Jag är uppvuxen med en ensamstående mamma. Det har varit en enorm tillgång, och det var naturligtvis, då och då, jobbigt. Framförallt för henne, naturligtvis.
Och varje gång jag är ensamförälder, hur kortvarigt det än må vara, fylls jag av beundran för alla dessa ensamstående enastående föräldrar som sliter för att deras barn ska få en bra uppväxt, inte sakna vare sig ömhet, tid med föräldrar eller materiella tillgångar.
Jag högaktar er.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar