2006-05-31

farvälfika nr 1

Ikväll har jag bjudit in hela ungdomsgruppen hem till mig för farvälfika. På sätt och vis hoppas jag att det kommer få, det är inte stort hemma, och naturligtvis hoppas jag samtidigt att alla jag kommer sakna kommer. Omöjlig ekvation, antar att jag får vara nöjd i vilket fall som helst.

Det är lustigt hur små saker påverkar en. När jag gick i gymnasiet blev vi i klassen vid två tillfällen hembjudna till lärare, dels på julstök hos vår engelskalärare, och dels till vår samhällslärare (och klassföreståndare) på mysig chili-middag när vi hade varit i Lund och besökt universitetet.
När jag tänker tillbaka är just dessa två händelser viktiga. De visade att just dessa lärare brydde sig tillräckligt mycket för att våga öppna sitt hem för trettio tonåringar, tyckte om oss och vågade vara personliga nog att visa sin skivsamling.
Och antagligen är detta en av de mest bidragande orsakerna till att jag gärna öppnar mitt hem för ledarsamlingar, fikor mm. Mi casa es su casa. "Mina" ungdomar är en viktig del av mitt liv, och för mig är det viktigt att de också får känna det. Kan jag ge lite tillbaka genom att bry mig, öppna mig, är det naturligt att de också får slita på min soffa då och då.

2006-05-30

long time no see

När jag varit borta ett tag skäms jag lite för att jag inte har uppdaterat bloggen. Det är samma känsla som alla de otal gånger jag försökt börja skriva dagbok, men misslyckats, jag sviker liksom ett framtida jag. Men av någon anledning är det mycket lättare att komma igång igen här, kanske är trösklarna lägre.

Nåja, i vilket fall som helst har jag i helgen som gick besökt det som invånarna där gärna kallar Sveriges framsida, nämligen Göteborg. Vi bodde hos vänner och gick på mini-spelkonvent. Jag hann totalt med ett brädspelsparti och hela tio minuters rollspel (men de spelades väl!), resten av helgen gick åt till att vara social, passa barn, shoppa och gå på gudstjänst. Och ett besök på Liseberg förstås, måste ju åka Balder!



Balder var FANTASTISK. Jag älskar berg- och dalbanor, och speciellt sådana av trä. Och trots en halvtimmes kö var det varken slöseri med pengar, tid eller förväntningar. Enda sorgliga är att det trevliga förturssystemet som man tillämpar vid The Cyclone på Coney Island i New York, dvs om man betalar har man möjlighet att åka en tur till omedelbart, men bara en, inte har nått Liseberg. Fast då skulle man väl vara tvungen att köa i en timme istället.

2006-05-24

...och hur ond är du då?




You Are 40% Evil



A bit of evil lurks in your heart, but you hide it well.

In some ways, you are the most dangerous kind of evil.



Trevligt nog blev jag mindre ond den här gången, men jag undrar vad jag fyllde i sist, som gjorde mig 48% ond... Kanske bara är mindre ärlig mot mig själv idag...

veckans stol


Folding Chair av Hans J. Wegner, 1949. Och nej, att detta också är en Wegnerstol är ingen tillfällighet, han var, trots allt, Mästaren.

2006-05-22

körkort

Varför, å, varför tog jag inte körkort när jag var ung? Nu lär jag vara tvungen - hu!

2006-05-21

nu blir de skogstokiga!

Har just sett Agenda, där bland annat de svenska amningsråden togs upp. Det var mycket intressant! Det visade sig nämligen att rådet, nej, egentligen det underförstådda tvånget, att helamma sitt barn i sex månader är missförstått. Rådet kommer från WHO, och det handlar snarare om att det inte är skadligt att endast amma det första halvåret, men att födan därefter måste vara varierad.

Alltså: om du vill och kan amma i sex månader, är det helt ok ur hälsosynpunkt.

Enligt de två läkare som satt i studion borde det alltså inte alls vara det tryck på mammor som är idag om att de måste amma för barnets hälsas skull, hur man gav sitt barn näring var helt upp till den enskilda föräldern. Ersättning eller bröstmjölk spelar i Sverige ingen roll.
Amningshjälpen m.fl. är säkert helt skogstokiga nu, och anmäler garanterat i detta nu programmet till diverse hälsodepartement och dylikt.

