Det är kanske en ledande fråga, men tanken har väcks rätt så tydligt efter att ha lyssnat på en predikan igår som hölls ur ett, i mina ögon (eh...öron), extremt jag-perspektiv, och där predikantens tolkningar uppenbarligen var de enda rätta. Och när man då inte håller med om allt vad h*n säger, blir det lite besvärligt att lyssna, och framförallt svårt att ta till sig av det goda som sades.
Jag vet ju att en predikan alltid är personlig på det sättet att den kommer ur predikantens egen tro, kunskap och vilja att förkunna. Man väger orden på guldvåg, men kommer ändå aldrig komma ifrån att samma ord inte nödvändigtvis betyder samma sak för mig som för den som lyssnar. Men jag tycker ändå att det blir jobbigt när en predikant så tydligt polemiserar mot en del av våra centrala lärosatser och dessutom gör det ur ett så tydligt "jag tycker"-perspektiv. Ifrågasättande och problematiserande kan ha sin plats i en predikan, men inte polemiserande. Eller är det jag som är trist och gammeldags?
4 kommentarer:
Jag känner igen mig i det första du säger: att när den som predikar liksom utgår från att det han/hon säger är det enda rätta så blir det obekvämt att lyssna.
Jag lyssnade till en predikan i pingstkyrkan t.ex. och där har man ju sin speciellt teologi som anses som den rätta och som jag själv inte kan ställa mig bakom helt och fullt. Hur som helst, den här predikanten har sagt mycket vettiga saker, men man måste ha rätt filter för att uppfatta det. Under just den specifika predikan jag syftade på ovan satt jag avslappnat och väntade på att han skulle komma till poängen, som för mig var självklar. Men så plötsligt gör han en u-sväng och kommer fram till något helt annat än det jag väntat mig. Jag blev hur paff som helst och kände ett lätt obehag...
Men det måste ändå vara lättare att predika inom ett samfund som pingst än inom t.ex. SvK. Inom pingst är ju alla ganska likriktade, medan tolkningarna kan spänna från mycket konservativa till mycket liberala bland SvK:s gudstjänstbesökare. I det fallet kan det inte vara lätt att gå hem hos alla. :)
svårt det där. hur vinklat är okej likosm. allt är ju tolkning. och så kan jag ju tänka mig vem det handlar om också...
Det är få predikningar som jag upplever som både nära kyrkans lära och nära personens tro. Kort sagt hör jag sällan predikningar som vågar ta kyrkans tro på allvar och våga reflektera den och bolla med den.
Däremot är det inte svårt att lyssna till en persons egna argument, men svårare att omfattas av dem. Jag saknar den riktiga retoriken från prediksstolen!
Som vanlig församlingsmedlem blir jag inte så värst gripen om prästen vid predikan t ex berättar om sina egna semesterresor, middagar de varit på (för att återge vad någon klok bordsgranne sagt), etc
Det blir så jag-centrerat
Efter tsunami-katastrofen frågade prästen i Vår Frälsares katolska församling (Malmö) om någon av oss hade släktingar som var på plats, eller någon vän. (Han gillar interaktiv predikan)
Ingen svarade. Det var tyst. Prästen blev förvånad:
"Ingen?" "Jag hade 19 familjemedlemmar där. De mår lyckligtvis bra"
Han frågade fyra gånger.
Till slut hade man lust att ställa sig upp och utbrista:
"Men förstår du inte? Det här är en invandrar-församling från vanliga Malmö. De allra flesta av oss har inte råd att åka på någon Thailandssemester."
Många lever nog i en myt om att Thailand är en filial till Sverige.
Riktigt så är det ännu inte.
Av just den predikan minns jag inte mer än att det finns folk som ofta åker till Thailand. (Annars brukar han vara duktig)
Skicka en kommentar