Om man är ute efter att bli noterad när man går på stan en söndag, är kaftan ett bra plagg att bära. Idag, på väg hem från högmässan, såg jag människor som pekade, viskade, stannade, drog varandra i ärmarna, stirrade helt ogenerat, vände sig om efter mig, log, rynkade pannan, vände...men mest intressant av allt (och på något sätt lätt oroande, om än komiskt) var alla de yngre män som granskade mig på ett...eh...värderande sätt. Uppifrån och ner, med ett höjt ögonbryn och sneda leenden. En del öppet flörtigt. Och visst, jag känner mig snygg i min kaftan, men inte riktigt som det bombnedslag en del reaktioner antydde. Framförallt brukar väl hela kyrk-grejen inte vara så upphetsande i mångas ögon.
Men som maken roat konstaterade: "Chicks in uniform". Varför skulle det inte gälla just mig? Undrar om det finns någon kalender med kaftanbrudar någonstans? Jag vet ju att det finns en med söta katolska man-präster, så varför inte? Bisarrt.
8 kommentarer:
Nu var det länge sedan men i somras gick jag vid Nyköpingshus i min kaftan och blev minst sagt inspanad fast jag inbillade mig att folk undrade om jag var med i någon teatr någonstans. Ta åt dig!! Är väl toppen om de kan se förbi "kyrkplagget" om de nu visste vad du hade på dig...
Kaftaner ÄR ursnygga.
Så dig vill jag ju genast se bild på i kaftan!
Såna där dräkter som katolska präster har är ÄNNU snyggare, skulle jag vara präst skulle jag ha sån. (Om protestantiska präster får ha det?)
...sen är det ju inte LITE skruvat med en kalender med katolska prällar! *asg*
...men som Jeez konstaterade här om dagen: Jag, med all min synkretism, skulle nog inte ha så lätt att ... ja... vara invigd i ett sånt ämbete... (Vi pratade diakoni)
ulrika: jo, det gör jag väl ;o)
ms g: jaja, en bild ska vi väl kunna trolla fram någonstans ifrån. Min kaftan är dessutom fotsid och rätt så...katolsk ;o) Efter "mitt" prästvigningsår bestämde flera biskopar att det inte var ok med fotsida kaftaner, men oss som redan har sådana kan de inte göra något år, hehe.
ms garbo: Det är något särskilt att gå i uniform och framför allt att använda den både under stor glädje som i stor sorg.
Jag använder min kaftan varje dop, begravning, vigsel, konfirmation och i stort sett varje helgdag. Senast undrade kyrkvärden om inte jag borde bo i 1700-talskyrkan, eftersom jag såg ut som en rest från den tiden. Tack, sade jag och bugade.
Jag vet inte om det var en komplimang.
jonatan: om inte den där kyrkvärden menade det som en komplimang är det något mycket underligt med den människan, då 1700-talet var höjden av manlig fägring (utom kanske de högklackade skorna och perukerna då), det är ju inget sammanträffande att många landskapsdräkter också ser "1700-taliga" ut.
Dessutom är det ju alldeles otroligt stiligt med män i kaftan, till och med bättre än flottans uniform ;o) Alla våra kyrkdamer blir alldeles överlyckliga så fort någon av oss (inklusive mig) har kaftan.
Maria: Jag är ju bara för stilig... och känd för min ödmjukhet, både med och utan kaftan.
Kyrkvärden är det nog inget fel på, så jag tror att det var en komplimang.
Ja kaftaner är rätt snygga. Tror att det har nåt att göra med det svarta och vita.
Dock så ska du vara glada över att du inte är dansk präst. Såg nåt inslag och där hade prästen en sån där cirkelformad veckad sak. Den var inte liten heller utan stack väl ut en 20-30 cm runt om huvudet såg det ut som. Det var långt ifrån snyggt snarare såg det hiskeligt ut. Fast å andra sidan så är den säkert ganska bra på att skrämma bort de där blickarna du skrev om man inte vill ha såna.
Testa att ta med en tjejprästkompis (också i kaftan) och sätt er på McDonalds! Det genererar en hel del blickar kan jag säga! När vi hade ätit klart våra Bigmackar och var på väg därifrån kom två syrianska tonårskillar springande efter oss och frågade mycket intresserat om vi möjligtvis var nunnor. När vi sa att nej, vi är präster, var deras kommentar:
-Grymt coolt!
Skicka en kommentar