Men tack! Jag tillhör dem som farit ganska illa av amningshetsen. Min dotter vägrade låta sig ammas, och jag har haft enorma skuldkänslor för att vi inte orkade hålla på och truga månad efter månad, men i stället gav upp efter tre månaders kaos. Barnet åt knappt, sov jättedåligt och var sjuk stora delar av de första tre månaderna. När vi till slut gav upp och gav henne ersättning istället började hon sova och har knappt varit sjuk sedan dess.
Och ändå känns det ända in i själen när jag läser insändare som kräver att amning borde vara lag, eller att mammor som inte ammar är själviska monster. Jag blir stenförbannad och ledsen över att någon överhuvud taget har fräckheten att antyda att jag har valt detta, eller att jag inte skulle ha min dotters bästa för ögonen. Men skulden finns där likafullt, som förstagångsmamma är man så utsatt och okunnig, och de få råd man får är som manna från himlen, och när det då ändå inte funkar...

Amningshjälpen, Amnis och allt vad ni kan heta - ägna er åt att hjälpa mammor!
Inte åt att skuldbelägga oss. Om det blir någon nästa gång med amning för min del, tänker jag inte vänta tre ångestfyllda månader om det inte funkar. Jag har slängt bort era telefonnummer. Nästa barn ska få den näring hon/han behöver, så snart det behövs, och om det då är från en flaska - tack Gud för den möjligheten!

Åh...Lordi!

Det finns inte längre något som är en "riktig schlager". Orientaliska tongångar, mjukismonsterrock, rap (brrrrr....), och trummaskiner i massor. Någon enstaka schlagerballad och några Abba-aktiga upptempolåtar stod sig slätt mot trollen från de finska skogarna.
Och skönt är väl det!
Framförallt var det skönt att ful vann över snygg, latex över botox, grupp över ensam stjärna, humor över blodigt allvar...

2006-05-18

ny dator!

Äntligen är vår gamla trotjänare, bärbar anno 2000, pensionerad och ersatt av ett litet monster med 250 gb i hårddisken och 2 gb internt...Mmmmm.

köpte en ny tunika...

...men till min stora besvikelse visade den sig vara felmärkt i storleken. Och sen när jag kom tillbaka till affären var den slut!
Men, i morgon ska den komma in igen, och då är jag där som ett skott.














Fast lite lurigt känns det allt, att som 31-åring handla på Gudrun Sjödén... Jag är ju inte äldst, om jag säger så, men en del av sakerna är så himla fina!

och för övrigt...

...ligger det ju faktiskt en ny predikan (från söndag 14/5) på prästflickealster!

2006-05-17

och jag introducerar...

...veckans stol! Lämpligt nog av mästaren Hans J. Wegner, och ännu mer lämpligt kallas den The Chair (JH 503).

hahahahaha

För dagens ondskefulla apgarv rekommenderas: http://www.tjuvlyssnat.se/

2006-05-16

muttrar

I kväll är det budgetsamråd med arbetsutskottet.
Viktigt.
Förutsättningarna för nästa års skolkyrkoarbete ska ges, och påbudet som gått ut är 10% minskning. För oss innebär det antingen en slopad vandring eller en slopad konferens för skolkyrkoarbetslaget.

Jag tänker inte gå med på det!

Skippa en vandring, och skolkyrkoarbetet och relationen till skolorna kommer bli allvarligt lidande. Ställ in konferensen, och det finns ingen möjlighet längre för vårt ekumeniska arbetslag att mötas och vara kreativa, då finns endast de snabba, och generellt sett oprioriterade, avstämningsmötena kvar.
På med de vässade armbågarna. Vissa fördelar med att flytta finns det ju, jag kan vara något mer obekväm nu...

Uppdatering: Jag gick in och ägde det där mötet. Med de tunga argumenten:
1. Skolkyrkoarbetet är den enda tydliga missionsinsatsen vår församling gör, och när mission faktiskt är en av församlingens fyra uppgifter enligt kyrkoordningen, bör det vara prioriterat, och
2. Skolkyrkoarbetet är den enda verksamheten i församlingen där vi når 100% av målgruppen, dvs alla tvåor, fyror och sexor i skolorna i församlingen, vilket bäddar för en, för Stockholm, rätt schysst konfirmandstatistik. Alltså, värt att prioritera.
Gubbarna (och enstaka gummor) tittade ner i sina papper, frågade lite om de olika posterna, och konstaterade sen att vi väl låter budgeten vara oförändrad. Hurra!

