Idag har jag predikat, och predikan finner du som vanligt här.
Jag har också tävlat om 40 par skor. Jepp. 40. Galet mycket, Överflöd. Och vad det har med mitt prästliv att göra är inte så lätt att veta. Men faktum är att mina skor är en av de få möjligheterna jag har att uttrycka personlighet. Men de måste också vara snygga nog för att funka i gudstjänst, och sköna nog att stå i länge, och matcha allt det svarta, och kanske de liturgiska färgerna... Och 40 är ju ett fint bibliskt tal.
2011-03-21
bakom kulisserna
Ibland snurrar vi till det. Oftast märks det inte alls när någon i gudstjänsten gör "fel", men ibland går det inte att missa.
Så här går det till bakom kulisserna hos oss en söndag:
Vi springer på varandra på olika sätt hela morgonen. Beroende på personlighet mm kommer vi medverkande till kyrkan olika tidigt. Jag är oftast där senast kl tio när gudstjänsten börjar elva, oftast tidigare än så, framförallt om det är jag som predikar och celebrerar.
Igår var jag "tredje man", dvs ledde Barnens gudstjänst (motsvarande söndagsskola, mellan gradualpsalm och förbön) samt assisterade vid utdelandet. En annan av mina kollegor predikade och celebrerade, och en tredje assisterade honom, sjöng litanian och läste episteln. Vi är oftast tre präster i gudstjänst, plus sex-sju frivilliga, diakon, musiker, kör och vaktmästare. Och konfirmanderna medverkar också, så det är mycket folk som ska veta sina uppgifter. Därför träffas vi halv elva för att be och gå igenom gudstjänsten.
Redan där var vi snurriga igår. Det krävdes lite lirkande och krånglande för att lista ut vem som gjorde vad och var, men när vi sedan processerade in i kyrkan trodde vi oss alla ha koll...
Och sedan hamnade trosbekännelsen på fel plats. Och prefationen fick en ny melodi. Och på nattvardsstationen i sidokapellet var de fyra utdelare helt plötsligt, medan vi i koret bara var två. Och utgångsprocessionen var minst sagt oortodox i sin ordning.
Och inget av allt detta är någon större fara. Ordning är bra för det skapar lugn i rummet, och ger möjlighet för församlingen att fokusera på annat än röriga församlingsanställda, men Gud är där mitt i kaoset också. Böner blev bedda, Kristi kropp och blod utdelat och mottaget, välsignelsen flödade från Gud över de församlade.
Och nästa gång kommer vi ha ett ordentligt körschema :)
Så här går det till bakom kulisserna hos oss en söndag:
Vi springer på varandra på olika sätt hela morgonen. Beroende på personlighet mm kommer vi medverkande till kyrkan olika tidigt. Jag är oftast där senast kl tio när gudstjänsten börjar elva, oftast tidigare än så, framförallt om det är jag som predikar och celebrerar.
Igår var jag "tredje man", dvs ledde Barnens gudstjänst (motsvarande söndagsskola, mellan gradualpsalm och förbön) samt assisterade vid utdelandet. En annan av mina kollegor predikade och celebrerade, och en tredje assisterade honom, sjöng litanian och läste episteln. Vi är oftast tre präster i gudstjänst, plus sex-sju frivilliga, diakon, musiker, kör och vaktmästare. Och konfirmanderna medverkar också, så det är mycket folk som ska veta sina uppgifter. Därför träffas vi halv elva för att be och gå igenom gudstjänsten.
Redan där var vi snurriga igår. Det krävdes lite lirkande och krånglande för att lista ut vem som gjorde vad och var, men när vi sedan processerade in i kyrkan trodde vi oss alla ha koll...
Och sedan hamnade trosbekännelsen på fel plats. Och prefationen fick en ny melodi. Och på nattvardsstationen i sidokapellet var de fyra utdelare helt plötsligt, medan vi i koret bara var två. Och utgångsprocessionen var minst sagt oortodox i sin ordning.
Och inget av allt detta är någon större fara. Ordning är bra för det skapar lugn i rummet, och ger möjlighet för församlingen att fokusera på annat än röriga församlingsanställda, men Gud är där mitt i kaoset också. Böner blev bedda, Kristi kropp och blod utdelat och mottaget, välsignelsen flödade från Gud över de församlade.
