vi har tröttnat

Lite hyfs, tack. Påhopp, snuskiga kommentarer mm. är bara inte ok. Läs här!

läger

I morgon åker vi på läger! 38 personer (ungdomar, konfirmander och ledare) drar iväg till Jämtlandsfjällen. Åka skidor, fira gudstjänster, prata om livet... Inte det sämsta sättet att jobba!

Men:
1. En vecka borta från maken och framförallt lillan! Det kommer göra ont, men det är enda alternativet. Nu har jag lite dåligt samvete för att jag lämnar honom med 100% i en vecka, men hade de varit med hade jag både haft dåligt samvete för att jag inte ägnar mig åt dem, och för att konfirmanderna också får mindre uppmärksamhet.
2. Det har varit plusgrader och regn i Jämtland... Men det sägs att det ska snöa under helgen och bli minus igen. Hoppas, hoppas...

jaså, ni är för äktenskapet?

Upprop för äktenskapet minsann... De förnekar sig inte. Varenda gång en förändring av "privatlivets reglering" är på gång, lyckas motståndarna få det att låta som att alla andra är mot de etablerade formerna. Som om alla vi som tycker att homosexuella bör få gifta sig tycker att heterosexuella inte ska få det.
Men uppenbarligen är kvaliteten i äktenskapet beroende av vilka som tillåts ingå det. Personligen kan jag inte låta bli att tycka att det i så fall urholkades ganska rejält redan med biblisk bigami och medeltida barnbrudar, för att inte tala om hur många rent elaka människor som har solkat ner äktenskapet. Jag menar, såväl Hitler som Franco, Stalin och Mao var ju gifta, hu vale.
Dessutom, om vi ska vara lite bibliska, såg ju Paulus äktenskapet som en nödlösning, om man inte kunde hålla på sig, och det är väl bra om även homosexuella som har bekymmer med avhållsamheten ska kunna leva ett någorlunda bra liv...
Och ännu bisarrare: helt plötsligt är välsignelsen av partnerskap, och partnerskap i sig, något bra i deras ögon! Det är liksom alltid det näst senaste som är det bästa.

Och som alltid argumentarar de dels utifrån "skruven och muttern", dels utifrån vad som i deras ögon är bäst för barnen, uppenbarligen endast att växa upp i en familj med gifta hetero-föräldrar.

Men kära Anders Arborelius, Sten-Gunnar Hedin och Paolo Roberto, varför inte passa på att ge de frånskilda en släng av sleven också? Eller de förfärliga samboförhållandena? Och änkor och änklingar, att de bara understår sig att inte gifta om sig omedelbums!

Snurre Sprätt...kom tillbaka! Här kommer snart finnas ännu ett upprop att skriva på!

egenheter

Kom till ledarutbildningen igår kväll. Det satt, som vanligt, lite ungdomar och hängde i vårt vardagsrum (på jobbet alltså), och samtalsämnet var tvångstankar.
"Har du några tvångstankar, Maria?"
Jag mindes glatt kedjebrevet jag blev utsatt för (och utsatte andra för) för några månader sedan, och berättade så klart om min "räknehobby". De stirrade förfärat, uppenbarligen var jag värst dittills. Och sedan satte testandet igång.

"Församlingspedagog?"
"18."
"Du är ju helt sjuk! Ok, nicenokonstantinopolitanska trosbekännelsen?!"
"Umm... 42."
"Shit! Eh... flaggstångsknopputstrasa då?!?"
"24."
"Orkar inte ens räkna. Du är verkligen helt sjuk!"

Kan ju inte annat än hålla med. Men det är värst när jag är stressad. Antar att alla sådana här små ocd-s (obsessive compulsive behaviour) är det.
Men till min tröst är jag i alla fall högfunktionell. Andra, något besvärligare, egenheter som kom fram var "kan inte sova om jag inte har en kant av påslakanet mellan tårna" eller klassikerna "kan inte gå på strecken mellan gatstenarna" eller "måste gå endast på strecken på övergångsställen".
Och sen är frågan, när övergår något från att vara vanlig enkel skrock till att bli en ocd, som a-brunnarna t.ex?

svårt och gräsligt

Har mailkontakt med en tonåring som skadar sig. Då och då dimper det ner en ny berättelse om Xs liv. Det är så svårt, och hemskt, och tragiskt. Och det är så himla svårt att vara vettig och bra.

Helst skulle jag vilja ruska om X.
Skrika att det inte lönar sig.
Tvångsremittera X till en mottagning av någon slag.