2006-05-13

det är jobbigt...

...att vänta.

"Vila i din väntan,
stilla mötet sker,
all din stora längtan,
Herren hör och ser"

Men, men, om det inte är Gud jag väntar på då?!
Begraver mig i jobb så länge.

Schemat för helgen:
Lördag
12 Dop
14 Ledarsamtal
15.30 Ledarsamtal
17 Sorgehus

Söndag
11 Högmässogudstjänst
12.30 Konfirmander
16 Gospelkonsert
17 Avskedsfest för medarbetare som slutar

2006-05-11

det finns inget skäl...

...att inte försöka göra världen bättre!

http://delameddig.blogspot.com/

gnisslande och stånkande...

...har det stora, mångfotade propagandamaskineriet satt igång. Hittills har valrörelsen endast bedrivits på debatt- och ledarsidor, men nu dyker de upp på stan, partiernas små osynliga hjältar.
Tysta, med ursäktande leenden, sträcker de fram den senaste glansiga pr-produkten färsk från tryckpressarna. Hukar sig nästan om någon tittar lite extra på dem, beredda på galningar och debattlystna motståndare. Om några veckor kommer de vara härdade, mer pådrivande, mer verbala. Det är dock nu jag tycker om dem där de står i fuktig värme eller regn, det är nu de är hjältarna.

2006-05-10

Mariarörelsen

...har inget som helst att göra med det faktum att jag råkar heta Maria.

Den är istället ett resultat av den här diskussionen, och Maria syftar på andra personer.
Men vill du vara med i tankearbetet inför att skapa ett nätverk för kristen vänster, och kanske i förlängningen ett parti, ta en titt på bloggen (länk i rubriken) och maila mig på maria@webaid.se om du vill vara medlem.

2006-05-09

cirkus

Och för övrigt (i ett fåfängt försök att undvika det oundvikliga, dvs jobba trots värmen, bloggar jag lite till) hade vi ledaravslutningsutflykt igår, och det hemliga målet var...Cirkus Cirkörs cirkusskola i Alby!

Det var jättekul! Vi provade trapets, klättra i tyg, gå på lina, jonglera, devilsticks och diabolo (båda synnerligen lämpade för kyrklig ungdomsverksamhet...*ler*), akrobatik, gjorde mänskliga pyramider... Svettigt, jobbigt, men verkligen riktigt roligt!

Och nu ska jag verkligen köpa jongleringsbollar.

*stööööön*

Det är varmt!
Jag vill inte jobba...
Vill inte skriva griftetal...

Vill sitta i trädgården och lapa glass i solen...

2006-05-08

upplysningens begränsningar

En av de mer fascinerande sakerna med människan är hennes komplexitet, och just i det här fallet, vår förmåga att bortse från det vi vet.
Ta mig till exempel.
Jag vet att det här med att raka benen är onödigt, emellanåt rent av korkat, ändå känner jag mig finare med släta ben än lurviga. Jag vet också att godis inte är bra för mig, ändå äter jag det. Jag vet mycket väl att hela min uppfattning om vad som är vackert och "kvinnligt" är formad av generationers normuppehållande, och ändå finner jag mig själv uppskatta just sånt som reklamen och affärerna vill att jag ska uppskatta.

För även om jag vet saker, hindrar det inte mig från att känna det motsatta.

Upplysning begränsas alltid av känsla, emellanåt med goda konsekvenser (religionen dog inte ut efter franska revolutionen...) och ganska ofta med dåliga ("hon uppför sig som en karl").
Det är först när våra känslomässiga normer och föreställningar om hur det "ska vara" utmanas, som vi har möjlighet att själva forma våra liv. Om ens någonsin...

2006-05-06

ensamstående enastående

Jag är uppvuxen med en ensamstående mamma. Det har varit en enorm tillgång, och det var naturligtvis, då och då, jobbigt. Framförallt för henne, naturligtvis.
Och varje gång jag är ensamförälder, hur kortvarigt det än må vara, fylls jag av beundran för alla dessa ensamstående enastående föräldrar som sliter för att deras barn ska få en bra uppväxt, inte sakna vare sig ömhet, tid med föräldrar eller materiella tillgångar.
Jag högaktar er.