Och nästa gång kommer vi ha ett ordentligt körschema :)
2011-03-18
Ruttet är vad det är
Att utvisa barn till ett land där de inte ens talar språket...nej, ovärdigt, ruttet och rakt ut ondskefullt är vad det är.
Dagens fasteaktion blir alltså dela att skicka brev till Dan Eliasson (gå hit och gör det du också), samt att skriva på namninsamlingen mot beslutet.
Dagens fasteaktion blir alltså dela att skicka brev till Dan Eliasson (gå hit och gör det du också), samt att skriva på namninsamlingen mot beslutet.
2011-03-17
green for St Patrick
Happy St Patrick's Day! Sláinte!
Idag blir det grönt i fasteaktionen här på bloggen. Idag skrev jag på Greenpeace's Energy (R)evolution Pledge:
I want an end to our reliance on dirty, deadly fuels. I share a vision of a world powered by the wind, the sun, and the natural forces of the Earth – a world without devastating oil spills, toxic coal plants, and hazardous radioactive waste. We know it is possible to achieve 95% renewable energy. Together, we pledge to use our power as citizens, voters and consumers to create a green and peaceful future.
Oroas du av kärnkraften? Oroas du av dyra elräkningar? Vi kan förändra. Skriv på du också! Här.
Det finns också en liten facebook-aktion på Greenpeace's hemsida, för att uppmana facebook att inte använda sig av koldriven el. Klicka "like". Det finns bättre alternativ än kol.
Idag blir det grönt i fasteaktionen här på bloggen. Idag skrev jag på Greenpeace's Energy (R)evolution Pledge:
I want an end to our reliance on dirty, deadly fuels. I share a vision of a world powered by the wind, the sun, and the natural forces of the Earth – a world without devastating oil spills, toxic coal plants, and hazardous radioactive waste. We know it is possible to achieve 95% renewable energy. Together, we pledge to use our power as citizens, voters and consumers to create a green and peaceful future.
Oroas du av kärnkraften? Oroas du av dyra elräkningar? Vi kan förändra. Skriv på du också! Här.
Det finns också en liten facebook-aktion på Greenpeace's hemsida, för att uppmana facebook att inte använda sig av koldriven el. Klicka "like". Det finns bättre alternativ än kol.
2011-03-16
förändring förnöjer
Nu blev det lite mer färg. Och om någon undrar, så är det en glimt av Slottskyrkan i Wittenberg här ovanför.
2011-03-15
today: ONE
As part of my Lenten discipline, I am increasing my activism. Signing petitions, sending e-mails and postcards, donating money...we can all make a difference. Today, I signed this petition from the ONE campaign to the president of the European Commission. Please sign it! It's people lives we're talking about.
Dear Mr Barroso,
Don't let Europe's position as a development champion slip: lead the world by increasing spending on effective aid in the next 7-year budget.
We know that budgets are tight right now in Europe, but we must never forget those who are facing even greater challenges. Overseas aid has already helped to reduce poverty and the EU has played a huge part in making this happen. For example thanks to the EU's Development funds more than 9 million children in the developing world have enrolled in primary education and 31 million people have access to clean drinking water.
Together as ONE we can make it clear that investing in reducing poverty is good news for Europe and for millions of people around the world.
This is where you sign.
Dear Mr Barroso,
Don't let Europe's position as a development champion slip: lead the world by increasing spending on effective aid in the next 7-year budget.
We know that budgets are tight right now in Europe, but we must never forget those who are facing even greater challenges. Overseas aid has already helped to reduce poverty and the EU has played a huge part in making this happen. For example thanks to the EU's Development funds more than 9 million children in the developing world have enrolled in primary education and 31 million people have access to clean drinking water.
Together as ONE we can make it clear that investing in reducing poverty is good news for Europe and for millions of people around the world.
This is where you sign.
2011-03-14
stoppa våldtäkterna!
I ett flertal länder tror man sig kunna "bota" lesbiska kvinnor genom att våldta dem. Skriv på här, och var därigenom med och skicka denna uppmaning till presidenten och regeringen i Sydafrika att stoppa galenskapen.
"To South African President Zuma and Minister Radebe:
We call on you to publicly condemn 'corrective rape', criminalise hate crimes, and ensure immediate enforcement, public education and protection to victims. This terrible practice can only be stopped with leadership from your office and throughout government."
"To South African President Zuma and Minister Radebe:
We call on you to publicly condemn 'corrective rape', criminalise hate crimes, and ensure immediate enforcement, public education and protection to victims. This terrible practice can only be stopped with leadership from your office and throughout government."
2011-03-10
aktivism
Dagens fasteaktionsinsats: anmäla mig som SMS-aktivist, samt till kortkampanjen. Båda finns på http://www.amnesty.se. Gör det du också! Amnestys arbete för mänskliga rättigheter ger resultat!
2011-03-09
fasteaktion
Ja, jag vet, det är sorgligt lite action på den här bloggen. Det finns naturligtvis massor med förklaringar för det, men det är irrelevant just här och nu.
I alla fall. Det är nästan fasta. Askonsdagens mässa börjar om en timme. Jag älskar den. Det är en fantastisk gudstjänst, full av närvaro och stilla allvar, och den är inledningen på en av mina favorittider under kyrkoåret: Fastan.
Ja, jag tycker om fastan. Jag tycker om att få mer struktur på min efterföljelse, det är en hjälp för att skärskåda mitt liv. Bort med det onyttiga, inte-uppbyggande, in med det som gör gott för själen.
I år blir det en viss rensning i mathållningen, men ni som varit med under det senaste halvåret vet ju att det inte är så mycket rensande kvar att göra. Men det lilla godis och onyttigheter som funnits ryker nu. Att ge upp facebook eller kaffe skulle bara orsaka mina närmaste plåga, så det tänker jag inte göra.
Däremot tänkte jag lägga till i år. I kväll, efter att jag kommer hem och fortfarande har en grå fläck i pannan, tänker jag kolla upp brevskrivarkampanjer. Det är dags att göra något konkret, och det blir mitt bidrag. Vilka brev jag skriver under på, kommer jag lägga upp här, så kanske det finns fler som vill hänga på?
Vad tänker du göra under fastan i år?
I alla fall. Det är nästan fasta. Askonsdagens mässa börjar om en timme. Jag älskar den. Det är en fantastisk gudstjänst, full av närvaro och stilla allvar, och den är inledningen på en av mina favorittider under kyrkoåret: Fastan.
Ja, jag tycker om fastan. Jag tycker om att få mer struktur på min efterföljelse, det är en hjälp för att skärskåda mitt liv. Bort med det onyttiga, inte-uppbyggande, in med det som gör gott för själen.
I år blir det en viss rensning i mathållningen, men ni som varit med under det senaste halvåret vet ju att det inte är så mycket rensande kvar att göra. Men det lilla godis och onyttigheter som funnits ryker nu. Att ge upp facebook eller kaffe skulle bara orsaka mina närmaste plåga, så det tänker jag inte göra.
Däremot tänkte jag lägga till i år. I kväll, efter att jag kommer hem och fortfarande har en grå fläck i pannan, tänker jag kolla upp brevskrivarkampanjer. Det är dags att göra något konkret, och det blir mitt bidrag. Vilka brev jag skriver under på, kommer jag lägga upp här, så kanske det finns fler som vill hänga på?
Vad tänker du göra under fastan i år?
2011-01-08
Ett fantastiskt citat om avgudadyrkan
If you worship money and things, if they are where you tap real meaning in life, then you will never have enough, never feel you have enough. It’s the truth. Worship your body and beauty and sexual allure and you will always feel ugly. And when time and age start showing, you will die a million deaths before they finally grieve you. On one level, we all know this stuff already. It’s been codified as myths, proverbs, clichés, epigrams, parables; the skeleton of every great story. The whole trick is keeping the truth up front in daily consciousness.
Worship power, you will end up feeling weak and afraid, and you will need ever more power over others to numb you to your own fear. Worship your intellect, being seen as smart, you will end up feeling stupid, a fraud, always on the verge of being found out. But the insidious thing about these forms of worship is not that they’re evil or sinful, it’s that they’re unconscious. They are default settings.
…The really important kind of freedom involves attention and awareness and discipline, and being able truly to care about other people and to sacrifice for them over and over in myriad petty, unsexy ways every day.
From David Foster Wallace’s commencement address to Kenyon College grads, 2005
Worship power, you will end up feeling weak and afraid, and you will need ever more power over others to numb you to your own fear. Worship your intellect, being seen as smart, you will end up feeling stupid, a fraud, always on the verge of being found out. But the insidious thing about these forms of worship is not that they’re evil or sinful, it’s that they’re unconscious. They are default settings.
…The really important kind of freedom involves attention and awareness and discipline, and being able truly to care about other people and to sacrifice for them over and over in myriad petty, unsexy ways every day.
From David Foster Wallace’s commencement address to Kenyon College grads, 2005
2010-10-17
jag är en av de onda
Jag bor på Möllevången i Malmö. Det gör jag för att många av mina vänner bor här, för att jag uppskattar blandningen av människor, för att jag tycker om den anda av grannsämja som råder här, för att jag gillar de galna små affärerna och torghandeln, för att Folkets park ligger runt hörnet, för att det känns lite som semester varje dag.
Men på sistone har jag emellanåt känt mig ganska ovälkommen.
Det är nämligen så att jag och min familj bor i bostadsrätt. Vi köpte vår lägenhet. Vår förening är en där vi har föreningsmöte på gården, där alla hjälper till med städningen, där man hälsar glatt på varandra och lånar krossade tomater från grannen. Vi äger vårt hus tillsammans, och varje Möllevångsfestival har vi öppnat vår gård eftersom vi gillar att göra saker tillsammans.
Säg mig, varför är detta fel och förkastligt?
Möllevångsgruppen har valt att lägga ner Möllevångsfestivalen, som ju faktiskt var en härlig festival som kom alla boende till godo, för att istället fokusera på kampen mot gentrifieringen av Möllan. Det vill säga kampen mot bostadsrätterna. Och jag är den första att hålla med om att det bör byggas fler hyresrätter. Unga människor måste få chansen att flytta hemifrån, andra som föredrar den boendeformen måste kunna välja det utan att behöva stå i kö i tio år. Men när folk på allvar, som på Möllevångsgruppens förslagsplank i somras, föreslår att man ska skräpa ner så mycket som möjligt här i min älskade stadsdel, för att ingen ska vilja köpa en bostadsrätt här, då är det något som känns väldigt, väldigt snett.
Hur kommer det sig att det är mer "rätt" att bo i en hyresrätt hos en privat hyresvärd, än i ett hus som ägs tillsammans av de boende?
Jag är helt övertygad om att ett område fungerar bäst när det är en blandning av boendeformer. Kollektiv i lägenheter, hyresrätter OCH bostadsrätter. Mångfald är fruktbart även i detta. Sluta att demonisera oss som råkat (ja, för hade det funnits en hyresrätt just här så kanske vi hade valt att bo så istället) bosätta oss i bostadsrätt och har fräckheten att vara rätt nöjda med det. Det viktiga är väl ändå att vi tillsammans värnar om att Möllevången ska fortsätta vara den pärla av integration, närhet och värme som området ändå är?
Morr.
Men på sistone har jag emellanåt känt mig ganska ovälkommen.
Det är nämligen så att jag och min familj bor i bostadsrätt. Vi köpte vår lägenhet. Vår förening är en där vi har föreningsmöte på gården, där alla hjälper till med städningen, där man hälsar glatt på varandra och lånar krossade tomater från grannen. Vi äger vårt hus tillsammans, och varje Möllevångsfestival har vi öppnat vår gård eftersom vi gillar att göra saker tillsammans.
Säg mig, varför är detta fel och förkastligt?
Möllevångsgruppen har valt att lägga ner Möllevångsfestivalen, som ju faktiskt var en härlig festival som kom alla boende till godo, för att istället fokusera på kampen mot gentrifieringen av Möllan. Det vill säga kampen mot bostadsrätterna. Och jag är den första att hålla med om att det bör byggas fler hyresrätter. Unga människor måste få chansen att flytta hemifrån, andra som föredrar den boendeformen måste kunna välja det utan att behöva stå i kö i tio år. Men när folk på allvar, som på Möllevångsgruppens förslagsplank i somras, föreslår att man ska skräpa ner så mycket som möjligt här i min älskade stadsdel, för att ingen ska vilja köpa en bostadsrätt här, då är det något som känns väldigt, väldigt snett.
Hur kommer det sig att det är mer "rätt" att bo i en hyresrätt hos en privat hyresvärd, än i ett hus som ägs tillsammans av de boende?
