prickar

Många småbarnsföräldrar, inklusive oss, vill gärna att deras barn ska få vattenkoppor. För att ju tidigare ett barn får dem, desto lindrigare lär det vara, och risken för eventuell framtida sterilitet praktiskt taget obefintlig. Så när vi nu i morse upptäckte att underbarnet är full med prickar på hela kroppen, borde det ju varit en bra grej. Men...
...hon ska (skulle) börja på sitt nya dagis "på riktigt" på måndag (hittills har det varit inskolning med bara nån timme om dagen),
...maken börjar jobba på måndag, med en massa viktigt planerande,
...jag blir tf kyrkoherde (alltså chef) med början idag. Känns inte så bra att börja med en massa vabb, dessutom är vi bara två präster i tjänst.

Men det är inte mycket att göra. Veckan kommer bli ett totalt pussel av halvdagar hit och dit. Till råga på eländet ska ju det efterlängtade besöket komma på torsdag, det vore verkligen pest om det inte kan bli av.

Varför kan inte sjukdomar och sånt komma när det passar, typ i...äh...det finns väl inga bra tider. Suck.

triss...hurra...

Roligare kan man ha en fredag än triss i begravningar. Två som jag hade, en jag gick på (en kyrkvärd dog för några veckor sedan, alldeles för tidigt).
Jag vet att det finns kollegor som gillar att ha begravningar. Jag är inte en av dem. Det är helt ok att ha begravningar, men om jag skulle få välja (och av någon anledning kan präster välja bort konfirmander men inte begravningar, är det inte besynnerligt så säg?) skulle jag hellre ta dop och till och med vigslar (trots risken att gräla med brudparet) än begravningar. För att livet ändå är roligare än döden, helt enkelt.
Men trots detta var det en helt ok dag. "Mina" begravningar gick bra, och den sista var vacker (om än med en för salvelsefull och pratig präst), och jag hoppas att det kommer lika mycket folk när det är min tur att begravas.

ett trösterikt ord

Evangelietexten på tionde söndagen efter trefaldighet är helt ljuvlig (Matteus 18:18-22). Sant evangelium utan menlöshet. Och nog är det för väl att temat har ändrats, från fordoms Förspillda tillfällen till Nådens gåvor!
Ibland, oftast, är det en glädje och en gåva att få predika, särskilt när sådana här texter faller i ens knä.

jag stör alla andra...

...här på expen genom att garva högt, om och om igen. Har hittat världens underbaraste blogg: Miss Keep Your Distance, vars hata-listor (vol 1-8) är sjukt roliga. Verkligen. Läs, och skratta tills du gråter. Om och om igen. Lägger omedelbums till den i länklistan.

mums!

Idag har jag, mamma och yngsta syster varit på chokladprovning på Malmö chokladfabrik. Inte jättemycket nytt (för mig, det är andra gången jag är på en dylik tillställning), men riktigt trevligt och naturligtvis mumsigt. Vi fick först höra en föreläsning om chokladfabrikens historia, från ölfabrik till Mazetti till dagens nattklubb och återigen chokladproduktion, se en liten film om hur bönorna plockas, rensas, jäses och torkas, och sedan till slut provsmaka åtta olika chokladbitar av ökande kakaohalt och olika sorters bönor (Criollo, Trinitario eller Forastero). Vi fick också smaka en rostad kakaoböna, vilken faktiskt inte alls smakade mycket choklad, samt två praliner, en med flädersmak och en med jordgubb- och balsamicofyllning. Den senare var osannolikt god.
Härlig kväll!

även jag har gränser

Alltså, jag gillar verkligen kristen kitsch. Ju mer färgglatt desto bättre. Men när en god vän fäste min uppmärksamhet på det här toalettlocket, kände jag att det kanske faktiskt var att gå för långt. Tror jag i alla fall. Finns på Incredible Interiors.

det så kallade författarkriget

Jag tycker att det är våldsamt underhållande med det sk författarkriget mellan Ranelid och hans kompisar på ena sidan, och de yngre deckardrottningarna och den något osannolike vapendragaren Guillou på andra sidan. Det skulle vara bara patetiskt om inte drottningssidan visade så stor återhållsamhet och nyans. Nu blir det några män som tar till brösttoner och ylar om hur nedvärderade de är, och hur förfärliga de andra är. På andra sidan står Jan och tjejerna och säger "nåja, nu ska vi inte hetsa upp oss, så här och så här är det..."