2006-05-05

aktivitetshysteri...

Närhelst jag och drömbarnet är själva någon eller några dagar, det händer väldigt sällan, utbryter aktivitetshysteri. Det är ju jag som driver det, det är jag medveten om, jag är helt enkelt inte det minsta bra på att bara ta dagen som den kommer, slappa i soffan och leka lite här hemma.
Alltså var vi ute ur hemmet runt halv elva, och åkte in till stan där vi målade, lekte, läste och trädde pärlor på Rum för barn, åt glass, köpte uteleksaker, lunchade och bara allmänt njöt av alla storstadens förströelser ända till femtiden på eftermiddagen.

Och i morgon står kanske barnets första biobesök på schemat. Är vädret som idag kanske Skansen lockar mer, vi får se. PÅ söndag är det i alla fall Moderna museet och lite mer målande som gäller, tror jag.

Det är lustigt hur föräldrar får olika roller. Maken är den lugne, den man slappar och leker med hemma. Jag är utflyktsföräldern, den busiga men också kramiga.

2006-05-04

ny batch

Träffade den nyaste gruppen konfirmander idag, för första gången som egen grupp (har träffat dem tidigare, men då tillsammans med resten av församlingens konfirmander). Blir nog bra.
Fascinerande nog är det en överväldigande majoritet killar, vilket väl är första gången jag varit med om.
Vi åker på läger i juli, och konfirmationen är i slutet av augusti. Sedan slutar jag några dagar därefter. Detta är alltså mitt sista gäng konfirmander i den här församlingen. Konstigt.

Folk frågar mig hur det känns att sluta, och jag svarar: vill inte tänka på det just nu. Men nu är det bara en månad kvar till flytt (lite drygt), och det börjar verkligen bli dax att tänka på hur jag känner. Fast inte just nu, i morgon, kanske...

2006-05-03

önskelista

Jag önskar mig ett parti som:

1. Har en kristen värdegrund, dvs hävdar alla människors lika värde utifrån deras ursprung som skapade av Gud och därför likvärdiga
2. Som inte är värdekonservativt, och därmed inte ser samhället som en fiende utan del i skapelsen
3. Som har ett globalt fokus men lokal förankring
4. Som är öppet för dialog och samarbete utan att mista kärnan
5. Som är ekumeniskt, men inte för ekumenikens skull, utan för människornas skull

Jag vill ha ett parti som är kristet för att jag tror att religionen, trots mångas förakt, är den rätta vägen till dialog och gemenskap. Jag vill ha ett kristet parti för att det är en kristens plikt att försöka påverka samhället vi bor i så att orden i Herrens bön: på jorden såsom i himlen, kan bli sanna för alla människor.

2006-05-02

Senast lästa bok...

...är "Bono on Bono. Conversations with Michka Assayas". En fantastisk liten pärla till intervjubok, även, tro't om ni vill, för den som inte är galen i U2 eller Bono. Han är faktiskt en riktigt klok och ganska ödmjuk karl, med ett hjärta som brinner för livsviktiga frågor. Och för Gud. Dessutom är han ju rolig!

Nästa bok blir den säkert lättviktigare Zorro av Isabel Allende. Svärd och masker i koloniala Californien, i den latinamerikanska mästarinnans tolkning. Måste ju bara vara bra!

2006-05-01

gick inte (idag heller)

Det är lustigt...varje år funderar jag på att gå i något tåg på första maj, det är liksom en viktig symbol. Men varje år slutar det med att jag kanske har sett något tåg från trottoarplats, eller, som idag, från fönsterplats.
Jag vill ha en ny vänster.
Kan inte marschera med anarkisterna, inte heller med folk som viftar med hammaren och skäran. Gillar inte vänsterpartiet just nu, och socialdemokraterna har sålt ut för mycket. Har svårt för våldsförhärligandet i en del kretsar, och är inte syndikalist. Var finns vänstern för mig?

Och om det är svårt att bestämma sig idag, hur ska det då bli i september? Usch.