Jag är helt övertygad om att ett område fungerar bäst när det är en blandning av boendeformer. Kollektiv i lägenheter, hyresrätter OCH bostadsrätter. Mångfald är fruktbart även i detta. Sluta att demonisera oss som råkat (ja, för hade det funnits en hyresrätt just här så kanske vi hade valt att bo så istället) bosätta oss i bostadsrätt och har fräckheten att vara rätt nöjda med det. Det viktiga är väl ändå att vi tillsammans värnar om att Möllevången ska fortsätta vara den pärla av integration, närhet och värme som området ändå är?
Morr.
2010-10-05
ett folk - en tro?
I morse, efter att jag hade lämnat dottern i skolan, gick jag därifrån och talade med en av hennes klasskompisars mamma. Hon vet om att jag är präst, och tyckte om det. Hon är själv judinna från Kroatien, och berättade om hur de hade besökt Sarajevo när de senast varit nere på besök. Där samsades ortodoxa och katolska kyrkor med synagogor och moskéer, i stort sett på samma gata. Före de senaste krigen hade alla levt i fred.
Likadant var det i Spanien före re-conquistan. Likadant har det varit på så många ställen. Likadant är det faktiskt på de flesta ställen i vår värld, inklusive många platser i Israel/Palestina. I dotterns klass, till exempel, går åtminstone ett judiskt barn, två muslimska, ett svenskkyrkligt, ett som tillhör till en karismatisk friförsamling, ett ortodoxt. Minst. Det är inte en grej. Vi låter bli att servera gris på barnkalasen, precis som vi ser till att godiset är glutenfritt.
Jag och mamman pratade vidare. Och vi konstaterade att detta om något ju måste visa på att det inte är religionerna som skapar konflikter, för i så fall skulle det alltid vara konflikt överallt där människor av olika tro lever tillsammans. Nej, det handlar om makt, och politik, och pengar, och land sade vi.
Jag tänkte vidare på cykelvägen till jobbet. Kanske är det så att det riktiga problemet kommer när vi kopplar en viss religion, vilken det än vara månde, till en viss etnicitet. Och den etniciteten till ett specifikt stycke land. För då blir religionen ett explosivt verktyg för maktanspråk och likriktning, användbar eftersom religion i allmänhet talar till människors känslor och hjärtan. Ni vet: ett folk - ett land - en kyrka.
Därför är faktiskt inte kristendomen den svenska religionen. Den är EN svensk religion bland en mångfald andra. Och så fort vi upphöjer den, eller än värre, Svenska kyrkans tradition, till det som är det exklusivt svenska, så är vi rackarns illa ute.
(Därför ska också en biskop i Svenska kyrkan predika mot främlingsfientlighet och för alla människors lika värde, och därför är det oerhört klargörande när det finns vissa politiker som inte håller med så till den milda grad att de reser sig och går ut. Kom ihåg detta, ni som hävdar att SD inte gör skillnad på folk och folk. Er partiledare tycker att budskapet om lika värde är upprörande.)
Likadant var det i Spanien före re-conquistan. Likadant har det varit på så många ställen. Likadant är det faktiskt på de flesta ställen i vår värld, inklusive många platser i Israel/Palestina. I dotterns klass, till exempel, går åtminstone ett judiskt barn, två muslimska, ett svenskkyrkligt, ett som tillhör till en karismatisk friförsamling, ett ortodoxt. Minst. Det är inte en grej. Vi låter bli att servera gris på barnkalasen, precis som vi ser till att godiset är glutenfritt.
Jag och mamman pratade vidare. Och vi konstaterade att detta om något ju måste visa på att det inte är religionerna som skapar konflikter, för i så fall skulle det alltid vara konflikt överallt där människor av olika tro lever tillsammans. Nej, det handlar om makt, och politik, och pengar, och land sade vi.
Jag tänkte vidare på cykelvägen till jobbet. Kanske är det så att det riktiga problemet kommer när vi kopplar en viss religion, vilken det än vara månde, till en viss etnicitet. Och den etniciteten till ett specifikt stycke land. För då blir religionen ett explosivt verktyg för maktanspråk och likriktning, användbar eftersom religion i allmänhet talar till människors känslor och hjärtan. Ni vet: ett folk - ett land - en kyrka.
Därför är faktiskt inte kristendomen den svenska religionen. Den är EN svensk religion bland en mångfald andra. Och så fort vi upphöjer den, eller än värre, Svenska kyrkans tradition, till det som är det exklusivt svenska, så är vi rackarns illa ute.
