2006-08-30
riktigt, riktigt klart...
...är det nu. Kyrkorådet hat tagit beslut, och jag börjar på mitt nya jobb på fredag! Träffade många av de anställda och förtroendevalda i kväll, det här kommer bli superkul!
2006-08-29
sista dagen
Jaha. Det här är sista dagen i den här församlingen.
Just nu är det lite "jaha", det har väl inte riktigt sjunkit in ännu. Fem och ett halvt år har jag varit här, detta är platsen jag vuxit upp på.
Här har jag fått prova nya saker, och lärt mig gå in i och uppskatta en del gammalt. Här har jag fått ansvar, men också fått vara en del i en större helhet.
Här har jag navigerat höga vågor när det stormat, men också njutit av medvinden. Då och då har jag slitit hårt, men jag har också legat på gräsmattor och tittat upp på en klarblå himmel.
När jag kom hit var jag verkligen en prästflicka. Nu är jag präst.
Så - tack, underbara församling. Tack alla människor jag har mött som har gett mig så mycket. Tack för kritik och uppmuntran, för skratt och gråt. Tack för gnisslande tänder och varma ögon.
Det har varit en bra tid. Nu går jag vidare.
Just nu är det lite "jaha", det har väl inte riktigt sjunkit in ännu. Fem och ett halvt år har jag varit här, detta är platsen jag vuxit upp på.
Här har jag fått prova nya saker, och lärt mig gå in i och uppskatta en del gammalt. Här har jag fått ansvar, men också fått vara en del i en större helhet.
Här har jag navigerat höga vågor när det stormat, men också njutit av medvinden. Då och då har jag slitit hårt, men jag har också legat på gräsmattor och tittat upp på en klarblå himmel.
När jag kom hit var jag verkligen en prästflicka. Nu är jag präst.
Så - tack, underbara församling. Tack alla människor jag har mött som har gett mig så mycket. Tack för kritik och uppmuntran, för skratt och gråt. Tack för gnisslande tänder och varma ögon.
Det har varit en bra tid. Nu går jag vidare.
2006-08-23
konfirmandplanering
Dagarna går åt att prata konfirmander, konfirmander och lite mer konfirmander. På söndag är det konfirmationsgudstjänst, nu repeterar vi, har föräldramöten och skriver agendor. Det är roligt!
Vi har använt oss av frälsarkransen i ganska många år nu. En sån otroligt fiffig liten pryl! Inte nog med att den pryder sin plats på tonåriga handleder, den fyller också en funktion som korset som smycke (trist nog) inte alltid längre fyller, dvs som en konstant påminnelse om Gud.
Ett litet tips till er pyssliga därute är att tillverka små (av smyckepärlor) frälsarkransar att använda som mobilsmycken. Om man gör den i ståltråd (som de ursprungliga frälsarkransarna) riskerar den inte heller att gå sönder lika ofta som armbanden. Sen köper man en "mobilsmyckehängare" eller vad det nu kan heta på en pysselbutik, och vips har man ett unikt, sött och framförallt väldigt användbart mobilsmycke.
Andra sätt att jobba med frälsarkransen och konfirmander är naturligtvis att bygga konfirmationsgudstjänsten utifrån kransen. Vi markerar i agendan var de olika pärlorna kommer in, men även rent fysiskt med bollar. En del av konfirmanderna har skrivit draman utifrån pärlorna, andra dikter eller skapat en dans. För frälsarkransen verkar faktiskt inspirera.
Så nu ska jag sätta mig och rita in alla pärlorna i agendan, för att sen lämna den till tryck.
Vi har använt oss av frälsarkransen i ganska många år nu. En sån otroligt fiffig liten pryl! Inte nog med att den pryder sin plats på tonåriga handleder, den fyller också en funktion som korset som smycke (trist nog) inte alltid längre fyller, dvs som en konstant påminnelse om Gud.
Ett litet tips till er pyssliga därute är att tillverka små (av smyckepärlor) frälsarkransar att använda som mobilsmycken. Om man gör den i ståltråd (som de ursprungliga frälsarkransarna) riskerar den inte heller att gå sönder lika ofta som armbanden. Sen köper man en "mobilsmyckehängare" eller vad det nu kan heta på en pysselbutik, och vips har man ett unikt, sött och framförallt väldigt användbart mobilsmycke.