Men jag vet ju hur det funkar. Har haft en hel del kontakt med deprimerade människor. Om mitt svarsmail kommer på en bra dag, då kanske det faktiskt gör någon nytta. Kommer det på en dålig... då lägger det bara sten på börda.
Och jag skriver om och om igen att X ska söka hjälp. Bra, professionell hjälp, sådan som vet vad det handlar om och kan behandla problemet, inte bara symptomen.
Och jag skriver att X är stark, att X kan ta sig ur mörkret.
Försöker stötta på varje sätt jag kan. Men det är så lite, och så långt bort.

Och X är ensam och rädd. Ledsen och sviken. Och det gör så ont.
Och jag kan inte göra något, inget sånt konkret som jag skulle vilja.
Och X har så många likar, så många som vänder all sin smärta inåt.
Och jag kan inte göra något, inget sånt konkret som jag skulle vilja.

Återstår bön. Det är i alla fall något.

bengtzing övertrumfad

För det kan bara inte bli fulare än Fame-Magnus ljusblå ryskinspirerade väst i kombination med ljusbruna läderbrallor. Och en löst knuten superbred svart slips. Visst, helsvart är ju aptrist, men snälla...

fynd!

Igår, på makens födelsedag (han fick manschettknappar, 2 x skjortor, bok och BWOs cd), gjorde jag ett sanslöst fynd. Jag skådade på Blocket, denna utmärkta sajt, ett vackert matbord i teak med tillhörande fyra stolar med flätad rygg och stoppad sits, i den sena 50-tals/60-talsstil jag, och resten av Stockholm, har snöat in på totalt.
Pris?
Facila 300 kronor!
Jag slog till direkt, som en kobra, och snuvade en massa andra på godbiten.
Nu pryder den lilla gruppen sin plats i vårt matrum, och våra fula furustolar går en framtid som färgglada barnstolar med avsågade ben till mötes.

bra upprop

Har du svårt för rasism eller intolerans, men gillar listor och upprop? Voilá!

självgod

Rekommenderar varmt ett besök på prästflickealster där denna fantastiska lilla berättelse ligger. Riktigt bra, om jag får säga det själv, och eftersom detta är min blogg får jag ju det, hihi.

karaoke

Ungdomskväll. Karaokemaskinen i full gång. Främling, Vindarna viskar mitt namn, American Pie, Sånt är livet, Summer nights ur Grease... Just karaoken skapar ett slags populärkulturarv, mer effektivt än gitarren runt lägerelden. Alla får, alla kan. Inget krav på att det ska låta bra, eller på att tjejer ska sjunga tjejiga låtar. Fast jag rekommenderar ingen tjej att försöka sig på American Pie.
Själv medverkade jag till mord på just Vindarna..., Som stormen river öppet hav och ABC. Helt schlagerinsnöad, alltså.

världens nyheter

Lyckades, tack vare OS, se både Vita Huset och Världens nyheter i måndags, och...hm...inte riktigt imponerad, tyvärr.
Visst, jag skrattade ordentligt åt den synnerligen o-pc-iga fantasin om Hammar och körflickan, åt Micke Tornving som opolitisk kommentator, och allra mest åt den finske reportern som erbjöd sig att adoptera stenbeckarvtagaren, men domen blir ändå: lite för tunt för att kommentera en hel veckas händelser. Men det kanske tar sig. Det borde ju det med laguppställningen Schyffert, Haag och Tornving.

bedöma

Hade anställningsintervjuer igår till en pedagogtjänst här i församlingen. Det är roligt, men, ack, så svårt! Att sitta där, skärskåda varje ord och rörelse. Möter hon eller han min blick? Är det bara nervositet eller är den personen så svamlig? Personlighet eller kompetens?

Läskigt att bedöma människor. Om det hade varit jag, hade jag godkänt mig?

Vill ju inte säga nej till människor. Framförallt inte till de som desperat behöver ett jobb, men samtidigt passar inte alla för jobbet. Usch.

Nåja, det blir bra tror jag. Vi hittade flera vi kunde tänka oss. Så nu vidtar referensringande och funderande.

innehållsförteckning

Föräldraskap: en resa mellan insikter.
Vissa hårdsmälta,
många roliga,
en hel del ljuvliga och sentimentala.

Gårdagskväll efter läggning:
"Mamma är dum. Jag tycker inte om dig, mamma."

Stillsamt leende över disken. Inser att de senaste veckornas mammighet inte varit så mycket mammighet, som en reaktion mot den större, och framförallt mer närvarande, auktoriteten pappa. Och när mamma tar sig i nacken och sätter ner foten reagerar barnet som trotsbarn ska.