Sorry, herr Ranelid. Jag har aldrig varit intresserad av att läsa dina böcker, och debatten gör mig inte mer intresserad. För övrigt läser jag inte speciellt många deckare heller, men det är nästan så att jag känner för att gå ut och storhandla pocketar av Åsa Larsson, Camilla Läckberg och alla de andra. Bara för att de förtjänar det.

veta bäst

Det bara slog mig.
En del föräldrar är våldsamt upprörda över att staten lägger sig i deras barnuppfostran med lagar om t.ex. barnaga, bältestvång i bil, föräldraledigt eller vad det nu kan vara. Och visst, i en perfekt värld hade ingen av dessa lagar behövts. I en perfekt värld hade alla föräldrar varit kloka och hänsynsfulla, alla barn lydiga men samtidigt vetgiriga osv osv. Men vår värld är inte perfekt.
Eftersom vi inte kan kontrollera vem som ska få skaffa barn (utom vad gäller adoptioner) måste följaktligen staten, för barnens skull, kringgärda familjer och föräldrar med massor med lagar och regler, för att i möjligaste mån skydda barnen från eventuellt dåliga familjer de aldrig bett om att bli födda in i. Bra familjer behöver inte bli så gräsligt upprörda över detta, eftersom det handlar om att möjliggöra för de svagaste och mest skyddslösa att överleva. Ibland misslyckas staten, dessvärre, men ganska ofta räddas barn från föräldrar som inte förtjänar att ha barn. Och det är gott.

idag är det trött

Igår var det fest hos gode vännen degrell, idag är det trött. Men the show must go on, nu sitter jag på expen och ska förbereda ett dop och en gudstjänst på äldreboende. Herre, giv mig styrka.

till slut

Om två veckor kommer goda vännerna på besök. Det ska bli så kul! Ser verkligen fram emot att träffa lillsnorpan, leka med storebror, visa vårt fina Malmö och naturligtvis Köpenhamn. Dottern ska visa Tivoli, och så klart sin tjusiga säng.

Vi bor inte världens största land, och är inte världens fattigaste eller mest upptagna människor, men ändå är det jämt så svårt att få till träffandet. Fast det är klart, desto roligare då när det verkligen funkar!

om ordens betydelse...

...skriver Nima Daryamadj alldeles lysande i dagens Aftonbladet. Jag skrattade högt, även om det egentligen är rätt så sorgligt.

en svår dag

Du kan ha allt, och ändå inget.
Till slut är du ensam kvar.
Livet som du trodde det är över.
Det som är närmast är en filt över axlarna eller ett vårdbiträdes professionella omtanke.

Du kan ha allt, men ändå inget.
Kärleken hindrar inte söndring.
Livet som du trodde det skulle bli, kanske aldrig ens kom.
Närmast? Kom inte nära.

Du kan ha allt, men ändå inget.
Arbetar bort din familj.
Pengar som gräs, men om natten är det fortfarande mörkt.
Närmast är ensamheten, men kanske den går att köpa bort?

Du kan ha allt, men ändå inget.
Du kan ha inget, men hela världen i din hand.
Vem bestämmer? Vem för ordet?
Det finns i alla fall en som lyssnar.

och domen blir...jaha...

Så kom den hett efterlängtade IKEA-katalogen till slut. Och precis som förra året känner jag ett enda stort "jaha" när jag nu har bläddrat igenom den.
Vad hände med alla djärva smarta lösningar som fick en att utropa "åh"?
Vart tog alla skojiga smågalna designade barnmöbler vägen?
Varför kommer det inga nya snygga matstolar eller varför inte det jag mest av allt vill ha nu: ett snyggt vitrinskåp som inte är jättestort eller av stål och glas?

Nä, IKEA, småtrist. Men naturligtvis kommer katalogen placeras på "sin" plats, plockas fram ohemult ofta och tjäna sitt syfte. Inspirerande - nja. Nyttig - säkert.

svensk moral?