Andra sätt att jobba med frälsarkransen och konfirmander är naturligtvis att bygga konfirmationsgudstjänsten utifrån kransen. Vi markerar i agendan var de olika pärlorna kommer in, men även rent fysiskt med bollar. En del av konfirmanderna har skrivit draman utifrån pärlorna, andra dikter eller skapat en dans. För frälsarkransen verkar faktiskt inspirera.
Så nu ska jag sätta mig och rita in alla pärlorna i agendan, för att sen lämna den till tryck.
2006-08-21
hemma och borta
Tillbaka i Stockholm. Hemma, men samtidigt borta. Så mycket borta faktiskt, mycket mer än jag trott. Det har gått kort tid, men hemma är Skåne nu, och vår lilla by.
Men det är härligt att vara här, härligt att träffa alla människor jag älskar. Ska bli jätteroligt att möta konfirmanderna i morgon, och jag ser fram emot konfirmationen på söndag.
Men det är härligt att vara här, härligt att träffa alla människor jag älskar. Ska bli jätteroligt att möta konfirmanderna i morgon, och jag ser fram emot konfirmationen på söndag.
2006-08-19
monsunen fortsätter
Eftersom vi uppenbarligen kommit in i regnperioden, fortsätter det regna. Bönderna här i Skåne kanske borde ställa om till risodling?
Nåja, i vilket fall som helst är maken ute på biljakt tillsammans med sin svärfar. Male bonding på hög nivå - de njuter säkert båda. Jag och grannarna småsnackar medan alla barnen springer fram och tillbaka mellan husen. Livet är ganska bra faktiskt.
Uppdatering: Efter att ha sprungit in i en skummis till säljare, drog de glada männen vidare till bilhandlare, och köpte en styck grönblå Ford Mondeo. Bra jobbat! Hurra! Vi har en bil!
Nåja, i vilket fall som helst är maken ute på biljakt tillsammans med sin svärfar. Male bonding på hög nivå - de njuter säkert båda. Jag och grannarna småsnackar medan alla barnen springer fram och tillbaka mellan husen. Livet är ganska bra faktiskt.
Uppdatering: Efter att ha sprungit in i en skummis till säljare, drog de glada männen vidare till bilhandlare, och köpte en styck grönblå Ford Mondeo. Bra jobbat! Hurra! Vi har en bil!
2006-08-18
quinoa
Ok. Alla GI-gurus är helt till sig i trasorna över det fantastiska lilla fröet från Sydamerika som inte bara har lågt GI-värde, utan även är rikt på proteiner mm mm. Och visst, det smakar helt ok, lite gräsigt, men varför, varför kunde ingen tala om att quinoa ändrar utseende när det har kokat? Från behagliga små korn till nåt i stil med utomjordiska maskar. Små vita groddar kom ut ur varenda frö, och jag är övertygad om att en mindre morbid människa än jag inte ens skulle reflekterat över det, men jag tyckte bara det var läbbigt. Blunda och tugga, typ. Inte ens min eminenta tabboulidressing gjorde måltiden mer än bara ok.
Och för övrigt har jag och maken tioårsjubileum på söndag. 10 år. 120 månader. 520 veckor. 3652 dagar (ja, två skottår har vi hunnit med ;o). Rätt tufft, faktiskt. Så det blir middag och bio (fast på lördag), barnet passas av välvilliga farföräldrar. Ska bli härligt!
Och för övrigt har jag och maken tioårsjubileum på söndag. 10 år. 120 månader. 520 veckor. 3652 dagar (ja, två skottår har vi hunnit med ;o). Rätt tufft, faktiskt. Så det blir middag och bio (fast på lördag), barnet passas av välvilliga farföräldrar. Ska bli härligt!
syster yster
En av de stora fördelarna med att flytta ner är att min relation med min yngsta lillasyster har blivit mycket närmare. Det är riktigt härligt! Tyvärr ska hon flytta snart, men det är ändå tillräckligt nära för att det ska vara ok.
Och idag kommer hon ner bara för att hänga lite och träffa sin systerdotter. Mys.
Och idag kommer hon ner bara för att hänga lite och träffa sin systerdotter. Mys.
2006-08-16
"Prisa Gud...
...det är skatteåterbäringen!"