(Därför ska också en biskop i Svenska kyrkan predika mot främlingsfientlighet och för alla människors lika värde, och därför är det oerhört klargörande när det finns vissa politiker som inte håller med så till den milda grad att de reser sig och går ut. Kom ihåg detta, ni som hävdar att SD inte gör skillnad på folk och folk. Er partiledare tycker att budskapet om lika värde är upprörande.)
2010-09-13
kristendom och socialism
Jaha, då har man predikat om kristendomens eventuella kopplingar till socialismen. Den texten hittar du här.
2010-08-15
liturgi för församlingen närmare
Det finns få saker som jag kan göra som präst som är tacksammare än att ha ett dop med en dansk familj. Varje gång det händer kommer de danska släktingarna fram en masse efteråt och tackar innerligt. Och de frågar om det alltid är så här varmt och personligt och med barnet i fokus i Svenska kyrkan, och jag säger att ja, det är det i allmänhet. Och då säger det att det är en sådan skillnad från hemma. Och saken de alla fastnar för framförallt är när jag håller upp barnet efter dopet.
Det får mig att fundera över handlingarnas betydelse. Vi är ordets folk, vi kyrkmänniskor, och vi vänder och vrider på våra formuleringar, men det människor hör är inte alltid det vi säger. Men handlingarna kan understryka det vi säger så att det bli klarare. Det är vad det liturgiska handlandet handlar om. De kan naturligtvis också motsäga det, om vi har otur (som i fallet med brudöverlämning, när vi som kyrka hävdar att alla människor är skapade lika, men i den handlingen står för en helt annan människosyn. Sorry för utvikningen).
I fallet dopet, när vi håller upp den lilla nydöpta, visar vi tydligt att den här lilla individen är uppskattad och välkommen som del i kyrkan, i de döptas gemenskap. Människor känner den glädjen, och dras med i den. Liturgiskt handlande när det är som bäst. Och i mötet med den striktare danska traditionen, där dylika gester är mycket sällsynta, blir jag än mer övertgad om att en rik liturgi är en skatt att värna om, något som drar människorna in i mysteriet och ger dem möjlighet att glädjas, att vara medfirare, att bli sammansvetsade som Guds folk här och nu.
Det får mig att fundera över handlingarnas betydelse. Vi är ordets folk, vi kyrkmänniskor, och vi vänder och vrider på våra formuleringar, men det människor hör är inte alltid det vi säger. Men handlingarna kan understryka det vi säger så att det bli klarare. Det är vad det liturgiska handlandet handlar om. De kan naturligtvis också motsäga det, om vi har otur (som i fallet med brudöverlämning, när vi som kyrka hävdar att alla människor är skapade lika, men i den handlingen står för en helt annan människosyn. Sorry för utvikningen).
I fallet dopet, när vi håller upp den lilla nydöpta, visar vi tydligt att den här lilla individen är uppskattad och välkommen som del i kyrkan, i de döptas gemenskap. Människor känner den glädjen, och dras med i den. Liturgiskt handlande när det är som bäst. Och i mötet med den striktare danska traditionen, där dylika gester är mycket sällsynta, blir jag än mer övertgad om att en rik liturgi är en skatt att värna om, något som drar människorna in i mysteriet och ger dem möjlighet att glädjas, att vara medfirare, att bli sammansvetsade som Guds folk här och nu.
2010-07-15
Ingen rök utan eld
Jag har en mycket besvärlig näsa. Den blir snuvig och rinnig av ingen anledning alls, och av vilken anledning som helst. Det är, som ni säkert förstår, rätt besvärligt ibland.
Två säkert är mer bensäkra igångsättare än andra: ett slag på näsan eller cigarettrök.
Långsamt har till och med min dotter lärt sig att mammas näsa är oberörbar. En lite för entusiastisk näsgnugg resulterar omedelbart i häftiga nysningar. Som inte upphör förrän ett dygn senare. Inte konstanta nysningar, utan tre-fyra i taget var femte minut. Det kanske låter komiskt, det har skrattats en del åt mina nysningar och snytningar, men tro mig, det är all annat än kul.
Nå. Slag går i allmänhet att undvika, men cigarettrök är totalt hopplöst.