Anna lyfter upp en fruktansvärd del av den svenska exporten: vapnen. Att svenska företag är framgångsrika vapenproducenter är väl välkänt, liksom att de inte ska exportera dem till krigförande länder och/eller länder som inte respekterar mänskliga rättigheter. Mindre känt kanske är att det förbudet bryts konstant, och inte bara vad gäller länder där krigförandet kan sägas vara en "tolkningsfråga" (med det menar jag länder där det förekommer "väpnade konflikter", men inte regelrätta krig mellan stater). Sverige är idag världens nionde största vapenexportör, och till exempel raketgeväret Carl Gustaf har använts i Burma, Kambodja, Sri Lanka, Vietnam, Indien och Irak.

Att fördöma staters bristande respekt för mänskliga rättigheter och samtidigt exportera vapen till dessa är värsta formens hyckleri, och jag sörjer över att detta inte uppmärksammas mer.

Läs mer hos Anna, hos Svenska Freds, och Kristna Freds.

riktigt otäckt

Håller på och läser Hanne-Vibeke Holsts Kungamordet. Riktigt, riktigt otäck läsning om en manipulerande kvinnomisshandlare till politiker, hans hustru och en massa andra människor i det politiska toppskiktet i Danmark. Fiktivt, men med verklighetskänsla. Usch och fy, det kryper under huden på en.

änglaskolan

Norska prinsessan Märtha Louise startar änglaskola. Ja, jisses. Vad ska man säga?
För det första: änglar ska vara Guds budbärare. De talar med Guds röst. Då borde det inte krävas en treårig utbildning för att få kontakt med dem.
För det andra: det handlar om en del pengar. Så klart. Pengar för att komma i kontakt med änglar. Suck. Det vore väl naivt att hoppas på lite välgörenhet, men nog borde Harald ha råd att försörja henne med sitt apanage (om hon mot all förmodan inte får eget), eller? Att göra pengar på människors andliga längtan är läbbigt. Men att döma människor till helvetet, som den här pastorn, är väl att ta i.

till slut kom döden och hämtade honom

Ingmar Bergman är död. En legend har gått ur tiden.

garderar mig för besvikelsen

Tänk om den inte kommer idag?
Tänk om den bara delas ut till ståkkhålmarna idag?
Tänk om vi måste vänta ytterligare några dagar, kanske en vecka?

Lika bra att utgå från att den inte kommer.

Men jag ringer hem och ber maken se till att det inte finns någon "ingen reklam, tack"-skylt på vår dörr. För säkerhets skull.

familj, släkt och annat konstigt/skojigt

I lördags firade vi mammas 60-årsdag med ordentligt släktkalas. Som säkert nämnts tidigare här på bloggen är min familj synnerligen brokig, och det mest gemensamma draget för oss är att vi...eh...liksom inte är släkt, egentligen. Skilsmässor, styvfamiljer, jättenära vänfamiljer osv har orsakat en familj som är stor, kärleksfull och i stort sett utan blodsband. Så på festen igår fanns mina två systrar (varav en formellt sett är en halvsyster), min mamma, min dotter och min moster. Där tar de med blodsband till mig och min mor slut. Sedan var mina "bröder" där, liksom mina "systrar". Extramammorna var naturligtvis där, liksom styvstyvfarmor och styvstyvfarbror med hustru. Styvstyvsyster med familj var där, och goda grannar som liksom växt ihop med familjen. Ja, ni förstår.

I vilket fall som helst var det en härlig tillställning. Mamma sken som en sol, hon trivs allra bäst mitt bland alla dem hon älskar, och det var underbart att träffa alla igen. Dotterdottern var en riktig pärla hela kvällen (inte så lätt för en snart fyraåring att fixa hela mingel-grejen, men hon gjorde det med den äran) och beundrades också storligen (fattas bara annat).

Jag hoppas att jag blir omgiven av lika mycket kärlek när jag fyller 60.

Vad hon fick? Av döttrarna fick hon chokladprovning (tillsammans med oss alla tre) och en hammock. I övrigt var det gott om vaser, tjusiga pennor och annat trevligt. Och massor och massor med blommor.

heja irak!

Härligt för världens alla irakier att få fira något positivt! Det är så här fotboll ska fungera, ge glädje och hopp åt de som behöver det. Grattis till segern, Irak!