Och den kommer alltid när den är som allra mest behövd :o)
Och den kommer alltid när den är som allra mest behövd :o)
2006-08-15
åh, emil
En av många riktigt sköna saker med Emil i Lönneberga är skildringen av hans föräldrar, Alma och Anton. De är liksom riktiga föräldrar, som emellanåt är arga, emellanåt trötta, men alltid kärleksfulla. En av favoritscenerna är när Emil och Anton hoppar i kapp.
Och för övrigt är det roligt att det är Anton som är den religiöse, medan Almas förhållande till religionen som mest kan beskrivas som svalt. Oftast hör man ju att religion går på kvinnosidan (så är det definitivt i min släkt), men inte så hos Svenssons i Katthult.
Och för övrigt är det roligt att det är Anton som är den religiöse, medan Almas förhållande till religionen som mest kan beskrivas som svalt. Oftast hör man ju att religion går på kvinnosidan (så är det definitivt i min släkt), men inte så hos Svenssons i Katthult.
2006-08-14
vanilj
Åt glass i ett regnigt Malmö. Maken tog skumma smaken vallmo, jag höll mig till säkra kortet choklad och dottern ville ha "manilj". Nå, hon fick en strut med vackert ljusgul och lätt svartprickig glass med garanterat äkta vanilj. Som vanligt åt hon med stor entusiasm ungefär en halv glass, sedan donerades den storsint till föräldrarna.
Fast jag gillar ju inte vanilj.
Eller rättare sagt, jag gillar inte gräddglass med äkta vanilj. Av någon bisarr anledning tycker jag att vaniljglassarna var godare förr, när de gjordes på mjölk med vanillin. Vaniljpucko - mums. Magnum - nja.
Fast jag verkar vara rätt ensam om den åsikten, dessvärre. Eller?
Fast jag gillar ju inte vanilj.
Eller rättare sagt, jag gillar inte gräddglass med äkta vanilj. Av någon bisarr anledning tycker jag att vaniljglassarna var godare förr, när de gjordes på mjölk med vanillin. Vaniljpucko - mums. Magnum - nja.
Fast jag verkar vara rätt ensam om den åsikten, dessvärre. Eller?
dottern blir större
Dottern börjar nytt dagis idag, och är äldst. Hjälp. Tiden går så snabbt ibland.
2006-08-12
ord är inte eviga
Det finns ett argument mot att samkönade par ska få ingå äktenskap som är särskilt intressant, nämligen "de får gärna vara ihop, men kalla det inte vigsel eller äktenskap, för det handlar om man och kvinna". I domkapitlens remissvar på förslagen till välsignelseakt var den vanligast förekommande kritiken att akterna var för lika en "vanlig" vigsel.
Men frågan är varför det är så farligt. Förminskar förekomsten av samkönade vigslar betydelsen av heterosarnas vigslar? Är det så att den minimala risken att någon i hemlighet ska fråga sig om man har gift sig med en man eller kvinna är så obehaglig?
Kristna argumenterar ofta utifrån att äktenskapet är INSTIFTAT för man och kvinna, därmed antydande att Jesus eller Gud skulle ha något med införandet av en vigselakt att göra, vilket skulle innebära att själva vigseln är helig, ett sakrament. Bortsett från att den inte är sakramental i lutherska kyrkor, är det bara att läsa Bibeln ordentligt för att se att så inte är fallet. Var Adam och Eva vigda? Var finns en vigsel beskriven?
I själva verket är det ju dessutom så att ord inte är eviga, de skiftar betydelse över tiden, och än mer så när det handlar om översatta ord, som Bibeln. Inga ord betyder exakt detsamma på två olika språk, och inga ord betyder exakt detsamma för två olika människor. Inte "jag", inte "kärlek" och inte "äktenskap".
Face it, äktenskapet och vigseln är samhälleliga institutioner, skapade för samhällets stabilitet. I många länder är inte detta något konstigt, där gifter man sig i rådhuset och välsignas i kyrkan, men här blir det ramaskri så fort något dylikt föreslås, och lustigt nog mest så i de kretsar där statskyrkan var mest avskydd, där det anses att politikerna ska ut ur kyrkan. Hur kommer det sig att man är så himla mån om att behålla denna statskyrkorest som trots allt gör präster till statliga tjänstemän, istället för att frivilligt lämna den och låta oss göra det vi är satta att göra - förmedla Guds kärlek och välsignelse till alla människor.
