte. Tyvärr. Men vi får se det från den positiva sidan, nu är partnerskap ju ok!
Åh, jag är intresserad av alla slags familjer, Christer. Såväl mamma-pappa-barn (som min egen), som pappa-barn, som mamma-mamma-adopterat barn osv, osv.
Däremot upplever jag att många av de som motsätter sig såväl välsignelse av partnerskap, som att adoption även ska vara en möjlighet för homosexuella, inte är intresserade av någon slags familj än just mamma-pappa-barn-familjen, och absolut inte att diskutera den.
Och vulgärt språk kanske är nödvändigt för dig, men ej för mig. Och inte i min blogg, tack.
I så fall, Christer, hoppas jag att ditt avståndstagande gör att du håller dig härifrån.
Äh, jag är inte intresserad av att skrämma dig, Christer. Inte heller blir jag skrämd av dig, trots din trista attityd.
"Kärnfamiljens fiende". Jaja. Uppenbarligen kan du inte läsa innantill.
Men som sagt, lite hyfs, tack, annars kommer även den här bloggen snart bli en medlemsblog, och det vore tråkigt.
Själv tyckte jag att det var lite småkul, och i ungefär samma nivå som det jag argumentarar emot.
"Skruven och muttern" = det ständiga biologiska komplementaritetsargumentet, dvs mannens och kvinnans könsorgan passar ihop, därför ska de vara gifta.
Nej, säg inte att även den här bloggen ska behöva bli en medlemsblogg!!!
Jag blev rätt förundrad över att Paolo Roberto är med på det där uppropet. Undrar om han verkligen vet vad han har skrivit under på.
calle p: Jo, jag vet. "Battlet" uteblir dock, efteroms jag inte tänker svara på hans påhopp. Han vet ju ingenting om mig, så det går ju inte att ta på allvar. Men tack för stödet!
vonkis: än så länge håller vi öppet. Ska nog till att de (di jobbiga som hoppar på folk) blir fler än bara stackars Christer. Så hav förtröstan ;o)
Christer: Du känner inte mig, ändå fortsätter du med dina påhopp utifrån en begränsad fråga. Att jag inte tycker om det eller håller med dig väljer du att kalla att jag inte tål kritik. Nå, tolka det som du vill, men i mina ögon tar det slut här. Du har inte visat den hyfs jag kräver i min blog, och därför kommer dina kommentarer i fortsättningen plockas bort.
Hoppa på någon annan istället, använd din egen blog eller gör vad du vill, här är du dessvärre inte längre välkommen.
Kent, vill du prata med Christer hänvisar jag till hans blogg.
I grund och botten står vi inte långt ifrån varandra, Kent. Jag tycker också att äktenskapet är viktigt.
Lite mer skeptisk är jag till om det är grundläggande för tron och kyrkan. Äktenskapet är inget sakrament enligt luthersk tro, och därför hör det till den världsliga sfären. Därför ser jag inga problem med att inkludera homosexuella.
Jag vet dock att detta är bekymmersamt för många. Jag önskar att jag förstod varför.
Du pratar mycket om Jesu grundläggande lära. Som teolog måste jag då hävda att Jesus framförallt talar om himmelriket, det är det som hans förkunnelse framförallt handlar om. Mig veterligen nämner han ingenting om den kyrkliga akten vigsel, endast om sammanboende. Då undrar jag hur en kyrklig akt, vars former inte står att finna i Bibeln, kan vara del av den grundläggande läran från Bibeln? Traditionen - javisst, men Bibeln? Ska man vara bibeltrogen måste man också erkänna vad som inte finns i Bibeln.
Here we go again. Hur kommer det sig att du helt plötsligt blev så himla otrevlig, Kent?
Läs själv din bibel. Var någonstans pratar Jesus om den kyrkliga vigseln? Just vigselakten? Inte en enda gång.
Dessutom vandrar jag en luthersk väg. Jag vet inte vilken kyrka du tillhör, men sakramenten i en luthersk kyrka är endast två: dopet och nattvarden. Inte politiskt korrekt, endast korrekt.
Den enda som verkar vara förvirrad över identitet här är ju du, själv är jag nämligen mycket klar över min.
Och jag säger som till Christer: visa hyfs! Du får gärna ha en avvikande åsikt, men är du otrevlig betackar jag mig.
Kan inte göra annat än att hänvisa till mitt tidigare svar, om än jag är glad över att du inser att Gud inte behöver vigseln.
Vigseln är till för oss människor, för stöd och hjälp, och det anser jag bör finnas även för homosexuella. Jag vill därmed stärka äktenskapets ställning, inte tvärtom.
Men det är inget sakrament. Inte i Svenska kyrkan. Läs Martin Luther!
Och vad gäller vem som är en bra präst eller inte... jag får min bekräftelse från annat håll. Tyck vad du vill, du känner mig inte, vet inte vem jag är.
Det är inte att vara en god präst som kostar, det är att vara en god kristen. Och en av de saker som krävs av en god kristen är att inte döma. Inte andra kristna, inte människor med avvikande åsikt. Det är upp till Gud och endast Gud.
Skicka en kommentar