Kära rökande vänner. Jag vet att många av er känner er förföljda. Men ni kan välja när ni tänder cigaretten. Står ni på en busshållplats, snälla gå iväg en bit. Står ni i bankomatkön, snälla vänta tills ni är klara. Er njutning förstör, med lite otur, hela min dag.
Jag hurrade när rökförbudet på restaurangerna infördes. Men det har också inneburit att jag aldrig kan sitta på uteserveringar mer. Busshållplatser är ofta en ren pina. Och nästan det allra tristaste är att rökare i allmänhet (naturligtvis gäller detta inte just dig) blir störtsura så fort jag ber dem gå lite åt sidan. Uppenbarligen är det deras rättighet att röka oavsett sällskap eller vilka konsekvenser deras njutning får för andra. Och vet ni? Det blir bara värre. Det går inte att gå på stan utan att passera igenom dussintals rökmoln. Det röks mer här än i något land jag rest till de senaste åren.
Så snälla rökande vän. Tänk på var du tänder din cigarett. Personen bakom dig kanske är jag, eller ännu värre, en astmatiker eller en annan person med andningssvårigheter. Din cigg förstör så mycket mer än bara dina lungor.
Två säkert är mer bensäkra igångsättare än andra: ett slag på näsan eller cigarettrök.
Långsamt har till och med min dotter lärt sig att mammas näsa är oberörbar. En lite för entusiastisk näsgnugg resulterar omedelbart i häftiga nysningar. Som inte upphör förrän ett dygn senare. Inte konstanta nysningar, utan tre-fyra i taget var femte minut. Det kanske låter komiskt, det har skrattats en del åt mina nysningar och snytningar, men tro mig, det är all annat än kul.
Nå. Slag går i allmänhet att undvika, men cigarettrök är totalt hopplöst.
Kära rökande vänner. Jag vet att många av er känner er förföljda. Men ni kan välja när ni tänder cigaretten. Står ni på en busshållplats, snälla gå iväg en bit. Står ni i bankomatkön, snälla vänta tills ni är klara. Er njutning förstör, med lite otur, hela min dag.
Jag hurrade när rökförbudet på restaurangerna infördes. Men det har också inneburit att jag aldrig kan sitta på uteserveringar mer. Busshållplatser är ofta en ren pina. Och nästan det allra tristaste är att rökare i allmänhet (naturligtvis gäller detta inte just dig) blir störtsura så fort jag ber dem gå lite åt sidan. Uppenbarligen är det deras rättighet att röka oavsett sällskap eller vilka konsekvenser deras njutning får för andra. Och vet ni? Det blir bara värre. Det går inte att gå på stan utan att passera igenom dussintals rökmoln. Det röks mer här än i något land jag rest till de senaste åren.
Så snälla rökande vän. Tänk på var du tänder din cigarett. Personen bakom dig kanske är jag, eller ännu värre, en astmatiker eller en annan person med andningssvårigheter. Din cigg förstör så mycket mer än bara dina lungor.
2010-06-19
dagens citat
Dagens citat har ingenting alls med kronprinsessbröllop att göra, även om det levererades någon gång mellan vigsel och middag...
K (7 år): "Jag tycker om döda djur. De är så gosiga, och om man råkar tappa dem gör det inget!"
Ja, just det.
K (7 år): "Jag tycker om döda djur. De är så gosiga, och om man råkar tappa dem gör det inget!"
Ja, just det.
2010-06-06
S:ta Katarina, vårt dop och nationaldag, allt på en gång
Idag invigde vi S:ta Katarina lekkyrka. Äntligen! Vi skickade ut massor med inbjudningar, och de viktigaste, barnen, kom. När klockan var 11 och processionen gick in i kyrkan fanns det säkert trettio familjer där. Fantastiskt! Barnens gudstjänst blev överfull, och runt altarbordet trängdes tre-, fyra- och femåringar för att få ta emot.
Jag predikade om dopet, så klart, och den korta predikan finner du här.
Gudstjänsten fortsatte sedan i vår församlingsträdgård med högtidlig invigning av S:ta Katarina. Dottern var biskop och bankade på dörren med kräklan, och vi sjöng kantor A's specialskrivna lekkyrkosång. Barnen fick smörja kyrkan, och nu är väggarna fulla med små oljiga kors. Sedan talade herden och stiftets representant, vi sjöng nationalsången, och vi åt glassbåtar (till slut, bilen var 40 minuter sen, grrrr) i solen. En fantastisk dag!
Nu längtar vi bara efter att börja använda S:ta Katarina. Låt den heliga leken börja!
Jag predikade om dopet, så klart, och den korta predikan finner du här.
Gudstjänsten fortsatte sedan i vår församlingsträdgård med högtidlig invigning av S:ta Katarina. Dottern var biskop och bankade på dörren med kräklan, och vi sjöng kantor A's specialskrivna lekkyrkosång. Barnen fick smörja kyrkan, och nu är väggarna fulla med små oljiga kors. Sedan talade herden och stiftets representant, vi sjöng nationalsången, och vi åt glassbåtar (till slut, bilen var 40 minuter sen, grrrr) i solen. En fantastisk dag!
Nu längtar vi bara efter att börja använda S:ta Katarina. Låt den heliga leken börja!
2010-05-30
om treenigheten...
...talade jag lite grann, och om kallelse, och om att vara den man är. Och naturligtvis om Jesus. Här är predikan.
2010-04-22
tack för den passningen, ers kungliga höghet
Ofta framhålls kungafamiljen som goda exempel. Kanske märkligt, det har jag egentligen ingen riktig åsikt om, de är säkert trevliga människor. Men då och då gör de, precis som alla andra, blundrar. Ibland kanske det talas med lite för mycket värme om diktatorer, och ibland tas det beslut utan att tänka på konsekvenserna. Som nu.
Jag vet inte varifrån Annika Borgs uppgifter om brudöverlämningen vid prinsessbröllopet kommer. Dem vill hon inte lämna ut. Men om det är fel hoppas jag innerligt att hovet snart dementerar. Och om Annika har rätt hoppas jag innerligt att Victoria, som ju verkar vara en rätt klok kvinna i övrigt, ändrar sig snabbt som ögat.
Det finns flera anledningar till att det är dumt. Jag har bloggat om det tidigare. Just nu är bloggvärlden absolut smockfull av inlägg om just precis detta, forumen på bröllopssajterna fylls på och i kommentarsfälten i tidningarna glöder upprörda bokstäver mot läsaren. Argument finns både för och emot, men faktum är att det i Stockholms stift, vars domkyrka Victoria och Daniel kommer att gifta sig i, till och med finns en mycket stark rekommendation att INTE tillåta brudöverlämning.
För oavsett om kronprinsessan tycker att "det är fint" att ledas fram av pappa kommer det att få långtgående konsekvenser. Hennes bröllop kommer stå som förebild, bli ett prejudikat. Som tronföljare står hon, hur märkligt och egentligen religionsfrihetsvidrigt det än är, i ett speciellt förhållande till Svenska kyrkan. Att då gå rakt emot svenskkyrklig sed och rakt emot övertygelsen hos majoriteten av kyrkans präster är inte bara obetänksamt utan faktiskt också respektlöst.
Snälla snälla Victoria, tänk om.
Jag vet inte varifrån Annika Borgs uppgifter om brudöverlämningen vid prinsessbröllopet kommer. Dem vill hon inte lämna ut. Men om det är fel hoppas jag innerligt att hovet snart dementerar. Och om Annika har rätt hoppas jag innerligt att Victoria, som ju verkar vara en rätt klok kvinna i övrigt, ändrar sig snabbt som ögat.
Det finns flera anledningar till att det är dumt. Jag har bloggat om det tidigare. Just nu är bloggvärlden absolut smockfull av inlägg om just precis detta, forumen på bröllopssajterna fylls på och i kommentarsfälten i tidningarna glöder upprörda bokstäver mot läsaren. Argument finns både för och emot, men faktum är att det i Stockholms stift, vars domkyrka Victoria och Daniel kommer att gifta sig i, till och med finns en mycket stark rekommendation att INTE tillåta brudöverlämning.
För oavsett om kronprinsessan tycker att "det är fint" att ledas fram av pappa kommer det att få långtgående konsekvenser. Hennes bröllop kommer stå som förebild, bli ett prejudikat. Som tronföljare står hon, hur märkligt och egentligen religionsfrihetsvidrigt det än är, i ett speciellt förhållande till Svenska kyrkan. Att då gå rakt emot svenskkyrklig sed och rakt emot övertygelsen hos majoriteten av kyrkans präster är inte bara obetänksamt utan faktiskt också respektlöst.
Snälla snälla Victoria, tänk om.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)