Jag skriver under på äktenskap.nu. Gör det du också! (Tack Karin för länken!)
Men frågan är varför det är så farligt. Förminskar förekomsten av samkönade vigslar betydelsen av heterosarnas vigslar? Är det så att den minimala risken att någon i hemlighet ska fråga sig om man har gift sig med en man eller kvinna är så obehaglig?
Kristna argumenterar ofta utifrån att äktenskapet är INSTIFTAT för man och kvinna, därmed antydande att Jesus eller Gud skulle ha något med införandet av en vigselakt att göra, vilket skulle innebära att själva vigseln är helig, ett sakrament. Bortsett från att den inte är sakramental i lutherska kyrkor, är det bara att läsa Bibeln ordentligt för att se att så inte är fallet. Var Adam och Eva vigda? Var finns en vigsel beskriven?
I själva verket är det ju dessutom så att ord inte är eviga, de skiftar betydelse över tiden, och än mer så när det handlar om översatta ord, som Bibeln. Inga ord betyder exakt detsamma på två olika språk, och inga ord betyder exakt detsamma för två olika människor. Inte "jag", inte "kärlek" och inte "äktenskap".
Face it, äktenskapet och vigseln är samhälleliga institutioner, skapade för samhällets stabilitet. I många länder är inte detta något konstigt, där gifter man sig i rådhuset och välsignas i kyrkan, men här blir det ramaskri så fort något dylikt föreslås, och lustigt nog mest så i de kretsar där statskyrkan var mest avskydd, där det anses att politikerna ska ut ur kyrkan. Hur kommer det sig att man är så himla mån om att behålla denna statskyrkorest som trots allt gör präster till statliga tjänstemän, istället för att frivilligt lämna den och låta oss göra det vi är satta att göra - förmedla Guds kärlek och välsignelse till alla människor.
Jag skriver under på äktenskap.nu. Gör det du också! (Tack Karin för länken!)
2006-08-11
kanske en bagatell, men...
...just idag stör jag mig extra mycket på folk som inte betalar på offentliga toaletter. Valet är ju så enkelt, betala en liten slant och få (förhoppningsvis, undantag finns tyvärr) tillgång till städade, fina toaletter, eller gör det inte, och det kommer inte finnas pengar till att underhålla dem.
Just idag betalade jag snällt min femma, öppnade dörren, och där satt en snål tjej som inte hade betalt, och följaktligen inte kunnat låsa. Jaha, vad gör man? Stängde så klart, och där rök min enda femma, och min möjlighet att använda den toaletten. Var sur i en timme efteråt.
Just idag betalade jag snällt min femma, öppnade dörren, och där satt en snål tjej som inte hade betalt, och följaktligen inte kunnat låsa. Jaha, vad gör man? Stängde så klart, och där rök min enda femma, och min möjlighet att använda den toaletten. Var sur i en timme efteråt.
2006-08-07
dilemma
Om man blir erbjuden ett jobb på en arbetsplats där det jobbar en person som man vet att man inte kommer komma överens med (vad gäller kyrkosyn, synen på homosexuella, på kvinnoprästmotståndares plats i kyrkan, på ärkebiskopen osv), vad gör man? Inte aktuellt än, men möjligheten finns. Funderar...
2006-08-04
etiketter och enögdhet
Hur kommer det sig att det verkar vara fullständigt omöjligt att ha en kritisk inställning till Israels agerande under den nuvarande konflikten utan att bli kallad antisemit eller anses vara pro-islamism? Och hur kommer det sig att det verkar vara fullständigt omöjligt att vara för Israels existens, och ha viss förståelse för hur de agerar, utan att anses vara för apartheidpolitik eller utökandet av Israels gränser?
Och inte blir det lättare när "Israelkramarna" kläcker ur sig saker som att allt är palestiniernas fel, eller att man inte kan prata med araber. Och än jobbigare blir det när USA-hatande vänster anser att Hizbollah och Hamas är bra organisationer.
Detta är ingen lätt konflikt i ett område som ständigt härjats av svåra konflikter. Det går inte att ensidigt utnämna några till skurkar, det är en enda röra av främmande intressen, rädsla, religion, maktanspråk och hämndbegär.
