Människor som känner mig vet att jag har relativt få laster, men den största av dem är definitivt bröd, och då i synnerhet vetebröd. Jag skulle nog kunna äta absolut obegränsat med vetebröd. Kanelbullar, kardemummaknutar, lussekatter, you name it. Och en del av de som känner mig vet också att jag de senaste dagarna verkligen, verkligen har suktat efter vetebröd (nej, är inte gravid).
Då är min fråga: när jag nu är sjuk och eländig, och fortfarande sugen, hur stark är jag inte då när jag tackar nej till makens erbjudande om att han ska ställa sig och baka just kanelbullar?
För att jag vet hur dåligt det är för mig, för att jag inte vill regredera till en både ohälsosam och miserabel snörvelhög, bara för att jag är sjuk...
Ja, jag kanske är självgod. Men - vade retro satanis! Jag ska inte falla (men nog är maken söt).
3 kommentarer:
Jösses.
Människa.
Du är inte stark.
Du är korkad.
*skakar på huvudet*
vet du inte att bullar (eller t.ex glass och godis) är det som botar och kurerar? ;-)
I grund och botten håller jag med er, och jag skulle säga detsamma till vem som helst av mina vänner, men jag fixar inte att äta en eller två. Det blir liksom tio bullar...
Fast maken bakar bröd i stället. Det är nästan (fast bara nästan) lika gott...
Skicka en kommentar