Och idag idel pussar och lek.

fantastiskt

Jo, det gick precis så bra som vi hoppades. 140 barn 0ch ungdomar som firade mässa på kvällen, idag är det så dags för en temamässa med alla församlingens grupper mellan 6 och 25 representerade. Vilket liv det kommer bli! Vilken fest!

synergi

Man gillar ju synergieffekter. "Om jag samtidigt planerar det, kan det ju ge upphov till..." Fast frågan är om det ibland bara blir för mycket.
Distriktsmässan i onsdags - inte påverkbart. Temahelg för konfirmander i helgen - beslutat sen länge. Så då kan vi ju liksom passa på att blåsa upp alltihop till "församlingens barn- och ungdomsvecka", bjuda in alla medlemmar i Svenska Kyrkans Unga här i församlingen att komma hit såväl fredag, lördag och söndag, ha årsmöte, festmässa, övernattning, middagar och luncher, juniordisko, trubadur, trollerikonstnär, filmvisning, ansiktsmålning, mötesskola, eldslukare... Det är ju inte så att vi hade att göra med över 100 konfirmander och en massa tematiska rum som ska byggas för att ge dem en rent faktisk vandring genom gudstjänsten.
Fast jag klagar inte, inte jättemycket i alla fall.
Det är stort, spännande och roligt. Det var en ren slump, och synnerligen oturligt, att vår saknade kollega begravs idag också.
Och eftersom "mitt rum" är kyrie, infinner sig den rätta sinnesstämningen lätt. Får väl se om överväxlingen till fest i morgon eftermiddag går lika lätt.

ny egen blogg

Skapade idag en "sidoblogg" för mina alster. Gillar inte riktigt att lägga in predikningar o dyl i den här bloggen, det var liksom inte meningen med att skapa den, men samtidigt är det ju kul om folk kan och vill läsa. Alltså - prästflickealster! Än så länge bara med en urlång berättelse/betraktelse om en seismolog...

ses vi i kväll?

Svenska Kyrkans Unga i Stockholms stift firar i kväll distriktsmässa i S:t Tomas kyrka i Vällingby. Fullt ös, stämning och eld (!) utlovas.

handarbete

Tips till alla någorlunda händiga, men prästskjortefrustrerade kollegor därute:
Tag ett styck ordinär polotröja, helst inte ribbad.
Klipp av kragen i ungefär två och en halv "flärpars" höjd.
Klipp upp för frimärksöppningen i yttre delen (lämna bakre intakt).
Fålla öppningen, vik sedan in fållen och sy fast så nära öppningen du vågar.
Fålla sedan ihop de två lagren högst upp och vik inåt så att det går att trä in flärpen genom öppningen.
Sy högst upp, tråckla fast fållen för hand.
Klart! Ny, billig och framförallt riktigt bekväm prästskjorta. I vilken färg du vill! Min är brun, men så här i spekulationstider kanske en lila skulle passa...

i-landsproblem

Argh! Ville verkligen se "Världens nyheter", premiär idag, men det krockar ju med världens bästa tv-serie Vita Huset! Skit också.
Och i bakgrunden häller Emil blåbärssoppa över fru Petrell... Det kryper i mig när Anton nästan lyfter Emil i öronen, men ungen min reagerar inte över övervåldet. Lustigt. Hon verkar faktiskt fatta kärleken bakom Antons humör.

jesus är vanlig - som du

Evangelierna är ju skrivna med ett syfte, det tror jag alla kan hålla med om, om än inte vad det syftet är. Jag tänker mig att evangelisterna och senare redigerare var synnerligen intresserade av att visa för judarna och andra att Jesus är den Messias som det judiska folket väntat på, och dessutom hela världens och alla människors frälsare, och följaktligen gjorde sitt urval baserat på det.
Alltså berättar de bara de saftiga grejerna. Jesus gör under, Jesus predikar. Jesus diskuterar och munhuggs med Satan. Men resten då?

Från födseln till tolv års ålder, från tolv till år 30. Ingenting. Ingenting för att det inte finns någonting spektakulärt att berätta. Jesus åt och sov, gick i synagogan, jobbade. Hängde med kompisarna, hängde tvätt åt mamma. Svettades och skrattade, gjorde illa sig och, håll för ögonen, blev kär. Ingenting konstigt, bara hela bredden av den mänskliga, vardagliga erfarenheten.

För annars är det ju liksom ingen mening. Gud blev inte människa för att inte vara människa. Poängen är ju just "blev människa". Så därför är det, i mina ögon, nästan allra viktigast vad evangelisterna inte har skrivit. Mirakel och vishet förväntar jag mig. Det är i tröttheten och sågspånet och skoskavet som Gud blir nära mig, som Gud blir viktig.