Jag längtar efter en palestinsk Gandhi. Icke-våld fungerar, det är i själva verket det enda som fungerar. Jag hade inte ens tänkt skriva något om eländet i Libanon, men efter att ha hattat runt på en massa bloggar, och läst det ena korkade inlägget efter det andra (åt alla håll) kunde jag inte låta bli.
Och inte blir det lättare när "Israelkramarna" kläcker ur sig saker som att allt är palestiniernas fel, eller att man inte kan prata med araber. Och än jobbigare blir det när USA-hatande vänster anser att Hizbollah och Hamas är bra organisationer.
Detta är ingen lätt konflikt i ett område som ständigt härjats av svåra konflikter. Det går inte att ensidigt utnämna några till skurkar, det är en enda röra av främmande intressen, rädsla, religion, maktanspråk och hämndbegär.
Jag längtar efter en palestinsk Gandhi. Icke-våld fungerar, det är i själva verket det enda som fungerar. Jag hade inte ens tänkt skriva något om eländet i Libanon, men efter att ha hattat runt på en massa bloggar, och läst det ena korkade inlägget efter det andra (åt alla håll) kunde jag inte låta bli.
2006-08-02
vänskap
Hade vänner på besök idag. Vänner från förr, vi träffades i gymnasiet, och har hållit god kontakt sedan dess.
Det är lustigt, det här med vänskap. Ju äldre jag blir, desto mer inser jag att det är så olika från vänskap till vänskap. Samma människa, i det här fallet jag, kan ha massor med olika sorts vänner, och det ligger ingen värdering i det.
En del vänner har alltid funnits där och kommer alltid finnas där. De är liksom hedersvänner, för trots att man kanske inte har så himla mycket gemensamt längre har de alltid en stor plats i hjärtat.
Och så finns det så klart "kollegavänner", sådana som kanske jobbar på samma arbetsplats, eller i alla fall med samma slags jobb. De där som vet allt om ens jobbsits, de som är bra bollplank och ofta har en hel del lika intressen som en själv.
Och så har vi "familjevännerna", de som har seglat upp som nära vänner för att man delar en stor del av vardagens utmaningar, glädjeämnen och bekymmer utifrån att ha barn och leva i relation.
Och så finns det massor av andra; gemensam-hobby-vänner, vi-har-inget-gemensamt-men-älskar-att-vara-med-varandra-vänner, kompisars kompisar som blir närmre vänner än mellanledet, prata-av-sig-kompisen osv. osv.
Många vänner är så att säga vilande, man hörs i stort sett aldrig, men när man springer på varandra på stan är det som om det var igår man sågs.
Tänk vad rikt mitt liv är ändå!
(om bara örat kunde krya på sig, lilltjejen sluta hosta, och maken och jag få något av alla de jobb vi sökt så... fast det är klart, liljorna på marken oroar sig inte, så jag ska göra mitt bästa för att ha tillförsikt)
Det är lustigt, det här med vänskap. Ju äldre jag blir, desto mer inser jag att det är så olika från vänskap till vänskap. Samma människa, i det här fallet jag, kan ha massor med olika sorts vänner, och det ligger ingen värdering i det.
En del vänner har alltid funnits där och kommer alltid finnas där. De är liksom hedersvänner, för trots att man kanske inte har så himla mycket gemensamt längre har de alltid en stor plats i hjärtat.
Och så finns det så klart "kollegavänner", sådana som kanske jobbar på samma arbetsplats, eller i alla fall med samma slags jobb. De där som vet allt om ens jobbsits, de som är bra bollplank och ofta har en hel del lika intressen som en själv.
Och så har vi "familjevännerna", de som har seglat upp som nära vänner för att man delar en stor del av vardagens utmaningar, glädjeämnen och bekymmer utifrån att ha barn och leva i relation.
Och så finns det massor av andra; gemensam-hobby-vänner, vi-har-inget-gemensamt-men-älskar-att-vara-med-varandra-vänner, kompisars kompisar som blir närmre vänner än mellanledet, prata-av-sig-kompisen osv. osv.
Många vänner är så att säga vilande, man hörs i stort sett aldrig, men när man springer på varandra på stan är det som om det var igår man sågs.
Tänk vad rikt mitt liv är ändå!
(om bara örat kunde krya på sig, lilltjejen sluta hosta, och maken och jag få något av alla de jobb vi sökt så... fast det är klart, liljorna på marken oroar sig inte, så jag ska göra mitt bästa för att ha tillförsikt)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)