Idag stack jag in huvudet till el jefe, och frågade honom om jag är konstig som tycker att det ska bli kul att ha planeringsmöte hela dagen i morgon. Det tyckte han inte, men emellanåt känns det som att just möten är det enda man verkligen inte "får" gilla i kyrkans värld. Men mötena är ju en förutsättning för att arbetet ska funka, och om man jobbar i arbetslag blir det många möten.
Jag tycker att det är kul, framförallt heldagar som den vi ska ha i morgon. Sällan får man annars möjlighet att tänka strategiskt, och diskutera teologi, och äta alla tillsammans, och bara rent allmänt faktiskt umgås medan man gör något viktigt. Man bläddrar i almanackorna, bråkar om psalmer, retas och skrattar. Blir trötta efter lunchen, och tvingar sig fortsätta. Dricker massor med kaffe och gör sitt absolut bästa för att skapa mötesplatser mellan människor, och tider och tillfällen för människor att mötas för att tillbe, för att tacka och överlämna sig själva åt Gud.
Möten...fina saker, helt enkelt.
3 kommentarer:
Det var en ny vinkling på möten. Tack för den :)
Planeringsmöten ÄR kul, det tycker jag med. Och absolut livsnödvändigt för att vi ska kunna vara en bra och heltäckande kyrka som finns för alla. Då måste alla få vara med och tänka tillsammans. Och så blir det ju så mycket kul runtomkring, skratt, småbråk, retsamheter, djupa samtal, mat och fika... Jag gillar! Vi ska ha vår stora vårplanering nästa vecka.
Håller med dig och möten blir ju vad vi gör dem till!
Skicka en kommentar